Sjunde himlen som visas på Bio 7:an den 20 - 26 mars 2009.

Se trailern i ovanstående länk!

Det var inget hon hade bett om. Det bara hände. Inga är i 60-årsåldern, gift sedan 30 år. Hon älskar sin man. Ändå dras hon till Karl som redan fyllt 76 år. Det är passion. Det är sex. Filmen behandlar ett ämne som i regel är tabu inom filmvärlden och även i samhället - äldres sexualitet och känslor.

Sex efter 60 väcker fortfarande uppståndelse!

Recension:          Synpunkter i samband med premiären har framförts som:                 

”Det är som om vi inte accepterar att äldre människor kan ha starka känslor av det här slaget.  Åldrande ansikten och kroppar som inte stämmer med idealbilderna kan inte förknippas med passion eller med sexualitet över huvud taget. Det borde inte behöva sägas. Kärlek har förstås ingen ålder, inget bäst före-datum. Människan älskar så länge hon lever. Det är aldrig för sent. Men det är klart, i vår tid är det sällan vi ser äldre människor ens kyssas - för att inte tala om hångla eller älska! Och det vi inte ser är lätt att tro att det inte finns.”

Det får mig att göra följande egna  reflektioner.  Hur många ansikten och kroppar stämmer över huvudtaget med idealbilder? Har alla unga människor vackra ansikten och kroppar? Är alla människor över 60 fula och har oestetiska kroppar? Måste någons utseende nämnas över huvudtaget när det gäller kärlek? Bestäms inte skönhet av det som finns i betraktarens öga?

För att återgå till filmen. Den är skickligt gjord – det känns som om man befinner sig i någons vardagsrum och ser handlingen flyta fram. Ibland är den stundtals så långsam så den blir tråkig. Just därför blir den trovärdig.

Ett uppbrott efter 30 års äktenskap gör oerhört ont om inte båda är överens. Hur länge räcker en passion  och är den värd priset? Har man rätt att krossa någon annan för att själv få rent samvete genom att vara ”ärlig”? De sägs att det man inte vet mår man inte illa av. Frågorna är många. Naturligtvis vill alla ha passioner i sitt liv oavsett ålder men vilket pris är man beredd att betala?

När jag ser hur paret lever sitt liv blir jag förvånad över hur tråkigt det verkar vara. Hennes nöjen består främst av körsång samt att tillsammans med sin man åka tåg utan något speciellt mål då ”landskapet blir mycket vackrare på så sätt” än om man betraktar det från motorvägen. Tacka för att det då är lätt att bli mottaglig för ett avbrott, för en passion som får en att känna att man fortfarande lever över huvud taget. Jag kan bara inte tro att livet måste bli så händelsefattigt och slentriant bara för att man blir äldre. Filmen kan nog ge många en tankeställare./Lisse-Lotte Danielson.

Gå till  Startsida  

Senast uppdaterad:  2009-03-20