Gävledraget presenterar:

Gå till vår Startsida        Senast uppdaterad:  2007-09-03               

Gunnars version av Höga Kusten resan 24-26 augusti 2007

 PLANERINGEN

Vid den inledande planeringen av denna resa kände jag både en positiv entusiasm men samtidigt en viss oro hur vi tre värdar skulle lyckas med uppdraget att få guida drygt 20 naturintresserade Gävledragare runt i en av Sverige som tillhör både de vackraste och storslagna i hela landet, nämligen världsarvet Höga Kusten.

Eftersom jag under tidigare år vistats här många gånger, dels under min uppväxttid men även med jämna mellanrum under den senaste 20-årsperioden kändes det naturligtvis enklare att försöka skapa en resplan och mix av aktiviteter som borde passa de flesta. Tillsammans med Bengt-Göran (ursprungligen också från denna trakt) och Ann-Charlotte (administrativt ansvarig för resan) blev vi ett härligt arbetsgäng som snabbt drog igång förberedelserna.   

Initialt behövde följande punkter åtgärdas och bekräftas:

Det visade sig snabbt att intresset var mycket stort. Efter några av- och tillbokningar blev antalet resenärer till slut 26 stycken men vi hade för säkerhets skull även planerat för några ytterligare intresserade.

En välbesökt resträff en dryg vecka innan avfärd var nödvändig och här gicks programmet igenom i detalj och var och en fick reda på i vilken minibuss man skull åka och i vilken stuga man skulle bo. Även val av maträtt på några av resans inbokade restauranger gjordes här.   

FREDAG 24/8

Strax före kl.11.40 på förmiddagen samlades alla resenärer på Slottstorget i Gävle för att morsa på varandra samt lasta i sin egen packning i någon av de fyra minibussar som tio minuter senare i karavan påbörjade sin resa norrut längs E4:an. Det kändes skönt och befriande att äntligen vara på väg. Bussarna rullade på i rask takt och utan missöden gjorde vi drygt två timmar senare resans första stopp på Kronans Vägkrog i Njurunda strax söder om Sundsvall. Här var det meningen, trodde jag, att de flesta av oss skulle nöja sig med en fika, (jag antydde detta i ett telesamtal med stället några dagar tidigare), men ack vad jag bedrog mig. Många var hungriga och ville äta och inte blev detta bättre av att en fullastad buss med framfusiga pensionärer precis före oss kastade sig över den buffé som dukats fram. Nu löste sig allt till full belåtenhet ändå, det blev mat över och även andra rätter fanns att tillgå så efter en timmes rast packade vi så in oss i bussarna igen och rullade vidare norrut.

Vi passerade raskt Sundsvall och for så via Härnösand upp mot nästa etappmål nämligen Höga Kusten bron och stannade precis efter den på den välbesökta hotellanläggningen Hornöberget.

Här var det tänkt att vi skulle stanna i 45 minuter men vi låg bra till i tidsschemat så vi lade till en halvtimme ytterligare. Fascinerande vyer väntar en här, bron breder ut sig precis nedanför och under den rinner den mäktiga Ångermanälven. Kameror och kikare gick verkligen på högvarv. Själv vandrade jag upp mot toppen av Hornöberget för att få se mer av både älven och Norafjärden. Efter några minuter hade ytterligare en handfull Gävledragare blivit nyfiken på min utflykt och ville dela den storslagna utsikten. Övriga resenärer nöjde sig med att fika, äta glass eller att bara njuta av denna underbara miljö.    

Nåväl, resan gick nu vidare norrut och efter en knapp halvtimme kom vi så till Ullånger och här siktade vi in oss på ICA-hallen i det lilla samhället. Jag hade nämligen här sedan en vecka tillbaka beställt den grillmat vi skulle mumsa i oss när vi kommit fram till ”vår”stugby i Docksta. Och mycket riktigt, Roine och hans personal hade fixat till marinerade grillspett med karré, fläskfilé och kyckling och dessutom några vegetariska dito. Till detta fanns två härliga grönsallader och många formar med potatissallad. Mycket professionellt och smidigt arrangerat.

Alla passade även här på att inhandla frukost och övrig dryck inför de kommande två dagarna och vid 18.15-tiden åkte vi så den sista knappa milen upp till Jangs stugby i Docksta. Det är Kommunal som förvaltar denna by med totalt sju stugor och vi hade nu hyrt sex av dessa.

