Pragresa 22 maj – 27 maj 2006

Jaa, hur skall man på ett vettigt sätt sammanfatta detta? Det skulle i början ha kunnat bli katastrofalt om inte vi fantastiska Gävledragare hade haft vårt stora sinne för humor och om vi inte hade haft turen att få Gävles bästa guide någonsin – Lilian Egnell. Vilken tur att  ni på www.europadirekt.se  har tillgång till denna pärla!

Jag börjar från början!

Vi är alla mycket punktliga och infinner oss i god tid måndag morgon kl. 05:30 (det känns som mitt i natten). Våra ansikten blir en aning långa när vi hör att bussen har bytts ut dagen innan (anledning?) och vi i stället får en - kanske inte enklare buss men åtminstone en med bra många extrainsatta stolar - vilket resulterar i att  ”trångt är bara förnamnet”. Vi kan bara vika ned stolarna drygt 2 cm när vi försöker ställa in ligg-läget. Bussen startar och vi undrar varför vi 10 min senare fortfarande befinner oss kvar i Gävle efter det att bussen har börjat rulla? Så förstår vi plötsligt - den stackars chauffören vet inte riktigt hur han skall komma ut på huvudvägen. Ja det kan verkligen hända den bäste men ett tips kan vara att be om hjälp om vilka gator som man enklast kan köra ut på. Vi har denna gång två busschaufförer med bland Gävledragarna som säkert hade hjälpt till och visat vägen om de blivit tillfrågade. När vi förstår detta skrattar vi och säger att denna resa kommer nog inte att gå så fort tidsmässigt.

Efter ett tag blir vi litet otåliga och vill ha det ”utlovade” kaffet, vi har nämligen läst på i broschyren om vad som skall komma. För säkerhets skull plockar vi fram broschyren och läser på en gång till, jodå det stämmer. Vi vänder oss alltså direkt till vår stackars Lilian som i all hast hade fått kännedom om denna resa först dagen innan och inte alls hunnit sätta sig in i var saker och ting fanns i just denna buss. Efter mycket letande ”int-hittar-vi-nå-kaffe-int”. Olyckliga Lilian, (som säkert redan nu blivit trött på oss gnälliga Gävledragare – fast det visar  hon INTE), lovar nu att när vi kommer till Ödeshög får vi med all säkerhet fylla på vårt kaffeförråd. Vi har inte tid att stanna vid något fik för vi skall hämta upp folk på olika platser spridda över Sverige och som sedan skall slussas vidare till Paris, Krakow och Prag. Vi måste alltså hålla utsatta tider. Dock tycker hon så synd om oss att vi får kasta oss ut i all hast på ett litet fik i Hofors med ett 10-kronorsmynt i handen och blixtinhandla en pappersmugg kaffe. Detta är ren och skär lycka! Kristina kollar om det finns grädde eller mjölk på bussen och när detta saknas utlovas att även detta skall införskaffas vid Ödeshög.

Vi får sedan höra att man dagen innan även har bestämt att vi skall få ett annat hotell, inte 3 km från centrum som står i broschyren utan 8 km därifrån. Nu börjar vi bli litet konfunderade. Eva konstaterar sakligt att det känns som om det nu bara är vi resenärer som är ”original”. Utbytt buss, utbytt reseledare, utbytt chaufför och nu utbytt hotell. Vi har dock börjat träna upp vår humor-ådra och börjar skratta och fnissa sinsemellan. Jag vill nämna att toaletten är det från början absolut inget fel på. Den fungerar perfekt! Tyvärr glömmer man informera oss om att den bör man bara använda i nödfall – i övrigt bör man utnyttja toaletterna vid rastplatserna. Tips - berätta detta redan vid resans början! Ännu finns inga öl-flak inköpta så allt fungerar.

Folk droppar på successivt från Sandviken, Falun … Ludvika. I Ödeshög planerar vi att äta en brunch till Evas och Kristinas stora lycka och där skall också våra kaffeautomater laddas. Efter ett tag är bussen nästan proppfull, Två fräscha chaufförer dyker dessutom upp som avbytare.  

De sista två resenärerna anländer slutligen i Motala. Först i Helsingborg skall vi slussas vidare åt tre håll, Paris, Krakow och Prag.  Vi viskar till varandra och vi måste gå ut och bevaka så att ingen av misstag tar ”våra” resväskor.

