EFTER MILITÄR utbildning blev Ribbing 1675 överste för ett regemente som han själv värvat, men tog avsked efter några år, då andra uppgifter tilldelades honom. 1683 utnämndes han till landshövding i Gefleborgs län, Norrlanden, Jämtland och Härjedalen.

Landshövdingens första uppdrag blev att igenom häradshövdingarne vid tingen, som då höllos med varje socken särskilt, efterfråga "gamla monumenter och antiqviteter" och blev vad som under dessa rannsakningar inhämtades "förvarat i 1684 års dombok".

Borgmästare och Råd i Gefle svarade i början av år 1685 "att här intet finnes förutom tvänne runehällar emellan staden och Jerfsta by, vilkas avskrift förlångst sedan i Kongl. Antiqvitets Collegio inkommit. Såsom här är en ny kyrka, så är inga gamla målningar eller inskriptioner tillfinnandes, utan sådant allt tvivelsutan uppbrunnet, då staden år 1569 helt avbränder blivit, då ock alle gamle rune- eller munkskrifter, gamla lagböcker, där några sådane här varit, omkommit. Kämpe- eller gamla Historievisor, eller gammalt mynt, vet ingen här i staden att uppgiva". Skrivelsen förmäler i fortsättningen att "Magistraten tillika med en Antiqvitets Collegii utskickade, vid namn Ericus Nennaesius (Norelius?), gamle protokoller genomlupo". Denne var son till Kaplanen i Gefle, Lars Nennaesius (Norelius?), och notarie vid Ant. Collegium.

I Carl XI:s följe på resan genom Jämtland 1684 befann sig även landshövding Ribbing. Erik Dahlberg hade rest i förväg för att undersöka färdlederna och mötte kungen på Frösön.

Erik Dahlberg

Som vägarna mestadels endast var ryttarstigar, kunde den lätta vagn kungen låtit föra med sig föga komma till användning. Vagnen väckte uppseende och undran, folket hade aldrig förr sett någon sådan. Kungen å sin sida hade aldrig sett några skidor. Då han såg ett par utanför en stuga frågade han vad de skulle användas till. Ehuru långt fram på hösten fanns ännu ingen snö, men tidigt en morgon, då daggen låg kvar, kunde skidornas ägare åka utför en sluttning, till kung Carls stora förnöjelse. Han inspekterade och exercerade den 26 oktober Jämtlands regemente, som då stod under överste Åke Ulfsparres kommando. Kungen blev ofantligt populär under sin enkla och otvungna samvaro med innevånarna och detta var ju av stor betydelse vid den försvenskning, som då var önskvärd efter den långa gemenskapen med "de Danske" och "de Norske". Hans resa var därjämte en sportbragd. I regel red han 7 á 10 mil per dag, trots synnerligen oländig terräng och gjorde därtill uppehåll för samtal med bönderna och måltider hos dem eller i prästgårdarna.

Kungen skänkte sitt porträtt till Hede kyrka efter färden genom "Herredalen", som namnet är skrivet i gamla papper.

Vid återkomsten från Jämtland och Härjedalen 1686 stannade Carl XI några dagar på Gefleborg och höll mönstring med Helsinge regemente i lägret vid Strömsbro.

Lennart Ribbing slutade sina dagar som landshövding på Gefleborg 1687. Hans maka, Catherine Falkenberg överlevde honom länge. Deras son Per Ribbing var som överste för Upplands infanteri med Carl XII vid Poltava och i Bender, där han dog 1711. Hans grav på grekiska kyrkogården i Varnitza, bar ännu för hundra år sedan en sten med hans namn och latinsk inskription.

Landshövding Lennart Ribbings porträtt är utfört av Ehrenstrahl.