Gå till Startsidan
Senast uppdaterad:
2011-04-07
Gå till Startsidan
Senast uppdaterad:
2011-04-07
Elfströms Tekniska Fabrik
1912 – 1981
Gävle i april 2007
Sten Hillman
Innehållsförteckning
Carl Abraham Elfström (1876 – 1947)
Heldina (Heldi) Margareta Elfström
Fabrikerna Kvarteret Fruns Hage, Kaserngatan 73
Norra Centralgatan 30 Kvarteret Harven Skutskärsgatan 1 nuvarande Atlasgatan 1
Kort beskrivning av tvåltillverkningen
Skönhetsmedel och barnpreparat Tvättmedel
Delar av personalen vid Elfströms Tekniska i slutet av 40-talet
Företaget startades av Carl A. Elfström i en trång källarlokal vid Kaserngatan 73 i september 1912. Tillverkningen var begränsad till lutpulver och såplut. Varorna såldes till största delen i Norrland där Elfström upparbetade en stor kundkrets.
Tre år senare flyttades verksamheten till en fabrikslokal vid N. Centralgatan 30. Första världskriget betydde svårigheter med råvaruanskaffningen, men detta kunde inte hejda utvecklingen. Tillverkningen anpassades efter förhållandena och koncentrerades på produkter vars råvaror kunde hämtas inom landet. Därför kunde arbetet med färdigställandet av den nya fabriken fullföljas och vid krigsslutet stod den beredd att möta efterkrigsåren i ett gynnsamt läge. Råvaruimporten kom åter igång och en modern maskinpark för framställning av pilerade tvålar kunde tas i bruk.
När Elfströms Reporia Svaveltjärtvål lanserades i början av 20-talet var det början till det stora genombrottet för Elfströms Tekniska Fabrik. Reporiatvålen blev på kort tid känd och uppskattad över hela landet. Sedan ”reporiaepoken” börjat tog utvecklingen ny fart och en rad artiklar följde i dess spår. År 1927 ombildades företaget till aktiebolag, med 100 000 kronor i aktiekapital. År 1929 startade tillverkningen av Mimosaartiklarna som bestod av barnsalva, barntvål och barnpuder, puder, hudcrèmer och andra skönhetsmedel.
Nästa fas i företagets expansion var ljustillverkningen som startade 1934. Även dessa artiklar gavs namnet Mimosa, ett varumärke som redan då förpliktade. Med tiden följde en successiv utvidgning av antalet typer för skiftande ändamål, allt ifrån små decimeterhöga kolorerade ljus till meterhöga altarljus.
Ännu en gång hade lokalerna blivit för små och en del av tillverkningen flyttades över till den s.k. Kronbergska ladan vid Hantverkargatan. Detta provisorium upphörde 1936 genom inköpet av de rymliga fabriksbyggnaderna vid Skutskärsgatan, nuvarande Atlasgatan. Vid den här tiden hade företaget 63 personer anställda. Det var 40 kvinnor och 15 män i fabriken, samt 8 kontorsanställda. Dessutom anställdes extrapersonal inför julhelgen då stora mängder julgransljus levererades till kunderna.
Carl Elfström ledde företaget fram till 1947 och därefter övertog hans fru Heldi Elfström ordförandeskapet i styrelsen med disponent Gösta Eriksson som affärsledare. Hon styrde företaget till sin död 1968.
Företaget drevs vidare och under 60 och 70-talet tillverkades bl. a. gravmashaller. År 1976 såldes Elfströms till stockholmsbaserade Rock polar AB och drevs därefter som ett dotterbolag till detta. Företaget drabbades av en brand 1977. Driften fortsatte några år, men efter en konkurs 1981 såldes konkursboet till Duni AB, nuvarande Delsbo Candle i Fredriksfors, Delsbo.
C. A. Elfström föddes i Gävle år 1876. Efter folkskola och läroverksstudier började han sitt yrkesverksamma liv som resande på L. Westerbergs tekniska fabrik år 1896. Efter några år övergick han till samma syssla på Tekniska fabriken Svea.
Efter sexton år som resande i branschen bestämde han sig för att starta eget år 1912. Den första fabriken var en trång källarlokal på söder vid Kaserngatan 73.
Verksamheten växte och efter några år flyttades företaget till en fabrikslokal vid N. Centralgatan 30.
Även dessa lokaler blev så småningom otillräckliga och 1937 flyttades fabriken till Skutskärsgatan, nuvarande Atlasgatan, där driften fortsatte till år 1981. Elfström ledde företaget till sin död 1947.
