När Konsum ALFA firade 40 år 1938

Den nya och växande industriarbetarklassens i många avseende värnlösa ställning under industrialismens genombrottstid var den viktigaste förutsättningen för konsumentkooperationens uppkomst och utveckling.

I slutet av 1800-talet och långt in på 1900-talet saknade de skydd av välutbildade fackorganisationer och sociala välfärdsanordningars hjälp och stöd. Sina livsmedel och vad de för övrigt behövde måste de köpa genom en småhandel, som var dåligt skött, och som till främsta kännetecken hade krediten.

Gävle arbetares konsumtionsförening

Över hela landet blåste kooperativa vindar under 1890-talets sista år och arbetarna och ”småfolket” var så mottaglig för idéernas framväxt, att det inte dröjde länge innan nya kooperativa företag startades i Gävle.

Sex personer antecknade sig efter ett föredrag som G.H. von Koch hade hållit då han efter en vistelse i England klart insett konsumentkooperationens betydelse och möjligheter.

  G.H. von Koch

Kort därefter detta första möte kallades von Koch av Gävle arbetarförening till en föreläsning på Arbetareföreningens lokal. Många var mycket tveksamma till idén även om alla insåg behovet. Under mötet arbetade man fram och beslutade om föreningens stadgar och 34 medlemmar anmälde sig och betalade inträdesavgiften.

En av styrelsens första beslut var att firmatecknaren skulle åläggas skaffa sig en borgensförbindelse på 500 kr som säkerhet för anförtrodda medel. Den gemensamma egendomen skulle framför allt skyddas på ett betryggande sätt. Denna gemensamma egendom var – räknat efter moderna förhållanden – synnerligen blygsam.

Den första butiken utgjordes nämligen av en källarlokal i fastigheten Första tvärgatan 23. Denna lokal fick föreningen hyra för 12 kr om året.

Källarlokalen, vars exteriör skymtar på bilden, uppfyllde naturligtvis på långt när inte de hygieniska fordringar,  som nu för tiden (år 1938) ställs av alla, framför allt av kooperatörerna.  Men huvudsaken var, att föreningen hade någonstans att hålla till. En av styrelsemedlemmarna ställde en våg till förfogande, en annan skaffade en provisorisk disk. Sill, ärter, bönor, margarin, kaffe, socker, salt, gryner o.s.v. såldes i butiken.

Hur bestämdes nu priserna på dessa varor? Helt enkelt därigenom, att styrelsemedlemmarna tog reda på den privata handelns priser på olika håll i staden och så lämpade de kooperativa priserna därefter, om möjligt i underkant. Partipriserna skaffade styrelseledamoten och fattigvårdsdirektören Englund. Han visste ju vad fattigvården i Gävle fick betala för sina partipriser och på så sätt fick man även kunskap om läget inom partihandeln

Och det gick bra, mycket bättre än någon av pionjärerna hade vågat hoppats!

Cigarren som kom bort!

Den lilla butiken i källarlokalen i Brynäs var öppen endast fredags- och lördagskvällar.  Styrelsens medlemmar arbetade själva bakom disken. Trots de primitiva förhållandena gjordes inga eftergifter i fråga om kontrollen.  Allting skulle redovisas, inte ett öre fick gå förlorat. Inte räknade man med begreppet ”svinn” på denna tid. Vad som gick förlorat vid uppvägning och packningar av olika varor, skulle ersättas av de styrelsemedlemmar, som stått i butiken.  Johan Hållander var fader till det kontrollsystem, som under namn av ”Gävlesystemet” spred sig till några andra föreningar i landet. Varje vikts- eller måttenhet av olika varor antecknades vid inköpen och vikten eller måttet på alla olika försålda kvantiteter bokfördes noggrant. Vid inventeringarna fick ingenting saknas.

 När föreningens lager vid ett tillfälle genomgicks, upptäcktes att en cigarr fattades. Den var värderad till sex öre. Styrelsen diskuterade fallet  och sekreteraren fick i uppdrag att än en gång noggrant gå igenom alla papper för att upptäcka ”svindel” med cigarren.

Sekreteraren förklarade emellertid, att han hellre av egna medel ville ersätta cigarren än att ta itu med ett omständligt extra granskningsarbete. Efter ytterligare överläggningar beslöt styrelsen, då den ansåg, att cigarren troligen i hastigheten tillgripits av någon styrelseledamot, att man skulle göra en uttaxering på 1 öre var.  En av styrelsemedlemmarna slapp ifrån ettöringen, eftersom han använde tobak uteslutande i form av snus.

