REGISTER

Agnes von Krusenstjernas alléAhlgren,   Ahlgrens bilar,  AlderholmenArbets- och fattighusAtlasgårdarnaAuroras segerBadhusprojektBaggare,    BarnbördshusetBellander, BirgerBerggren, AndersBerggrenska gårdenBetlehemskyrkan,  BjörkebåtenBO 88, Boberg, Ferdinand,   Bogården,   Bomhus,    Bomhus Folkets hus,   Borgarskolan, Boulognerskogen,   Briggen GerdaBritt,   BrodinBrynäs Byggnads ABBrynässkolan,   Brändström, Peter,   Buregården ,   Bång,  BönanBörsen,   Carlsborgs värdshusCentralstationenChristine Louise Eckhoffs änkehusCirkus Houcke, Cronstedt, Fredrik Adolf Ulrik, Cyrén, GunnarDan Elfstrand & Co Den stora flytten,   DomusDyfverman, Carl Johan,    Eckhoff, Hans Wilhelm,   ElfbrinkElfbrink-Elfstrandska gravkoret,    ElfstrandElsa Borgs flickskolaEngeltoftaEngwall,    Ennes, Pehr   Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan,    Enneska gravkoret,   Epidemisjukhus, Ericsson,   Eriksson, Henry,   Eskön , Europaväg,   F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB  Flensburg,    Flon, Einar de,   Fenix,  Fogelmarck, Wilhelm  Folkets hus  Folksamhuset FredriksskansFruns hage Furuviksbarnen,    Furuviksparken,  Fyhrvall, Oskar,    Föreningen kvinnlig politisk rösträtt,     Förvaltningshuset,  Gamla Gefle,  Gamla kyrkogården,   GDJ-fondenGefle Barnkrubba, Gefle Frivilliga Skarpskytteförening,   Gefle Idrottsförening,    Gefle HantverksföreningGefle Husmodersskola, Gefle riksdag,  Gefle skola och gymnasium,   Gefle stads sparbank,  Gefleborgs Läns SparbankGevaliapalatset Grapes Minne, Grate, Eric,   Gudinna vid hyperboreiskt havGubbhuset,    Gävle-Dala Järnvägs AB,  Gefle FabriksföreningGävle hamnGävle Högre Folkskola, Gävle Musei Vänner,   Gävle-Ockelbo Järnvägs AB,   Gefle Manufaktur AB,   Gävle stadsbibliotekGävle stads äldre förvaltning,   Gävle Teater,  Gävletravet,   Gävleutställningen 1946Gävle utställningshallGävle slott,   Gävle VarvGöranssonHamnprojekt, Hamntorget,    Handelskammaren ,   HandelssocietetenHantverkssocieteten,   HarkskärHaxe,   Hedin, Erik Alfred,   Heliga Trefaldighets kyrka,  Hellström, Sven,    Hille,   Holmsunds herrgårdHospitalet, Hospitalskyrkan Sofia Magdalena,  Humbla, Philibert, "Husse" , Hägg, GunderIdrottshusprojekt,   Idrottshusrevyerna,   IFK Gävle,   Isaac Westergren & Co AB, Joakims backe,  Johanneslöt,   Johansson, Rickard, "Ricken",    Järnvågen,  JärnvägshotelletKarskär,    KasernenKlockspelet,   Konserthuset,   Korsnäs ABKorsnäsgårdarna,   Kristina, Kronberg, Bengt G,    Kronobränneriet, Kullerharen,   Kvarnbron,  Kvartersindelning,   Källbäck,   L.A. Mattons Läderfabriks ABLindahl & Runers mekaniska verkstad,   Lottagården,   Lundeberg,   MattonMusicerande änglar,   Landstinget GävleborgLandstingshuset,    Lerviks herrgårdLexeLillhagsskolan,    Lindeberg, WilhelmLänsmuseet,   Mackmyra brukMattsson, JohnnyMaximMetodistkyrkanMicrona AB Militärskolan,   Murén, Per,   Murénska badhuset, Månsson, FabianNajad,  Najaden,   Nilsson, Erik,   Norra bönhuset, Norra VarvetNorrlandet, Nygren,   Nynässkolan,   NödbarackernaOlympia,  P.C. Rettig & CoRettigska barnhemmetPix AB,  Polhemsskolan,   PolishusetPousette, RaphaelRettig,   RidsportRiks-80,   Rådhuset,   RådstuganRohlén, Sven,    Rådhusesplanaden,   Röda Kvarn,  Sandbloms Porslin och Leksaker,   Selggren, Selggrenska sanatoriet,   Setterberg, Carl Axel,   Signalberget,   Själander, Karolina   Själanderska flickskolan,  Sjö- och pastillstaden,   SkråväsendeSlottstorget,    Societeterna, Sofia Magdalena,   Sofia Magdalena änkehusSparbankshuset,  Spiering, Mårten Albert, Stadsbranden 1776,   Stadsbranden 1869,   Stadshuset, StadsträdgårdenStaketgatan,   Staketgatan 26Stenebergs sockerbruk,    StenebergsparkenStorstrejken 1909 Strömbäck ,   Strömsbro,  Swings rakblad,    Söderhielm,   Södertull,   Södra stationSödra Varvet,  TegelhagenTekniska gymnasietTesteboTestebovallen ,   Tredelad vilande figur, draperadTolvfors bruk,   Uppsala-Gävle_Järnvägs ABUtvalnäs, Valsverksprojektet, Valbo,  Valley/Walley,   Vasaskolan,   Westergren, Westergren2Westergrenska huset, Westergrenska stiftelsen,    Wetterling, Gunnar,   Wranér, Sven HenrikYrkes- och lärlingsskolorÖster

-------------------------------------------------------------------------

 

Uppsala-Gävle Järnvägs AB

 

ursprungligen Uppsala-Gefle Jernvägs AB. 1845 föreslog greven A.E. von Rosen att en järnväg mellan Uppsala och Gävle borde anläggas. Det dröjde dock till 1870 innan idén om att en smalspårig järnväg skulle byggas från Uppsala till Margretehill i Forsbacka och där anslutas till Gävle-Dala Jernväg lanserades. Upsala-Margretehill Jernvägs AB bildades, och i december 1874 invigdes banan.
Den var dock inte smalspårig och byggdes trots namnet direkt till Gävle.
1884 öppnades Gävle-Ockelbo Järnvägs AB som drevs av UGJ och hade trafik till och från norra stambanan, men även lokal trafik. 1892 byggdes bibanan Gävle Södra-Bomhus.
I Gävle hade UGJ sin slutstation vid Södra station. UGJ:s förvaltning flyttade 1896 till ett stort hus på nuvarande Waldenströmsgatan. Där inrymdes även en godsstation. I huset, ritat av E.A. Hedin, installerades Gävles första eldrivna personhiss.
Huset brann vid midsommar 1967 och på tomten byggdes senare postterminal.
UGJ var 1897 först i Sverige med restaurangvagn.
År 1900 öppnade UGJ järnvägsparker i Älvkarleby och Furuvik. Den senare lever kvar som Furuviksparken och i Älvkarleby finns den renoverade Stora hallen kvar som minnesmärke över järnvägslinjen. 1933 övertog Statens Järnvägar UGJ. Hagberg, B: Uppsala-Gävle järnvägar 1874-1924; Forsberg, B: Uppsala Gäfle Järnvägar, Lokomotiven och dess personal.

Tillbaka

Lerviks herrgård

 En testbilds brödtext
har anor från 1500-talet då bagaren Carl Hindersson av bönder i Testebo köpte delar av "svedjorna" på grusåsen mot Norrlandet. Gården ägdes från 1670-talet av kyrkoherden i Hille, Jacob Grubb, från början av 1700-talet av rådmannen John Brun och från 1723 av handelsmannen Petter Almgren. Mot slutet av 1700-talet utvecklades herrgården under familjen Brändström som 1798 sålde fastigheten till i familjen ingifte Pehr Ennes. 1806 stod en ny huvudbyggnad i två våningar av trä färdig. Senare reveterades och vitputsades den och fick helt ny inredning.
Lerviks herrgård hade under Ennes tid cirka 30 kor, och där fanns svinhus och hönsgård med gäss och kalkoner.
I slutet av 1860-talet köptes herrgården av grosshandlaren Olof Axel Luth som i Jonstorp, fastigheten intill, anlade ett tegelbruk. På 1880-talet blev grosshandlarfamiljen Johan Fredrik Pousette ägare, och 1918 såldes gården till Gefle Folkbank. På 1920-talet drevs pensionat och kafé där.
1963 köpte Gävle stad herrgården, vars huvudbyggnad revs 1976. Ekonomibyggnader och mark har på senare år blivit Lerviks ridcentrum (se Ridsport) . Beskow, H: Bruksherrgårdar i Gästrikland; Meddelanden av Gestriklands Fornminnesförening 1918; Löfgren, F, & Sollbe, B: Gävlevandringar med Folke.

Tillbaka

Carlsborgs värdshus

låg väster om staden, på nuvarande sjukhusområdet, tidigare galgbacke. I början av 1800-talet låg där ett lantställe som ägdes av grosshandlaren Mathias Söderström och senare övertogs av C.G. Lundqvist, källarmästare på Stadshotellet. Han drev sommarrestaurang på Carlsborg 1854-1884. I en paviljong fick brunnsgäster dricka mineralvatten. Ett hus på området hade musikläktare där bland andra Hälsinge regementes musikkår spelade, och i ett annat hus gavs teater och varieté. Många roade sig också vid kägelbanorna. Parken med trädgård och promenadstigar var inhägnad och entré betalades vid ett par grindar.
De sista åren arrangerade olika sammanslutningar sommarfester på platsen. Området köptes av Gävle stad eftersom det lämpade sig för den nya lasarettsbyggnaden (se Länssjukhuset). Från Gästrikland 1991-1992.