Heldi Elfström föddes 1881. Efter giftermålet med Carl Elfström kom hon att engagera sig i företaget. När Carl dog 1947 tog hon över som styrelseordförande och ledde företaget till sin död 1968.
År 1926 köpte fabrikör Elfström f.d. stadsarkitekten Hedins fastighet, Buregården vid S. Centralgatan som sin privata bostad. Fastigheten hade en stor trädgård som sträckte sig genom hela kvarteret till Muréngatan. Familjen Elfström bodde i huset till 1956 då änkefru Heldi Elfström sålde huset till Staffans församling att användas som församlingshem. Huset kallades under många år Elfströmska gården.
Buregården 40-talet
(Foto i stadsarkivet)
Våren år 2005 såldes huset till Kari Kokko och Ann Gotthold-Kokko som flyttade in med sitt företag Cybele helhetscenter.
(Källa: Gefle Dagblad 21 februari 2005)
Buregården ritades och uppfördes år 1880 av Erik Alfred Hedin, Gävles stadsarkitekt 1877 – 1922, som egen bostad med ritkontor vid dåvarande Södra Kvartersgatan, nuvarande Södra Centralgatan 7.
Det fornhistoriska låg i tiden och han gav uttryck åt detta genom att pryda huset med drakhuvuden och drakslingor. Huset målades i brunt med röda fönsteromfattningar. Åren 1896 och 1918 tillbyggdes Buregården och vid renovering 1981-1982 återfick fasaden sin ursprungliga mörkbruna färgsättning.
Namnet Buregården kommer av att skeppare Bures vret, ”Skiepper Erik Buhre” på Lars C. Lindenborgs, Charta öfver Gefle Stapelstad 1741- 1747, en gång fanns på denna plats.
(Källa: F. Lövgren, Gävlevandringar med Folke) (Åsa Nilsson, Länsmuseet Gävle)
(Oskar Fyrhvall, Bidrag till Gefle stads Historia1901 Stadsarkivet Gävle).
Den första fabriken startade i september 1912 i en trång källarlokal på Kaserngatan 73. Tillverkningen bestod av lutpulver och såplut som Elfström reste runt och sålde, främst i norrland. Verksamheten växte och tre år senare flyttade företaget till en större fabrikslokal vid Norra centralgatan 30.
Fabriken låg i huset i mitten av bilden med ingång från gården
(Foto från 60-talet, stadsarkivet Gävle)
Vid fabriken på N. Centralgatan fortsatte tillverkningen av lutpulver och såplut samtidigt som fabriken byggdes om och till. Den tilltänkta utvidgningen bromsades något av att första världskriget lade hinder i vägen för råvaruimporten, men arbetet fortsatte och vid krigsslutet 1918 stod fabriken färdig med en fullt modern maskinpark för tillverkning av tvålar.
Fabriken på N. Centralgatan 30 (Bild i stadsarkivet, Gävle)
När svaveltjärtvålen Reporia lanserades år 1920, blev det början till det stora genombrottet för Elfströms Tekniska Fabrik. Tvåltillverkningen och inte minst den populära Reporia tvålen ökade kraftigt och tog snart hela fabrikens utrymme i anspråk.
När sedan nya produkter togs upp, skönhetsmedel under märket Mimosa år 1929 och senare stearinljus under samma namn år 1934, blev det nödvändigt att anskaffa nya lokaler.
För detta ändamål inköptes den s.k. ”Kronbergska” ladan vid Hantverkargatan 63 på Öster, som utbyggdes och inreddes för den nya tillverkningen.
Kosmetiska avdelningen i Kronbergska ladan
(Bild i stadsarkivet Gävle)
Kronbergska ladan finns fortfarande kvar, om än i ombyggt skick.
Kronbergska ladan idag (Foto Sten Hillman)
Bebyggelsen uppfördes ursprungligen av Landtmännens Redskaps Aktiebolag, ett företag inom lantbrukskooperationen. Äldsta delen ritades av stadsarkitekten E. A. Hedin år 1913. Det var en envåningsbyggnad med inredd vind. Byggnaden hade brutet papptäckt tak och på fasaden mot Skutskärsgatan (nuvarande Atlasgatan) fanns en skylt med texten Landtmannaförbundet.
