Clara Salander - och en osannolik madam.

" ... Först fattar man Ladyns

korsett i ett grepp med båda händerna

och håller den så att Ladyn med ett

ben i taget graciöst kan stiga in

resårgördelns cirkel.

Vid Ladyns "Pull!" drar man uppåt

tills man möter ett visst motstånd

vid midjan. Där övergår rörelsen

till ett lirkande i etapper, tills plagget

hamnat på rätt plats ... "

Clara Salander var en välbekant.profil på Österlen under alla de år då hon

och maken Sune bodde i det rosa huset i Gislövs by. Hon var medlem av

ÖSKG och hade flera utställningar i våra trakter. Vår tidning kunde också

räkna henne till sina regelbundna medarbetare Det är hon fortfarande, trots

att hon och Sune numera har sitt hem i Gävle.

Clara har ett spännande liv bakom sig, vilket hon gärna berättar om.

Som den sanna konstnär hon är, kan hon också levandegöra sina minnen.

Hon skriver och tecknar i sin mycket personliga stil. Dessutom kan hon både

sticka och sy med bravur. De två sönerna växte upp när Clara och Sune bodde

i Umeå, där hon undervisade i teckning. Hon har bott i Paris, i Karibien och

alltså ett antal år på Österlen.

"Efter middagen serverades kaffe på verandan. Jag kom med kopparna skramlande mitt i en aria föredragen av husets härskarinna. Det var första och enda gången jag hade tillfälle att lyssna till denna världsberömda stämma i musikalisk form. Utan att genera mej slamrade jag på för att riktigt visa Madamen att jag inte var nervös.

Senare blev jag i diskreta ordalag upplyst om att man inte serverar kaffe när någon uppträder - minst av allt om primadonnan bär namnet AIda!"

O, Madam Alda, du tjocka färgklick på min levnads palett!

Dej glömmer jag sent eller aldrig!"

" ... Mej gav han uppdraget att framföra till Madamen att nu var den förtjusande hunden här. Detta hade jag ingen tanke på att göra, men erbjöd mig att meddela att hennes hovmästare önskade få ett samtal.

Resultatet var en stormby som svepter med sej hunden och sånär hade tagit hovmästaren också. Men ännu återstod en tid i den ståtlige mannens närvaro på Casa Mia. "

Ofta har Clara nämnt en särskilt färgstark period då hon var kammarjungfru (piga!) hos en berömd operaprimadonna, Madam Alda. Henne skulle hon vilja göra en bok om, har hon sagt ibland. Och nu har den tanken blivit verklighet! Boken om den häftiga Madamen har kommit i ett vackert band, fyllt av Claras flödande prosa och omisskännliga teckningar: Primadonnan Madam Alda eller Konsten att klä på en Lady

(Förlaget LaGun, Stockholm, tryckt i 150 numrerade ex.

Jag tyckte att historien var rolig och underhållande, men jag hade nog inte klart för mig att den där madamen var så stor.

Året var 1948. Clara hade lämnat hemmet i Åbo, i ett krigshärjat Finland, och gett sig ut i världen. Målet var att få studera vid den berömda Cranbrook Academy of Art i Michigan, USA. För att klara livhanken den första tiden tog Clara arbete som kammarjungfru hos Madam Alda Vir Den.

- Madam AIda var en CELEBRlTET! En berömd sångerska som uppträtt på de flesta stora scener både i Europa och Amerika. Dit hade hon kommit från sitt hemland New Zealand som ung och gift sej med den betydligt äldre chefen för Metropolitan Opera i New York: Giulio GattiCasazza. Madam Alda var PRIMADONNA ASSOLUTA!

Hos denna nyckfulla och koleriska dam stannade Clara hela sommaren. Ibland hängde nog anställningen på en skör tråd, men madamen visste att Clara saknade arbetstillstånd, så det var hon som kunde bestämma. Övrigt tjänstefolk i huset - kock och köksa och hovmästare - byttes ut i ett rasande tempo. Blev madamen förargad var det bara att packa och ge sig iväg.