Jag är övertygad om att samtliga tyckte att standard och läget i Höga Kusten var klart acceptabelt för den trots allt ringa kostnad vi fått hyra dessa mysiga stugor under två nätter.

Vi packade först upp våra respektive bagage och därefter åtog sig några av oss att sätta fyr på grillen. Grillkol och andra attiraljer var medtagna från Gävle så det vara bara att börja grilla när glöden fått lite sprutt.

Och visst tog det lite tid när så många spett skulle grillas men resultatet blev ändå överväldigande. En härlig stekyta gjorde att det smakade mycket gott. Efteråt serverades kaffe och lite tilltugg men samtidigt började nu danstarmen dra i de flesta av oss. Bara en knapp kilometer bort var det nämligen säsongsavslutning för danssäsongen i Kustladan. Vi riggade om till dansutrustning och gick sedan i några spridda gäng på grusvägen bort mot Kustladan och dansen till Jannes orkester. Detta tror jag ingen ångrade efteråt. Det var bra tryck, trevlig stämning och orkestern bjöd verkligen på sig själva. Vid vissa snabba låtar gungade hela golvet där inne i ladan. Kvällen drog iväg snabbt som en avlöning och efter kl. 01 skulle vi så gå tillbaka hem till stugbyn. Och då i stort sett i kolmörker. Ingen vägbelysning här inte.

Det blev en spännande upplevelse när man nästan inte såg nåt men efter armkroksgång och stöd i branta partier kom alla helskinnade fram till stugorna cirka 20 minuter senare. Det visade sig lite senare att vi haft en stor portion tur för strax efteråt började det regna rejält. För att ta med regnkläder till dansen var det ingen som ens haft en tanke på. Det var ju sol och 20 grader varmt när vi grillat. Men i vilket fall som helst var det nu skönt att slumra in några timmar.                    

LÖRDAG 25/8

Godmorgon! Vaknade utan väckning vid 07.30 och kände mig ganska okej efter det relativt sena sänggåendet. Det var lite mulet ute men i samband med frukosten en timme senare började så solen att bryta upp molntäcket. Det skulle nog bli en vacker dag även idag. Tack och lov för detta vi som idag skulle besöka den vackra Ulvön.

09.45 stod alla som ljus utanför sina respektive bussar och vi åkte nu de 6 km till båtbryggan inne i Docksta. Vi fick vänta här en stund men vid 10.10-tiden kom så båten M/S Ulvön och anlade bryggan. Denna fina båt byggdes redan 1908 och firar således 100 år nästa år. Vi gick upp på däck och hittade sittplatser (tror jag) till samtliga. Båten lämnade bryggan och påbörjade så sin resa på 75 minuter ut till Ulvön. Vädret var toppen, solen sken och det var varmt i luften. Närmare Ulvön började det dock blåsa lite men det kändes bara skönt. Vi åkte bland annat i den djupa Ullångersfjärden (125 m djup) och passerade även på håll Sverige högsta ö, Mjältön
(230 m över havet) innan vi under den sista biten fick njuta av det vackra Ulvösundet. Båten lade till och vi hade nu 3,5 timmar för egna strövtåg. Tyvärr hade det blivit något fel vid matbokningen på Turisthotellet så ingen av oss som tänkt äta där fick plats eftersom en bröllopsmåltid var bokad här sedan tidigare. Men vad gör väl det, efter en utsökt muntlig föreläsning inne i Ulvöns gamla kapell av öns sista?? ( i början av 80-talet ) surströmmningsinläggare Elisabeth Nordkvist fick vi oss till livs både om öns historia men även hur folk lever och bor här idag. Till historien hör att Gävlefiskare kom hit redan på 1600-talet  och lade grunden till de boningar som finns här idag. Efter denna muntliga guidning kändes det skönt att handla lite i turistbyrån eller att bara strosa runt bland allt det vackra innan vi intog en härlig lunch bestående av stekt strömming och potatismos på restaurang Brögga nere vid hamnen. Efter detta avnjöts resten av eftermiddagen med glass och något drickbart av somliga medan några traskade iväg på en skogspromenad längs norra öns hamnsida. Nåväl, tiden går fort när man trivs och njuter så kl.15.00 var så dags att kliva ombord på M/S Ulvön igen. Vi puttrade ut ur sundet och nådde snart ganska öppet hav. Oj, så det blåste här. Några av oss uppe på däck blev rejält blöta av vågorna men båten kom snart i mer rätt kurs och då upphörde vattenkaskaderna. Men blåste gjorde det kraftigt hela vägen tillbaka mot Docksta så efter en dryg timme på sjön kändes det skönt att åter få krypa in i våra bussar igen.

