RIKSHISTORIOGRAFEN   ANDERS SCHÖNBERG skrev helt skämtsamt vid landshövdingutnämningen: "Gullstolpen är hederlig man, men aldrig har han lagt hand vid sysslor." Ett halvår senare fortsätter Schönberg i samma ton: "Gullstolpen trakterar gruvligen i Gefle och uppfyller med vänlighet och sina artiga umgängesgåvor den svårighet som var för honom att komma efter en Carl Sparre."

Att upptaga företrädarens mantel hade nog sina svårigheter, i synnerhet som Gyldenstolpes håg i hög grad låg åt det estetiska och vittra hållet. Detta oaktat fick, enligt många vittnesbörd, länets invånare ingen orsak att beklaga sig över sin nye landshövding.

Gyldenstolpe hade blivit student i Uppsala 1750 och kom sedermera in i Kanslikollegium. Han fick snart olika befattningar vid hovet och utsågs 1764 till hovmarskalk. I denna egenskap kom Gyldenstolpe att stå drottning Lovisa Ulrika nära och blev insatt i hennes politiska planer. Han ägde även i hög grad kronprinsens, sedermera Gustaf III:s förtroende och kunde räkna sig som en av hans närmare vänner. Ar 1780 gjorde han ivriga men fruktlösa försök att försona kung Gustaf och hans moder.

Ett par år efter Gyldenstolpes ankomst till Gefle drabbades staden 1776 av en fruktansvärd olycka "århundradets största eldsvåda". En hård storm försvårade släckningsarbetet. Innan kvällen låg stadens rådhus, Nya bron, 106 enskilda hus, 50 magasin, med inneliggande vinterlager av spannmål, specerier, salt och - fiskevaror, i aska. Landshovdingen utsände över hela riket ett Upprop, undertecknat av K. Maj:t, om hjälp till de brandskadade, som inbragte 250.000 rdr. Detta nådde även utanför landets gränser, så kom t. ex. ett brev från Holland med 100 dukater.

I Gefle stads återuppbyggnad efter branden deltog Gyldenstolpe med nit och intresse. "1 denne Stads välloflige Magistrat" - heter det i en gammal handling - "och i Landshöfdingens Höga när- och övervaro jämte 24 Äldste och vederbörande Tomtägare,  antogs Ingenieur Jonas Brolins utkast till stadens återuppbyggnad, i vilket förordades, att Kongs- och Drottninggatorna behöllos i sin forna bredd och riktning, men övriga inom den avbrända delen av staden huvudsakligen nyordnades."

Gyldenstolpes intresse räckte till för länets alla delar.

Kyrkan i Årsunda hade redan 1759 befunnits alltför liten och därtill i fallfärdigt skick, varför iståndsättande och utvidgning blev beslutad på sockenstämma. Nio år senare lades grunden till den nya delen av kyrkan samt tornet. Landshövding Carl Sparre hade förhjälpt församlingen till erhållande av kollekter. 1772 började murning av väggar och valv, men arbetet avstannade. Följande år begärde prosten i Årsunda hjälp av "Hans höggrefliga Nåde, Landshöfdingen m. m." att få arbetet, som avstannat, åter i gång. Gyldenstolpe redde ut förhållandena och ålade den avvikne byggmästaren att återkomma och fullfölja kyrkobygget, vilket skedde. År 1774, efter femton år, stod kyrkan färdig.

Efter långvariga ansökningar till kronan, och först i anslutning till skatteköpet av kvarnarna i Testeboån, fick borgerskapet rätt att inom staden bygga en kvarn. Det första kvarnhuset ersattes 1781 med ett annat av sten och detta pryddes av Gustaf III:s monogram omgivet av kronor och därunder står N. Gyldenstolpes namn.

Ehrensvärd skildrar utförligt i sina Dagboksanteckningar en process mellan Gyldenstolpe och överste Gyllensvaan, och kallar denna process "En av de mest remarquabla händelserna i Gustaf III:s regering".

  Carl August Ehrensvärd

Gyllensvaans brott var att ha olagligen utkommenderat rekryter av Helsinge regemente, som ännu ej tjänt ut sin tid hos bönderna, och sänt dem till arbete i Karlskrona. Landshövdingen kullkastar på böndernas klagan, enligt lagen och sin plikt, överstens resolution. Men denne tar dem lika fullt, "med armerad hand" från deras rotar och för dem bort med kommenderingen. Gyldenstolpe klagar hos kungen och generalkrigsrätten får målet till avgörande. Officerarna tycktes anse att "det militäriska befälet led, om de ej tog Gyllensvaans parti", inte desto mindre dömdes Gyllensvaan av generalkrigsrättens pluralitet att mista sin tjänst. Riksrådet ansåg sig vara mästare att avgöra denna sak efter egen övertygelse och - säger Ehrensvärd - denna övertygelse blev nästan lika så mångfaldig som personerna. Riksrådet  v. Höpken gav ett votym, "vars premisser gjorde Gyllensvaan till den brottsligaste och vars conclusion endast ville flytta denne brottsling till ett annat regemente".

  Anders Johan von Hoepken

 Andra ansåg honom så brottslig att han borde mista tjänsten. Horn och Wrangel frikallade honom, Schwerin ansåg honom straffad genom sin process ("ett nytt okänt sätt att döma") och Wallwijk ansåg hans brott kunna försonas genom böter. Spänningen mellan hattar och mössor spelade upp kring denna affär. "Jag har anledning bro" - fortsätter Ehrensvärd  - "att kungens decision (att döma Gyllensvaan från tjänsten) icke blivit sådan, om han ej funnit sig nödsakad, genom rådets delade omröstning, att stadga och visa sin makt, att göra sig själv och en sin gamle vän och tillgivne tjänare, gref Gyldenstolpe, rätt."

Denne hade otvivelaktigt rätt, men för Gyllensvaan, som tydligen var en lika energisk officer som nitisk partiman, blev utgången ödesdiger. Han begav sig till Ryssland, där han fick penningunderstöd, men icke, som han beräknat, någon tjänst. Efter återkomsten kastade han sig in i de politiska striderna.

Knappt femtioårig lämnade Gyldenstolpe ståthållareskapet på Gefleborg för att snart därefter i Stockholm av Gustaf III utses till guvernör för kronprinsen. Efter Gustaf III:s död invecklades han i svårigheter och förvisades från Stockholm. Efter Gustaf IV Adolfs myndighetsförklaring upphävdes förvisningen.

  Gustaf IV Adolf

Gyldenstolpe blev en av Rikets Herrar och den ende av dessa som blivit en av De Aderton. Invalet i Svenska Akademien skedde 1789 och 1791 blev han hedersledamot av Vitterhetsakademien. Hans litterära intressen kommer till synes i den mångåriga och utförliga brevväxlingen med skalden johan Gabriel Oxenstierna.

Vitterhetsakademin

Landshövding Gyldenstolpe var gift med Jaqueline Elisabeth De Geer. Både hennes och hans porträtt är målade av Gustaf Lundberg.

  Gustaf Lundberg

S. P. A.