När Juliette – dömd för mord – efter 15 år kommer ut ur fängelset är det till ett liv på självvald sparlåga. Hon flyttar in hos sin syster; Léa är full av syskonkärlek och en närmast desperat vilja att ”hjälpa”. Bit för bit blottläggs Juliettes hemlighet när hennes hårda skal tvingas mjukna.

Recension:

Det var längesedan jag såg en så otroligt välgjord film. Dess längd på 1 tim och 57 min märks inte, den är fängslande från första till sista scen. Filmen är lågmäld, vacker, gripande och för en kvinna så lätt att förstå huvudpersonens handling. Jag vill inte berätta mer för att inte förstöra den successivt ökande spänningen om vad som döljer sig bakom. Varje roll är så välspelad och trovärdig. Jag letade faktiskt efter någonting att kritisera men vill inte ändra på något.

Gefle Dagblads manlige recensent förvånar mig. Vi var endast 4 personer i salongen och av dessa var vi två kvinnliga recensenter. Den tredje kvinnan var märkbart engagerad och berörd av handlingen och mannen i kvinnans sällskap tvivlar jag starkt på var Gefle Dagblads recensent men ..? Jag tror dock att nästan alla kvinnor skulle förstå och leva sig in i handlingen.

Den manlige recensenten beskriver filmen som ”Trist om bitter kvinna”??  Hon är definitivt inte bitter i sig utan har varit med om en kvinnas värsta mardröm och för att orka överleva dag för dag ”flyr” hon in i en kylig zombieroll. Det är så gripande att se hur hennes syster med familj sakta, sakta lyfter på skyddsslöjorna och till slut får kvinnan att våga gå in i sin smärta och sorg,  att våga berätta, att acceptera och att slutligen åter börja leva.

Detta är ingen film för en smal publik, detta är en film för en stor publik som troligen de flesta kvinnor skulle tycka om och förstå. Gå och se den!/Lisse-Lotte Danielson

-----------------------------------