Immanuel Nobel hette ursprungligen
Nobelius (latinisering av släktens ursprungsort
Nöbbelöv i Skåne). Han förkortade först namnet till Nobell och 1785 till
det slutliga Nobel. Under sina studier till kirurg tjänstgjorde han i den
svenska krigsmakten under striderna i Finland mot Ryssland. Efter studierna
tillträdde han år 1807 tjänsten som vice provinsialläkare i Gävle, där
han bl.a. introducerade
vaccinet mot
smittkoppor.
Det var Immanuel Nobelius d.ä. som ändrade
namnet från Nobelius till Nobel under 1780-talet.
Gift två gånger, totalt sex barn
Gift 1787 med Anna Christina Rosell (1760-1795). Gift 1800 med Brita Catarina
Ahlberg (1770-1823),
Ur "Sehlbergs Gävle och des slägter", sid 160
Sjukhusläkaren Emanuel Nobell.
Hela släkten Messman (stor fil).
Emanuel Nobel.
Född 1757-11-22 i Uppsala domkyrkoförs (C).
Död 1839-01-07 i Gävle Maria (X).
Kirurg Fältskär.
Gift 1787 i
Karlstads domkyrkoförs (S) 1) Anna Rosell.
Född 1760.
Död 1795. (35
år)
De
fick följande barn:
Vendela Nobel.
Född 1788-03-25 i Uppsala domkyrkoförs (C).
Död 1823 i Uppsala domkyrkoförs (C). (35 år) Immanuel Nobel.
Född 1791-08-19 i Uppsala domkyrkoförs (C).
Död 1795 i Uppsala domkyrkoförs (C). (4 år) Anna Nobel.
Född 1793-10-26 i Uppsala domkyrkoförs (C).
Död 1865-07-08.
--------
Gift
1801 i Gävle Maria (X) 2)
Brita Katharina Ahlberg. dotter till hamnmästaren Olof
Ahlberg i Gävle.
Född 1770-10-08 i Gävle Maria (X).
Död 1823-10-24 i Gävle Maria (X). (53
år)
De
fick följande barn:
Immanuel Nobel.
Uppfinnare, Tekniker.
Född 1801-03-24 i Gävle Maria (X).
Död 1872-09-03 i Stockholm.
Alfred Nobels far.
Betty Nobel.
Född 1803-04-15 i Gävle Maria (X).
Död 1875.
Amalia Nobel.
Född 1805-04-21 i Gävle Maria (X).
Emanuels
farOlof Nobelius.
Född 1706-12-31 i Uppsala domkyrkoförs (C).
Död 1760-02-18 i Uppsala domkyrkoförs (C).
Ritmästare, miniatyrmålare.
Nobellparken i Gävle är ett minne av Alfred och hans farfar Immanuel Nobel.
-----------------------------
Petrus Olai Nobelius far sägs ha
varit en bonde vid namn Olof Pedersson (född omkring 1620), som var ägare
till ett skattehemman i Gisslöv by. Han finns upptagen i 1662 års jordebok. Olof
Pederssons far var bonden Petrus i Östra Nöbbelöv – och så har vi
förflyttat oss till slutet av 1500-talet.
Olof Nobelius (1706-1760), far till Immanuel d.ä.
Anna Christina Wallin (1718-1787), mor till Immanuel
Stamfadern hette Petrus Olai Nobelius
och man antar att han skapade det latinska efternamnet
efter sin hembygd. Nöbbelöv blev Nobelius. Han var född
omkring 1656 och skrevs in vid Uppsala universitet i
februari 1682 som ”Petrus Olai Nobelius e Scania”.
Han slog sig fram tack vare sin musikaliska begåvning,
blev kunglig stipendiat och kom under rektor Olof
Rudbecks beskydd. Petrus Nobelius, alternativt Peter,
eller Petter, som en del senare kallat honom, blev
häradshövding 1695 och året därpå gift med Olof
Rudbecks dotter Vendela. De umgicks i de bildade
kretsarna, men Petrus Nobelius drabbades av ohälsa och
avled i Uppsala på hösten 1707.
Fast i minnesskriften skrivs också,
för säkerhets skull, att ”Om Nobelius börd är intet med
visshet känt”. Och först 1686 antogs en lag som innebar
att kyrkan var tvungen att föra kyrkböcker.
Det var Alfred Nobels farfar Immanuel Nobel (1757-1839)
som förkortade efternamnet Nobelius. Först ändrade han
till Nobell och sedan till Nobel under mitten av
1780-talet.
Med Immanuels
son
Immanuel d.y.
(1801-1872) slog den vetenskapliga begåvningen igenom. Hans bana är märklig. Som
fjortonåring gick han till sjöss och efter hemkomsten började han, 17 år gammal
studera arkitektur på egen hand.
