Det här huset kunde vara ett monument över Erik Alfred Hedin, som var stadsarkitekt i Gävle under åren 1876---1922. Buregården uppförde han åt sig och sin familj 1880. I en av gårdens förstugor kan man läsa, konstnärligt målat, i tre falt: "Grunden är Shipper Erik Buhres forna vret". I mittelfältet står: "Nr 74 nya första kvarteret" och i sista fältet: "Byggnaden är uppförd 1880. Tillbyggnaden 1896 o 1918".

 

Stadsarkitekt i ett halvt sekel

Hedin var stadsarkitekt i inte mindre än 44 år. Han ritade skolor, frikyrkor, hyreshus och villor, åtog sig egna byggnadsobjekt och ledde själv byggnadsarbetena. Dessutom drev han en byggnadsmaterialaffär och en försäkringsagentur med stor framgång.

 

Hans arbetskapacitet måste ha varit enorm. Med lätt överdrift kan man fråga: Var det han som grundlade Sekelskiftes-gävle?

 

Tag endast husen närmast hans hem! Han ritade Stora Islandsskolan 1880, Lilla Islandsskolan (nu polisens ungdomsgård) från 1885 och den gamla Betlehemskyrkan från 1881. Alla byggnader var grannar till hans hus.

 

Hedin var verksam medlem i missionsförsamlingen samt Gästriklands fornminnesförening och en del av hans intressen speglas ibland i hans arkitektur. Runt Buregårdens fasader målades bibelspråk som: "Om Herren icke bygger huset så arbeta de fåfängt som bygga därpå".

 

Drakslingorna och drakhuvudena på taknocken, burspråket och fiskfjällspanelen får stå för arkitektens fornhistoriska och medeltida intressen. Huset är helt präglat av Hedins person.

 

Församlingshem

Hedin sålde huset 1926 till tvålfabrikören Carl A Elfström och hans fru Heidi. I början på 1950-talet såldes huset i sin tur till en kyrklig stiftelse i Staffans församling, som skulle använda det som församlingshem.

 

Det gamla församlingshemmet på Söder, före detta Navigationsskolan, revs samtidigt för att ge plats åt nuvarande Polhemsskolan. Den kyrkliga stiftelsen köpte huset av Elfströms för 125.000 kronor, varav 40.000 kronor betalades kontant. Den senare summan utgjordes till större delen av syföreningspengar, hopsamlade av damer i Staffans församling.

 

Buregårdens inre trotsar all beskrivning. Inventarier finns fortfarande kvar från stadsarkitekten Hedins och fabrikören Elfströms tid. År 1982 restaurerade man husets yttre, med hjälp av konservator Per J Mattsson, och 1984 rustades dess inre.

 

Vacker ljuskrona

På nedre botten finns fem rum och kök. Fin matsal med parkettgolv och en och en halv meter hög panel med en smal hylla högst upp. En vacker ljuskrona, ärvd från en bankinrättning i staden. Ett kök som glänser med marmordiskar och vitt kakel. En vacker salong med mera.

 

Stadsarkitektens stora ritsal i husets södra flygel blev ombyggd till biljardrum av fabrikör Elfström. Där är väggarna klädda med tjocka gyllenlädertapeter.

 

I den magnifika trappan stannar man gärna på trappavsatsen och ser på trappfönstret, sammanfogat i en mosaik av över hundra blyinfattade glasbitar i olika färger. I mosaiken kan man läsa initialerna på förste ägaren och årtalet 1881. En utomordentligt vacker lampa, som församlingen fått överta från förra ägarna, hänger i trappan.

 

Pampigt badrum

Badrummet är 22 kvm stort. Badkaret är lågt och rymligt. Det är inbyggt och av vitt kakel och badkarskanten är tjock och avrundad.

