Äldsta barnet, sonen Bodo, var född i Manchester 1911 och sju år när familjen flyttade till Ungern. Hans två systrar, Lydia och Maria, var yngre. Bodo gick i skola - sporadiskt - under fyra år. Han lärde känna en artistfamilj, vars barn gick i cirkusskola i Budapest. När barnen tog med honom dit, upptäcktes hans begåvning i bl a akrobatik. Med mamma Karolinas samtycke, men i smyg för fadern som ogillade tanken på att hans barn skulle ägna sig åt taskspeleri, började han i cirkusskolan.

Han var bara 13-14 år gammal, när han fick ett kontrakt i Italien, med en artistfamilj som behövde en lärpojke. Ensam, utan att kunna italienska och med några dagars matsäck i ett knyte, for han dit med tåg. Senare hamnade han hos en familj Manetti som hade ett hus i Florens som sin fasta punkt men som mest for runt och turnerade. Ibland var de bara hemma 3-4 dagar mellan turnéerna, Fru Manetti bodde kvar där under turnéerna och skötte huset.

Under sju år som "italienare" for han runt med cirkusar och varietéer, Han arbetade bl a med Josephine Baker på en variete i Milano - vilket långt senare, 1965, resulterade i att hon hälsade på hans familj i Gävle i samband med ett framträdande i staden. Under hela tiden i Italien var han inte hemma i Ungern en enda gång. Men han sparade av sin lön för att kunna skicka hem pengar till mamman.

När han senare turnerade i Europa med Manettis fick han dock möjligheter att hälsa på hemma. Och till Stockholm kom han första gången 1935-36 för att uppträda. Men han drabbades av akut blindtarmsinflammation och opererades på Serafimersjukhuset, som han sedan bara hade lovord för.

Bodo reste då med Cirkus Schumann och var i första hand akrobat. Eftersom han var liten och lätt, var det, i språngbrädenumren, alltid han som kastades upp i luften. Men han kunde annat också. I småcirkusar med liten personal måste man kunna allt möjligt för "utfyllnadsnumren", så han hade fått lära sig dansa klassisk balett, spela instrument, rida pas de deux, voltige m m. Bodo var god vän med den kände clownen Charlie Rivels men uppträdde inte själv i denna funktion; att bli clown var det slutliga målet, när man kunde allt det andra inom cirkuskonsten och dessutom hade rätt sorts humor.

Fram till 1940 fortsatte han att resa. I Oslo, som han bedömde som en trygg plats i det oroliga Europa, hade han skaffat sig en lägenhet. Därifrån reste han till Stockholm för att spela på Chinavarieten mars-april 1940. Medan hans grupp var där, gick tyskarna in i Norge den 9 april. Bodo hade engelskt pass och kunde inte fara tillbaka.

England hade ingen allmän värnplikt. Bodo gick till engelska ambassaden i Stockholm och anmälde sig som frivillig till någon underhållningspluton. Men han blev aldrig inkallad.

Fadern hade dött under kriget. Bodos två systrar bodde kvar i Budapest. Den ena ingick i en dansgrupp och bosatte sig senare i Polen.

Hösten 1940 kom Bodo till Furuvik med Cirkus Houcke. Resten är gävlehistoria och för omfattande att berätta om här.

(Läs i följande länk om Bodos kontakt med Furuviksparken, Gösta Nygren, Ungdomscirkusen och Furuviksbarnen.

Detta är länkat av Furuviksveteranernas webbmaster Lisse-Lotte Danielson.)

En mångkunnig svensk

Det är Bodos änka - och mångåriga arbetskamrat - Gun Rosenberg i Gävle som berättar om sin man. Hon gör också några sammanfattande kommentarer som har bäring direkt på vår tid:

- Bodo hade ju talat engelska som barn men glömde sedan bort det mesta och var inte så bra på det språket senare. Men han behärskade tyska, ungerska, svenska, franska och perfekt florentinsk italienska. Vidare kunde han göra sig förstådd på spanska och grekiska. Litet arabiska snappade han också upp under gästspel i Egypten.