Prästfru anklagad som häxa

En gång i tiden var rykten om häxor och Blåkullafärder något högst allvarligt, inte minst för de kvinnor och män som dömdes till döden för detta. Men hur kunde man vara säker på att någon var en häxa? Och trodde alla verkligen på häxor? En titt i arkiven visar att det faktiskt fanns en hel del skeptiker, och att inte alla som vittnade mot häxorna var så säkra på sin sak.

   Klicka på bilden för att se den större!

Längre ner hittar du en renskrift av brevet!

Det dokument som visas här är skrivet av den 15-årige skolgossen Lars Johansson, och innehåller ett erkännande om att han ljugit när han pekat ut en kvinna som häxa. Personen det handlar om är Katarina Bure från Gävle, som 1675 anklagades för ha fört barn till djävulens sabbat i Blåkulla. Trots att hon vägrade erkänna dömdes hon till döden av en särskild kommission som tillsatts för att rannsaka om häxanklagelser i Gästrikland.

Katarina blev dock inte avrättad, utan lyckades fly staden innan det var för sent. Till sin hjälp hade hon sin make, kyrkoherden i Gävle Petrus Fontelius, en av de faktiskt ganska många präster som var öppet kritiska mot alla rykten om påstådda häxor. Han författade ett stort antal skrivelser där han försvarade sin hustru, som han skickade bland annat till kungen. Dessa skrivelser, som innehåller alla tänkbara argument till varför Katarina inte kunde vara skyldig, finns bevarade på Riksarkivet.

1676 prövades hennes sak igen av en domstol, denna gång en av de kommissioner som rannsakade om häxanklagelser i Stockholm. Vid det laget hade flera av de ungdomar som vittnat tagit tillbaka sina anklagelser, och en av dem var alltså Lars Johansson.

I arkivet finns hans skriftliga erkännande om att han försökt vägra vittna, men till slut ändå gjort det efter att ha blivit hotad. Det här vittnesmålet, tillsammans med flera andra, ledde till att domstolen upphävde den gamla dödsdomen och istället frikände Katarina.

Renskrift/Transkription

Huru dhet tillkåmmer at iagh bekiände om blåkulla
färden på prestmoder så ähr iag tuungen dher till aff Olåff
Pederson i allmenninga, som på comission satt tij han ho-
thade migh på en kroogh /: dijt iagh aff comission sändt bleff :/
medh handklåfar, om iag inteth skulle bekiänna på henne,
där var ock tillstädes Lars wälgiff. flicka, och många an-
dra som sadhe att iagh sågh prestmoder så wähl som dhe.
Sedan när iagh ändå inte någott på prestmoder bekiänt
hafwer in för com. stood samma Olåff Pederson
baak för migh ock nappade i migh, och råskade handklåfar-
na åth migh, ock siälfa herrarna som på com: såto, sa-
dhe efter då intet vill säija så ästu inte på någon goodh
wägh. Måste så tuungen bekiänna på prestmoder.
Detta sant wara bekiänner jag underteckadt.

Lars Johansson.
dh 22 maij Ao 1676.

Denne Attest ähr af frij willia skrifwen och gifwen af
en schole discipel här i staden 15 åhr gammal, hwilket
iagh i sanning kan betyga.
M Kolmodinus
Leh: Gefw: Rector.

-------------------------------     

Gå till  Startsida  

Senast uppdaterad:  2010-01-26