Tillbaka

L.A. Mattons Läderfabriks AB

grundades 1852 av Lars Andreas Matton som anlade garveri i Wilhelm Eckhoffs före detta linne- och drällfabrik i hörnet Kaplansgatan/Kyrkogatan. Stadsbranden 1869 förstörde garveriet och då det inte fick uppföras igen på den gamla tomten handlade Matton i stället med hudar, läder och skor. På det nya industriområdet vid Södra Skeppsbron på Brynäs fick ett nytt garveri uppföras 1879. Där utvidgades rörelsen. Matton övergick från att bereda alla slags skinn till att specialisera sig på sulläder som levererades till Sveriges ledande skofabriker. Mattons läderfabrik var på 1940-talet en av Sveriges största tillverkare av bottenläder och hade som mest 160 anställda. 1905 startades dotterbolaget L.A. Mattons Hudaffär handelsrörelse med hudar och skinn som drevs till 1970-talet. Adressen var Norra Stapeltorgsgatan 3, vid Stortorget.
L.A. Matton avled 1897 och firman övertogs 1900 av sönerna Emil och Waldemar. Från 1908 var Emil Matton ensam ägare. Företaget ombildades 1930 till aktiebolag med Emil Matton som chef. 1951 efterträddes han av sonen Lars.
Nya material och ökad import av skor på 1950-talet påverkade läderproduktionen och fabriken avvecklades 1961-1962. Fabrikslokalerna övertogs då av F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB. Humbla, Ph. med flera: Garvaresläkten Matton och läderhanteringen i Gästrikland . Se även Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Ennes, Pehr

(1756-1829), framgångsrik grosshandlare, redare och skeppsbyggare som blev mycket förmögen och lämnade betydande donationer till Gävle.
E. var son till borgmästaren Petter Ennes (1714-1797) och sonson till grosshandlaren och rådmannen Fredrik Ennes (1682-1753). Gift med Lisette Brändström (1766-1822). Arbetade hos sin svärfar, grosshandlaren Peter Brändström 1777-1784, blev hans kompanjon 1787, övertog handelshuset P. Brändström & Co 1806 och tog senare svärsonen Hans Wilhelm Eckhoff till sin kompanjon.
Ennes var även baggaredirektör, uppsyningsman över mudderverket och hamnen samt förvaltare av baggerifonden. Han uppförde kasernen i hörnet av nuvarande Södra Kungsgatan-Kaserngatan för att ha i beredskap om trupper skulle inkvarteras i Gävle.
E. lät 1802-1805 bygga det hus vid Rådmansgatan som 1848 köptes av Gävle stad till stadshus. Han köpte 1798 Lerviks herrgård av Peter Brändström och uppförde 1819 Enneska gravkoret. E. var en av grundarna till Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan och Gefle Stads Sparbank, ledamot av direktionen för Elementarskolan 1808-1829, ordförande i Handelssocieteten 1814-1825, skattmästare i Gävleborgs läns hushållningssällskap 1814-1829, ledamot av Patriotiska sällskapet och blev riddare av Nordstjärneorden 1818. Meddelanden af Gestriklands Fornminnesförening 1916/17. Elfstrand, P: Kapitlen Hamn, varv och sjöfart och Till person- och släktkrönikan i äldre tid (båda ingår i Ur Gävle stads historia ); Svenskt biografiskt lexikon.

Tillbaka

Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan

1821 donerade grosshandlarna Pehr Ennes, Olof Elfbrink och Pehr Elfstrand 10.000 riksdaler för att en Lancasterskola för pojkar skulle inrättas. Skolan fick sina lokaler i kasernen men 1843 kunde man flytta till det hus som byggts på den så kallade Möllerska tomten vid Norra Strandgatan/Norra Slottsgatan. Verksamheten kom att ingå i den allmänna folkskolan, som infördes 1842. Huset förstördes vid stadsbranden 1869. Meddelanden av Gestriklands kulturhistoriska förening 1924; Lundén, G.E: Kyrkor och skolor (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Stadshuset

Norra Rådmansgatan 6. Pehr Ennes byggde huset vid Rådhustorget åren 1803-1805 som bostad åt sin familj, efter ritningar av hovintendenten Carl Fredrik Sundvall. Gävle stad köpte 1848 huset av Pehr Ennes dödsbo, och där drevs restaurang från 1855.
Huset förstördes vid stadsbranden 1869. En flygel i två våningar mot Drottninggatan, envåningslängan mot Norra Köpmangatan och en uthuslänga mot söder revs. Hovarkitekten Johan Fredrik Åbom gjorde ritningar för renoveringen med huvudbyggnad mot Drottninggatan och flygel utmed Köpmangatan. De byggdes 1874.
I bottenvåningen inreddes lokaler för handel, post och telegraf. Andra och tredje våningen byggdes för hotellverksamhet och Gävle fick på det sättet stadshotell. När hotellet upphört 1901 flyttades stadens ämbetslokaler 1902 dit från rådhuset. Där hade även Gävle stadsbibliotek sina lokaler 1907-1910.
I stadshuset finns spegelsalen, restaurerad 1935 efter S.H. Wranérs förslag. Där har kommunfullmäktige haft de flesta av sina sammanträden och där arrangeras fester. I Enneska salongen förrättas bland annat vigslar. I östra flygeln hade polisen lokaler tills det nya polishuset togs i bruk och flygeln ersattes med en ny byggnad.
I kvarteret söder om stadshuset byggdes förvaltningshuset för att ge lokaler till flera av kommunens förvaltningar. På gården mellan husen finns skulpturen "Fågel Fenix" av Torsten Renqvist, skänkt 1978 av Wlajko Mihic, se Mircona, och skulpturen "Rymden" av Robert Jacobsen, skänkt av GDJ-fonden 1990. Karlström, T: Gävle stadsbild.

Tillbaka

Eckhoff, Hans Wilhelm

(1780-1849), brukspatron, skeppsredare, grosshandlare, gift med Louise Ennes. Anställd i handelshuset P. Brändström & Co. När Pehr Ennes tagit över firman blev svärsonen Eckhoff kompanjon 1805. Han tog över ledningen 1829 och ändrade firmans namn till H.W. Eckhoff & Co.
E. intresserade sig mer för järnexport än för skeppsbyggeri.
Ledamot av Borgerskapets 24 äldste, av direktionen för Gefle Stads Sparbank, av styrelserna för Sofia Magdalena änkehus och kyrkoråd samt Gefle elementarskola. Som ledamot av borgarståndet valdes E. för Gävle stad till riksdagarna 1817-1818 och 1823.
Instiftade 1839, till minne av hustrun, Christine Louise Eckhoffs änkehus. Lämnade donationer till Gävles skolväsende.
Familjen är begravd i Enneska gravkoretGamla kyrkogården. Svenskt biografiskt lexikon; Från Gästrikland 1932.

Tillbaka

Kasernen

1810 lät Pehr Ennes bygga en militärkasern i två våningar i hörnet av nuvarande Kaserngatan och Södra Kungsgatan (tvärs över Södra Kungsgatan från Polhemsskolan sett). Huset skänktes 1815 till fattigvården.
1821 startades Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan och fick lokaler i Kasernen. 1822 sammanslogs Barnhusskolan och Friskolan till ytterligare en Lancasterskola i Kasernen. På 1840-talet, då Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan fick nya lokaler, flyttades slöjskolan för flickor dit från Arbets- och fattighuset.
1862 uppläts två rum i Kasernen till barnhem, och efter stadsbranden 1869 fick skolbarn sin undervisning där tills skolbyggnader byggts upp.
Kasernen användes till 1882 då ett nytt fattighus vid Södertull togs i bruk. Därefter blev där arbetarbostäder under några år. Ett 40-tal familjer, cirka 190 personer, trängdes då i huset. Kasernen revs 1893 och på dess plats byggdes Sankt Petrikyrkan (se Metodistkyrkan) som revs 1959 för att ge plats för gaturegleringar. I gathörnet byggdes senare ett kontorshus med bland annat butiker och en restaurang. Se även Arbets- och fattighus. Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997); Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Enneska gravkoret

uppfört 1819 på nuvarande Gamla kyrkogården av Pehr Ennes, är högt med stora rundade fönster. Över entrén finns texten: "Bygdt af Pehr Ennes öfver dess graf gifvit till Gefle stads församling år MDCCCXXI", det vill säga 1821. Då överlämnades också inventarier, och en fond för dess underhåll inrättades. Koret användes till 1963.