Skutskärsgatan 1 år 1917 (Foto i stadsarkivet)
År 1917 uppfördes en ny fabriksbyggnad i två våningar som fick sin huvudfasad mot Lysgatan. Året därpå byggdes den första fabriken på med en våning och därmed hade man ett sammanhängande fabrikskomplex byggt i rät vinkel. Fabriken byggdes i tegel med s. k. stålskelettstomme.
När Elfström köpte fastigheten av Gloriaverken, förutvarande Landtmännens Redskaps Aktiebolag, i slutet av år 1936 gjordes en omfattande invändig ombyggnad för att passa den nya verksamheten. Lokalerna hade tidigare använts för tillverkning av jordbruksredskap. Nu byggdes även lunchrum och omklädningsrum med skåp för kläder och annat till varje anställd.
Skutskärsgatan 1, kvarteret Harven nedan till vänster i bild
(Foto Oscar Blad 1936
Stadsarkivet Gävle)
Efter att Elfströms Tekniska Fabrik upphörde år 1981 har lokalerna delvis delats in i mindre rum med nya lättväggar. Magasinsbyggnadens väggar har klätts med plåt mot Atlasgatan. Ett antal mindre företag har av och till bedrivit verksamhet i lokalerna.
Huset ägs numera av Pierre Bygg AB som har kontor m.m. i fastigheten. Delar av lokalerna rustas för närvarande för att sedan hyras ut till Folkteatern, att användas som smedja, syateljé och snickeri m.m.
Atlasgatan 1 kvarteret Harven 2004
(Foto Sten Hillman)
Tillverkningen vid Elfströms Tekniska bestod av tvålar, skönhetsmedel, barnpreparat, tvätt disk, rengöringsmedel och ljus. Man tillverkade även tandkräm, munvatten, svaveltjärhårvatten, svaveltjärpomada, Eau de Cologne, sololja, olika sorters Essenser m.m.
Under försäljningskonto år 1916 finns upptaget en rad produkter som såldes av Elfströms. Där finns bl.a. bikarbonat, symaskinsolja, terpentin, Kaustiksoda, vaselin, svartolja, ostlöpe, bläck, kaffeglasyr, cocosolja och talg. (Källa: Elfströms samlingar, stadsarkivet Gävle).
Tvål och ljusframställningen var de kvantitativt största produkterna. Svaveltjärtvålen Reporia varumärkesskyddades vid patent och registreringsverket i september 1924, men började tillverkas 1920.
På 60 och 70-talet var ljus och gravmashaller de stora produkterna. 1973 tillverkades mellan 50 000 till 100 000 ljus om dagen.
(Källa: Gävle Dagblad 22 dec. 1973)
Beställningslista 30-tal, stadsarkivet Gävle
Mot slutet av 70-talet minskades den egna ljusproduktionen. I stället importerades stora mängder ljus från Finland som sedan såldes vidare till kunderna runt om i landet
Reporiatvålen tillverkades till slutet av 70-talet.
För kontroll och utveckling av produkterna fanns två laboratorier vid företaget, ett för tvål och ljus och ett för kosmetika.
Utgångsmaterialet, olika sorters fett kokades i stora kar till tvålmassa som sedan pumpades upp till kraftiga behållare, tvålförvärmare som rymde 8000 kilo. Det var viktigt att dessa höll just den rätta temperaturen på massan innan den transporterades till torkmaskinen. Torkningen var en omständlig process.
Tvålkokeriet (Foto i stadsarkivet)
Noddlar
Tvålmassan fördes från torkmaskinen genom en specialmaskin och hade då fått formen av ”noddlar”.
Via en fläkt fördes noddlarna upp i silos och därefter, efter hand till ett vågsystem där transport och vägning skedde samtidigt.
Nästa fas i tillverkningen var tillsättandet av parfymer, färger m.m. vilket gjordes i en blandningsmaskin.
Tvålmassan fördes sedan in i ett valsverk där den bearbetades till en homogen massa, som leddes in i en piloteuse, stångpress.
Valsverk
I form av en ändlös stång pressades tvålen ut från piloteusen och togs emot av en styckskärningsmaskin som skar den i rätt längd.
Tore Öberg vid styckskärningsmaskinen
Efter stansning i tvålpressen granskning och putsning, gick de färdiga tvålarna till emballeringen
Stansning (Foto i stadsarkivet)
I emballeringen satt kvinnor på rad och stoppade tvålarna i förpackningar som sedan packades i kartong för leverans till kunderna.
