Folke Löfgren,Stig Henricson - rundvandring Gävle gamla kyrkogård.

Under sommaren har kyrkogårdsnämnden i Gävle ordnat tre kyrkogårdsvandringar på Gamla kyrkogården, en plats som speglar Gävles historia i snart 200 år. Idén till vandringarna kommer från kyrkogårdsnämndens ordförande Claes Löfgren, som i nämnden väckte ett förslag om att anordna vandringar för allmänheten för att få tillfälle att sprida information och kulturhistoria.

Ciceron har varit hembygdsföreningens ordförande, f stadsmäklaren Folke Löfgren, som är expert på Gävles historia. Han har biträtts av kyrkogårdschefen Stig Henricson. Kyrkogårdsvandringarna har samlat många intresserade. Vid ett tillfälle i somras deltog ca 300 personer.

Stig Henricson och Folke Löfgren har tillsammans med Gefle Dagblad, Arbetarbladet och Ignis gjort det här temanumret om Gamla kyrkogården i Gävle. Syftet är dels att ge tidningens läsare en möjlighet att ta del av Gävles kulturhistoria, dels att väcka intresse för kyrkogårdsvandringar i hela landet.

Historik

Förr i tiden brukade kyrkogårdarna ligga runt kyrkorna. Vår allra äldsta kyrka låg ungefär på samma plats som den nuvarande Heliga Trefaldighetskyrkan ligger. Kyrkan och kyrkogården var omgiven av en bogårdsmur.

Förnämt folk fick sitt vilorum inne i kyrkan under kyrkgolvet. Ju högre samhällsställning man nått, desto närmare altaret fick man sin grav. Söder om kyrkan gravsattes vanligt skötsamt folk. Norr om kyrkan gravsattes personer som misskött sig på något sätt eller var självspillningar (självmördare) eller ogärningsmän.

På 1700-talet konstaterades, att södra delen av kyrkogården var fullbelagd medan norra delen knappast var använd. Då beslöt man sig för, att det inte skulle göras skillnad på vanligt hyggligt folk och andra människor. Tack vare detta beslut kunde även norra delen av kyrkogården utnyttjas bättre, men det dröjde inte länge förrän all mark innanför bogårdsmuren var utnyttjad till gravar och skoltomten som låg strax öster om nuvarande S:t Ansgars Hus måste även naggas i kanten. Ej heller denna utvidgning räckte så länge.

Dessutom var kyrkan fullbelagd med gravar. Enligt uppgifter från den tiden var det så många människor gravsatta i kyrkan under golvet, att sommartid spred sig stanken i kyrksalen.

Då började man se sig om efter mark för en ny kyrkogård. Dessutom skall man ha i åtanke, att Sverige låg i krig med Ryssland, 1808— 1809 års finska krig. Trupptransporter gick genom Gävle och en hel del soldater blev sjuka bl.a. i kolera.

Myndigheterna beslutade då, att göra en s.k. interimskyrkogård vid Västra Vägen, där Enneska gravkoret nu ligger.

Den 26/10 1808 invigdes interimskyrkogården av vice pastor P Hultén som underligt nog blev den förste som fick sitt vilorum på denna kyrkogård.

Kyrkogården fick länge gå under namnet Nya kyrkogården, men numera heter den Gamla kyrkogården, eftersom det anlades en nyare kyrkogård 1929 i Gävle.

En hedersplats för gamla gravvårdar

Även förr i tiden hände det, att en gravplats blev ovårdad och ingen brydde sig om den. Kanske berodde det på, att släkten dött ut eller att släktskapet blivit alltför avlägset för de anhöriga.

I vanlig ordning återgick en ovårdad gravplats till kyrkogårdsnämnden. Dåvarande chefen, kyrkogårdsträdgårds- mästare Fritz Persson, lät samla ihop de intressantaste gravvårdarna till en centralt belägen plats på Gamla kyrkogården, benämnt kyrkogårdens museum (se omslagsbilden). Vi skall göra ett axplock ur denna samling.

