Släkten Kröger-Kompletteringar.

9 Simon Korpela (hustrun Malin påträffas emellanåt med tillnamnet Hoffren.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Jakob Hanssons (Hoffréns) och Margareta Krögers dotter Malin Hoffrén gifte sig i Ijo 27 juni 1692 med sockenskrivaren Gustav Gustavsson Lemon (barnfödd i Stockholm) och avled i Uleåborg 17 jan. 1730 sextio och några år gammal. Paret hade åtminstone en dotter Malin (d. 1756), gift i Uleåborg med Simon Korpela; hon påträffas emellanåt i handlingarna med tillnamnet Hoffrén.

Efter Jakob Hanssons död hade Margareta Kröger gift om sig med mantalskommissarien Sven Anthoni, och det var hos honom Jakobs och Margaretas yngsta son Jakob Jakobsson (synbarligen född efter 1660) växt upp. Han påstår själv (1692) att han därjämte i 6 år »tjänat» sin styvfar som efter moderns frånfälle ingått nytt äktenskap med Judita Lang. Jakob Hoffrén synes ha haft vissa svårigheter med att utbekomma sitt mödernearv, bouppteckning efter modern förrättades slutligen 1697. Han blev sedermera antagen till handlandeborgare i Uleåborg och är begraven därstädes 27 nov. 1710. Med sin hustru Valborg Filipsdotter Kokko (begr. i Uleåborg 23 dec. 1737, omg. med borgaren Erik Korpela) hade han sönerna Johan och Jakob, dottern Maria (f. 1704, begr. i Uleåborg 31 maj 1788, gift 1:o i Uleåborg 28 maj 1727 med borgaren Johan Olofsson Candelberg, f. c. 1706, död i Uleåborg 11 april 1738; 2:o i Uleåborg 26 febr. 1740 med handelsmannen Petter Junelius, f. c. 1704, död i Uleåborg 27 april 1753) samt ett barn, som begrovs i Uleåborg 25 mars 1709.

Från den äldsta sonen Johan härstammar en måhända ännu florerande släktgren (tyvärr har det på grund av tidsförhållandena icke varit möjligt att följa denna gren längre än till 1800-talets första år).

Född 1691 blev Johan 1726 antagen till borgare i Uleåborg (avlade borgared 12.3. s. å.), där han sedermera såsom av handlingarna framgår driver en mindre handelsrörelse. Efter lilla ofreden synes Johan Hoffrén ha kommit på obestånd och i en attest, som rådstuvurätten 7 maj 1753 gav angående hans ekonomiska ställning, heter det bl.a.: »at thenne Hoffren näst för sidsta ofreden, befannts i någorlunda wählstånd, och ibland the ringare handlande ägde någon handelsrörelse, men utom thet han under sidsta fiendtliga tiden och sin frånwaro på flyckten kom ansenligen at lida, har ok sedermera under hans tiltagande ålder och förlorade syn samt tillstötte olyckor, både hans handel och förmögenhet samt sinnenas krafter och begrepp ansenligen aftagit; så at ehuru han ej kan räknas för utfattig, så wida han ännu äger liten gård - - -, så tros han dock ej äga mera än til hans samt hustruns och några små barns utkomst nödwändigt behöfwes». - Johan Hoffrén dog i Uleåborg 14 april 1763. Med sin hustru Magdalena Pettersdotter Väisänen (vigda i Uleåborg 3 aug. 1740; hemma från Idensalmi, f. 1714 och begr. i Uleåborg 6 dec. 1777) hade han barnen (födda i Uleåborg):