Emballeringen (Foto i stadsarkivet)
Skönhetsmedel och barnpreparat började tillverkas år 1929 under namnet Mimosa. Tillverkningen bestod av hudkrämer och sololja.
Vidare tillverkades preparat för barnavård t.ex. barntvål, barnsalva och puder.
.
Tjärtvålen Reporia tillverkades i flera varianter
Tvätt och rengöringsmedel var det första artiklar som Elfström tog upp vid starten år 1912. ”Tvätterskornas lutpulver” var en stor produkt vid sidan av såplut och rengöringsmedel, samt senare diskmedlet ”TT”.
Ljusframställningen var en av huvudgrenarna i Elfströms tillverkningsprogram. Kompositionsljus och extra prima stearinljus var två stora kategorier ljus som tillverkades i en mängd varianter, alltifrån decimeterhöga kolorerade ljus och grenljus till meterhöga altarljus.
Reklamaffisch, Stadsarkivet Gävle
Även dessa artiklar döptes till Mimosa. På senare tid tillverkades även stora mängder gravmashaller.
Utgångsmaterialet vid ljustillverkningen var talg tillsatt med palmolja, som efter destillation och pressning lämpade sig för stöpning. Till Mimosa ljusen användes enbart ren stearin.
Ljusen tillverkades i stora ljusgjutningsmaskiner. En enda ljusgjutningsmaskin kunde tillverka 14000 ljus per dag
.
Ljusgjutningsmaskiner
Maskinerna tömdes sedan manuellt på sitt innehåll Sedan ljusen lämnat gjuteriet sågades en del av ljusen i lämpliga längder, ”konades” och putsades.
.
Tömning av ljusgjutningsmaskin
Därefter förpackades ljusen i olika kartonger. En enda person kunde packa upp till 3000 paket per dag.
Paketeringen
Nils Nilsson och hans fru Signe var bosatta i fabriksbyggnadens enda lägenhet. Nils var fackligt aktiv och en period vice ordförande i fackföreningen, De förenade förbunden avdelning 22 i Gävle.
(Källa: Folkrörelsearkivet Gävleborg)
.
Nils Nilsson i arbete vid ljusgjutningsmaskinen
Fabrikör Elfström insåg tidigt reklamens betydelse för att nå ett lyckat resultat. I en bransch där produkterna var likartade både vad gällde innehåll och kvalité, var det viktigt att synas. Elfströms Tekniska Fabrik bedrev omfattande annonskampanjer för sina produkter i landets dagstidningar och man var noga med att varorna skyltades och gavs en framträdande plats i affärerna där de olika preparaten såldes. Man deltog även på mässor och utställningar.
Satsningen på reklam och marknadsföring kostade stora summor och när Svaveltjärtvålen Reporia lanserades i början av 20-talet och hudpreparaten under namnet Mimosa år 1929, var kostnaden för annonsering i dagstidningarna i genomsnitt nästan 200 tusen kronor per år. Som exempel kan nämnas år 1925 då annonseringen i pressen kostade 234 855 kronor. Därtill kom kostnader för skyltar och representation.
Under 30-talet minskade annonseringen i dagspressen och annonskostnaden för år 1934 slutade på 20 369 kronor. (Källa: Elfströms samlingar, stadsarkivet Gävle).
Orsaken till detta kan ha varit att man bedömde produkterna så etablerade och välkända att det inte längre behövdes lika mycket annonsering.
Stor omsorg lades vid utformningen av annonser och broschyrer. Reklamen riktade sig till alla samhällsklasser och åldersgrupper. Beträffande svaveltjärtvålen Reporia och hudvårdsserien Mimosa framhävdes särskilt produkternas medicinska egenskaper.
Elfström förstod även att använda sig av populära artister för att göra reklam för varumärket Reporia. År 1945 sjöng artisten Yngve Stoor in Reporiasången på grammofonskiva. Yngve Stoor var en populär artist som spelades dagligen i radio. (Källa: Irene Söderberg Gävle, muntl.)
Bilderna nedan visar ett axplock av de reklambroschyrer som framställts vid Elfströms.
Reklam i Veckorevyn 1961
Reklamteckning tidigt 30-tal
Mera 30-tal
Tandkrämsreklam 50-tal
Även tidningsartiklar användes i reklamen
Artikel i Stockholmstidningen 1961
En kurs i skönhetsvård var en reklambroschyr som på 60 sidor förklarade vikten av att alltid använda Reporiatvålen
Handbok i skönhetsvård 1930
Den första fabriken på Kaserngatan 73 startade i liten skala och med några få anställda, som tillverkade lutpulver och såplut. Carl Elfström reste själv runt och sålde varorna, till en början främst i Norrland. Han hade 16 års erfarenhet som resande vid L. Westerbergs Tekniska fabrik och Tekniska fabriken Svea AB och hade god personkännedom bland kunderna.