Vid kung Karl XIV Johans
besök i hans hemstad Gefle hade
Nobel konstruerat en
äreport som drog uppmärksamheten till sig. Han blev omgående antagen på
arkitekturlinjen vid Konstakademien i Stockholm. Som professor Bloms assistent
uppförde han ett flertal byggnader och kallades 1827 som lärare i geometri och
maskinkonstruktioner vid Teknologiska Institutet. Snart slog emellertid Immanuel
d.y. om till en mer äventyrlig tillvaro som uppfinnare och affärsman. Hans
konstruktion av en vattenmina var så märklig att han inbjöds av den ryska tsaren
till S:t Petersburg, där han uppmuntrades anlägga en specialfabrik för minor.
Den uppförda äreporten.
Ryssland blev hans
arbetsfält
När Immanuel Nobel - Alfreds far
- gjorde konkurs i Sverige fann han för gott att flytta över verksamheten till
Finland och Ryssland. Familjen var då mycket fattig, hustrun försörjde den genom
att förestå en mjölk- och grönsaksbutik, och sonen Alfred sålde tändstickor på
gatan. Efter några år lyckades Immanuel Nobel emellertid bygga en större
verkstad, där han tillverkade kanonlavetter och ångmaskiner och uppfann en
centraluppvärmningsanordning, som är prototypen för det moderna
värmelednings-systemet.
Genom flera krigstekniska
uppfinningar bland annat sjöminor, fick han rykte som Rysslands främste
maskiningenjör, och hans konstruktioner bidrog verksamt till att Kronstadt och
Sveaborg under Krimkriget lyckades hålla fientliga flottor på avstånd. äldste
sonen Robert Nobel hade hand om mineringen i Finska viken.
Immanuel Nobel var på
väg att bli storindustriell magnat
Men freden satte punkt för hans
planer och hans industri, som vid denna tidpunkt sysselsatte över tusen
arbetare. Hans näst äldste son, Ludvig Nobel, kom senare att fortsätta
verksamheten i Ryssland. Själv flyttade Immanuel Nobel hem 1859 och anlade 1862
en sprängämnesfabrik (snarast ett laboratorium) på Heleneborgs gård på Söder i
Stockholm. Där sökte han utexperimentera en ofarlig form av nitroglycerin,
samtidigt som sonen Alfred Nobel höll på med liknande experiment i S:t
Petersburg.
År 1863 återkom Alfred till
Sverige och tog patent på en ny sprängmetod. Försöken fortsatte på Heleneborg
under gemensamma ansträngningar, men i september 1864 inträffade en katastrof:
laboratoriet sprängdes i luften, varvid fem människor dödades, däribland Emil
Nobel, den yngste av de fyra begåvade sönerna. Alfred Nobel fortsatte trots
olyckshändelsen med experimenten, nu på en i Mälaren förankrad pråm
Immanuel d.y. Nobel
föddes i Gävle 1801 och flyttade till Stockholm 1819.
------------
1827 gifte sig Henrietta och Immanuel i Stockholm, Hedvig Eleonoras
församling. Därefter flyttade dom till kv Hornsbruk, Hornstullsgatan på
södermalm. Där föddes den förste sonen Emanuel den 6 juli 1828.
Han dog tyvärr 15 maj 1829 i maginfektion. Sedan föddes sönerna Robert
1829 och Ludvig 1829. (Ludvig gifte sig 2 ggr och blev far till 18
st barn)
1830 köpte
Immanuel ett hus på ön Långholmen (Mitt emot Heleborg).
Immanuel var då en framgångsrik uppfinnare och byggmästare. Huset brann ner.
Henrietta var ensam hemma och lyckades bara rädda barnen Robert och Ludvig medan
allt lösöre brann upp. 1832samtidigt som fadern förlorat en massa pengar
i byggbranschen då flera pråmar med stora laster med byggmaterial sjönk och hans
företag gick i konkurs. Dom flyttade dåtill Norrlandsgatan 11
(numera nr 9) och sonen Alfred föddes 1833.
Sedan flyttade dom till Havssvalget, kv Sjömannen tomt nr 7, Nybro
Rote. Där föddes deras första dotterHenrietta Charlotta
Wilhelmina 1836. Hon dog1838 efter dom flyttat till
Humblegården 118. Ingen dödsorsak anges.
Sedan flyttar fadern Immanuel till Åbo1837 då han åter hotades
av gäldstuga. Där försökte han värva kunder till en kautschukfabrik och fick
några arkitektuppdrag. Han skall ha bott hos en "hökare" Scharlin. I december
flyttade han till S:t Petersburg där han startade en mekanisk verkstad.