Väl hemma i stugbyn gjorde vi nu en timmes rast innan vi uppfräschade styrde kosan mot kvällens middag på Näske krog. Den ligger på andra sidan av Skuleskogen cirka två mil från vår stugby. Krogen är omtalad för att ha Sveriges bästa vägkrogsmat och visst stämmer det bra. Förbeställd laxfilé eller oxfilé stod nu på menyn och visst smakade det utsökt. Vi fick också sitta i ett stort rum vid två dukade bord.

Efter några timmar vände vi så mätta och belåtna åter mot Docksta där vi på Dockstabaren nu kände för att köpa lite gott till kvällskaffet. Vi kom dit 20.05 men då hade man stängt 20.00. Där stod vi med lång näsa och konstaterade torrt ”så här är det på landsbygden”. Det gick dock ingen nöd på oss utan vissa valde nu att tillbringa kvällen i lugn och ro i stugbyn medan några besökte puben på Kustladan. Jag tillhörde den förstnämnda skaran och visst var det skönt att bara få sitta och småprata och bara koppla av några timmar innan vi vid midnatt åter besöktes av John Blund.
En lång och omväxlande söndag låg nämligen framför oss nu.      

SÖNDAG 26/8

Vaknade samma tid som morgonen innan och tänkte lite vemodigt att nu är det snart dags att lämna denna vackra trakt för den här gången. Klev upp och började packa ihop kläder och övriga attiraljer. Fick i mig frukost med stärkande kaffe och när så klockan passerat 09.30 började vi  lasta bussarna. Vi skulle nämligen inte komma tillbaka till Jang igen efter Skulebergsbesöket.

Vi vinkade adjö till den mysiga stugbyn, lade nyckarna i en postlåda och rullade så bussarna i sakta mak mot linbanan nedanför Skuleberget. Här blev det lite rörigt eftersom vi inte hade något riktigt grepp om vilka som ville åka upp på berget och vilka som inte alls kände för det. Efter en genomgång av mig där jag förordade att man åker linbana upp och går nerför stupet på framsidan enades cirka 20 av oss att följa den rekommendationen. För övriga erbjöd jag en vandring till Slåttdalsskrevan på andra sidan av E4:an. Skuleberget är 294 m och Slåttdalsskrevan är knappt 250 m så visst kan man konkurrera om utsiktsupplevelserna.

Sju av oss således iväg i två av bussarna (Bengt-Göran följde också med i egen buss och skulle vara jour om exempelvis om någon inte ville gå ner utan välja att ta linbanan tillbaka).

Vi åkte sakta på en dålig grusväg mot den bilparkering jag visste skulle finnas där innan vandringen upp mot skrevan. Det var tio år sedan jag gick upp hit senast, men mycket händer under årens lopp och denna parkering var helt enkelt borta nu. Förvirrade åkte vi vidare och stannade vid ett hus där vi frågade om den flyttats. Javisst hade den det. Den var nu förvisad nästan två mil längre upp längs denna väg och fanns nu i slutet av en nyanlagd smal men vacker skogsväg med direkt anslutning till Höga-Kusten leden. Vi konstaterade där snabbt att det var 4,3 km till Slåttedalsskrevan varav drygt två av dessa skulle utgöra en ganska tuff klättring. En titt på klockan sade att detta hinner vi aldrig. Vi skulle nämligen vara tillbaka vid Skuleberget strax efter kl. 13.

Vi tog då i stället en härlig 3,5 km promenad t.o.r. på Höga Kusten-leden. Efter halva sträckan hittade vi nämligen en underbar havsvik, Kölviken, där vi fikade och njöt av havsutsikten.

En italienare från Milano hade campat här under natten och var mycket imponerad av den svenska naturen. Han reste omkring i trakten med linjebuss uppblandad med egna vandringsturer.

