KRIGARE HADE DE flesta av ståthållarne på Gefleborg varit innan de fingo denna post och många fördes efter några år på nytt ut i fält. Salomon Mauritz von Rajalin tyckes ha varit den förste, som från däcket på ett flaggskepp flyttades över till de 'nordliga markerna. Släkten, som härleder sig från en känd prästman Rajalenius i Österbotten i Finland, blev adlad på 1740-talet under namnet von Rajalin. Både far och farfar till Salomon Mauritz hade, liksom han själv, varit amiral.

I Hedvig Elisabeth Charlottas Dagbok finnes återgiven en berättelse av Gustaf III rörande slaget vid Svensksund 1789, där det heter: "1 rapporter af vår generaladjutant friherre Rayalin visas nytt prof på den oförtrutenhet, med vilken denna delen av vår skärgårdsflotta stridt mot fienden och för hvilket vi hafva nämnt honom till riddare med stora korset af vår Svärdsorden."

Dessförinnan hade Rajalin varit i fransk örlogstjänst och åren 1784-87 tjänstgjorde han som förste svenske guvernör på Sveriges sista besittning i fjärran farvatten, ön Saint Barthelemy. Det är märkligt hur många av ståthållarna på Gefleborg som varit beresta män, farit vida omkring enligt gamle greve Per Brahes ord om nyttan av "Lands förfarenhet", d. v. s. resor, och därunder upplevat både spännande äventyr och tragiska öden.

I städerna hade tidigt gillen av olika slag existerat för att sammanföra yrkesutövare i vissa skrån eller "embeten", i Gefle fick dessa namn av "Societeter". Handelssocieteten, den äldsta, fick sina stadgar utfärdade av kommerskollegium redan 1712, därnäst i ålder kom Fiskaresocieteten eller Fiskargillet, den tredje blev Hantverkssocieteten. Dess reglemente är fastställt av landshövdingen 1757, men tio år senare har skepparna och sjökaptenerna brutit sig ut och fått sin egen societet godkänd av övriga medborgare.

Bredvid dessa s. k. borgerliga societeter uppstod en femte, ståndspersonernas. Dit hörde prästerskapet, lärare, officerare och till försvaret anknutna och en eller annan brukspatron. Denna grupp fick sina stadgar fastställda av landshövding Rajalin 1813. Av dessa framgick det egendomliga förhållandet att medan de övriga societeterna - i viss proportion - valde riksdagsmän, borgmästare, rådmän m. m., så hade "Ståndspersonerna ingen del i dessa bestyr" - som Fyhrvall uttrycker det - men väl sina representanter i kyrkorådet, fattigvårdsdirektionen o. d.

Societeterna fortforo att verka ända till de nya kommunallagarna av år 1862 trädde i kraft, då de förlorade det mesta av sin betydelse. De finnas dock kvar, ehuru några under förändrade namn.

Då terminsavslutningen vid Elementarskolan i Gefle år 1813 nalkades, upptäcktes det att man icke ägde tillräckligt antal silverjetonner med landshövding Cronstedts bild att enligt övlig sed och Brändströms donation utdela bland eleverna. Styrelsens ordförande, landshövding Rajalin. föreslog då att man, som nödfallsåtgärd, skulle dela ut några gamla medaljer med Gustaf IV Adolfs bild.

 Men ett sådant förslag var vid denna tid i de styrandes ögon så gott som landsförrädiskt. Per Ennes kom att nämna saken för sin måg, överståthållaren Fredrik Sköldebrand i Stockholm, vilken inrapporterade händelsen till Kungl. Maj:t. Landshövding Rajalin tvingades att omedelbart taga avsked. Med den ytterligt uppdrivna skuggrädsla, som dåvarande kronprinsen Carl Johan hyste för varje, även den minsta, opinionsyttring till förmån för det fördrivna kungahuset och som kom honom att misstänka gustavianska stämplingar bakom varje oförsiktigt ord, kan man förstå att han blev uppskrämd av landshövdingens förslag.

Det blev ett brådstörtat slut på Rajalins offentliga bana och en bitter erfarenhet av skillnaden mellan den gunst och uppskattning som han åtnjutit av Gustaf III och misstron hos dennes efterträdare. Rajalin levde ännu tio år, utan tjänst i Stockholm, där han några år tidigare varit Krigsvetenskapsakademiens styresman.

Landshövding Salomon Mauritz Rajalin var gift med Fredrika Lovisa Jägerskiöld från Finland.

Hans porträtt är utfört av okänd konstnär.