Efter 3 års verksamhet blev lokalen för liten och företaget flyttade till något större lokaler på N. Centralgatan 30. Därefter ökade både antalet anställda och antalet produkter.
Under första världskriget byggdes fabriken om och till och när tillverkningen kom igång på allvar efter kriget arbetade ett 30-tal personer vid fabriken. Framgången med Reporiatvålen och Mimosa skönhetsmedel och ljusproduktionen med samma namn, medförde att arbetsstyrkan utökades och vid mitten av 30-talet var som mest 63 personer anställda vid fabriken. Det var 40 kvinnor och 15 män i produktionen, samt 8 kontorsanställda. Extra personal anställdes tillfälligt vid arbetstoppar inför större helger. Det var oftast ungdomar och många var barn till anställda vid fabriken som därmed fick möjlighet att tjäna en slant.
(Källa: Dagsverksböcker m.m. Elfströms samlingar, stadsarkivet Gävle)
Rationaliseringar och effektiviseringar medförde därefter att antalet anställda successivt minskade och under 60 och 70-talen hade företaget ett 30-tal anställda på årsbasis. Efter en brand 1977 där ljusstöpningsmaskinerna förstördes minskades personalen och när företaget gick i konkurs 1981 bestod personalstyrkan av 12 personer. (Källa: Elfströms samlingar i stadsarkivet, samt Stina Soläng-Persson Gävle Muntl)
Elfstöms var en typisk kvinnoarbetsplats. Bland de anställda var kvinnorna alltid i majoritet och det var kvinnorna som utförde de enkla monotona arbetsuppgifterna, som att stoppa tvålar eller ljus i askar, sitta vid tvålstansmaskinen, eller att för hand tömma ljusstöpningsmaskinen på tusentals julgransljus.
Männen vid företaget var förmän, stöpare, tvålkokare, maskinskötare, arbetade i laboratoriet eller på lagret. Kontoret leddes av fabrikör Elfström själv med hjälp av en kamrer. Som mest var 8 personer anställda på kontoret men personalstyrkan halverades under 40-talet.
En sida ur dagsverksbok för chauffören och reparatören Tore Öberg år 1940 Stadsarkivet Gävle
Personalen på fabriksgolvet vid Elfströms var sedan 1934 anslutna till den då bildade, ”De förenade förbunden” avdelning 22 i Gävle. Kontorspersonalen var medlemmar i Industritjänstemannaförbundet.
De förenade förbunden i Gävle bildades 1933 och organiserade arbetarna vid kemisk tekniska fabriker och karamellfabriker, sulfatfabriker m.m.
Flera av arbetarna vid fabriken blev tidigt engagerade i det fackliga arbetet i avdelningen,
bl. a. Nils Nilsson, Albert Nordin, Oskar Ek och Fabian Mattsson.
Avdelningen var även ansluten till arbetarkommunen, ABF m.fl. organisationer, i vilka Oskar Ek och Albert Nordin var engagerade.
Årsmötet 1946 inleddes med invigning av en ny ordförandeklubba som mottagits som gåva av fabrikör Elfström. I protokollet står angivet, ”Klubban som bestod av sjödränkt ek, hämtat från vrak efter det för många århundraden sedan sjunkna krigsfartyget Riksäpplet*, har tillkommit på initiativ av v. ordf. N. Nilsson. Därtill följde en historik som bevaras av ordförande. Det var styrelsens mening att till givaren framföra avdelningens tack. Ordf. tackade för det arbete som utförts för klubbans tillkomst och förklarade densamma vigd till avdelningen”.
(Källa: Protokoll De förenade förbunden avd. 22 Gävle, Arkiv Gävleborg)
*Regalskeppet Riksäpplet förliste en blåsig sommardag 1676 vid Aspö udde, Dalarö. Hon var bestyckad med 86 kanoner och hade 500 mans besättning.