Tillbaka

Matton

En testbilds brödtext

Gävlefamilj som blev känd för sin läderfabrik och som även haft inflytande inom såväl kultur som idrott genom aktiv verksamhet och donationer.
1. Lars Andreas (1825-1897), grundare till L.A. Mattons Läderfabriks AB. Född i Ängskär, utskeppningsort till Löfsta bruk, utbildad hos garverifabrikören N.M. Tellbom i Gävle. Matton köpte 1852 Hans Wilhelm Eckhoffs före detta linne- och drällfabrik vid Kaplansgatan, fick burskap som garvare och öppnade butik för lädervaror och skor vid Norra Kungsgatan 3.
Matton arrenderade 1864-1868 laxfisket i Gavleån mellan nuvarande Kungsbron och "Smäcken", där Grand Hotell (se Gamla Grand) senare byggdes. 1879 och 1888 köpte han fyra vretar, "Mattonska vretarna", vid en svag strandremsa söder om Gavleån som han förstärkte. 1891 sålde han fastigheterna till Gävle stad. Där anlades sedan Strömvallen.
M. var ledamot av de 24 äldste, sundhetsnämnden och fullmäktig i Hantverksföreningen.
2. Ida (1863-1940), född i Gävle, dotter till Lars Andreas (1), känd skulptris, under större delen av sitt liv verksam i Paris. Elev vid Tekniska skolan (Konstfack) 1882-1886, studerade i Paris 1887, debuterade vid Parissalongen 1888.
1890 gjorde hon succé med skulpturen Bébé, senare utställd i Chicago 1892.
Ida Matton var i Sverige under första och andra världskrigen och gjorde då bland annat gravmonument, idrottspriser och -plaketter. Även under vistelserna i Paris fick hon beställningar från Gävle - som Gustav Vasa-statyn som 1924 avtäcktes i Kvarnparken, gravmonument för familjerna Matton, Själander, Brodin och Westergren, en byst av Karolina Själander i Rådhusesplanaden och en byst i Katolska kyrkan av dess första präst, Giovanno Carlo Moro.
Förutom skulpturer ställde hon ut landskapsmålningar från Lappland, exempelvis på Kvinnornas salong 1927. En hedersutställning arrangerades 1930 i Paris med 30 arbeten. Skulpturen Loke, som 1905 höggs i marmor och ställdes ut på Parissalongen 1909, göts 1936 i brons, och ett exemplar placerades på Stockholms stadshus gård. Ett annat donerade brodern Emil på hennes 75-årsdag 1938 till blivande Gävle museum Länsmuseet  som 1963 ordnade en minnesutställning över Ida Matton med cirka 60 arbeten.
Ida Matton, som är rikt representerad på Länsmuseet, fick flera utmärkelser i Frankrike och Italien och Litteris et artibus 1927.
3. Emil (1866-1957), son till Lars Andreas (1), började i L.A. Mattons Läderfabriks AB som 14-åring i stället för äldre brodern Carl Julius, som dött 21 år gammal. Fick ansvaret för firman 1897, blev ägare tillsammans med brodern Waldemar (4) 1900 och ensam ägare och VD från 1908 till 1951 då sonen Lars tog över. Emil var då 85 år gammal. Ledamot i stadsfullmäktige 1907-1930, fullmäktig i Mellansvenska handelskammaren 1907-1946, styrelseledamot i Gävle Arbetareinstitut 1915-1949, i Sveriges Industriförbund 1911-1938 och i Svenska Garveriidkareföreningen 1914-1932. Han var fransk vicekonsul 1907-1919 och hade många styrelseuppdrag i Gävle.
Emil Matton var mycket idrottsintresserad och vice ordförande i Gefle Idrottsförening 1895-1909. Han tävlade på skidor (lär ha varit den förste som tävlade med två stavar i stället för en), var skytt och simmare och var 1884 en av de första som cyklade i Gävle. Efter ett besök i England 1892 lanserade han tennisen i Gävle.
Emil och hans söner Bertil, Lars, Einar och Wilhelm blev internationellt kända seglare.
Familjen bodde från 1904 i BLEWE-gården (namnet efter initialerna i barnens namn) i Villastaden. Huset hade tidigare ägts av Villastadens initiativtagare Carl Fredrik Asker och kallades då Askerbo.
4. Waldemar (1872-1956), son till Lars Andreas (1), drev faderns firma i samarbete med brodern Emil (3) 1900-1908 men flyttade sedan till Storbritannien där han levde resten av sitt liv. Framstående idrottsman och bergsbestigare.
5. Bertil (1896-1955), son till Emil (3). Verksam i L.A. Mattons Läderfabriks AB, senare även chef för Motortjänst i Gävle och VD för Forsby Elektriska AB. Han var intresserad av segling och erövrade flera priser, däribland Oscar II:s vandringspris. Han var även flerfaldig svensk mästare i simning. Bertil Matton hade många förtroendeuppdrag, var exempelvis ordförande i Gefle Segelsällskap och ledamot av styrelsen för Gavlegårdarna. Han omkom i en bilolycka.
6. Lars (1898-2001), son till Emil (3), civilingenjör, kom 1922 in i ledningen för L.A. Mattons Läderfabriks AB, vice VD från 1943 och VD 1951-1961. Styrelseledamot i Svenska Garveriidkareföreningen. Intresset för konst och kulturhistoria ledde till ledamotskap i styrelserna för Gästrike-Hälsinge Hembygdsförbund, Gästriklands Kulturhistoriska Förening och Gävle museum ( Länsmuseet), där han efter Philibert Humblas död 1952 skötte museets angelägenheter under ett år liksom under nästan hela 1961. Han var en av stiftarna av Gävle Musei Vänner 1943, samma år kassör och från 1954 även ordförande till 1970. Donator till Länsmuseet. Ordförande i Gävle stads konstnämnd 1955-1962.
7. Einar, född 1900, son till Emil (3).
8. Wilhelm, född 1901, son till Emil (3). Konstnär som 1952 hade en separatutställning i Gävles stadshus, bland annat med Gävlebilder. Han var även känd som fotograf.
9. Elisabeth, född 1903. dotter till Emil (3). Gift med Ivar Hylander, domprost i Växjö.
Humbla, Ph, red: Garvarsläkten Matton; Svenskt Konstnärslexikon; Från Gästrikland 1966 och 1991-1992. Se även Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

 

Själander, Karolina

En testbilds brödtext

 

(1841-1925), gav namn åt Själanderska flickskolan. Under en sjukdomsperiod i ungdomsåren ägnade sig S. åt självstudier och tog matematiklektioner. Hon kom 1870 till Elsa Borgs flickskola som timlärare och blev snart skolföreståndarinna. 1874 övertog hon ansvaret för flickskolan. S. uppförde 1877 skolhuset på Norra Rådmansgatan 14 och övertog även Clara Linds flickskola. 1915 överlämnade hon skolverksamheten till Anna Åkerberg.
S. var med och bildade Föreningen för kvinnlig politisk rösträtti Gävle, kom in i stadsfullmäktige genom fyllnadsval i december 1910 under partibeteckningen Allmänna valmansförbundet och representerade där högerns kvinnor 1911-1914. S. var medlem av bland annat KFUK och Vita bandet.
S. är begravd på Gamla kyrkogården i Gävle. Graven smyckas av det monument hon till sina föräldrars minne själv skisserat och beställt av Ida Matton. I Rådhusesplanaden utanför Själanderska flickskolan står en byst föreställande S., utförd av Ida Matton, som Gävle flickskolas kamratförening satte upp 1942. S. fick 1901 Illis quorum. Sjöstedt, S, med flera: Karolina Själander och hennes skola; Från Gästrikland 1987Se även Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

 

Brodin

en av Gävles ledande sjöfartsfamiljer i första hand på 1800-talet. Släkten gjorde sig också bemärkt inom industri, handel och politik. Brodins familjegrav på Gamla kyrkogården har ett monument utfört av konstnären Ida Matton föreställande en fartygsstäv där sorgens genius som en ung kvinna står med ett litet barn.
1. Olof d ä, fiskare, sedermera sjökapten, som kom till Gävle från Tynderö socken i Medelpad.
2. Olof d y (död 1867), son till Olof d ä (1), sjökapten som gick i skeppsbyggarlära hos Pehr Elfstrand och Lars Bång. Han startade Brodins Skeppsvarf 1849.
3. Olof August (1840-1911), son till Olof d y (2), skeppsbyggare och fartygskonstruktör, redare med fraktfart på bland annat Sydamerika. Övertog 1867 i samband med faderns död Brodins Skeppsvarf och anlade 1873 tillsammans med J.A. Bång och Carl Hyckert Gävle Varv, kallat Brynäsvarvet, på Brynäsudden. Direktör i Nordisk skibsrederforening 1889-1905, initiativtagare till Sveriges Redareförening 1909.
Han representerade Gävle i andra kammaren 1887-1893 och 1897-1905, tillhörde liberala samlingspartiet 1900-1905 och arbetade för fri handel. Ledamot av stadsfullmäktige 1871-1907, drätselkammaren 1876-1885, Gävleborgs läns landsting 1882-1892 och flera styrelser och nämnder. För sina förtjänster i samband med stadsbranden 1869 fick han guldmedalj. Riddare av Vasaorden 1899. Som en hedersbetygelse har minst ett fartyg fått namnet O.A. Brodin.
4. Erik (1872-1931), son till Olof August (3), skeppsbyggare och redare med intressen i industri och handel. Han startade 1916 E Brodins Varvs AB, som gick i konkurs 1921 men ombildades till Gävle Varvs och Verkstads Nya AB, se Gävle Varv, 1922. Han var även delägare i Gefle Porslinsbruk och AB Gefle Separator. Donerade medel till Stenebergsparken på Brynäs "då det var för långt för arbetarna att gå till Stadsparken", och 50.000 kronor till en fond där avkastningen skulle användas till friplatser på Gävle lasarett för medellösa och mindre bemedlade personer, främst från Gävle. Ledamot av stadsfullmäktige 1909-1910 och 1911-1916. Svenskt Biografiskt Lexikon; Arbell, G, & Humbla, Ph: Gävle Varvs & Verkstads Nya AB 1873-1948; Elfstrand, P: Hamn, sjöfart och varv (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Westergren

Isaac Westergren, son till Per Johan.

