Medeltidsarkeologen Ylva Roslund Forenius tillkallades från Uppsala, och i juli 2004 började man försiktigt schakta bort lager efter lager. Men efter bara några timmar avbröts hela projektet.

– Just här finns inga medeltida lämningar, konstaterade Ylva. – Troligen gick stranden ända hit. Vi hittade trä som kan ha hört till en brygga.
 

Men hon fann ett blåmönstrat grötfat. Nästan hela botten var intakt, och flera skärvor av brättet följde med upp. Det centrala motivet, skålens botten, är en bröstbild av en pärlbehängd drottning med långt och lockigt utslaget hår, plus bokstäverna K, svårtytt – kanske G, V (som också kan stå för U) och B. Fatet lämnades i vanlig ordning till Länsmuseet.

Tursamt nog har Konstskolan i Gävle en lärare som är keramikspecialist, Lars Rune Larsson från Storvik. Han konstaterade att fatet är av fajans, dvs lergods, med täckande vit tennglasyr underst och med handmålad dekor. Med största sannolikhet är det från Holland, där verkstäder i bl a Delft försökte efterlikna det fina porslinet från Kina och producerade massor av gods för export bl a till Sverige. Fatet är, enligt Lars Rune, från sent 1600-tal eller omkring år 1700.