Om   Betlehemskyrkans   Kvinnofrukost  6 februari 2010 med   RIGMOR HOLST.

SOM ställer OSS frågan:   "Finns det tid till återhämtning i en stressad värld?"

Rigmor har precis blivit stolt mormor vilket gjort att hon ibland litet extra reflekterar över sin egen barndom.

Själv har hon barnasinnet kvar och undrar, precis som alla vi andra, vem den rynkiga personen är som vi möter i ett skyltfönsters spegelbild – vi har ju alla kvar våra egna minnen av ” små flickor springande över en äng”.

Vi uppmanas därför att strunta i spegelbilden och koncentrera oss på ”den person som vi egentligen är”, oavsett åldern.

Några av oss som har söner känner till att pojkar i en viss ålder knyts väldigt starkt till sin mamma (det går dock över med växande ålder). Rigmors egen son hade som liten starka beskyddarinstinkter när han upptäckte att hon vid sina predikningar ibland sov ensam i någon kyrka. Han tyckte då synd om henne och ville ofta följa med för att hon skulle känna sig ”trygg”.

Trots sin ringa ålder hade han noterat hennes tonfall när hon var stressad och kommenterade ”nu har du den där rösten igen mamma – gå och be en stund”. Han hade märkt att hon efter bön åter var avspänd och harmonisk.

Rigmor var uppvuxen i Norge och hennes föräldrar var bara tonåringar när de fick sitt första barn. Vid 23 års ålder hade de redan fyra stycken.

Mammans föräldrahem brann ned vilket skapade traumatiska minnen och hon ingick i en syskonskara bestående av tre par tvillingar och tio singelsyskon. Av någon okänd anledning försvann modern 1942 och kom tillbaka först efter fem år 1947. Ingen fick någonsin veta vad som hänt mamman under denna tidsperiod. 1996 dog hon vid 91 års ålder.

Genom sin ibland tuffa uppväxttid (Rigmor var yngst i syskonskaran) ”rymde” hon ofta till sin farmor när hon kände att mamman inte riktigt orkade med sitt liv och hon inte förstod moderns beteende. Idag har Rigmor haft många kontakter med överlevande från förintelsen och kan lättare förstå moderns önskan att inte berätta om de "frånvarande"  åren som troligen varit mycket jobbiga..

Hennes farmor representerade klippan och stabiliteten i hennes liv sittande i sin gamla, ej särskilt vackra, gungstol. När farmor satt i den och läste i bibeln fick ingen kontakt med henne innan hon läst färdigt. Det kändes tryggt och harmoniskt i farmors närhet.

När Rigmor var 11 år och det var dags för en av bröderna att konfirmeras såg hennes farmor att hon satt och grät och undrade varför?

-  Kommer du att dö snart?

-  Vi äldre vet att vi måste dö inom snar framtid men även ni yngre kan ibland dö före oss.

De gjorde då överenskommelsen att när farmor dog skulle Rigmor få ärva gungstolen och skulle Rigmor, mot förmodan, dö först hade hon ändå ingen nytta av den.

Farmodern dog när Rigmor var 36 år och när hon då frågade efter gungstolen hade hennes pappa skänkt den till sjukhemmet där hon hade bott då han inte kände till dotterns önskan.

När han nu fick veta detta hyrde han en bil och de åkte tillsammans till sjukhemmet och förklarade det hela och sedan transporterade de gungstolen ända från Norge till Sverige.

Rigmor frågade oss om vi, innan vi satte oss vid borden, hade kollat om vår stol skulle hålla - vilket givetvis ingen hade då vi litade på den.

Gungstolen hade för farmodern varit platsen för ”återhämtning”.

Vad söker många av oss på Yoga-kurser? Vi söker ro och trygghet - att återhämta våra krafter.

Dessa krafter kan vi få där vi för tillfället befinner oss. När vi ser en idrottsman kasta sig flämtande på marken efter att ha ”gett allt” återhämtar han sig, laddar upp på nytt.

Förr i världen slet man hårt under ett dagsverk men sedan var man färdig. Idag jobbar många ständigt intensivt och behövs en extra ledig dag måste den ibland ”jobbas in”.

"Vi hinner inte mer än vad vi hinner" - troligen kommer en ny dag då vi kan fortsätta och kommer den inte spelar det ingen roll vad det var "vi inte hann med ..".

Människor blir ofta utbrända pga upplevd avsaknad av tid, inte p.g.a. ansträngning.

Vi får återhämta oss genom att ibland göra ”ingenting”. Ju mer vi planerar – ju större blir stressfaktorn.

Tiden är "Rättvis" – alla har 24 timmar per dygn att disponera, det viktiga är att träna på vad vi fyller den med?

När Rigmor vid ett tillfälle var i Estland och frågade busschauffören efter 4 timmars väntan varför han aldrig körde – fick hon svaret ”Den är ju inte full än”. Riktigt så långt behöver vi kanske inte sträcka oss men  ……

90% av det som oroar oss händer aldrig, största bördan bärs i förväg. Vi måste träna oss att tänka upplyftande tankar, att ändra negativa beteenden till positiva, det är svårt   .. ja, men inte omöjligt.

Vi måste visa oss vara svaga och berätta om det outhärdliga i våra liv, alla har jobbiga dagar, oavsett om vi ”tror” eller inte.

Vi skall vara ärliga – behöver inte vara härliga!

Tack snälla Rigmor för ditt ”härliga” engagemang och medryckande berättelse - du är en fantastisk predikant och vi önskar dig verkligen fortsatt lycka till.

Nästa Kvinnofrukost sker lördagen den 10 april 2010 då Liselotte J Andersson, föredragshållare, författare och pastor från Horla i Västergötland talar över ämnet:

"ATT TA SITT LIV PÅ ALLVAR - och att aldrig tappa glädjen".

-----------------------

Sammanställt och fotat av Lisse-Lotte Danielson.

Gå till  Startsida  

Senast uppdaterad:  2010-02-06