3) Johan, f. 17 april 1744, d. 17 dec. 1806. Kofferdiskeppare i Uleåborg, där han ägde gården N:o 65 i I I kvarteret[8], och gift 1:o i Stockholm 19 okt. 1766 med Kristina Johansdotter från Ijo (f. 1739) och 2:o i Uleåborg 14 april 1799 med handelsmannen Zachris Uhlanders änka Maria Katarina Andersdotter Hägg (f. 1759, d. i Uleåborg 8 juni 1825). Med sin första hustru hade Johan Hoffrén barnen a) Margareta Kristina (f. i Stockholm 27 juli 1765, synbarligen död som ung), b) Johan, styrman och ägare till gården N:o 65 i I I kvarteret (f. 1769, d. i Uleåborg 15 sept. 1821; gift därstädes 1 nov. 1791 med Brita Parkkinen l. Parkkila, d. i Uleåborg 20 sept. 1817; de hade flera barn av vilka sonen Johan var gift och hade familj), c) Anna Margareta (f. 1771, d. ogift i Uleåborg 5 juni 1814) och d) Jakob (f. 1772, d. ogift i Uleåborg 13 april 1793) samt ur andra giftet dottern e) Brita Maria (f. 12 juni 1800, levde ännu 1810).

4) Jakob, f. 30 nov. 1745, nämnes ännu vid bouppteckningen efter fadern (1763).

5) Valborg, f. 6 dec. 1747, d. i Uleåborg 6 juli 1799. Gift med handelsmannen i Uleåborg Josef Jervell, f. 2 mars 1738, d. i Ijo 20 aug. 1800.

7) Petter, f. 10 dec. 1751, d. 1789. Tullbesökare i Uleåborg och gift med Hedvig Uhlenius, f. i Uleåborg 13 sept. 1736, död därstädes 8 jan. 1816, dotter till borgaren Carl Uhlenius och Anna Uhlbrant. De hade trenne döttrar: a) Hedvig (f. 1778, d. i Torneå 16 mars 1807; gift därstädes med färgaren J. N. Nyberg), b) Anna (f. 1778) och c) Helena.

Medan Johan Jakobsson Hoffrén (d. 1763) och hans här ovan nämnda ättlingar närmast tillhöra det lägre borgerskapet, representerar brodern Jakob Jakobsson, som ingått ett socialt och ekonomiskt förmånligare gifte, det dåtida stadssamhällets övre skikt, de burgna handelsmännens klass. Jakob Hoffrén var född 1699 och avled i Uleåborg 5 febr. 1775. Han nämnes som fartygsägare och partredare 1742-43, 1755och 1762. Därjämte var han ägare till gården N:o 29-30 i stadens I I I kvarter. Jakob Hoffrén var redan en medelålders man då han 26 nov. 1741 ingick äktenskap med Elisabet Tuderus (f. 1721, d. i Uleåborg 29 mars 1804), en dotter till handelsmannen Jakob Tuderus och Brita Niska. De hade barnen (födda i Uleåborg):

1) Jakob, f. 13 sept. 1742, d. ogift i Uleåborg 14 jan. 1800. Antagen till handlandeborgare i Uleåborg 1766 (1769?) och delägare i flera av tidens uleåborgska fartyg. Cederade bonis 1787 och uppsade sitt burskap några år senare.

2) Brita, f. 14 aug. 1744, d. i Uleåborg 24 nov. 1802. Gift med guldsmedsåldermannen Lars Anders Hanstedt, f. 1738, d. i Uleåborg 11 febr. 1805.

6) Maria, f. 19 okt. 1752, d. på Anola säteri i Nakkila 16 april 1822. Gift med handelsmannen, possessionaten Isak Fellman, f. 8 juli (7 febr.?) 1750, d. på Anola 12 (14) dec. 1822.