Isaac Westergren, son till Per Johan.

en av två grosshandlarfamiljer Westergren i Gävle.
1. Isaac garveriarbetare som 1872 grundade Isaac Westergren Co för kemisk-teknisk tillverkning, bland annat såpa, tvål och kosmetiska varor.
2. Per Johan (1846-1914), son till Isaac (1), grosshandlare och delägare i faderns firma. På Nygatan 11 drev firman partihandel, bland annat med kaffe, och startade 1914 eget kafferosteri med varumärket Izal.
3. Isaac (1875-1950), son till Per Johan (2), grosshandlare och konsul som gjorde stora insatser för idrotten i Gävle och Sverige. W., som under större delen av sin aktiva karriär representerade IFK Gävle, var i början av 1900-talet en av Sveriges bästa kortdistanslöpare som med revolutionerande träningsmetoder vann många priser i nationella och internationella 100-meterstävlingar. Han lanserade 1895 spikskor och liggande start i landet.
Blev vid OS i Paris 1900 utslagen i försöken på 60 och 100 meter men hade dessförinnan två gånger slagit inofficiellt världsrekord. Dels på 100 meter med 10,8 (1898-1989, då han tävlade för Gefle IF), dels på 4x100 meter med 46,0 (1902 i Stadsträdgården tillsammans med IFK Gävle-klubbkamraterna Harald Åsbrink, Tore Lidén och Torsten Anrell). Erövrade ett SM-guld (100 meter) och tävlade även i tennis, fotboll och segling.
Westergren ledde konståkning i Gävle i början av 1900-talet och bildade skola där Einar de Flon utbildades till en av de bästa konståkare Sverige haft. W. var anlitad som konståkningsdomare i Sverige och internationellt.
W. var med och bildade IFK Gävle 1900 och Gefle Fältridt- och Trafklubb några år senare. Som ordförande i idrottsplatsstyrelsen drev han fram en modern idrottsplats i Gävle, Strömvallen, bekostade delar av byggandet och har en minnesplatta på läktaren. Skänkte under 1920-talet mer än 400.000 kronor till svensk elitidrott, bland annat de Westergrenska träningsprisen, och sponsrade 1920 den svenska OS-truppen till Antwerpen med minst 100.000 kronor - det finns uppgifter om att detta engagemang kostade honom uppåt en halv miljon.
Isaac Westergren lär också tack vare sin generositet i hög grad ha varit delaktig i att ishockeyn tidigt fick fotfäste i Sverige.
Han var med och grundade Riksidrottsförbundet och var ledamot av dess överstyrelse 1903-1913 och 1917-1923. Ledamot även av Sveriges olympiska kommitté, den förste ordföranden i Svenska ishockeyförbundet, grundare av Gästriklands idrottsförbund.
Vid sidan av engagemanget i faderns firma Isaac Westergren Co drev han åren 1916-1920 även Fabriksaktiebolaget Viktoria i Helsingborg. Han var dansk konsul i Gävle och styrelseledamot av Gefleborgs Läns Sparbank och Norrlandsbanken samt styrelseordförande för Gefle Köpmannaförening. Svenska män och kvinnor; Wickberg, E: Kring Strömvallen (ingår i Ur Gävle stads historia); Svenska Folkrörelser del III, idrott.

Tillbaka

Länssjukhuset

1887 invigdes nytt lasarett i Gävle, ritat av Axel Kumlien och byggt väster om staden där Carlsborgs värdshus legat. Brukspatron Theodor SöderhjelmTolvfors bruk skänkte mark till park och läkarvilla. Lasarettet blev en kompromiss mellan korridor- och paviljongsystem i en tvåvåningsbyggnad med trevånigt mittparti och två flyglar som rymde 120 sängplatser.
Isoleringspaviljong, ekonomibyggnader, lik- och obduktionhus, lider och bodar placerades vid sjukhuset. Nytt var uppvärmningen med ånga, luftväxlingssystem i salarna, vattentoaletter och elektriskt ljus. Lasarettsläkaren C. Åberg hämtade impulser från utlandet och sjukhuset fick internationellt hög standard. 1896 byggdes en paviljong för veneriskt och epidemiskt sjuka, 1906 en tillbyggnad för kirurgi och röntgen med vattenledningar och hiss.
En stor tillbyggnad gjordes 1927 och vården delades upp i kliniker. Sjukhuset utbyggdes ytterligare på 1930-talet för bland annat gynekologi och förlossningar (BB var färdigbyggt 1939), personalutrymmen och vänthall.
1935 fick sjukhuset, som dittills kallats Gefle och Gestriklands lasarett, hela länet som upptagningsområde. Det bytte då namn till Centrallasarettet i Gefle.
En donation på 300.000 kronor av Lotten Westergren 1935 gjorde det möjligt att bygga ett barnsjukhus som togs i bruk 1948.
I slutet av 1950-talet byggdes centralkök, matsalar, centralförråd och byggnad för obduktion och på 1960-talet uppfördes kliniker för psykiatri. Mellan 1969 och 1974 uppfördes en byggnad på 13 våningar och 1984-1986 en trevåningsbyggnad för akutmottagning och förlossning, byggd att tåla luftangrepp med bomber på 250 kilo.
1996 hade länssjukhuset 14 kliniker med cirka 440 vårdplatser, varav 60 platser används för övriga länet. I slutet av 1990-talet omorganiserades sjukhusverksamheten i Gästrikland, varvid flera vårdenheter överfördes från Sandvikens sjukhus till Länssjukhuset.
Bronsskulpturen "Diana på jakt" av Olof Ahlberg står sedan 1958 vid uppfarten till sjukhusområdet, vid stora entrén står "Solglitter" av Carl Milles, gåva av GDJ-fonden 1986, och vid psykiatriska kliniken placerade landstinget 1969 "Lekande barn" av Per Nilsson-Öst.
Se även Hospitalet, Grapes minne, Barnbördshuset och Epidemisjukhus. Karlström, T: Gävle sjukhus 1887-1987; Ehn, M: Skulpturstaden Gävle.

Tillbaka

Stadsbranden 1869

är den katastrofbrand man först tänker på när stadsbränder i Gävle nämns. Den 10 juli välte en limpanna i en snickarverkstad, förmodligen tillhörande en J.A. Erlandsson, i Lundströmska gården vid Drottninggatan/Norra Slottsgatan. Den stora brand som följde ödelade nästan hela norra stadsdelen med över 500 gårdar, 130 magasin, fyra broar och fyra mälterier. Heliga Trefaldighets kyrka, Berggrenska gården och några hus på västra sidan klarade sig medan rådhuset blev svårt skadat. På Alderholmen brann fem repslagarbanor, skeppsvarvet med två fartyg på stapelbädden, järnvågen, stadens vedgård och många småhus. Gävle-Dala Järnvägs byggnader och restaurang Fenix blev kvar. Södra Varvet antändes flera gånger men skeppsbyggmästaren Olof August Brodin och hans anställda släckte elden, vilket sannolikt räddade bebyggelsen söder om Gavleån. 8.000 personer förlorade sina hem, men endast en person lär ha innebränts och få skadats.
Husvilla fick bo i lador och i byarna runt staden, och en tältstad sattes upp på Sätraåsen. Grosshandlarfamiljerna flyttade till sina lantställen. Nödbaracker byggdes också snabbt upp för de hemlösa.
Omedelbart efter branden kom livsmedel på järnväg från Falun och med båt från Stockholm.
Två år efter branden var hälften av de nedbrunna husen ersatta med flerbostadshus i sten - delvis efter den stadsplan som ingenjören och översten Nils Ericson, känd som kanalbyggare, utarbetat. Karlström, T, och Viklund, H: Vinden tände staden; Gefle-Posten 13 juli 1869; Jönsson, J: Gefle Stads Brand, till Femtioårsminnet.

