Skomakarsläkten Camins ursprung i Gävle
Från skomakare Flinck och hans ättlingar till hovapotekare Camin
Lars Michael Camin.
KRUKMAKARNS - S. Kungsgatan 3
I kvarteret Silverfruns sydvästra hörn bodde vid mitten av 1600-talet Nils (Jönsson) Krukomakare, mästare i sitt skrå och borgare i Gävle 1665. I sitt äktenskap med Maria Augustinidotter (d. 1699) hade han flera barn, bland dem dottern Maria (f. ca 1675, d. 1757), som blev gift med skoflickaren Anders Flinck, och på så sätt kom gården i Flinckska släktens händer för att sedan ett sekel framåt förbli skomakaregård. Även Flincks son, Lars eller Lorentz (d. 1739) var nämligen skomakare, men när stadens äldsta tomtbok lades upp 1758, var han redan död, och hans änka Magdalena Camin (f. 1711 d. 1785) stod då för rusthållet.
1758 års tomtbok uppger tomtens storlek till 1062 kvadratalnar, men beträffande ägorätten finns antecknat följande: ” Har inga andra dokumenter än ett inventarium av år 1699 den 28 maj efter mäster Nils Krukomakares änka, hustru Maria, uti vilket inventarium gården nämnes vara 36 alnar lång förutom dropprummet, och bredden 32 alnar, värderat för 450 dal. Kopparmynt”.
Skomakare Lars Flincks barn ratade faderns efternamn och kallade sig Camin efter modern (Magdalena Camin f. 1711), men däremot behöll sonen Anders Camin d.ä. (f. 1734, Lars Flincks son) fädernas yrke, skomakeriet, och fick liksom fadern burskap i staden. Han blev också vid sin läst tills han, endast 40-årig, rycktes bort av lungsoten 1774.
I nära två år förblev Anders Camins d.ä. änka, Malena/Magdalena Törnberg (f. 1737, d. 1810), ogift, men då fann hon en ny livsledsagare i skomakaren Lars Mörtenberg (även Myrtenberg). Denne var bördig från Ockelbo, och efternamnet tyder på att han första gången såg dagens ljus i byn Mörtebo. Född 1749, fick han burskap i Gävle en månad efter vigseln och fortsatte sedan Camins skomakerirörelse.
Anders Camin d.ä. hade fem barn, av vilka fyra nådde vuxen ålder. Döttrarna Elisabet Malena (f. 1761) och Sara Katarina (f. 1770) äktade var sin skomakare (Olof Söderholm resp. Johan Magnus Fernström) i Gävle, och även deras yngste broder, Anders d.y. (f. 1773) stannade livet ut vid skomakaredisken. Men Anders Camins äldste son, Lars Michael (f. 1767), gav skomakeriet på båten, reste till Stockholm och slutade där sina dagar som assessor och hovapotekare. Även hans halvbror Johan Erik (Mörtenbergs son) blev en studerad karl.
Anders Camin d.y. (f. 1773 d. 1810) synes väl ha fortsatt skomakerirörelsen något tiotal år, men vare sig det nu berodde på dåliga affärer eller av andra skäl flyttade han 1807 ifrån fädernegården vid Kungsgatan 3, kv Silverfrun. Detta kvarter uppstod ur flera tomter, huvudsakligen Blanck-gården, Krukmakarns och Blix-gården.
Skomakarens iskällare
Tomten nr 3 med adress Källargränd 4, kv. Spektaklet 3 utgjordes av en tämligen rymlig källare, sannolikt uppförd på 1760-talet och försvunnen först sommaren 1959. Den tillhörde skomakarmästaren Anders Camin (f. 1734), men skiftades efter hans bortgång mellan barnen och änkan, Malena Törnberg, vilken sistnämnda trädde i nytt gifte med skomakaremästaren Lars Mörtenberg. I ett magistratsprotokoll från 1838 kallas stället ”iskällareplatsen”, och det troliga är väl därför, att den vid denna tidpunkt nyttjades för förvaring av is.
Redan 1743 köptes den västra delen av fastigheten Färgaren 6 på Gamla Söder av kofferdimannen Peter Lundström, som ävenledes någon gång under 1700-talets första hälft tillhandlade sig av Abraham Kiäll ”halva delen i en källare bredvid Biörkmans stuva”.
Peter Lundström var gift tre gånger och hade en lång rad barn, men före sin bortgång upprättade han med sin sista hustru, Anna Wiberg (f. 1723), bergsmansdotter från Torsåker, ett inbördes testamente, som bevakades vid rådhusrätten 3 juli 1780 och tillförsäkrade henne att sitta i orubbat bo. Med tiden övertogs emellertid gården av Lundströms son i första giftet, skomakaren Johan Lundström (f. 1737, d. 1805), borgare i staden sedan 1766. Vid ungefär samma tidpunkt, som han fick burskap gifte han sig med Elisabet Malena Camin (f. 1736, d. 1798), dotter till skomakaremästare Flink, (hon övertog moderns efternamn som flicka) där Lundström av allt att döma gjorde sina läroår.
