Intendent  Ann Nilsén  som visar några av sina favoriter i konstsamlingen i Rettigs salar på Länsmuseet i Gävle.

Lördag  19 april 2008 kl. 14:00  

1)      Ann började med att i Sal 10, som innehåller konst mellan 1620-1790, visa oss ”Fläckig ekorre vid Högbo bruk” av Weise, J A från 1700-talets första hälft - Olja på duk skapad 1735. Den anses vara den första målningen från Gästrikland som dock inte alls stämmer med verkligheten. Denna ekorre är skjuten av Hans Hierta på Högbo Bruk. På den tiden var det populärt med ovanliga djur som vita älgar och puckelryggiga hundar. Konstnärerna var i regel anställda av någon i maktens position. Vid station 16 kan man i sal 10 lyssna i hörlurar på fakta om denna konstnär.

2)     Vi fortsatte vår vandring till Vildmarkslandskap av Marcus Larsson. 1825-1864.    Tavlan som målades 1861 är målad i ett ovanligt starkt orangefärgat sken. Ann känner direkt hat-kärlek till denna målning då hon alltid tänker ”hur skulle Marcus ha målat detta” när hon betraktar tavlor från solnedgångar.  I mitten av 1800-talet skulle konsten spegla människors känsloliv, det sublima. Marcus Larsson kom från enkla förhållanden i Östergötland. Han var förknippad med den skapande uppfattningen om det genialiske geniet, sålde mycket, var populär i motsvarighet med en rockstjärna och känd för sina målningar om vatten och hav. Det berättas att han kom till en känd dansk konstnär och beordrade ”Lär mig måla en bölja” och med det menade han den 7:e vågens princip vilket är ett mått på den takt i vilken vågor rör sig. Den 7:e vågen är alltså större än de andra. Han var med om en del tråkiga händelser som att hans ateljé brann ned och att hans hustru lämnade honom. Vid ett tillfälle mötte han Johan Ludvig Runeberg hos vilken han bodde några månader. Hans bilder innehåller ofta återkommande motiv som två tallar vända mot varandra eller balanserande klippblock och han använde sig ofta av fotografier som avmålades. Målningarna skissades utomhus och målades i atelje. Larson hade en kort karriär och avled utfattig vid 39 års ålder i London, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer.

3)      Den tredje tavlan är Höst från 1887 av Karl Nordström 1855-1923. På 1880-talet åkte många konstnärer till Frankrike. Tidigare hade man målat inomhus i ateljéer men nu målade man i grönskan och det man såg genom sina intryck. Som ex. på detta kan nämnas att skuggor kan ha många färger. Att visa en asp som träd med nervösa blad i ockraguldgul färg med fläckar som dansar framför våra ögon. När konstnärerna skickade hem sina färdiga verk till Sverige mottogs de med avsky då det är vanligt att möta motstånd mot allt som är nytt.

4)      Nästa tavla är Anders Zorn 1860-1920 målad av Siegmund Aschrott 1911. Tavlan domineras av tre färger i svart, vitt och rött. Det lyser ett kallt ljus från fönstret som belyser Zorns ansikte och hand. Röda toner slår igenom i golvet, stolen och ansiktet. Ann anser att det vänstra örat är mycket säkert gjort då det endast består av 3 streck.

5)      Tavla nr 5 I allén, oktoberkväll från 1919 skapades av Gösta Adrian Nilsson, GAN 1884-1965 som ville måla rörelse. Han skildrade den moderna tiden som fart, storstäder, framtiden och futuism. Ann associerar denna tavla med höstlöv, höstkväll i en hamnstad där en sjöman gått i land.

6)      Nu kommer vi till Ingens hundar av Staffan Hallström 1914-1976 som är målad 1964. Barn som besöker museet upplever denna tavla som ful tills de fått förklarat för sig att den är avskalad och visar en smärta. När tavlan målades var Staffan nyskild och hade 3 döttrar som han ej träffade. De tre hundarna är herrelösa och en av dem förefaller yla ut sin övergivenhet vilket kan symbolisera han egna döttrar vid detta tillfälle. Han rörde sig hela tiden kring få motiv.

7)      Den 7:e tavlan är En vän till mig skapad 1967 av Ola Billgren 1940-2001. Denna tavla visar på symboler från långa nätters samtal med en vän. Den är uppdelad i tre delar, en del visar en kvinna på foto med extrem vidvinkel vilket ger helt felaktiga proportioner (det gamla uttrycket kameran ljuger aldrig till skam). Nästa del är vald då den påminner om en avklippt modell i två bitar som symboliserar fransk fil och slutligen en suddig mitt som visar en man hoppande från ett fönster.

8)      Den sista tavlan är Flickan i vattnet, gjord 1982 av Lena Cronqvist född 1938 som använder sig själv i många motiv. Flicka på tavlan ser oerhört utsatt och ensam ut, utanförskapet riktigt lyser. På många av hennes familjebilder står hon alltid en bit ifrån med sorgsna, arga ögon.

Ann Nilsen berättar med tydlig inlevelse och har stor förmåga att fånga intresset. Hennes information är lätt att förstå av såväl barn som vuxna. Hon gav oss ett mycket bra råd, studera endast några få konstnärer i taget och läs in deras historia. Här har vi synnerligen stor nytta av Internet där vi själva tar del av det vi önskar vid lämplig tidpunkt och i lämplig mängd passande den enskilde individen. Jag är mycket glad åt mitt nyinköpta årskort till Länsmuseet för då kan man verkligen följa detta råd fullt ut.

Detta är sammanfattat av Lisse-Lotte Danielson.