Tillbaka

F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

från 1993 Leaf Sverige AB, känd bland annat för Läkeroltabletterna från 1909, kolan AKO-mint från 1932 och Ahlgrens bilar ("världens mest sålda") från 1953.
Firman startades 1885 av Fredrik Ahlgren i en färghandel vid nuvarande Norra Centralgatan 11 i Gävle och hette då Firma F. Ahlgren. 1886 kom brodern Adolf Ahlgren med i verksamheten. På Södra Kungsgatan 27 började produktion av kemisk-tekniska artiklar som skoputsmedlet Nobless, Briljant metallputs, Posh golvpolish och ett bläck som gav företaget medaljer i Sverige och utomlands. Fabriken flyttades 1890 till Norra Skeppargatan 28 och butiken lades ner 1894.
1907 övertog Adolf Ahlgren ledningen, och 1916 startades AB Pastill för tablettillverkning. En ny fabrik byggdes på Brynäs, Bomhusgatan 1, sedermera Styrmansgatan 3, och det kemisk-tekniska sortimentet skars ner. 1918 bildades förpackningsbolaget AB Kartonnage.
1933 bildades ett konsortium av Firma F. Ahlgrens Tekniska Fabrik, AB Pastill, AB Kartonnage och det 1932 bildade AB Läkerol. Namnet blev F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB, med tabletter och konfektyrer som huvudartiklar. 1938 upplöstes konsortiet och bolaget övergick till Adolf Ahlgren. Han införde nyheter i reklamen då han lät kända personer intyga Läkeroltablettens förträfflighet, använde flygreklam och gjorde extra fina askar till kungligheter.
Produktionen av skoputsmedel och golvpolish upphörde 1961. Tablett- och konfektyrproduktionen sammanfördes 1963 till nybyggnader vid L.A. Mattons Läderfabriks gamla byggnader på Brynäs. De senare blev då lagerlokaler.
1966 bildades Läkerol A/S Norge, 1975 förvärvades Pix AB, 1977 det danska företaget C.R. Evers Co A/S och 1980 köptes försäljningsbolaget Läkerol AG i Schweiz. 
F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB köptes 1985 av Procordia Food AB, som utnämnde Ove Anonsen till koncernchef. 1989-1991 genomfördes ett byggprojekt som bland annat innebar en helt ny fabriksbyggnad i Gävle, och 1990 ändrades namnet till Ahlgrens AB. Mellan 1987 och 1990 köptes också tre stora europeiska företag: finska Alex F Lindberg, västtyska Villosa-Werk och danska Benzon Brands.
1993 köptes Ahlgrens av den finska koncernen Huhtamäki, och 1994 bytte företaget namn till Leaf Sverige AB.
1999 slogs Leaf samman med konkurrenten Malaco till MalacoLeaf med den internationella livsmedelsjätten CSM som ägare. Sex år senare övertogs ägandet av två riskkapitalbolag, och företaget återtog namnet Leaf.
1955 instiftades Läkerols danska kulturpris och 1970 ett svenskt. Bland mottagarna av det svenska priset märks Povel Ramel, Arne Jones, Elsa Grave, Håkan Hagegård och Alf Henrikson.
Adolf Ahlgren utnämndes 1916 till Kunglig Hovleverantör till kronprins Gustav Adolf, sedermera kung Gustav VI Adolf, 1921 till kung Gustaf V och 1924 till kronprinsessan Louise som tillsammans med kronprins Gustav Adolf besökte fabriken 1932.
I samband med företagets 100-årsjubileum 1985 besöktes företagets anläggningar i Gävle av kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia.
Källor: Karlström, T: Ahlgrens 100 år 1885-1985; Gierow, K.G. med flera: Läkerols kulturpris 1955-1980. Se även Edman, G: På den tiden och Sjö- och pastillstaden.
Internet: www.leafsweden.se

Tillbaka

Brändström, Peter

(1735-1809). Skeppsbyggare, redare, grosshandlare, rådman och kommerseråd, grundare av handelshuset P Brändström & Co, delägare av Stenebergs sockerbruk på Brynäs. B. var även ledamot av Handelssocieteten och av De 24 äldste. Han ägde flera hus i Gävle och bodde på somrarna på Lerviks herrgård.
B. var baggaredirektör 1774-1806 och såg i den rollen till att Gavleån muddrades och att kajer byggdes och förstärktes. Han var en framstående affärsman, på 1760-talet en av de mest förmögna i Gävle, och lämnade stora donationer i Gävle. Initierade och skänkte pengar till Gefle Elementarskola, Borgarskolans föregångare. Meddelanden av Gestriklands Kulturhistoriska förening 1923; Elfstrand, P: Gefle Elementarskola och Athenæum; Elfstrand, P: Kapitlen Hamn, Varv och Skeppsvarv och. Till

Tillbaka

 

Elfbrink

köpmansfamilj med stort inflytande i Gävle på 1800-talet. Liksom släkten Elfstrand emanerade Elfbrinks från bondesläkten Danielsson i Västanå, Älvkarleby (då stavat Elfkarleby).
  1. Olof (1773-1835), brukspatron på Mackmyra bruk, gift med Ulla Elfstrand. Född i Älvkarleby, son till bonden Daniel Nilsson i Västanå, vars farbror Daniel Danielsson blev stamfar för släkten Elfstrand. Olof Danielsson kom till Daniel Elfstrand D:sons firma, avancerade och blev 1802 kompanjon i firman. Då han var intresserad av järnhantering köpte han för egen del i början av 1800-talet Mackmyra bruk och Valbo masugn. Ordförande i Borgerskapets 24 äldste 1822-1833 och i Handelssocieteten 1825-1835. Han blev kommerseråd 1826, var ledamot av Sofia Magdalena kyrkoråd och en av grundarna till Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan.
  2. Wilhelm (1813-1870), son till Olof (1), brukspatron, skeppsredare, chef för handelshuset Elfbrink & Luth. En av Korsnäs AB:s grundare. Svenskt biografiskt lexikon; Elfstrand, P: Till person- och släktkrönikan i äldre tid (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

 

Elfstrand

familj som från 1730-talet och nästan fram till våra dagar spelat en framträdande roll i Gävle, i första hand för handel och sjöfart.
1. Daniel D:son (1706-1780), handelsman och rådman, härstammade från Älvkarleby (på 1700-talet stavat Elfkarleby). Fadern Erik Danielsson var bonde i Västanå. Sönerna Daniel och Per flyttade till Gävle på 1720-talet och tog sig namnet Elfstrand D:son. Daniel grundade 1738 ett handelshus.
2. Daniel d y (1748-1815), son till Daniel D:son (1), köpman, skeppsredare, rådman. Han utvecklade tillsammans med Olof Elfbrink faderns företag till grosshandelsfirman Dan Elfstrand & Co. Han var även med om att rekonstruera Stenebergs sockerbruk. Deltog i borgarståndet i riksdagarna 1800 i Norrköping och Stockholm 1809, arbetade för avsättning av Gustav IV Adolf. Kommerseråd 1811. Ägde Lexe.
3. Pehr (1783-1845), son till Daniel d y (2), gift med Ulla Valley. Grosshandlare, skeppsredare, skeppsbyggmästare. Han utvidgade tillsammans med Olof Elfbrink familjeföretaget Dan Elfstrand & Co. När Elfbrink blivit firmans ledare ägnade sig Pehr Elfstrand åt skeppsbyggeriet, som blev störst i Gävle. När firman köpte järnbruk och Elfstrand deltog i grundandet av Kungsfors bruk tog han titeln brukspatron. Han ägde Holmsunds herrgård i Bomhus, deltog i stiftandet av Gefle Sjömanskap, var en av grundarna av Ennes-Elfbrink -Elfstrandska Lancasterskolan, uppförde tillsammans med sina systrar Elfbrinksk-Elfstrandska gravkoret och anslog pengar till olika ändamål. Ledamot av handelssocieten 1810-1845, av borgarståndet i riksdagen 1815, ordförande för bränneridirektionen i Strömsbro och Borgerskapets 24 äldste.
I Elfstrands kök stod varje dag ett bord dukat där 10-12 gamla fattiga fick äta, och mat sändes till fängelset.
4. Daniel (1815-1856), son till Pehr (3), grosshandlare. Övertog firman efter sin far.
5. Per (1822-1862), son till Pehr (3), grosshandlare, tog över skeppsbyggeriet efter fadern, blev framstående skeppsbyggmästare och byggde den tidens främsta seglare. När Dan Elfstrand & Co upplöstes fortsatte Per Elfstrand med skeppsbyggeri. Han var också en av grundarna till Korsnäs AB.
6. Daniel (1858-1945), sonson till Pehr (3), lärare vid Borgarskolan 1890-1923. Pionjär vid genombrottet för skolundervisning i främmande språk på 1880-talet. Han ansåg att det talade språket spelar huvudrollen vid inlärning av nytt språk och tog hjälp av fonetiken så att uttalet i engelska skulle kunna accepteras av en engelsman. Master Daniel, som han kallades, tog initiativ till en kamratförening vid Borgarskolan 1925 och ordnade aktiviteter för eleverna. Deras uppskattning visades genom att en stipendiefond, Daniel Elfstrands minne, 1924 bildades vid Borgarskolan.
Daniel Elfstrand gav ut böcker om språkundervisning. Ett av hans verk, "An English Grammar For the Use of Swedish Schools", skriven på engelska 1897, kom i flera upplagor. Han studerade Gävles skolhistoria och gav ut "Gefle Elementarskola och Athenæum" 1928 och "Sveriges första enhetsskola" 1929. E. var ledare i Gefle Idrottsförening, dess ordförande 1891-1893, och själv utövare av sport, speciellt skridsko och skidor.
7. Percy (1891-1983), son till Daniel (5), blev efter akademiska studier i Uppsala amanuens på Kungliga Biblioteket i Stockholm 1919 och andre bibliotikarie 1929. Därefter slottsarkivarie och med tiden anställd vid kungens privata bibliotek.
Han publicerade "Ur Gefle stads äldre historia" 1937 och medverkade i "Meddelanden från Gestriklands Kulturhistoriska förening". Dessutom skrev och illustrerade han i banden 4 och 8 av "Världshistorien". Utgav också från 1930 och i många år "Den svenska historiska årsbiografin".
Svenska män och kvinnor; Meddelanden från Gestriklands Kulturhistoriska förening 1919; Svenskt biografiskt lexikon; Elfstrand, P: Kapitlen Hamn, varv och sjöfart och Till person- och släktkrönikan i äldre tid (båda ingår i Ur Gävle stads historia); Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

 