7) Simon (Vilhelm), f. 1 jan. 1756, d. i Uleåborg 5 aug. 1810. Handlandeborgare i Uleåborg 1786. Delägare i ett flertal uleåborgska fartyg samt i Kyngäs såg i Pudasjärvi. Ägde gården N:o 29-30 i I I I kvarteret. Gift i Uleåborg 3 april 1787 med Sofia Forbus, f. 9 juli 1763, d. i Uleåborg 12 maj 1842, dotter till handelsmannen Jakob Forbus och hans 2. hustru Margareta Kristina Dahlström. Simon Hoffrén och Sofia Forbus hade följande barn: a) Kristina Elisabet (f. 23 jan. 1788, d. i Uleåborg 6 okt. 1857; gift 1810 med handelsmannen Gustav Antman, f. i Torneå 14 nov. 1778, d. i Uleåborg 9 maj 1821), b) Jakob, f. 1790, drunknade utanför Karlö 9 nov. 1809 (ogift), c) Sofia (f. i Uleåborg 29 juni 1792, d. därstädes 22 mars 1793), d) Maria, (f. i Uleåborg 10 febr. 1794, d. därstädes 9 sept. 1871; gift i Uleåborg 17 okt. 1813 med handelsmannen Johan Nylander, f. 12 april 1790, d. i Uleåborg 6 april 1850), e) Beata (f. i Uleåborg 8 juni 1796, d. därstädes 18 april 1855; gift i Uleåborg 28 sept. 1816 med handelsmannen Matts Nylander, f. i Uleåborg 19 juni 1792, d. därstädes 12 okt. 1842), f) Susanna, (f. i Uleåborg 1 dec. 1797, d. därstädes 30 aug. 1880; gift 1819 med handelsmannen Jakob Fellman, f. i Brahestad 22 sept. 1792, d. i Uleåborg 12 febr. 1871), g) Johanna (f. i Uleåborg 23 juni 1799, d. därstädes 17 okt. 1868; gift 1825 med handelsmannen Johan Gustaf Hjertberg, f. i Junosuando 3 mars 1797, d. i Uleåborg 12 juli 1862), h) Simon Vilhelm f. 5 aug. 1801, d. ung (?).

Detta försök till utredning av en förut obeaktad gren av släkten Hoffrén gör inga som helst anspråk på exakthet och fullständighet. Bristfälligheterna äro många och lätt påvisbara. Dock hoppas förf. att han på grundval av spridda anteckningar från fredsåren och med tillhjälp av det material, som trots tidsförhållandena stått till buds, åtminstone nödtorftigt lyckats fylla en lucka i vår släkthistoriska litteratur.

Maria Kröger var gift med kronolänsmanen i Paldamo, Jeremias Andersson Hjerta, son till Agneta Mattsdotter och lagmannen Anders Ericsson Gyllenhjerta (vilken kallades Cajanus sedan han blivit Fogde över Kajana distrikt). Marias ättlingar är talrika, och till dem hör bl. a. presidenten K. J. Ståhlberg. I hennes äktenskap med Jeremias föddes åtminstone två söner, Anders och Daiel. Deras födelsedata är okända men troligt är att Anders var den äldre. Enligt Utterström hade man fasta namngivningsprinciper då äldste sonen uppkallades i regel efter farfader och den nästäldste efter morfadern. Då Anders uppkallats efter farfadern, Anders Eriksson kan man anta att Daniel fått sitt namn efter morfadern Daniel Kröger, borgmästare i Uleåborg som veterligt är den ende person i norra Finland, som vid mitten av 1600-talet bar detta namn.

Elisabet/Lisbetha, gift med handlanden och rådmannen i Uleåborg Gabriel Vahl. Det är öppet för flera barn och i Sehlbergs anteckningar nämns äve

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hittat detta på nätet

Namnet Norn

Namnet ”Norn” kommer av det gamla ordet ”nor”, som betyder sund mellan två sjöar, och Norns läge var just ett sådant trång sund på 1600-talet.

Finska invandrare

Dalarna hade stor invandring av finnar på 1600-talet, inte mindre än 14 finnhyttor anlades i Söderbärke socken. Vid Norns kronoskog fick två finnar med försvenskade namn, Lars Larsson (Finngården) och Simon Nilsson tillstånd av kungen, Gustav II Adolf, att röja mark och bosätta sig. Eftersom det fanns stora tillgångar av malm, vattenkraft och skog, fanns det goda förutsättningar för järnhantering.

Hytta och hammarsmedja

En hytta uppfördes så småningom vid nuvarande Hult och en hammarsmedja vid Norn. Vid uppförandet medverkade en man kallad Göran Bagge, från Säter. Gouvert von Freden, ägare till stångjärnshammaren i Thurbo förvärvade anläggningarna på 1630-talet.

Hans Steffens, uppfinnaren

Han skulle kallas idag för en innovatör och en ”kändis” för till och med kungen Gustav II Adolf hörde talas om honom och hans uppfinningar. Kungen övertalade honom att bege sig till Falun och försöka åstadkomma träbälgar för bergverken i Kopparberget, Blåsbälg

vilket han lyckades så bra med att han fick 40 skeppund, nära 8 ton koppar i ersättning. Därför hade han råd att omkring 1637 bygga upp en ny hytta och hammare samt 1639 köpa Thurbo.