Lyckligtvis får historien inte endast tas som ett bevis på småskurenhet och bristande sinne för proportioner – den vittnar närmast om att styrelsen verkligen allvarligt hade föresatt sig att göra rätt för sig i de minsta detaljer, att med yttersta noggrannhet förvalta medlemmarnas egendom.

Källarbutiken utdömdes emellertid efter några månader i Gävle. Föreningen fick skaffa sig ny butik, belägen i fastigheten Tredje tvärgatan 23. Kort tid efteråt skaffade man sig en filialbutik i Näringsgatan 8.

  Butik 1918.

  Chark 1923.    Mjölk 1920    Speceributik 1920

  I detta hus inrymdes en av de första kooperativa butikerna i Gävle jämte kontor.

Krigs- och kristid

När första världskriget bröt ut 1914 och varupriserna steg i förut oanad takt, kom konsumentkooperationen här i landet att spela en särskilt betydelsefull roll. Under denna tid av våldsamma spekulationer inom affärsliv och handel, när affärsmännen sökte rädda vad räddas kunde under de osäkra förhållandena genom att utnyttja varuknappheten, genom varulagringar i spekulationssyfte o.dyl. var det till ovärderlig nytta för Sveriges folk, att det också fanns konsumentsammanslutningar, som till enda uppgift hade  att tillvarata konsumenternas hårt trängda intressen.

Allt ifrån 1914 och under de följande krigs- och krisåren skedde en massuppslutning kring konsumentkooperationen. Föreningarna ökade överlag sina medlemsantal. De hindrade på skilda håll i landet en alltför våldsam prisstegring på de varor, som konsumbutikerna tillhandahöll. Visserligen måste också konsumtionsföreningarna kraftigt öka sina priser. Ledstjärnan för dem alla var emellertid under denna svåra tid, att på allt sätt söka skaffa fram varor och med all makt hålla priserna nere på så låg nivå som möjligt. Föreningarna i landet lyckades också genomföra detta program i så stor utsträckning, som man kunde begära med hänsyn till att de konsumentkooperativa resurserna ännu var relativt små.

Utvidgning och rationalisering

Bland de viktigare beslut, som föreningens ledning fattade efter 1925, kan nämnas bl.a. följande enligt citat från styrelsens berättelse över år 1929:

”En rätt så betydelsefull åtgärd har vidtagits, nämligen förvärv av en centralt belägen fastighet. Fastigheten, som ligger vid korsningen av Kungs- och Drottninggatorna, anses synnerligen välbelägen och förvärvet torde komma att få stor betydelse för föreningens utveckling på bl.a. manufakturområdet”.

  Fastigheten som senare revs för att lämna plats för Konsumhuset.

Man måste beundra framsyntheten och påpassligheten hos de män, som räddade den betydelsefulla fastigheten åt Konsum Alfa. På den platsen – stadens bästa affärsläge – skulle om mindre än tio år ett stort modernt kooperativt varuhus resa sig.

Inför 40-årsjubiléet 1938

stod Konsum Alfa i Gävle rustad starkare än någonsin förut som konsumentintressets tjänare. Inte minst genom att kontanthandel strikt genomförts och övertagit den tidigare givna krediten.

  Chark 1938   Speceributik 1938

      Funktionärer, gruppdeltagare och personal på invigningsfest.

Slutord

Man kan undra men även anta att Konsum Alfa hade samma betydelse vid andra världskriget som startade ett år senare.

När man tänker på dagens betalningsmedel är det intressant att studera utvecklingen  Krediten  – Kontantbetalningen  – Betalkorten, vad månne komma härnäst?

Tidigare hade vi minst tre eller fyra varuhus här i Gävle Tempo (senare Åhlens) , Epa  (både på söder och Stortorget - minns inte om de ersatte eller kompletterade varandra) samt Flanör. Nu har samtliga upphört och ersatts av Nian med sina privata småbutiker.  ICA Maxi kan nämnas som ett annat exempel och sist men inte minst det stora Köpcentrat i Valbo med ett antal varuhus.

-----------------------------------

Materialet är sammanfattat av Lisse-Lotte Danielson

Gå till  Startsida   Senast uppdaterad:  2010-10-06