Fastigheten Staketgatan 9 i Gävle ägs nu av Riksbyggens bostadsrättsförening Gävlehus nr 24. År 1899 fastställde byggnadsnämnden stadsarkitekt E A Hedins ritningar och 1901 var huset in­flyttningsklart. Byggmästare var J A Edlund.

Redan 1905 sålde byggmästare Edlund fastigheten för 137.000 kronor till färghandlare Abraham Mattsson. Han kom att bo i fastigheten till sin död 1944. Därefter övertog hans arvingar huset och förvaltade det till 1975.

Huset innehöll från början åtta större och tre mindre lägenheter. I dag består huset, efter en ombyggnad, av 24 lägenheter. För en tid sedan förklarades huset som byggnadsminne, vilket betyder att länsstyrelsen utfärdat skyddsföreskriften för byggnaden.

Då Riksbyggen köpte huset 1983 för 875.000 kronor, var det starkt nedslitet. Det hade stora putsskador på fasaderna, dessutom förekom sättningar i grunden.

Till det yttre är huset nu utomordentligt väl restaurerat. Takdekorationerna i huvudentréns hall samt väggdekorationen har återställts vid restaureringen. De gamla kakelugnarna finns kvar och serveringsrummen har i de flesta fall fått behålla sin träinredning.

Det är många som samverkat till det lyckade resultatet, bland andra länsmuseet och Thurfjells arkitektkontor. Totalentreprenör för ombyggnaden var Byggnads AB Konstruktör.

Den nyrustade entrén till Staketgatan 9.

foto: Gefle Dagblad 1985.

Den sjungande färghandlaren

Husets tidigare hyresgäster har alla sin historia.

Färghandlare Abraham Mattsson bodde där i nära 50 år. Han kom som målarlärling till Gävle och bildade tillsammans med sin halvbror färghandelsfirma O A Johansson & Co. Abraham Mattsson var född 1860 och dog 1944. Han var stadsfullmäktig under åren 1903—1938. I fullmäktige blev Abraham Mattsson med tiden församlingens ålderspresident

Han var nykterhetsvän och religiöst intresserad. Först tillhörde han metodistkyrkan, där han var sångledare. På äldre dagar övergick han till svenska kyrkan och avancerade där till kyrkvärd. Abraham Mattsson var en god sångare och duktig amatörmålare.

I stadsfullmäktige slog han särskilt vakt om orkesterföreningen. Han motionerade år 1918 att staden skulle anslå medel för anordnande av förstklassig musik i Stadsträdgården eller Boulognerskogen samt på lämpliga platser i Bomhus och Strömsbro.

Åtta barn

Abraham Mattsson hade åtta barn och nästan alla hade namn från bibeln. Äldste sonen hette Isak, sedan kom Hans Jacob (kallad Knubben av sina vänner), Sara, Ruben, Emanuel, Josef Gustaf Adolf och så vidare.

Hans Jacob och Ruben fortsatte i faderns fotspår. Ruben övergav dock senare färghandeln för att bli karamellfabrikör i staden.

Abraham hade i högsta grad humor. Då umgängesvännernas barn gifte sig fick de oftast ett kort telegram med texten "Fader Abrahams välsignelse". Fader Abraham kunde vara mycket generös.

En dag uppvaktades han av lektor N P Ödman och stadens KFUM-sekreterare, vilka var ute efter pengar till KFUM. N P Ödman förde ordet och sa:

—       Här kommer Stora Björn och med mig har jag Lilla Björn.

Han pekade på sekreteraren, varefter Abraham avbröt samtalet, pekade på sin flint i huvudet och sa:

—   Och jag är gubben i månen.

Säkert fick KFUM en slant ändå.

Abraham kom i dispyt med en svenskamerikan angående storleken på en båtfärja. Abraham stod på sig och talade om hur många ton båten var på. Svenskamerikanen sa att Mattsson hade fel. Abraham stod emellertid på sig och sa att han var fackman:

—  Jag är nämligen färghandlare.

Staketgatan 9 (hörnhuset) före renoveringen.           Foto: Gefle Dagblad.

Jubileumsvitsar

I november 1932 fick Abraham och hans gode vän J A Löfgren för sig att de skulle resa till Lützen för att fira 300-årsminnet av slaget. Med sig fick de en grosshandlare Brusewitz från Göteborg. Abraham vitsade i ett, tills en i ressällskapet sa:

— Nu Abraham får det vara nog. Du har väl ingen mer vits?

— Jo, jag har en till, sa Abraham, Brusewitz. Han står där borta. Och så pekade han på grosshandlaren.

— Det var en dålig vits, sa en i resesällskapet varpå Abraham genmälde:

— Det var i alla fall en matt sån.

"Konstnären" Abraham stod en dag och målade ett motiv från en bro i Gysinge. Nedanför bron stod en man och tjärade sin eka. Abraham konstaterade att mannen, som tjärade båten, även var målare. Han skulle efter det han målat båten hjälpa missionsförsamlingen i Gysinge att måla väggarna i missionshuset Abraham sa:

—   Då vill jag hjälpa till.

Så målade Abraham i missionshuset en cirka sex meter lång och två meter hög tavla efter Leonardo da Vincis målning "Nattvarden".

Vindsateljé

Uppe på vinden i fastigheten Staketgatan 9 hade Fader Abraham sin ateljé. I dag har en ny generation tagit vid. I ett av tornen på vinden har nu konstnären Dan Magnusson sin ateljé. Han för konstnären Abraham Mattssons arv vidare.

Då Fader Abraham låg på sin dödsbädd 1944 samlades sönerna för att taga avsked. En av dem frågade då:

—       Om far har någon önskan så säg det nu då vi är samlade.

Svaret löd:

—  Jag skulle vilja leva något år till.

Det säger något om levnadskonstnären och livsbejakaren Abraham. Hos många lever han i gott minne än i dag.