Gävle stadsbibliotek

på Södra Rådmansgatan vid Slottstorget initierades 1898 då grosshandlaren Sten Nordström skänkte en grundplåt på 2.500 kronor till ett stadsbibliotek. 1906 överlämnades hans bror Simons boksamling på cirka 7.000 band, och ett par rum i stadshuset uppläts till stadsbibliotek med ingång från Norra Köpmangatan. Det öppnades i april 1907. Grosshandlaren Wilhelm Lindeberg blev dess förste bibliotekarie, och genom förmånliga inköp av boksamlingar utökade han bokbeståndet avsevärt.
1955 donerade kyrkonotarien G. Richard Hedmark, som själv samma år gav ut boken "Försvunna bibelskrifter och andra litteraturhistoriska essäer", sin boksamling om cirka 13.000 band till biblioteket.
Stadsfullmäktige beslutade 1910 att av de Murénska räntemedlen avsätta 240.000 kronor till en fond till en kombinerad biblioteks-, konsert- och föreläsningsbyggnad. Projektet realiserades dock aldrig (se även Badhusprojekt och Idrottshusprojekt).
Biblioteket fick samma år lokaler på andra våningen i Börshuset. Det flyttades 1938 till Sjömanskyrkan och blev kvar där till 1962 när det nybyggda biblioteket i Böndernas hus vid Södra Strandgatan stod färdigt. Tidskriftsrum med Kafé Edbom invigdes 1990 mot Södra Rådmansgatan. Barnbibliotek, som sedan 1955 funnits i Folkets hus, öppnades vid Petregatan 3.
1994 rustades biblioteket. Entrén mot Södra Strandgatan byggdes över till tidskriftsrum med flyttbara hyllor så att det kan ändras till konsert- och möteslokal, och Kafé Edbom fick större yta. Även Konsumentrådgivningen fick plats i lokalerna och på andra sidan av entrén Barnbiblioteket.
Gävle stadsbibliotek blev 1940 centralbibliotek för Gävleborgs län. Den första bokbussen anskaffades 1964.
Vid entrén står Sandro Chias skulptur "Tankfull man", skänkt av GDJ-fonden 1987. Inne i biblioteket står Johnny Mattssons skulptur "Rörelse" från 1962 och "Livspelare" av Dag Wallin.
Föregångare till stadsbiblioteket var sockenbiblioteket som drevs av Bildningsföreningen på 1860-talet och var placerat i rådhuset.
Bland senare tiders stadsbibliotikarier märks:
· Thord Plenge Jakobsson, som fick tjänsten 1961 efter fröken Ingrid Rosendahl. Han flyttade till Norrköping 1971 och var en tid även rektor vid Statens biblioteksskola.
· Anna-Lisa Hillbom, känd som Storveta, var förste bibliotikarie 1972-77.

Tillbaka

Wranér, Sven Henrik

(1894-1965), stadsarkitekt i Gävle 1933-1959. Ritade bland annat Länsmuseet, Gävle elverk, Travrestaurangen, biografen Röda Kvarn, Nynässkolan, Lillhagsskolan och Bomhus Folkets hus. Han ansvarade för Gävleutställningen 1946 och för restaurering av Gävle Teater 1958. Ledamot av Gävle stads hembygdsråd. Var kontrollant för de svenska paviljongerna vid Parisutställningen 1925. Arkitekt hos Kungl Byggnadsstyrelsen 1927-1932. Wranér fick Gävle stads förtjänstmedalj 1946 och blev 1962 Gävle stads förste kulturpristagare.

Tillbaka

Polishuset

Södra Strandgatan 1-5, på platsen öster om Länsmuseet där Murénska badhuset legat, togs i bruk 1971 och invigdes 1972. Gunnar Landberg, arkitekt vid ELLT, ritade huset och inredningsarkitekten Dagmar Enerdal föreslog inredning. Polisens verksamhet flyttades då från stadshuset östra flygel vid Köpmangatan, där man hade haft lokaler sedan 1930.
I början av 1900-talet låg norra polisstationen i rådhuset, södra polisstationen vid Östra Islandsgatan 9 och ridande polisens station vid Norra Köpmangatan 14.

Tillbaka

Förvaltningshuset

mellan stadshuset och Gavleån invigdes 1973. Huset har formgivits av firma Ahlgren-Olsson-Silow som en pendang till Folksamhuset - de båda kontorspalatsen ligger på varsin sida av rådhuset.
Tomten, som en gång tillhörde Jonas Selggren, fungerade från 1961, då det trähus som då fanns där revs, och fram till byggandet av förvaltningshuset som parkeringsplats med bensinstation och korvbar.

Tillbaka

GDJ-fonden

Gävle-Dala Järnvägs AB:s stiftelse för befrämjande av Gävleortens näringsliv och turistväsende, bildades 1945 sedan staten övertagit järnvägsbolaget och Gävle stad ersatts för sin del av aktiestocken. Fonden förvaltas under tillsyn av Handelskammaren i Gävle, som utser en styrelse, länge ledd av Tryggve Ahlgren, VD för Gävle-Dala Stadshypotek 1961-1985 och finsk konsul i Gävle. Fonden har givit Gävle en speciell kulturprofil genom många donationer av skulpturer. Den första var statyn som föreställer Per Murén, och senare tillkom bland andra Gudinna vid hyperboreiskt hav, Tredelad vilande figur, draperad och Musicerande änglar. 1994 fick Gävle Auroras seger och Najad, och 1998 invigdes vid Konserthuset Flerhalsad cello av Arman. Tryggve Ahlgren fick 1997 Gävle kommuns kulturpris med motiveringen "för att han genom GDJ-fondens donationer givit staden Gävle en särprägel. Ehn, M: Skulpturstaden Gävle.

Tillbaka

Gefle Stads Sparbank

startades 1824 för att förvalta mindre bemedlade arbetares sparmedel. Pehr Ennes lämnade 1.500 kronor och de fem societeterna lika mycket till en grundfond för att starta banken. Banklokal hyrdes fram till 1869 i rådhuset, därefter i Gävle slott och andra lokaler. 1899 flyttade banken till sitt nybyggda bankhus, Sparbankshuset vid Salutorget, nu Stortorget. Banken, som 1951 fick det kortare namnet Gefle Sparbank, sammanslogs 1961 med Gefleborgs Läns Sparbank till Gävleborgs Sparbank, sedermera Föreningssparbanken. Den nya banken fick de första åren huvudkontor vid Nygatan 26. Fyhrvall, O: Stadens banker, försäkringsbolag m.m. (ingår i Sveriges handel och industri, Gefle).

Mircona AB

Lötängsvägen 5, startades 1948 som Gävle Verktygsfabrik AB av Wlajko Mihic, invandrare från Jugoslavien. Från början av 1950-talet användes lokaler i Gamla Grands källare.
Mihic hade problem med att hitta bostäder till den personal han behövde, och 1959 flyttades huvuddelen av rörelsen till Gränna. Efter ett år, då bostadssituationen i Gävle förändrats, såldes Grännafabriken och fabrikationen samlades åter i Gamla Grand.
1964 flyttades verksamheten, tillverkning av skärande verktyg av hårdmetall, bland annat för export, till en nybyggd anläggning vid Joakims backe där verksamheten fördubblades. 1973 invigdes en utökad fabrikslokal och 1982 tog Wlajko Mihics dotter Ragnhild över som VD.

Tillbaka

Christine Louise Eckhoffs änkehus

Ruddammsgatan 22, där Hotel Winn nu ligger, uppfördes på 1840-talet. Änkehuset instiftades 1839 av Hans Wilhelm Eckhoff. Huset innehöll tio lägenheter på ett rum och kök för änkor efter handlande, sjökaptener och "ståndspersonal" i Gävle. Förstördes vid stadsbranden 1869 men uppfördes igen. Stiftelsen förvaltas av Handelssocieteten

Tillbaka

Sofia Magdalena änkehus

 
Med anledning av kronprins Gustav Adolfs födelse 1778 beslutade societeterna i Gävle att bilda en änkehuskassa för "torftiga enkors understödjande". Drottning Sofia Magdalena tillät att fonden uppkallades efter henne och lämnade penningbidrag. Rådet för Hospitalet var förvaltare tills en direktion 1784 tillsattes som efter 1803 innehöll representanter för de stödjande societeterna. Senare har bland andra handelsföreningen och hantverksföreningen lämnat ekonomiska bidrag.
Det gamla hospitalet användes som änkehus från 1845 men förstördes vid stadsbranden 1869.

Tillbaka

Gamla kyrkogården

När kyrkogården innanför bogårdsmuren runt Heliga Trefaldighets kyrka började bli fullbelagd invigdes 1808 en interimskyrkogård vid Västra Vägen. På grund av finska kriget 1808-1809 fanns soldater i Gävle, och många av dem dog i kolera. Massgravar för farsotens offer anlades då i Kroknässkogen, som området på den tiden kallades. På 1800-talet och långt in på 1900-talet gravsattes de flesta i så kallade allmänna varv i speciella kvarter eftersom de anhöriga inte hade råd att köpa familjegravar. Dessa ökade dock långsamt i antal, och efter 1922 nyanlades enbart familjegravar. Kända Gävlefamiljer som Ennes och Elfbrink har byggt egna gravkor, andra har omfattande utsmyckningar på sina familjegravar. Konstverket "Treenigheten" formgavs av Johnny Mattsson.
Bårhuset, ritat av E.A. Hedin, invigdes 1896 och användes till 1960. Vaktmästarbostaden togs i bruk 1881 och användes som tjänstebostad till 1987.
Kyrkogården, som utvidgades 1844, kallades länge Nya kyrkogården. När en ny kyrkogård som senare fick namnet Skogskyrkogården anlades 1929 kallades den först Nya kyrkogården, och den äldre fick då heta Gamla kyrkogården.