Steffenska tiden – tyska invandrare – 1600-tal

Hans Steffens som kom från Tyskland blev mycket betydelsefull för Norn. Det var han som konstruerade den första blåsbälgen av trä. Blåsbälgen var ett viktigt verktyg för att med dess hjälp kunde man erhålla tillräcklig hög temperatur i masugnen. Tidigare använde man bälgar av läder som var så dyra och eftertraktade att de måste vaktas med hundar för att inte bli stulna

Han uppförde också en ny masugn efter den så kallade ”fransk-metoden” av sten till skillnad från den tidigare använda timmermassugnen och i samma veva uppförde och själv bekostade en vattenkonst. (Från ett vattenhjul i bäcken överförs drivkraften genom en stånggång till gruvans pumpanordningar.) Tack vare sina framgångar blev han belönad med skattebefrielse i sex år. När han befordrades till bergsfogde utarrenderade han Thurbo till sin svåger, Anders Angerstein och Norn överlät han till borgare Hans Neuman. Efter tjänsten som bergsfogde blev han bergmästare och till slut även borgmästare i Hedemora där han bodde till sin död 1653. Han är begravd i Hedemora kyrka.

Neumanska tiden

Hans Neuman, kom från Tyskland till Stockholm där han blev en framgångsrik affärsman. När hans första hustru dog tackade han ja till Hans Steffens inbjudan att komma till Norn.

Efter Steffens död gifte Hans Neuman om sig med hans änka Sofie (född Dorm). Han fick en stor familj. (Hans Neuman måste ha haft en syster som Kröger gifte sig med då det i Sehlbergs anteckningar i släktsammanställningen står att Daniel var svåger med Hans Neuman. Då Hans kom från Tyskland var måste även systern ha gjort det och de tycks ha varit mycket framgångsrika med kapitalstarka vänner. Bl a hade Neuman koppling till Gävle enligt nedan vilket jag tror gjorde att Daniel blev bekant med hans syster. Jag kan inte så någon koppling till att han var en tullare/Lisse-Lotte.) Den Neumanska familjen höll verksamheten igång lång tid framåt i Norn. Förutom familjemedlemmarna var även kompanjonen den kapitalstarka Abraham Momma av stor betydelse för Norns bruks historia.

Neuman var också förutseende varför han köpte en gruva i Nisshyttan för att trygga malmtillförseln, han uppförde ytterligare en hammarsmedja, så att det fanns fyra stycken utmed Nornån. Han ansökte skattebefrielse flera gånger hos regeringen, vilket han fick beviljat på grund av sitt idoga arbete. Villkoret var att bruket inte fick läggas ned eller försummas.

Hans Neuman ansökte också hos ståthållaren i Kopparbergs län att ”allmogen skulle röja en väg mellan Norn och Hedemora”. I praktiken fanns inga vägar, bara slingrande stigar från Norn på den tiden. Tyvärr blev inga vägar gjorda, så att järnet måste fraktas sjövägen till Hedemora. Det var ett tungt och besvärligt arbete, järnet fick lastas om tre gånger innan den kom fram till Gävle. Tråkigt nog skulle Hans Neuman sluta sina dagar långt ifrån dalaskogarna och Norn. Hans intresse och äventyrslusta drev honom ständigt vidare, varför han avreste med båten Christina 1661 mot Guldkusten i Afrika. Hans båt anfölls av holländare, han tillfångatogs och sattes i fängelse där han dog ett år senare.

Efter Hans Neumans tragiska död i Afrika (detta nämns i Sehlbergs kompletterande anteckningar) var det hans svärson Thomas Carlsson Jedeur som hade uppsikt över bruket.

Brandberg-Cederbergs-tiden (fortsatt 1600-tal)

Efter Hans Neumans tragiska död i Afrika var det hans svärson Thomas Carlsson Jedeur (svåger till Daniel Kröger?) som hade uppsikt över bruket. Efter hans död övergick Neumans del till Hans Hansson Kinninmundts ägo, som var handlare och fordringsägare i Stockholm. Hans dotter Sara gifte sig 1672 med Jacob Brandberg. Han avled dock två år senare varför bruket kom i hans mors ägo. Hon sålde bruket 1682 till en annan son, Petter Brandberg.

