Torsdag 13/11 2008 kl. 18:00, Bio 7:an i Filmstaden, Gävle.  Tropa de Elite 

Vad skriver man om en film som denna? Bland det positiva som jag kan plocka fram är ett foto med fina färger med sprakande, kanske litet för sprakande hetsigt tempo. Inledningen var tjusig och väckte mitt intresset. Allteftersom filmen fortsatte blev jag dock blekare och blekare.

I Moviezine.se beskrivs handlingen på följande sätt:

I en stad av fullständig korruption befinner sig Neto och André, två av de nya rekryterna till polisens tuffaste jobb. De drivs av moraliska förpliktelser, inte helt utan motstånd från polischefer och de lokala bilmekanikerna. Det är en värld där mutor är en arbetsförmån och dödskjutningar är en axelryckning. Det är en manlig värld. I toppen av Tropa de Elite finns den sargade och stressade Nascimento. Han vill ut, för han vill inte göra sitt ofödda barn faderslös. Men först måste han hitta sin efterföljare, någon som är maskin nog att tåla påfrestningarna i kanske världens hårdaste arbete.

Några utvalda publikkommentarer om filmen:

- Grym rakt igenom och vilket jävla bra slut! Filmen hade i stort varit en mycket stark fyra om det inte vore för slutet som höjde filmen!

- Innehåller en av de vidrigaste och mest klaustrofobiska avrättningsscener jag någonsin sett

- Riktigt bra och verkligen brutal med dokumentär känsla. Det lustiga är att man sympatiserar med BOPE (polistruppen) trots deras egentligen icke humana sätt att hantera brottsligheten. Det man funderar på efteråt är hur skall man kunna lösa detta krux som existerar i Rio de Janeiro.

- Man blir trött på strypa-någon-med-en-plastpåse-scenerna, och allt våld filmen igenom. Blev lite för mycket för mig..

- Stark våldsam skildring från Brasiliens slumområde. Sevärd!

- Förmedlar effektivt och medryckande sin berättelse, klart välgjord med ett nervigt foto, men jag är inte så säker på inställningen till berättelsen. Den centrala frågan anser jag vara hur nära verkligheten filmens bild av det brailianska samhället, poliskåren och elitstyrkan ligger. Den förmedlar ju en positiv bild av en i grunden tveksam organisation, som baseras på halvfascistiska ideal och använder tortyr, övervåld och summarisk rättvisa för att nå resultat. Men resultat nås å andra sidan. Ser man kritiskt på filmens haussande av elitstyrkan är det en bra film, annars är des ideologiska budskap betydligt mer tveksamt.

- Tung film

-  Adrenalinet flödar verkligen i Tropa de Elite. Filmen aktualiserar de stora knarkbesvären i slummen, den utbredda korruptionen samt dessa elittrupper/dödsskvadroner. Helhetsintrycket är väldigt bra då jag verkligen tycker att regissören trycker på samhällskritiken, den liksom inte göms i storyn utan den ÄR storyn. Dessutom lyckas han pressa in en massa bra relationskomplikationer och spänningsmoment. Efter att ha sett denna så tycker jag att man i.a.f. får en insikt i hur farlig korruption verkligen är, vilket stort problem det är för större delen av världen. Stark film.

- Hyperrealistisk och intensiv filmupplevelse. Första halvtimman var ganska rörig men sen när det började klarna så växte filmen ju längre den led. Gillar det varierande fotot starkt. Jag vill inte säga att filmen försvarar polisens våld på något sätt, jag tycker att filmen känns väldigt objektiv och försöker ge en bra bild av hur det ser ut.

- Vissa filmer borde ha 18-årsgräns och detta är definitivt en av dem. Filmens berättarperspektiv är från en av "elitstyrkans" medlemmar. Hans perspektiv är givetvis att deras våldsamma metoder och machoattityd är det enda rätta.

- Sanslöst brutal. Den påminner om Guds stad när det gäller kameravinklar och filmteknik.

- Filmen är våldsam, inte tu tal om det. Men jag uppfattar den dock inte som spekulativ, utan sån ser nog en del av verkligheten ut i utkanten av de megapoliter som är temat för filmen. Och jag blir berörd av filmen, framförallt för den hopplöshet den illustrerar... Hur det existerande systemet med knark och korruption reproducerar sig själv utan någon egentlig chans för förändring och hur de enskilda människornas agerande i huvudsak är helt logiskt, samtidigt som det på den aggregerade nivån får helt perversa effekter. Undantaget är väl den sociala turism som några välmående medel- och överklassyngel ägnar sig åt... och som likaväl hade kunnat vara du och jag från den välmående delen av världen. Filmen har således ingen hjälte och inget lyckligt slut, den pekar heller inte ut några lösningar. Istället är den blytung och svart. Den är också välspelad och man slipper actionfilmernas stereotypa sju slut och "överraskande" vändningar. Betyget är inte självklart, men en film som berör så här starkt får ändå till sist en femma

Egna kommentarer: Under filmens gång glömde jag stundtals att andas. Den är oerhört brutal och definitivt ingen feel-good-film vilket naturligtvis inte heller är meningen. Jag är övertygad om att problemet är enormt stort i Brasilien men jag undrar om detta motiverar detta fruktansvärda våld?  Jag är övertygad om att denna film främst uppskattas av den manliga publiken som i stort sett har gett den fin kritik Den passar definitivt inte blödiga personer./Lisse-Lotte Danielson

Gå till  Startsida  

Senast uppdaterad:  2008-11-13