År 1838 påträffas familjen Nobel på Brahegatan 115. Där bodde familjen då
Alfred började i St Jakob Apologiftskolan1841 som ska ha legat på Hamngatan och
slutade året därpå med betygen: Färdigheter i: [...] i alla ämnen Berömlig, Flit
Berömlig. Uppförande Berömlig. Övr upplysn faderns yrke: Konduktör
Faderns ekonomi hade hämtat sig och han flyttade från Åbo till St Petersburg där
han startade nya företag som konstruerade och utvecklade minor. Efter fem år i
Finland och Ryssland hade fadern fått det bra ställt och lät skicka efter sin
familj 1842. Dom flyttade in i eget hus och Immanuel hade åter ett framgångsrikt
företag med gjuteri och en verkstad för tillverkning av minor, vagnshjul och
maskiner. Barnen fick privatundervisning och när dom blev lite äldre fick dom
hjälpa till i verkstaden. Sonen Alfred var ofta sjuk och hade huvudvärk under
sin uppväxt. Nya syskon blev det i St Petersburg, en bror Emil
född 22 oktober 1843, sedan kommer en syster Betty den 25 september
1849, tyvärr avled hon 1851 endast 1.8 år gammal av
inflammation och en bror Rolf föddes 28 november 1855. Han dog
10 år gammal i maginflammation .
Nu startade fadern också ett litet laboratorium Nobel & Söner där dom
experimenterade med ett ämne som hette poryglycerin och det bestod av
svavelsyra, salpetersyra och glycerin. Det ämnet var mycket explosivt och mycket
kraftigare än svartkrutet men självantände vid 180c. Ämnet gick tyvärr inte att
antända med stubin vilket var ett stort problem. Företaget gick mycket bra fram
till Krimkrigets slut då beställningarna av främst minor från Ryska armén avtog.
Immanuel fick låta sitt företag gå i konkursoch återvände till
Sverige och flyttade i sept 1859 till Huddinge, Vårby och en gård
som hette Johannesdal en bit utanför Stockholm. De tre äldre
bröderna, Robert, Ludvig och Alfred stannade kvar i St Petersburg då Ludvig hade
en sparad slant för dom att leva på.
Alfred inredde ett litet laboratorium i köket i den lilla lägenheten som han
delade med brodern. Där lyckades Alfred till slut att lyckas antända ämnet som
numera kallades nitroglycerin. Efter detta lyckade experiment så gjorde Alfred
många nya experiment men blev till slut tvungen att flytta då grannarna klagade
över alla explosioner. (Konstigt?) Alfred flyttade då till familjen i
Stockholm som nu flyttat till Helenborg 1861.
På Heleneborg arbetade Alfred tillsammans med sin far och sin bror Emil som hade
startat ett litet laboratorium i ett av husen. Alfred var mycket ute och
demonstrerade sitt nya sprängämne för armen bl a men det ansågs vara för
opålitligt. Alfred gjorde nya försök att antända nitroglycerinet utan att
använda stubin och krut som han misstänkte var boven i dramat. Till sist
lyckades han med att antända nitroglycerinet med att använda en anordning med en
tändhatt istället och därmed var den nya sprängtekniken född. Nu döpte Alfred
om nitroglycerinet till Sprängolja.
Nu gick försäljningen lysande. Det fanns dock ett problem och det var att
kunna producera så mycket sprängolja som markanden ville ha. Alfred fortsatte
att arbeta med olika metoder för att kunna klara att producera sprängolja i
stora mängder. Det var nu som Emil, Alfreds yngre bror, tillsammans med en
kamrat från Uppsala skulle experimentera själva med att få fram en bra snabb
metod, för att troligen imponera på Alfred, men glömde u ivern bort att
sprängoljan inte fick komma upp till maxtemperaturen +180 C och en vådlig
explosion uppkom och Emil och hans kamrat med flera dog. Se olyckan vi
Helenborg
Alfred var under en tid nära att ge upp arbetet med sprängoljan. Se utredningar,
domstolsutsagor Alfreds fortsatta liv på sid 1 Hemsidan. Föräldrarna bodde kvar
på Heleneborg ända tills fadern Immanuel dog där år 1872. ModernHenrietta bodde dock kvar där som änka ända till 1877.
Sedan flyttade modern Henrietta till Götgatan 32 A där hon bodde till 18
mars 1881. Sedan flyttade hon försista gången till Hamngatan
20, där hon avled 1889.
Immanuel Nobel d.y. (1801-1872), son till Immanuel d.ä.
Alfred Nobel
(1833-1896). Sonson till Immanuel d.ä. och son till Immanuel Nobel d.y.
Alfred Nobels farfars
farmors farfar Johannes Rudbeckius (1581-1646)
var biskop i Västerås, hovpredikant hos Gustaf II Adolf, professor i matematik
och teologi. Grundare av Sveriges första gymnasium. Står staty utanför Domkyrkan
i Västerås. Gift 1610 med Kristina Stjernman (d. 1618). Gift 1620 med Magdalena
Hising (1602-1649), elva barn, vilka är upphov till 78 barnbarn och 195
barnbarnsbarn.
Alfred Nobels far.