Efter makans bortgång sköttes Lundström av sin dotter Anna Elisabeth (f. 1769), d. 1801) och måg Olof Lindman (d. 1818), som från Enköping flyttat till Gävle och där slagit sig ner som skomakaremästare. Visserligen dog Lundströms dotter redan efter ett par års äktenskap, varefter Lindman gifte om sig, och kanske var detta en bidragande orsak till, att Lundström själv förkortade sitt liv genom att hänga sig i en tall vid Kungsbäck.
I sitt testamente hade den gamla skomakaremästaren insatt sin måg som universalarvinge, men denne blev inte många år kvar i gården, som redan i 1758 års tomtbok begåvats med eget tomtnummer och i 1791 års tomtregister betecknas såsom halvpart av nuvarande fastigheten Smedjegatan 13.
Troligen 1809 flyttade sålunda Lindman med sin familj till ”Södra tullen”, och som ägare till fastigheten vid Smedjegatan inträder i hans ställe skepparen Eric Jacob Norbäck, som 1824 avyttrade den till hustimmermannen Olof Sundström, vilken i sin tur 1871 sålde den till sin granne Eric Larsson Östberg.
På så sätt sammanfördes de båda gårdshalvorna återigen efter nära 140 års skilsmässa under samma ägare, ehuru alltjämt under olika tomtnummer.
Hovapotekaren Camins gåva till sina fattiga släktingar
Det stora kvarteret Åldermannen, som före 1950-talets omfattande sanering av Gamla Söder omfattade ej mindre än 12 tomter, var till stora delar bebyggt redan under 1700-talets första hälft, och på Lindenbergs karta, avfattad 1741-1747, kan man också mycket väl spåra sträckningen av Övre Bergsgatan. Den nådde emellertid på den tiden inte ända fram till Södra Kungsgatan, utan slutade strax förut mot några mindre byggnader, sannolikt av uthuskaraktär, eftersom de på kartan inte ens åsatts tomtnummer.
Namnet på ägaren (eller ägarna) till dessa småbyggnader är icke känt. Måhända var det åkaren Mattias Hemström (f. ca 1741, d. 1807). Vilken i 1791 års tomtbok står antecknad som innehavare av denna tomt, som så småningom kom att betecknas Åldermannen 1. Kanske lät han också där uppföra det första bostadshuset men något bestämt besked härom tycks stadens äldre handlingar inte kunna ge.
Tomtboken meddelar, emellertid, att Hemström: 1794 avyttrat denna sin egendom till kofferdistyrmannen Eric Hemlin (f. 1769), vilken efter att sedan 1784 ha varit till sjöss blev borgare och skeppare i staden 1795 och sedermera kommenderade stockholmsskeppet ”Johanna Elisabeth” och gävleskeppet ”Thetis”. Han föll slutligen offer för gula febern i New Orleans 1805. Hemlin synes dock aldrig ha fått fasta på sitt köp, sannolikt sammanhängande med vissa gaturegleringar, och av husförhörslängderna att döma tycks han inte ens ha varit skriven för denna tomt.
Nästa ägare blev stadsvaktmästaren Anders Åslund (f. ca 1776), som 1803 ropade in den åtminstone vid denna tidpunkt bebyggda tomten på auktion för 256 rdr riksgälds och sedan bodde där med sin familj under de närmast följande sex åren.
Betr ”skomakaren Flinck och hans ättlingar” har det berättats om skomakaren Anders Camin den äldres son Lars Michael (f. 1767) som var en studerad karl och slutligen blev hovapotekare i Stockholm, medan hans yngre broder Anders Camin den yngre (f. 1773) efterträdde fadern i yrket. Anders Camin d.y. synes ha kommit på obestånd och tvingats sälja fädernegården längre ner efter Södra Kungsgatan, men 1809 kom Lars Michael till hans hjälp genom att inköpa Åslunds gård för 275 rdr riksgälds och sedan upplåta den åt brodern-skomakaren och hans familj. Anders Camin d.y. avled dock redan 1810, men hovapotekaren lät inte bara änkan och barnen bo kvar i gården, utan överlät den 1812 på dem genom testamentsförordnande.
I den Caminska släkten blev den sedan kvar drygt fyra decennier eller till 1853, varefter gården flera gånger bytte ägare, innan den slutligen 1948 inköptes av Gävle stad för 34.500 kr.
Källa: Bland kåkar och gränder på Gamla Söder av Erik Wickberg.
-----------------------------------
Gå till 
Startsida
Sammanställt och länkat av
Lisse-Lotte Danielson -
lisse-lotte@danielson.be