Tillbaka

Gävle-Ockelbo Järnvägs AB

antog bolagsordning 1882 och järnväg öppnades 1884. Banan, med stationer i bland annat Strömsbro, anslöts i Ockelbo till Norra stambanan Uppsala-Gävle Järnvägs AB skötte trafiken till 1933 då SJ tog över verksamheten. Banan levde som enskild järnväg till 1938 då den förstatligades. Banan elektrifierades 1942.

Tillbaka

Södra station

Södra station år 2000.

Södra station år 2000.Fotograf: Leif Jäderberg

Södra station under byggnad.

Södra station under byggnad.Fotograf: Carl Larsson

När Ostkustbanan skulle byggas gjordes 1924 en utredning om all järnvägsdrift i Gävle skulle kunna samlas där Uppsala-Gävle Järnväg hade sitt stationsområde med administrationsbyggnad öster om järnvägen och den lilla stationsbyggnaden av trä, "Gäfle Södra Personstation", vid Södra Esplanadgatan. Stadsarkitekten Gunnar Wetterling och Artur von Schmalensee ritade förslag till gemensam station, en anläggning med stort torg söder om Gavleån fram till ett stationshus i två våningar med entrén i portik av pelare mot norr. Tågen skulle gå på en jättelik arkad, en våning över marken i anslutning till stationshuset, över torget och Gavleån. Det föreslogs i stadsfullmäktige att Centralstationen, där Gävle-Dala Järnväg hade sina lokaler, då skulle bli saluhall, vilket ytterligare kylde ner den redan bistra stämningen mellan järnvägsbolagen GDJ och UGJ.
Slutförslaget blev fortsatt skilda stationer och Södra station byggdes 1926 för Ostkustbanan och Uppsalabanan vid Esplanadgatan, senare Muréngatan, med huvudentrén vänd mot Brunnsgatans ostliga inledning. Gunnar Wetterling ritade stationen, som byggdes i tegel och betraktas som en av Sveriges främsta 20-talsklassicistiska byggnader. Det gamla stationshuset revs.
Södra station behövdes inte längre när OKB och UGJ såldes till staten 1933 och verksamheten koncentrerades till Centralstationen. Byggnaden har därefter använts för SJ:s fritidsverksamhet, viss administration och till danslokal med namnet Maxim. Tornuret som haft sin plats ovanför entrén kom åter på plats i tornet 1988. Södra station byggnadsminnesförklarades 1986. Forsberg, B: Artikel i Gefle Dagblad 1995-06-06. Se även Forsberg, B: Uppsala-Gäfle Järnvägar.
Tillbaka

Furuviksparken

Apornas värld var en nysatsning parken presenterade 2008.

Apornas värld var en nysatsning parken presenterade 2008.Fotograf: Lars Wigert

Uppsala-Margretehills Jernvägs AB anlade 1900 i Älvkarleö och i Furuvik parker utmed järnvägen efter en idé som Edvin Grape lär ha kläckt och vidarebefordrat till järnvägschefen Oscar Jacobsson. Idén förverkligades av Magnus Fick, som senare uppmärksammades med en minnessten i parken.
Billiga resor gick från stationerna efter banan. Furuviksparken med djurpark, havsbad, badhus, akvarium, en uppstoppad val, serveringar och lekhall var populär fram till första världskriget.
När SJ 1933 köpte Uppsala-Gävle Järnvägs AB ingick Furuviksparken, som dock 1935 köptes av Gösta Nygren, Sven Engwall och Oscar Zedrén.
Nygren blev chef för parken. Nöjesfältet, badplatsen Sandvik och djurparken gjordes i ordning. Furuviksparken invigdes pingstdagen 1936. Folkdanslaget Furuviks Ungdomslag och Barnkabarén blev Furuviksbarnen.
1950 var ett år då Furuviksparken investerade kraftigt. Massor av djur - däribland 107 apor, två elefanter och sju zebror - köptes in och det klassiska Lilleputtåget började rulla. Året därpå köptes också fyra nyinfångade isbjörnsungar in.
1955 bildades en gossorkester som lades ner 1966 men återuppstod 1985, då även med flickor, och blev Furuviks ungdomsorkester.
Cirkusbyggnaden Teater-Cirkus med cirka 600 platser, uppförd 1940 med hjälp av personal från Cirkus Houcke, skulle användas året om till teater, konserter, kongresser med mera men blev vintertid för kall. 1956 användes dock byggnaden för OS-uttagningar i brottning och fungerade senare också som gudstjänstlokal.
Den renoverades 1983 och användes under några år då "Gävle - Cirkusstaden" blev en slogan och stora ryska cirkusar engagerades, genomgick en grundlig renovering vintern 1993/1994, brann före invigningen men uppfördes igen och återinvigdes i maj 1995. Byggnaden fick 1995 Mellanskogs pris Träkronan för nyskapande träbyggnation och 1996 Gävle kommuns byggnadsnämnds nybyggnadspris.
1983 instiftade Furuviksparken ett cirkuspris som utdelades till 1990. Priset, utformat av Gunnar Cyrén, var ett cirkustält av kristall. När cirkusbyggnaden återuppstod instiftade byggföretaget SIAB ett cirkusstipendium till "ungdomar som vidareutbildar sig inom cirkuskonsten".
Till Furuvik och dess campingplats kunde man förr i tiden åka såväl tåg som båt. I början av 1950-talet gick 14-15 dagliga tågturer till Furuviks station, och till Furuskär gick turbåten Britt en gång varje dag. Tågen slutade stanna i Furuvik 1966, med undantag för enstaka arrangemang med veterantåg.
Gösta Nygren ville i Furuviksparken samla gamla hus som på Skansen. Gästgivargården kommer från Österfärnebo, Kaptensgården är flyttad från kvarteret Stettin i Gävle och Valbogården är en 1700-talsgård från Valbo.
Nygren började även samla på inventarier till en kyrka, som inte blev uppförd. En kyrksal invigdes dock på övre våningen i Kaptensgården 1968. På Furuskär, nära den plats där han tänkt sig kyrkan, restes ett träkors där möten blev en tradition vid Ärkestiftets dag varje höst.
Restaurangen vid entrén hette Tyrol.
På 1960-talet hade Furuviksparken samarbete med SJ om paketresor med pedagogiskt program för skolklasser. Sandviksbadet revs 1960, och där Tyrol legat byggdes en swimmingpool som invigdes 1972. En bunker, byggd vid klipporna mot havet under andra världskriget, har iordningställts och visas nu som museum. Kustbatteriet med logement, matsal och kanoner är en av få anläggningar i sitt slag som finns kvar.
I parken har arrangerats bland annat Blommornas dag, Dalarnas dag, Havets dag, Ärkestiftets dag, Countryfestival och Bälgiaden.
På Stora scenen har världsartister som Jussi Björling, Svend Asmussen, Alice Babs, Deep River Boys, Sammy Davis Jr, Zarah Leander, Louis Armstrong och Josephine Baker uppträtt.
En annan världsartist, den legendariska kanalsimmerskan Sally Bauer, lockade stora skaror åskådare då hon den 1 juli 1951 simmade från Fredriksskans till Furuvik. Simturen tog ungefär fyra och en halv timme.
1986 skänkte GDJ-fonden tre keramiska skulpturer av Hans Hedberg, "Apelsin", "Äpple" och "Ägg", till Furuviksparken.
1996 byggdes Hedenhösland med aktiviteter för barn och en utställning av Länsmuseet om yngre stenåldern. Anläggningen bygger på Bertil Almqvists böcker om Familjen Hedenhös.
När Gösta Nygren avled 1953 delade sonen Lars och dottern Laila på ansvaret för parken. Lars Nygren var formellt VD till 1963 och Laila Nygren-Söderberg 1968-1983.
1980 blev Gävle kommun ägare av aktiemajoriteten och 1984 övertogs Furuviksparken helt av kommunen. Engström, G, med flera: Nya Furuvik 1936-1986; Brügge, L: Boken om Furuvik.

Tillbaka

Hedin, Erik Alfred

stadsarkitekt i Gävle 1878-1922. Född 1852 i Torshälla i Sörmland, död i Gävle 1925. Studerade 1870-1877 på Högre arkitektskolan vid Konstakademin. H. gjorde ritningar till och ledde byggnadsarbetena vid många av de hus som byggdes i Gävle i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, till exempel Betlehemskyrkan, Brynässkolan och Gevaliapalatset. I Gävle stadsbild ger Ture Karlström många exempel på E.A. Hedins verk. H. drev vid sidan om sin anställning i Gävle ett eget ritkontor och byggde till familjen och ritkontoret det hus som i dag kallas Buregården vid Södra Centralgatan. Norrländsk Uppslagsbok.

Tillbaka

Testebo

Testebo by var en gång en av Hille sockens största byar. Genom förläningar av Karl IX överläts byns marker till Gävle stad 1602 och ägarna till byns sju hemman tvingades flytta. Byn har legat någonstans under nuvarande Strömsbro och namnet Testebo lever vidare i bland annat Testebovallen. Hertzman, K: Artikel i Gefle Dagblad 17 januari 1997; Från Gästrikland 1962.

