Folke Löfgren, fyrplatsen, Bönan.

Gävle kommun har många museer. Av dem är ett förklarat som byggnadsminne - Bönans gamla fyrplats. Museet som är inrymt i fyrtornet och den med tornet sammanbyggda bostaden på ett rum och kök byggdes 1840. Därmed tillhör den gamla fyren de äldsta i landet.

Fyren är byggd av korsvirke och bräder och boningshuset av timmer. Tornets höjd över havet är 19,9 meter. Inte mindre än 73 trappsteg leder upp till fyren från vilken man har en underbar utsikt över skärgården. En orienteringstavla gör det lätt för besökarna att hitta bland öarna så långt ögat når, ända bort mot Upplandskusten.

Fyren var en gång fotogendriven och lampan var förstärkt med speglar. Den finns i dag att beskåda i fyrmuséet. 1920 ersattes den gamla fyren av en nyuppförd Aga-fyr i omedelbar närhet. Denna fyr elektrifierades på 1950-talet.

Många tror i dag att lotsarna alltid haft sin förläggning på Bönan, men så är inte fallet. Först 1912 flyttade lotsarna från Limön till Bönan. På Limön hade de hållit till sedan 1822. Det nuvarande passningshuset i Bönan uppfördes 1948 och om- och tillbyggnaden 1966.

Den första lotsen som omnämns i stadens handlingar är Johan Sjöö. Han lotsade 1712 konungens brigantin* från Gävle till Öregrund. 1725 hade Gävle en lotsuppsyningsman och fem lotsar anställda. 1938 fanns det 16 lotsar vid lotsuppassningen i Bönan mot i dag (1985) elva.

•Korsvirke = fackverk av trä, utgörande en bärande stomme av varandra korsande bjälkar och stöd, ofta förstärkta med snedstöttor. I exempelvis skånska korsvirkeshus fylls de härigenom bildade tre- eller fyrkantiga facken ut med murverk eller lerklinat flätverk.

Lotsarna var tidigare anställda av Gävle kommun. Numera är de anställda av sjöfartsverket. Detta verk övertog Bönans gamla fyrplats med museet av Gävle stad 1972.

Gävle stad har alltid haft hamnen som sitt speciella skötebarn. Tidigare lotsades båtarna genom den södra farleden som gick mellan Limön och Södra landet. 1928 tillkom den norra farleden med åtta meters vattendjup.

Den södra farleden används numera inte, eftersom den är för grund för modernare större fartyg. Den norra farleden, som nu används, muddrades upp 1966 till elva meters djup, varvid det högsta tillåtna djupet för de passerande fartygen är 10,5 meter. Fredriksskanshamnen har byggts ut i flera repriser — senast 1955. På 1960-talet tillkom oljekajen vid Fredriksskans. Granudden vid Bomhus blev färdig 1978.

På lots- och fyrmuseet kan man se fotografier på de gamla lotskuttrarna. Först 1910 fick man maskindrivna lotskuttrar, dessförinnan seglade och rodde man.

Fyrvaktmästarens Bostad med de gamla inventarierna från 1800-talet är välbehållna. Fotografer av forna tiders lotsar och instruktioner för lotsar och fyrpersonal från gamla tider kläder väggarna.

Foto 1980: Gun Wigh, Gefle Dagblad

I själva fyrtornet hänger storseglet från den sista i tjänst varande lotskuttern. I museet kan man även se ett gammalt nakterhus, ett pelarformat skåp vari fartygskompassen upphängdes tillsammans med en del taljor och block från segelfartygens tid. Museet har dagligen många besök, även från utlandet.

För ett par månader sedan besöktes museet av en busslast pensionerade amerikaner. Efter visningen av museet följde en litet ovanlig frågestund.

— Ser Ni varje dag "submarines" (ubåtar) från Ryssland här? Hur känns det att dagligen leva i sådan otrygghet, frågade besökarna.

Flera tvivlade på mina försäkringar att man inte är rädd eller känner sig hotad samt att man inte sett några ubåtar.

Lotsarna på Bönan svarar i dag för trygghet och säkerhet. En liten helikopterlandplatta i närheten av lotsplatsen samt en svävare, en båt som används av lotsarna vintertid och som kan gå på både is och vatten, hade väckt amerikanarnas uppmärksamhet. Troligtvis trodde de att detta ingick i försvaret. Tidigare var en av Sjöräddningssällskapets livbåtar stationerad på Bönan. Denna drogs in under andra världskriget. I dag svarar lotsarna i Bönan även för sjöräddningen.