- Ibland liknade Casa Mias härskarinna häxan i sagan.

Förelade hon sin personal en uppgift gällde två saker: att klara den - eller att dö.

Madam AIda var verkligen en storhet inom operakonsten.

Efter La Scala i Milano följde hon med Toscanini och GattiCasazza när de tog över ledningen för Metropolitan i New York 1909. Hon var operans ledande stjärna fram till pensioneringen 1929. Hon var den första operastjärna som uppskattade det nya mediet radio och förde ut operan över hela Amerika. Hon gjorde världsturnéer med Caruso och betraktades som en av seklets största inom operan.

Vi som känner Clara Salander idag förstår varför hon redan som ung konststuderande klarade av den svajiga och samtidigt lärorika tiden hos Madam Alda. Även om Clara är en nätt liten kvinna är hon knappast den som låter sig hunsas.

----------------------------------------

KONSTNÄREN SOM PIGA

av Bodil Juggas

Böcker ligger i drivor och travar på mitt skrivbord. Men ett omslag lyser upp.

Det är handtryckt med guldbokstäver.

Boken finns i 150 numrerade exemplar.

Jag lyckas hålla undan den från det allmänna kaoset. Viker upp bladen, försiktigt, försiktigt.

För det är ju Claras bok. Konstnären och allkonstnären Clara Salander från Åbo, Paris, Karibien och Umeå, som levt ett spännande liv över hela världen innan hon till slut hamnade i Gävle.

Clara hälsade på i början av sommaren och överlämnade bokkorrekturet, en bunt papper. Ville jag läsa hennes historia om när hon jobbade som kammarjungfru åt operadivan Madam Alda på Long Island i slutet av 1940-talet? Javisst.

Madam Aida är en barsk primadonna som kräver hjälp med att pressa in sig i korsetten ("vid Ladyns 'pull!' drar man uppåt tills man möter ett visst motstånd vid midjan. Där övergår rörelsen till ett lirkande i etapper, till plagget hamnat på rätt plats" ... ).

Alda avverkar tjänstefolk på löpande band. Engelsmannen Edward blir bara två timmar gammal som hovmästare.

Kammarpigan Clara stannar dock längre än de flesta i Madame Aldas imponerande residens Casa Mia. Trots att hon, ve och fasa, skramlande serverar gästerna kaffe medan husets härskarinna sjunger en aria. Unga Clara hinner bevittna otaliga absurda interiörer. De hamnar i hemlighet i hennes skissblock.

Och återberättas nu, mer än 60 år senare.

Men det är först när boken äntligen ligger färdigtryckt i höst som jag inser finessen med helheten. Detta är inte enbart en berättelse illustrerad med författarens egna teckningar utan ett möte mellan litteratur, konst, konsthantverk - och oförmodat wallraffreportage.

Det handgjorda omslaget och omsorgsfulla trycket, textens häpna iakttagelser i chosefri ton, det bevarade vittnesmålet från en annan tid och värld.

Och, inte minst förstås, skissernas schvung och friskhet. Long Island, New York, 1948 i Claras bilder är slit i bykbalja,. är att städa, damma, stryka, stoppa. Och så alla dessa utslitna tjänare som anländer och avreser med resväskan i hand. Några av teckningarna har kolorerats lätt och utsökt.

Jag är glad att jag hinner rädda "Primadonnan Madam Alba" från att drunkna i bokhögarna.

Den som lyckas skaffa ett av de numrerade exemplaren har en skatt.

Clara Salander gör inget inlägg i pigdebatten.

Men alla som försöker inbilla oss att piga är ett jobb som andra, ska jag hädanefter gärna korsettsnöra ihop från topp till tå.

Se "allt om fantastiska Clara!"

-----------------------------------------------------------------------

Sidan är sammanställd av Lisse-Lotte Danielson och teckningarna framställda av Clara Salander.

Gå till Startsida

Senast uppdaterad: 2011-05-01