Det är jätteköer till vår ”brunch” så vi knallar i stället över till Mc Donalds och äter hamburgare, sallad samt inköper 3 påsar morötter varav en fortfarande är frusen. Belåtna sitter vi nu på bussen och ser förväntansfullt fram emot vårt ”nyladdade” kaffe med mjölk och utlovade kakor. Stackars Lilian, nu letar hon åter febrilt i skåpen och hämtar reservchauffören för att höra om han möjligen vet var mjölken befinner sig. Nix – på 3 minuter försvinner Kristinas goda humör och några av oss börjar bli ”svarta” i ögonen. Lilian säger nu tappert att i morgon finns det mjölk igen. Som tur är tar vår humor överhanden och vi börjar åter fnissa.

Efter att lampan på kaffeautomaten har lyst röd i 30 min får Ulla testa om kaffet är tillräckligt varmt. Nix – det går inte att dricka det är knappast ljummet. Det upphällda kaffet (Neskaffe) förpassas alltså i toaletten. Vi väntar tålmodigt ytterligare 10 minuter och Lilian ber med vädjan i rösten ”försök att dricka det nu då”. Ulla, artig som hon alltid är, säger att det är OK för hennes del men hon låter inte alltför entusiastisk. Jag nämnde i början att toaletten är toppen, speciellt när man lyckats hitta resp. knapp för spolning, tvättning av händer etc. – tro mig det tar sin lilla tid men intelligenta som vi är instruerar vi varandra tålmodigt. Nu håller vi på att bli buss-åkar-proffs!

Allt är nu frid och fröjd tills vi kommer till färjan! Putt, putt, putt och pooooff!. Exakt före målsnöret lägger vår buss AV!Lilian ringer och ber färjan vänta tills vi hunnit ombord med vårt bagage och hon får detta löfte. Alltså börjar vi glatt lasta ut vårt pick och pack och med långa steg går vi raskt fram i syfte att hoppa på färjan. Glöm det, med snopna ögon, precis innan vi hunnit fram, ser vi färjan lämna kajen och där står vi alla och bara gapar. Lilian blir berättigat ilsken men - färjan går i alla fall. OK, vi säger kämpande hurtigt till varandra ”vad spelar det för roll i det stora hela, vi sitter inte i sjön och nästa färja går om BARA 2 timmar”.

 Chaufförerna kliar sig i huvudet, fram med instruktionsböcker, Man rådgör med varandra, provar olika alternativ men – näääe – ingenting händer. OK, fram med telefonbok, ring efter service, hurra en tekniker lovar att infinna sig om knappt en timme. Vi blir lättade och tröstar oss sinsemellan. Snart, snart …….

 Tiden går – efter tre timmar och ingen nyanländ tekniker ger Lilian upp och beställer en ny ”rymligare” buss. Nu är vi 3 timmar försenade, alla torra gamla halvsmörgåsar börjar bli oerhört värdefulla på ”svarta marknaden” när magarna skrålar ljudligt. Eva hade sorgligt nog hunnit slänga sin sista brödhalva då hon trodde att hon inom 5 minuter skulle kunna handla RIKTIG mat, jaja, så kan det gå.

Den nya bussen anländer, är mycket rymligare och vi åker i stället under ytterligare ett par timmar bort till ett ANNAT färjeställe eftersom vi redan har sett färja nummer 2 passera utan oss på denna olycksplats. Nu är vi totalt 5 timmar försenade men här kan vi köpa mat, borsta tänder och är efter endast en timme på denna betydligt kortare färjetur åter på väg. Vi skrattar nu hejdlöst och fnissar utmattade åt alla strapatser. Som sagt, inom Gävledraget finns det bottenlösa resurser av humor…! Eftersom vi är helt slut somnar de flesta av oss utan problem och kan dessutom sträcka ut oss litet extra under våra medhavda kuddar och filtar. Lampor släcks och lugnet infinner sig. En stund av lycka och ro!

På morgonen infinner sig livsandarna åter och Lilian lovar som extra bonus att vi skall få en guidad busstur genom Dresden vilken visar sig vara mycket intressant. Tänk vilken tur Lilian att du VET så mycket.

Efter att ha passerat gränsstationen till Tjeckien får vi som extra plåster på såret även en guidad tur till ”Lilla fästningen Terezín”, ett Museum av ghetto, Denna fästning byggdes i slutet av 1700-hundratalet och användes redan från början som fängelse. 1940 användes det av Prags Gestapo och 32000 anhållna har passerat fästningen i den mån de överlevde. Terezín fungerade som arbetsläger och efter denna vistelse transporterades de vidare till fängelser, tukthus och koncentrationsläger. Förhållandena var fruktansvärda och vi får se hur fångarna har sovit, avlusats, badats… Det är fruktansvärt att i verkligheten SE de förhållanden som man så ofta har läst om. Vi får också se ”visnings-raksalongen”, fasaden som byggdes för att lura Röda Korsets kontrollanter. Det är hemskt att vara där men för många av oss blir detta oerhörda, helt oplanerade inslag resans största ”behållning”, det etsar sig fast i våra minnen. Lilian, som är oerhört påläst om allt tycks det (hon har varit guide i 30 år), berättar mängder av detaljer med oerhört stor inlevelse, hennes engagemang i detta förstärker rejält det brutala som hände… Tack Lilian! Den utlovade missade morgonfrukosten ersätts dessutom, efter Lilians påtryckning, i stället av en lunch. Denna består i och för sig av o-definierade grå ingredienser som vi försöker dissekera men "so what", det är den goda tanken som räknas. Slutligen vid ankomsten till Prag fortsätter tre av oss in till centrum för att rekognoscera men de flesta av oss lägger oss MYCKET TIDIGT den kvällen, nöjda efter alla upplevelser och intryck.