Kyrkogårdens museum

Athenaeisten Ulrik Häggström

På ett järnkors står det: "Athenaeisten Ulrik Häggström född i Bygdeå d 26 okt 1834, död gen wådl. händ wid Gefle d 23 juni 1848." Ulrik Häggström omkom under segling på Norrlandet. Athenaeist skall ej förväxlas med ateist (gudsförnekare). Athenaeum var en föregångare till Borgarskolan och Realgymnasiet. Skolan var ett experimentfält för bl a ämnesläsning. Eleverna gick exempelvis i en klass för moderna språk och i en annan klass för matematik.

- Athenisten Ulrik Häggström kors. Han gick på Gefles skola Athenaeum vars namn kommer från den grekiska Athena - vetenskapens och krigets gudinna.

Stadsmäklare Isac Wallén

Ett enkelt järnkors är rest över stadsmäklare Isac Wallén, som föddes 1775 och dog 1842.

Isac Wallén var ungkarl. Han tillhörde stadsmäklarna som höll till på Börsplan i f d Gävleborgs Sparbanks lokaler som nu övertagits av föreningen SHN. På den tiden utsågs stadsmäklarna av Handels- och Sjöfarts- nämnden och förordnades av magistraten. Numera har magistraten avskaffats, varför det inte längre utses några stadsmäklare. Noteras kan, att Gävle hade världens nordligaste belägna varubörs.

Sockerbruksidkare Gustaf Küsel

Ett sockerraffinaderi fanns i Gävle fram till 1841. Sockerfabriken på Steneberg anlades 1739, med en produktion helt baserad på import av rörsocker. Sockerbetor odlades då ännu inte i Sverige. Sockerbruksidkaren Gustaf Küsel som levde mellan 1772 och 1848 har sitt namn på ett säreget utformat järnkors, som efterbildar träets former med kraftiga kvistkonturer.

En kirurgie magister

Några meter därifrån "hvilar regementsläkaren med. doct: chir. mag. N.L.Rahmström 1792-1861". Han hade alltså magistersgraden i kirurgi. Ormen som slingrar sig runt staven inuti lagerkransen upptill på stenen är den gamla läkedomssymbolen ur den grekiska mytologin. Läkekonstens gud Asklepios hade en helig orm, vanligen avbildad tillsammans med den stav som Asklepios stödde sig på. Med staven utbytt mot en skål finns samma orm i modern skyltform t ex vid apoteket Lejonet. Egentligen är det litet lustigt att ormen — i kristendomen framställd som ondskans bundsförvant alltsedan paradiset — figurerar här på en kristen gravsten i den roll den tilldelats i annan religion.

- Regements- och stadsläkaren Rahmström kämpade mot koleran i Gävle på 1850-talet

och fick till slut förstärkning från Stockholm

Regementsläkaren Rahmström.

Folke Löfgren i museimiljö på Gamla kyrkogården.

EN KYRKOGÅRD I OMVANDLING

Från enkel kyrkogård till paradkyrkogård

När man ser gravarna på Gamla kyrkogården med alla dessa pampiga gravvårdar, kan man tro, att Gävle är och har varit bebott med enbart förmöget folk. Sanningen är den, att såväl Gävle som övriga landet var fattigt under hela 1800-talet och långt in på 1900-talet.

På den tiden gravsattes i regel de avlidna i allmänna varv (gravar i speciella kvarter som uppläts utan kostnad), eftersom de anhöriga ej hade råd att skaffa familjegrav. Detta var endast förunnat ett fåtal på den tiden.

Tom 1980 har gravsatts c:a 60.000 personer på Gamla kyrkogården, varav de flesta i allmänna varv.

En ny typ av urngravar, lanserade av f kyrkogårdschefen Sven Fasth.

I dessa allmänna varv gravsattes kistorna tätt intill varandra i långa rader. Den avlidna tilldelades den plats som stod på tur att användas. Flera allmänna varv var i gång samtidigt. Det fanns såväl sommar- som vintervarv. Gravvårdarna till dessa varvsgravar bestod ofta av enkla träkors eller små gravstenar. Gravrätten räckte i 15 år för

varvsgravar och "All framtid" för familjegravar. Efter 15 år ägde kyrkogårdsmyndig-heten rätt att upplåta ett varvsområde på nytt för nya gravar. Vid en sådan omläggning avlägsnades de gamla gravvårdarna och området nollställdes. 1891 grävdes exempelvis allmänna varven 12 och 13 om för tredje gången och 1920 var det dags för en fjärde omgång varvsgravar.