 

Jag har aldrig sett något sådant kar förr. På väggen på badkaret hänger en "stropp" av porslin. Drar man ned handtaget, går en signal ned till köket. Det sägs att fabrikör Elfström, när han blev törstig, ringde i stroppen och strax kom husjungfrun upp med något drickbart.

 

En fin dusch finns i badrummet och under duschen en nästan cirkelformad kakellist, 1 1/2 dm hög, som fångade upp duschens vatten. På så sätt kunde man även använda duschen för fotbad. I badrummet finns även en bidé, som är nästan lika stor som ett sittbadkar. Tvättstället är utformat som ett graciöst rokokobord med infällt tvättfat i vit marmor.

 

(Efter det att detta skrevs har dock en ombyggnad av badrummet aktualiserats och utförts.)

 

Ett skåp för ljusbad fanns tidigare i badrummet. Detta är nu borttaget. Golvet i badrummet består av räfflade kakelplattor.

 

Kungligt i källaren

Innan jag lämnar huset går jag ned i källaren. I ett av källarrummen är alla väggarna målade. Efter en vägg ser man en målning där svenska prinsessan Astrid åker i öppen landå med kronprins Leopold av Belgien. Landån är vackert målad med en mängd kungliga kronor.

 

Över målningen står det "Astrid 4 nov", ett hjärta och så fortsätter texten "1926 Leopold".

 

Astrid och Leopold 21 sept 1926.

 

På motsatta väggen ser man en målning med texten "Fjäriln vingad syns på Haga - se Ulla dansar". På kortväggen en målning som visar björnjakt i Dalom samt gästabud efter jakten.

 

Andra målningar har texterna "Artiger sven är flickornas vän", "Så ljuvligt är i skogen" med mera, allt utfört som allmogemålningar.

 

Omvände påven?

En av arkitekt Hedins bästa vänner var trosbrodern P P Waldenström. Låt mig sluta med en historia. Waldenström företog en resa till Jerusalem. På hemväg stannade han i Rom och såg på Vatikanen. Då han kommit hem till Gävle skyndade han till sin gode vän Hedin i Buregården för att tala om sin resa.

 

Jungfrun Tilda öppade dörren och meddelade att arkitekten ej var hemma. Waldenström inbjöds dock att gå upp och häälsa på barnen Hedin och det gjorde han. Han berättade om påven och Vatikanen för barnen men avbröts av Hedins dotter Rut, som frågade:

- Har farbror lektorn varit hos påven, då blev väl påven omvänd?

 

Stadsarkitektens monument

Buregården trotsar all beskrivning

 

Gefle Dagblad 22 se3ptember 1984

 

 

Erik Alfred Hedin, stadsarkitekt i Gävle 1878-1922, satte sin prägel på stora delar av staden.

 

I en annons i Gefle Adresskalender år 1900 beskriver han sin verksamhet så här: "E.A. Hedin´s Ritkontor och Agentur för Byggnads-Materialer... upprättar byggnadsritningar, kostnadsförslag och arbetsbeskrivningar m.m., kontrollerar byggnadsarbetens utförande samt verkställer syner å utförda arbeten, levererar alla sorters byggnadssten, takskiffer, cementarbeten, viktoriagolfplattor, gipslister, takrosetter, ornerade glastak, ekparkettgolf, fönster- och dörrbeslag, järnbalkar, järntrappor, badkaminer, förhydnings- och takpapp, tapeter m.m."

 

I anslutning till sin egenhändigt ritade bostad vid Södra Kvartersgatan 7 (nuvarande Södra Centralgatan7) hade han även ritkontor och lager för byggmaterial. Fotot - ur Per J Mattssons samlingar - visar huset innan det byggdes till på den sida som är närmast kameran. Bggnaden, som nju tillhör Staffans församling och kallas Buregården, rustades 1981-82 och återfick sina ursprungliga färger: mörkbruna väggar och röda fönsterinfattningar.

Reprofoto: Länsmuseet

 

Utgiven 1988.

Barbro Sollbe.