Fortsättningsvis får vi mycket goda frukostar, vårt nya hotell är av mycket hög standard och som kompensation för den långa vägen till centrum får vi varje dag gratis transporter mellan hotellet och de olika utflyktsmålen så det går ingen som helst nöd på oss. Vi skrattar massvis och stortrivs. Prag är sagolikt vackert. Christer och Jan håller på att bli rånade men de skrämmer bort tjuvarna genom att nypa tag i händerna som försökte treva sig fram till deras plånböcker och efter många varningar är vi alla på vår vakt. Vissa av oss är på guidad stadsvandring och vissa på tjeckisk afton medan andra utforskar Prag på egen hand.

Den sista dagen, efter att vi varit på ett fantastiskt café i centrum där någon sprayade ”en lavendeldoft” efter varje kund (!!), och där inredningen vid tvättställena utlöste ett ljudligt ”åååh så vackert” samt efter några glas vin kommer Gittan, Kristina och Eva i helt rätt stämning. Detta leder i sin tur till att de köper var sin kristallkrona i en urtjusig affär bredvid. Vi är flera tjejer som är smakråd och med glada tillrop får vi försäljarna att rusa upp och ned i trapporna för att på alla sätt följa våra minsta vinkar. En av försäljarna säger till den andre, ”nu börjar jag gilla svenskorna också”, (han syftar förstås på att vi köper TRE stycken kristallkronor). Nu har vi alltså dessutom tre ganska stora paket som skall in i bussen. Som vanligt använder vi mobiltelefonerna, ringer efter Jan och får bär-hjälp.

Samma kväll är vi på en helt underbar båttur längs Moldau. En jättegod buffé intas bestående av råkost, pommes frites, kyckling, fårfiol, karp, ostar, patéer, öl, vin, kaffe, frukter m.m. En liten glad dam underhåller oss genom att spela dragspel vilken gör att allt känns så äkta. Många tycker att just detta är den största behållningen och här deltar vi alla 12 från Gävledraget. Vi har båten helt för oss själva. Vi passar nu på att utnämna vår fantastiska Lilian till Hedersmedlem inom Gävledraget och hon får ett betalt medlemskap av oss Pragresenärer. Visserligen reser hon för det mesta men eftersom hon bor i Gävle hoppas vi verkligen hon dyker upp eller kontaktar oss när hon är i Gävle. Lilian, du har adressen till vår hemsida – www.gavledraget.se hoppas du använder ditt medlemskort som vi kommer att skicka till dig.

Hemresan känns ganska lång för nu reser vi från något och inte till något. Vi möter åter de som nu har varit i Krakow och de berättar att de hade fått byta till en MYCKET RYMLIGARE BUSS, troligen av samma typ som man lovade oss när vi beställde resan och som vi säkerligen skulle ha fått innan man bestämde sig för att byta ut den. De från Krakow suckar när de åter måste sätta sig i "vår buss". Kan nämna att efter några resenärers förtäring av några plattor öl som finns i bagaget och som i sin tur leder till att toaletten måste tömmas vid en rastplats och att handtaget till toaletten lossnar och att…... men det är en annan historia.

Jaja, för att avrunda det hela, vi kommer till Gävle vid ca 23:00 mot utlovat 21:00 men vi är alla oerhört nöjda med denna resa och vi beslutar på stört att ha en efterträff där vi skall titta på alla kort och tala om alla våra gemensamma minnen. Man kommer varandra oerhört nära på en sådan här litet ”provisorisk bohemartad” resa och vi kände oss som 16 åringar på skolresa eller grönbete. Vårt gäng är helt oslagbart när det gäller att kunna skratta och trivas tillsammans. Hoppas ni som i juli skall åka till Kroatien får uppleva samma glädje som vi har gjort! Jag har i alla fall försökt att göra en saklig resumé.

Webbmaster Lotta!

Gå till  Startsida  

Senast uppdaterad:  2006-08-12