Gå till  Startsidan   Senast uppdaterad:  2010-08-31

när Hällstadsborna själva tog sig präst..

År 1661 hade kyrkoherden i Hällstad Petrus Benedicti Stercherus dött och en efterträdare skulle utses. Domkapitlet i Skara – eller konsistorium, som det då kallades – hade tänkt sig en lärare vid Stiftstadens gymnasium, Jonas Brinkius  och han sändes till Hällstad för att avlägga prov.

Men det gick inte som domkapitlet och Brinkius tänkt sig. När han kom fram till kyrkan var församlingsborna talrikt samlade och vägrade honom tillträde till predikstolen.  Brinkius hade inget annat att göra än att återvända till Skara och rapportera det inträffade.

Predikstolen intogs istället av Haquinus (eller Håkan) Hellstadius och det var också honom hällstadsborna ville se som sin nye präst. Han var son till den nyligen avlidne kyrkoherden och hade i likhet med sina syskon antagit namnet Hellstadius, en släkt som skulle komma att lämna många präster till Skara stift.

Obstinat inför konsistorium.

Domkapitlet kunde naturligtvis inte låta sig nöja med sådan ohörsamhet. Haquinus Hellstadius kallades till Skara för att stå till svars för sitt handlade. Protokollet berättar att han tvärt emot att visa någon ånger uppträdde ytterst obstinat och sedan han i ironisk ton tackat konsistoriet för dess  hjälpsamhet, rusade han ut och slog igen dörren efter sig med sådan kraft att det ekade i hela huset.

Naturligtvis kunde ett sådant uppträdande inte tolereras. Hellstadius suspenderades på en tid och när han återfick sitt ämbete var det på villkor att han inte skulle ”uppstudsa” församlingsborna mot magister Brinkius. Denne sändes för andra gången till Hällstad för att söka vinna församlingens bevågenhet. Även om inte detta lyckades så utnämndes han ändå av konsistorium till kyrkoherde.

Fylleri och slagsmål

Men Hällstadsborna gav sig inte. En deputation från allmogen i socknen begav sig till Skara och fick företräde hos konsistorium.

De förklarade att det var Haquinus Hellstadius de ville ha till kyrkoherde och ingen annan. Ledamöterna i konsistorium föll dock inte undan. Hellstadius hade handlat fel när han ställde sig på församlingsbornas sida då Brinkius skulle provpredika och han hade uppträtt på ett otillbörligt sätt inför konsistorium. Dessutom hade ledamöterna sig bekant att han var fallen för dryckenskap och hade varit inblandad i slagsmål samt levat illa med sin hustru.

Jo, de uppvaktande bönderna kunde ju inte neka till att Hellstadius för en tid sedan råkat i slagsmål med en gammal knekt, dock först sedan denne ryckt prästen i skägg och hår. Och inte heller kunde de förneka att han nyligen besökt marknaden i Bogesund och därvid råkat i slagsmål med några soldater, men slagsmål på marknader var ju något som man lätt kunde råka in i. Detta med hustrun var väl också sant medgav de, men det är sällan ens fel att två träter och Märta Tranander var nog inte alltid så lätt att tas med. Huvudsaken var att Håkan, som de känt sedan han var barn, var omtyckt av hällstadsborna och att de önskade honom som sin själasörjare.

Fick rätt hos kungen

När konsistorium inte lät tala med sig vände sig de envisa hällstadsborna till Kunglig Majestät och märkligt nog fick de gehör på högsta ort. Konsistorium uppmanades att upphäva sin fullmakt för Brinkius och istället utnämna Haquinus Hellstadius på tjänsten.

När denne avled år 1695 efterträddes han av sin son Benedictus (Bengt) och vid dennes död 1706 blev hans yngre broder Stephanus kyrkoherde. Fyra kyrkoherdar i tre generationer av samma släkt har alltså beklätt ämbetet i Hällstad.

GUNNAR HÖGBORN

---------------------------------------------------------------------------------------

Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson/ lisse-lotte@danielson.be

Gå till  Startsida