Under hela 1800-talet anlades huvudsakligen allmänna varvsområden för kistor som i viss mån kompletterades med enstaka familjegravskvarter för kistor.

På 1900-talet skedde en förändring i fördelningen mellan varvsgravar och familje- gravar. I början ökades familjegravsdelen blygsamt men takten stegrades undan för undan. Efter 1920-talet nyanlades enbart familjegravskvarter. Dessutom togs de gamla allmänna varven i bruk för familjegravskvarter.

I och med att varvsgravarna försvann, ersattes de med familjegravar. Då blev det fritt fram att förse området med pampiga gravvårdar.

På grund av eller tack vare denna process har kyrkogården blivit "finare" på bekostnad av att 1800-talets gravkultur har utplånats.

Från sand till gräs

Under 1960-talet och i början av 1970-talet skedde en omläggning av gravkvarteren från sand till gräs.

De gamla familjegravkvarteren bestod tidigare huvudsakligen av sandgravar, kompletterade med enstaka gräsgravar inramade av socklar. Gravarna var tungarbetade och fordrade en stor arbetsinsats. När sandgravarna var nykrattade och krusade i ett speciellt gävlemönster, var de mycket attraktiva.

P g a att automatisk bevattning införts på kyrkogården, utplånades det fina mönstret i sanden vid regelbunden vattning.

Kyrkogårdsnämnden beslutade, att lägga om sandgravarna till gräs, dels för att hålla nere gravskötselkostnaderna och dels för att skapa gravkvarter som tålde bevattning.

Kyrkogårdsnämnden beslutade även, att spara ett par gravkvarter försedda med sand. Det är viktigt, att ett par kvarter blir kvar i den gamla stilen. I och med denna begränsning av antalet sandgravar, kan extra tid ägnas åt dem.

Från kistgrav till urngrav

1960 invigdes krematoriet i Gävle. Tillkomsten av detta har påverkat eldbegängelsefre- kvensen högst markant. Strax före krematoriets tillkomst låg eldbegängelseprocenten i Gävle på 10—20% men steg därefter raskt till c:a 40% och har sedan ökat successivt för att under 1979 ligga på 75%.

Följaktligen var det högst naturligt, att de två sista allmänna varven på Gamla kyrkogården lades om till familjegravar för urnor. När urngravsområdet, U:12, anlades, uppbyggdes hela kvarteret kring en befintlig ek. Intill denna ek finns bassängen med Johnny Mattssons konstverk som beskrivs på annan plats. Dessutom har urngravsområdet U:13 anlagts i samma stil som U:12.

Det är förutvarande kyrkogårdschefen Sven Fasth som lanserade en ny typ av urngravar i Sverige. Gravplatserna är 0,5 x 1,0 m. De är försedda med skifferplattor som är fastsatta i en betongmur. Observeras bör, att muren ej är något kolumbarium, dvs förvaringsplats för urnor, utan alla urnor grävs ned i marken.

kyrkogårdsnämndens ordförande

Claes Löfgren, initiativtagare till de populära kyrkogårdsvandringarna i Gävle.

Från handkraft till maskinkraft

Längre tillbaka i tiden när det endast fanns ett fåtal sockelgräsgravar klipptes dessa med häcksax av en gubbe som gick dubbelvikt.

Gravgrävningen var ett speciellt kapitel. Den ombesörjdes av en kyrkogårdsvakt- mästare. Den numera pensionerade f d kyrkogårdsvaktmästare Bertil Ohlsson var den sista kyrkogårdsvaktmästaren som bortsett från de sista åren av sin anställning ensam hade hand om gravgrävning och kapelltjänst på Gamla kyrkogården. Blev han sjuk eller ville ha semester några dagar, fick han själv anställa ersättare. Varje grav grävde han ensam, trots att kistgravdjupet var 2,00— 2,40 m.

Verktyg, stämplingsvirke och övrig utrustning forslades med kärra under sommaren och med släde under vintern. Virket förvarades utomhus under ett träd och vintertid var det speciellt besvärligt när det ofta var både fastfruset och översnöat.

Forts. följer...

Se hela serien!