Liter märkligt kändes det nu att vi på tillbakavägen måste gå uppför till bussarna. Men som sagt, allt är tack och lov inte förutsägbart.

Vi åkte efter naturupplevelsen åter till Skuleberget där resten av gänget haft förträffliga timmar uppe på Skuleberget. Bl.a. hade man avnjutit våfflor med hjortronsylt i den mysiga toppstugan.

Klättringen ner och inspektionen av grottan hade också gått problemfritt. Alla verkade således nöjda och vi lämnade nu med viss vemod Docksta och åkte E4:n söderut till Ullånger där vi svängde av mot Nordingrå. Efter några mil var vi så framme vid eftermiddagens rastställe, Mannaminne, där jag beställt lunch för samtliga. Efter en kvarts väntan där vi snabbkikade på de olika hus och paviljonger från olika länder man i drygt 20 år från när och fjärran transporterat hit eller kopierat byggmässigt var det klart att inmundiga en laxkotlett med potatis för de flesta men även några fläskfilégrytor hade valts. Mycket gott som vanligt.

Vi fick också här äta hur mycket tunnbröd vi ville till maten och det födde begäret att vilja köpa med oss tunnbröd hem. Vi fick tips på ett ställe bara några km bort i riktning mot Bönhamn som vi ju också skulle besöka. Efter maten strosade vi runt på Mannaminne en knapp timme och tittade på inredningen i de hus var öppna. Jag har varit här flera gånger förut men har svårt att få något grepp om vad egentligen budskapet med detta ställe är. Det blir mest bara en massa obesvarade och lite röriga minnesbilder. Kanske därav namnet Mannaminne. 

Nåväl, det bar nu iväg mot Kåsta och Skogs-Hildas tunnbrödsbagerie och antikaffär. Här blev vi  kvar nästan i en timme innan alla köpt allt hembakt som Inger, ägaren, själv bakat och då bara av ekologiska produkter.

Lie försenade drog vi så vidare mot avslutningen på Höga Kusten resan, nämligen Bönhamns fiskeläge. Tyvärr kom vi hit sent på eftermiddagen så allt var stängt, men en härlig promenad ut mot bukten där vi även kunde studera ön Högbonden en bit ut i havet, unnade vi oss. Denna ö har förutom sin fyr, även Sveriges högst belägna vandrarhem. Båttrafik går från Bönhamn till Högbonden hela sommaren men hade nu upphört för säsongen föregående helg.

Ja, så var det då definitivt. Vi styrde nu kosan söderut mot Gävle igen. Efter en dryg halvtimme passerade vi åter Höga Kusten bron och snart var vi framme i Härnösand där vi ändrat lite i programmet genom att lägga till en fikapaus här. Men en söndagskväll här är ingen höjdare. Allt verkade stängt. Vi gjorde dock ett besök på det 175 m höga Vårdkasberget mitt på Härnön. Härlig utsikt mötte oss med hela staden, havet och inloppet till Höga Kusten, Ångermanälven som njutbara vypunkter.

Vi tankade sedan bussarna och beslöt då att göra det sista gemensamma fikastoppet på Liss Motell strax söder om Sundsvall. Efter en timme var vi där men noterade då besviket att stället slagit igen för gott. Endast en pizzeria fanns kvar. Hursomhelst, några käkade pizza och hamburgare här medan resten strosade in på det närbelägna Statoil. Jag tror ändå att alla blev nöjda vad man fick dricka eller äta och vi 20-tiden åkte vi sedan de drygt 20 milen non stop till Gävle. Vi körde nu inte i karavan utan kom hem vid lite olika tidpunkter. Märkligt var det dock att när jag skulle lämna tillbaka ”min” buss på Hertz så kom Ann-Charlotte och Ola åkande dit med ”sina” bussar vid exakt samma tidpunkt. Slutet gott och allting gott m.a.o. Vi 23-tiden äntrade vi nöjda och belåtna våra respektive lägenheter efter minst sagt tre intensiva och innehållsrika dagar. 

En höjdarupplevelse i dubbel bemärkelse var det i vilket fall som helst med ett väder som nästan kan beskrivas som förbeställt. Helt perfekt hela tiden. Ett stort tack till SMHI för detta./ Gunnar