HISTORIK

Enligt Svenskt Biografiskt Lexikon:

Ennes, släkt, härstammar från Johan Ennes (f. omkr. 1600, † 1658 i Hälsingborg), handlande i Hälsingborg, vilken anges ha inkommit från Ostfriesland till Skåne. Enligt familjetraditionen skulle han ha varit född i Emden, ursprungligen ha hetat John Innes och varit son till en skotte med samma namn, vilken för religionsförföljelses skull på 1580-talet flyttat från Skottland till Emden i Ostfriesland, där han blivit handlande; de skulle varit medlemmar av den skotska adelssläkten Innes. Denna är känd sedan medeltiden, och dess huvudmän voro chefer för klanen Innes. Adelssläkten, som allt-jämt existerar i Skottland, har innehaft många olika adliga värdigheter.
Traditionsuppgifterna om släkten Ennes’ härkomst från nämnda ätt synas vara omöjliga att kontrollera och så mycket mer svårkontrollerbara, som namnet Innes även är klannamn. I ett 1864 av C. Innes utgivet arbete av D. Forbes, »Ane account of the familie of Innes compiled . . . 1698», vilket betecknas som ett vidlyftigt men oredigt arbete, föekommer visserligen en tydligen i tiden passande John Innes, om vilken det sägs: vad som blev av honom är icke känt.

Enligt Philibert Humbla ”Ur Gävle stads Historia”:

Släkten Ennes kommer från Skottland, där den var adlig och hette Innes. En medlem av denna släkt emigrerade 1580 under religionsförföljelse till Emden i Ostfriesland, där han blev handlande, och varifrån sedan hans son John Innes flyttade till Skåne, som då ännu var danskt, och blev handelsman i Hälsingborg, där han ändrade sitt namn till Johan Ennes i enlighet med sina nya landsmäns uttal. Han dog 1658 omedelbart innan freden i Roskilde gjorde Skåne svenskt, och hans son, som också hette Johan, flyttade till Landskrona. Man kan fråga sig, hur det kunde komma sig, att en adelsman på 1500-talet ville nedlåta sig till att driva köpenskap i stället för att enligt gammal tradition förtjäna sitt uppehälle genom att ta värvning och kämpa i någon legohär. Men med rätta har det sagts om skottarna, att de är en elastisk ras, som inte aktat för rov att för någon tid lägga sitt adelskap och sitt svärd åt sidan för att återta dem, när de genom sin flit åter uppnått välstånd.