Om   Betlehemskyrkans   Kvinnofrukost  10 april 2010 med   LISELOTTE J ANDERSSON.

SOM uppmanar oss:  "Att ta sitt liv på allvar och att aldrig tappa glädjen."

Förberedelser

Alla bänkar sig.

    Presentation av      Pastor Liselotte

Liselotte – vem är du?

Denna trevliga pastor hette tidigare Johansson men p.g.a. mötet med en man gjorde hon den radikala förändringen att byta efternamnet Johansson till Andersson (dock behöll hon initialen J, hon har en härlig humor).

Liselotte bor i Horla som ligger mellan Alingsås och Vårgårda och hade turen genom sitt giftermål att även få bonusbarn och bonusbarnbarn på köpet i ett färdigt paket.

Hon arbetar som pastor i Missionskyrkan och har skrivit en hel del böcker.

Det märks att Liselotte läser mycket och hon använder citat, från utvalda författare, vilket bildar ramen kring hennes föredrag.

Hon lär oss att det är viktigt att omfamna den sorg i livet som vi alla någon gång möter. Att ta den till vårt hjärta, att bearbeta och acceptera den – och sedan orka ut på den andra sidan igen, starkare än tidigare. Vi möter alla olika faser i livet som är smärtsamma. Ibland är vi inte mottagliga för tröst, vi behöver leva ut vår sorg först.

Ibland orkar vi inte heller riktigt sätta oss in i varandras sorger och därför ej själva förmår ge tröst. Då kan kanske kyrkan ge bättre stöd, tröst och ro.

Liselotte berättar om den ”gömda” sorgen. Varje sorg har en förlorad glädje. När vi förlorat något som varit bland det finaste vi hade i vårt liv - gäller det att försöka byta sorgen mot tacksamhet över att en gång ha fått uppleva någonting så fint.

Det är verkligen viktigt att ta vara på allt som ger glädje oavsett när den kommer. Glädjen är livets mening och ger oss styrka. Ett varmt, oväntat leende kan betyda oerhört mycket.

Vi möter hela tiden nya människor. För att orka med och kunna skapa meningsfulla relationer måste vi prioritera. Vissa människor ger direkt en känsla som stämmer mot den egna profilen och väcker intresset att utveckla relationen vidare för att lära känna varandra på djupet. Andra möten kan vara trevliga men ger inga bestående intryck. Vi är alla olika och har skilda kontaktgrupper där våra oväntade möten uppstår.

Vi bör ibland omvärdera det arbetet står för i våra liv. Ibland är vi i vårt Esse, när vi sprudlar och fungerar som bäst. Ibland känns det fel och vi önskar att vi vore någon annanstans och tänker ”Åh, vad jag skulle trivas här om inte ……det och det fanns”.

Men kanske även det som ger olustkänsla har sin betydelse i utvecklingen?

Det vi skall försöka motarbeta är bitterhet, förgrämdhet och avund. Klarar vi inte det förpestas våra liv, både för oss själva och för vår omgivning och vi blir ensamma.

Livet är alldeles för värdefullt för detta.

Vi bör även ta in tanken på döden i våra liv. Den behövs för att vi skall komma ihåg att ta vara på glädjen av att fortfarande leva. Varför inte fundera på vad vi vill ska stå i vår dödsruna - vad vi vill skall stå i vårt eftermäle? När Liselotte hade ställt denna fråga bland en grupp ungdomar sa en kille: Lycka är ordet VI. Det tycker jag personligen var fantastiskt fint sagt.

Tack Liselotte för dina kloka ord – vi fick mycket att tänka på!

-----------------------

Sammanställt och fotat av Din namne Lisse-Lotte Danielson.

Gå till  Startsida  

Senast uppdaterad:  2010-04-10