Lördagen den 12 december 1936 kl. ½ 7 middag med dans i lunchrummet på Elfströms tekniska fabrik
Personalfest 1936 Bild i stadsarkivet
Sittande vid första bordet från höger: Fabrikör Elfström med fru, f.d. bibliotekarien Rindeberg, Advokat Andrén med fru, fru Lindberg, herr Fritze, Stockholm (Lucia) och fru Direktör Lind
Andra bordet: Fröken Märta Lindeberg, Verkmästare Karlsson, herr Knut Lindberg, Eivor Wennstedt och Elvine…?
Tredje bordet: Kamrer Gösta Eriksson med fru, fru Nordin och Fabian Mattson med fru
Sista bordet: Maja Jernberg, Thyra Norén, Knut Öberg, Tore Öberg, Sally Norén och fröken Betsy Julin
Stående från vänster: Lennart Thorsson, Judit Eklund, Arne Bondesson, Rolf Eriksson, Rune Gustafsson, Astrid Lövblad, Elsa Hemström, Gösta Persson, Nils Nilsson, Albert Nordin, fru Signe Nilsson, Nils Vikström, Åke Blixt, Inga-Britt Lindberg, fröken E. Norgren, herr Bondesson, Erik Lindberg, Linnea Söderholm, Sven Persson och Inga Hexell
Foto i stadsarkivet Gävle
Övre raden från vänster: nr 4 Tore Öberg
Andra raden: 7 Gösta Nyman, 9 Fabian (Fabbe) Matsson
Tredje raden: 1 Irene Forslund, 2 Majbritt Söderström, 3 Nils Reine Löf, 4 Algot Karlsson,
5 Judit Ek, 6 Maja Verin, 7 Ulla ? 8 Sally Bergholm, 9 Tyra Öberg,
10 Elin Pettersson och 11 Anna Lindgren
I källaren till f.d. Elfströms tekniska fabrik vid Atlasgatan på Brynäs finns 47 porträtt på delar av personalen vid fabriken, målade direkt på betongväggarna. Målningarna utfördes någon gång i slutet av 30-talet och början av 40-talet. Målningarna är välbevarade och de avporträtterade personerna är lätta att identifiera vid jämförelse med befintliga foton.
Vem målaren var har trots idogt forskande inte kunnat klarläggas men enligt hörsägen finns det två versioner om vem som var målaren i källaren.
Enligt den ena ska det ha varit en lagerarbetare som tyckte mycket om att måla. På lediga stunder gick han ner i källaren och målade ur minnet av sina arbetskamrater på väggarna. Detta gjorde han i hemlighet för han trodde att han skulle få sparken om han ertappades.
Och naturligtvis blev han upptäckt, men han fick inte sparken som han hade fruktat. I stället fick han börja på reklamavdelningen med uppgiften att måla skyltar och göra teckningar till annonser.
Den andra versionen berättar att det var den kände dekoratören, tecknaren och porträttmålaren Viktor Danielsson som utförde målningarna. Viktor Danielsson målade reklamskyltar åt Gevalia och många andra företag runt om i landet. Han gjorde även scendekoren till Furuviksbarnens scen i Furuviksparken, scendekorationer till Gävle teater, samt målade porträtt och gjorde illustrationer i böcker.
Upprinnelsen till målningarna i källaren ska ha varit att Elfström och Danielsson festade en kväll på krogen. Krogsvängen blev dyrare än beräknat och Danielsson blev skyldig Elfström en summa pengar. När sedan Danielsson kom för att betala sa Elfström, om du målar av personalen på väggarna i källaren så är vi kvitt.
Albert Nordin Algot Karlsson
Okänd Okänd
Okänd Okänd
Okänd Okänd
Okänd Okänd
Okänd Okänd
Okänd
Okänd Okänd
Fabrikör Carl Elfström i pyjamas Okänd
Fabrikör Elfström kom ibland till arbetet i pyjamas, vilket uppmärksammades av målaren. Han brukade byta till kostym och fluga lagom till lunchen som ibland intogs på hotell Baltic.
Okänd
Okänd Elin Pettersson
Okänd Elsa Hillström
Fabian ”Fabbe” Matsson Sally Bergholm
Kamrer Gösta Eriksson
Oscar Ek Okänd, kallades ”Sjöman”
Tore Öberg Thyra Öberg
Ester Lundberg "Kassörskan"
Många av personerna på bilderna är fortfarande oidentifierade. Om någon som läser detta känner till namnet på någon av dessa ”okända” tar jag tacksamt emot information om detta.
Författaren
-------------------------------------------------
Webbversionen av Sten Hillmans material är sammanställt av Lisse-Lotte Danielson
Gå till 
Startsida
Senast uppdaterad:
2011-04-07