Norn och verksamheten där var mycket nedgången när han tog över, men han gjorde sitt bästa för att få fart på bruket igen. Han ordnade tillstånd till en ny knipphammare med härd och fick också tillåtelse att anlägga en hytta vid Hällsjöbo.

Han gifte sig 1681 men blev änkling samma år, han gifte om sig 1684 med Alletha Silfverström. Samma år blev han adlad till Cederberg. Deras bostad byggdes upp i vinkel mot kapellet och den första herrgården i Norn blev till och finns kvar än i dag.

Han såg till att kapellet renoverades, skänkte altartavlan och gav betydande belopp till kyrkan. Han titulerades överdirektör, hade en bokhållare och en proviantskrivare till sin hjälp, även prästen tillhörde hans hushåll, men avlönades av bruksherren. Fru Cederberg hade till sin hjälp kokerska, flera pigor, men även en hovmästare och en betjänt.

Paret Cederberg hade fyra barn. En son drunknade i Norn i unga år, och även en dotter dog ung. Sonen Erik blev militär och avancerade till överstelöjtnant hos kung Stanislaus i Polen. Han var ättens siste manliga medlem och dog barnlös 1735. Hans namn ingöts på storklockan i Säter på grund av frikostiga gåvor till kyrkan. Peter Cederberg dog sommaren 1702. På grund av de dåliga vägarna kunde han inte begravas förrän tre månader senare i Hedemora kyrkogård.

Som tur var fanns en dotter till Alletha Maria Cederberg som vid 26 års ålder gifte sig med kapten Lorentz Niclas Söderhielm och de övertog Norn, där de under många år förde en lyckosam tillvaro.

http://aforum.genealogi.se/discus/messages/241/73274.html?1124170544

Detta är ur Lars Rabenius' bok :"Vikmanshytte bruk" från 1945:
"Anders Angerstein eller Andræ von Angerstein växte upp på godset Angerstein i furstendömet Calenberg i Niedersachsen vid floden Leine. Godset kom i familjens ägo genom en förfader till Anders, ungraren Stephan Crachta, som av den romerske kejsaren Fredrik II adlades och fick namnet von Angerstein. Anders innehade godset tillsammans med sina syskon. På grund av förfall inom godsets järn- och hammarverk tvingades syskonen sälja godset. Anders begav sig först till Nederländerna och fortsatte senare därifrån till Sverige tillsammans med några andra bergsmän bland annat Heinrich Hentzell.

Hülphers beskriver Anders Angerstein så här: 'Ehuru han stående på hästryggen eller gumpen kund svänga och tumla med sin häst, war han därför intet, som wäl en del hållit före, ryttmästare, utan twärtom wäl underwist i bergshanteringen.' Anders Angerstein ska ha kommit till Sverige 1639 på anmodan från sin svåger Hans Steffens. Han anställdes vid ankomsten av Markus Kock som bokhållare vid myntverket i Säter och med att vara Markus Kock behjälplig med Avesta kronobruk och flera stångjärnshammares uppbyggnad.

1649 ska han ha blivit bergsfogde. Han arrenderade Turbo bruk av Steffens som ägde andelar däri. 'Mindre belönt än förväntat begärde han 1652 avsked och reste fattig med ganska hedrande vittnesbörder
åter till sitt fädernesland.

I förväntan på något arv efter sin svägerska, Steffens' avlidna änka, och någon belöning för sina Sveriges rike gjorda tjänster reste han 1659 för andra gången med hustru och barn över till Turbo, där han nio veckor efter ankomsten den 12 sept. nyssnämnda år avled och blev d. 21 i samma månad i Steffens' grav i Hedemora begraven.'

Anders Angerstein ska ha hjälpt Markus Kock att bli en välställd och adlad man. Anna Katarina Doms' syster Sofia Doms gifte sig med bergsmannen Hans Steffens, som ägde Norns bruk."

Hans Neuman gifte sig med Steffens änka enligt anteckningar i Sehlbergs manuskript.