Tillbaka

Norrlandet

kallas kustremsan från Fredriksskans mot Harkskär och öarna utanför, känt för sina stora sommarvillor, sommarhem och fiskelägena Bönan och Utvalnäs. Marken är till största delen upplåten med arrenden till bebyggda tomter. Delar av den jord Karl IX:s hustru Kristina 1602 donerade till Gävle uppläts på 1800-talet till fiskare. 1973 erbjöds tomträtt till de som har hus på Norrlandet.
På Norrlandet finns cirka 200 bofasta, däribland omkring 15 yrkesfiskare, och många sommarboende. De första sommarvillorna byggdes i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet med glasverandor och badhus, till exempel Engeltofta. Till Norrlandet fanns då reguljär ångbåtstrafik.
Flera föreningar och organisationer har eller har haft sommarhem på Norrlandet.
Från gamla E4 finns cykelbana utbyggd till Bönan. Norrlandets byalag, bildat 1972, bevakar Norrlandets intressen. Se även Valsverksprojektet och Hamnprojekt. Norrlandet, området mellan Fredriksskans och Harkskär, utredning av Gävle kommun 1980; Olerud, K: Sommarvillor utefter Gävlebuktens norra strand. uppförda före 1900 (stencil).

Tillbaka

Hille

tidigare egen kommun norr om Gävle, sammanslogs 1969 med Gävle kommun. Hille är jordbruksbygd på ömse sidor av Gävleåsen, öarna Iggön och Eskön har haft bondefiskare och fiskare. Järnhantering var en viktig näring i Oslättfors bruk och Hilleviks bruk.
I Hille finns fornlämningar, till stor del gravrösen från bronsåldern till äldre järnåldern och från yngre järnåldern på en plats mellan järnvägen och gamla E4 i Björke som kallas Jättendalarna. I Björke hittades 1947 den så kallade Björkebåten, troligen från 400-talet.
Hillesjön öster om Gävleåsen har många häckplatser för olika fågelarter. Hille hembygdsförening förvaltar hembygdsgården Per-Lars-gården.
Hille kyrka uppfördes 1858-1863 på Gävleåsen och står därför i nord-sydlig riktning i motsats till det traditionella, öst-västlig. Kyrkan ritades av A. Nyström, uppfördes i gråsten och är putsad i vitt. Tornet med klockor är byggt mot norr och har även tornur. Tornets nedre del är vapenhus med kyrkans huvudingång. Predikstolen är gjord av snickaren Per Olof Hillgren i Hilleby. Orgeln byggdes 1863 av E.A. Setterquist.
Kyrkan återinvigdes 1955 efter restaurering.
Den gamla kyrkan, som låg strax norr om den nuvarande, byggdes på 1200-talet i gråsten. På 1400-talet tillbyggdes vapenhus och kyrkans innertak av trä ersattes med tegelvalv smyckade med kalkmålningar. Den gamla kyrkan revs 1862.
Hilleviks Bruk ligger vid viken Storfjärden i Hilleviksfjärden. Där byggdes 1655 en masugn som senare kom att ingå i det brukskomplex av Forsbacka bruk, Tolvfors bruk och Axmars bruk som ägdes av Albrekt Behm. Bruket såldes senare till Erik Oxenstjärna på Hargs bruk i Uppland. 1903 tog Kopparberg-Hofors AB hand om Hilleviks bruk, och driften flyttades till Jädraås 1909.
Oslättfors bruk vid Lundbosjöns utlopp i Testeboån i västra delen av Hille anlades 1697 och övertogs 1715 av Petter Strömbäck. Familjen Lundeberg drev bruket från 1846 till 1900 då Korsnäs Sågverks AB tog över. Brukets herrgård brann ner 1935. Sedan 1989 ägs byggnaderna utom kyrkan av Bengt och Tage Skoglund. Bohlin, B: Hille socken i nutid och gången tid, Gefle 1922. Från Gästrikland 1988; Sveriges kyrkor, Gästrikland del 2; Wallman, B: Hille vår hembygd; Budtz, P: Forntiden, Vägvisare till Gästriklands forntid.

Tillbaka

Ridsport

I Gävle finns flera föreningar för ridsport - som Gävle Fältrittklubb, Gävle Ponnyklubb och Gävle Ryttarsällskap. I Lerviks herrgård har Lerviks ridcentrum sin verksamhet sedan början av 1980-talet då Bertil Clevestål gick i pension och sålde sin ridskola vid Tolvfors till ryttarsällskapet.
Clevestål, (1917-1993) levde för hästar. I mer än tio år var han kavallerist vid K2 i Helsingborg, därefter i 13 år ridande polis i Gävle innan han startade sin ridskola, den första organiserade i Gävle, och bildade Gävle Ryttarsällskap. Han drev ridskolan till 1982 då han gick i pension.
En framträdande tävlingsryttare i Gävle var Olle Barkander, som 1960 representerade Sverige i OS i Rom i fälttävlan.

Tillbaka

Arbets- och fattighus

startades 1807 med medel från Kronobränneriet i ett trevåningshus vid Södra Kungsgatan mellan Arbetshusgatan och Sockerbruksgatan.
Fattighuset, ritat av Johan Christopher Loëll, måste redan 1808-1809 tas i anspråk för sjuka soldater från de trupper som skulle delta i finska kriget.
Genom en donation av Peter Brändström ordnades så att 30 fattiga flickor fick undervisning i slöjd, katekesläsning och skrivning i arbetshuset från 1812 till 1840, då det flyttades till Kasernen. Gefle stads södra friskola öppnades 1814 i arbetshuset, som 1822 sammanslogs med Barnhusskolan, startad 1777. De båda skolorna blev Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan.
Huset revs 1882 då ett nytt fattighus vid Södertull tagits i anspråk. I en lägenhet på tomten öppnades 1885 en barnkrubba ( Gefle Barnkrubba) och på samma tomt öppnades 1887 Skyddshemmet för flickor, som till 1939 drevs av Föreningen för de ungas skydd. Huset revs på 1950-talet. Ödman, G: På den tiden; Från Gästrikland 1984; Bellander, E: Donationer och humanitära inrättningar (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Södertull

vid Södra Kungsgatan och Kaserngatan, känt för äldrevård i olika former under årens lopp, har sin grund i den arbets- och försörjningsinrättning, kallad fattighus, som byggdes i tre våningar med kyrksal efter ritningar av E.A. Hedin och togs i bruk 1881.
Området utökades vid slutet av 1890-talet när fattigvården övertog Källbäck. Ett sinnessjukhus, tre huskroppar runt en trädgård, ritat av arkitekten Gustav Wikman, byggdes 1904 på området. Eftersom där fanns trädgård, djur, verkstäder och en vedgård var inrättningarna självförsörjande till 1950-talet.
Senare, bland annat 1953, har byggnader uppförts för rehabilitering och annan vård. 1961 blev Södertulls sjukhus central för långtidssjuka i hela Gästrikland.
1985 inrättades på Sörbygården den första dagverksamheten i Gävle för demenssjukdomar. Vid Ädelreformen 1992 övertog kommunen ansvaret för äldreboendet och delar av Södertull fick ett särskilt boende för äldre i Per Ennes gård, Fleminggården, Lönngården, Syrengården och Vallongården. Delar av de äldre anläggningarna har efter hand fått nya funktioner, bland annat som hälsocentral.

Tillbaka

Metodistkyrkan

Södra Rådmansgatan 25-27, invigdes 1964. Kyrkan och bostadshus i två våningar ritades av församlingsmedlemmen och arkitekten Rudolf Holmgren, bördig från Gävle. Kyrkan är byggd i mörkt tegel i kubform och har klockspel inbyggt i entréfasaden. Korfönstret, som speglar väckelse och gudstro, är skapat av konstnären Lennart Jarlstad, metodist från Gävle. Altarets silverkors är format av Sven Gavlevik, tidigare Gävlebo.
Gävle metodist- och episkopalförsamling bildades 1870 som den första i Norrland och hade sin första lokal i fabrikören Johan Lennstrands hus vid Norra Kungsgatan 17. Församlingen byggde 1873 vid Norra Kungsgatan 29 ett bönhus, Sarons kapell (se Norra bönhuset) som något år senare såldes.
Sankt Matteus kyrka, Ruddammsgatan 56, vid Norra Fältskärsgatan på Öster, invigdes 1881. Kyrkan, ritad av E.A. Hedin, hade gotiska drag med höga kopplade fönster och på entréfasaden, som avslutades med en takryttare, ett rosettfönster. Den stängdes 1964 när området revs för att ge plats för stora bostadshus.
Vid korsningen Kaserngatan-Södra Kungsgatan uppfördes 1895 Sankt Petri kyrka, ritad av E.A. Hedin, med två våningar, den övre inredd till kyrksal med stora avrundade fönster och entréfasad mot Kungsgatan med två torn. När gatukorsningen skulle utvidgas 1959 revs kyrkan och de båda kyrkorna ersattes av nuvarande Metodistkyrkan.
Församlingen, som vid mitten av 1890-talet var en av landets största metodistförsamlingar, delades 1897 i Sankt Matteus och Sankt Petri församlingar som 1956 åter blev en församling. 1902 bildades i Bomhus en församling som 1904 byggde ett kapell i Kastet. 1939 förenades Bomhusförsamlingen med Sankt Petri. Norling, N.S: De stora folkrörelserna (ingår i Ur Gävle stads historia); Fredlund, H: Väckelsen i Gästrikland 1995.

Tillbaka
 

Gefle Handtverksförening

har sitt ursprung i Hantverkssocieteten som 1846 omorganiserades när skråväsendet upphörde. Det nya namnet blev Gefle Handtverks- och Fabriksförening. Föreningen övertog societetens uppgift att granska gesällernas mästarprov, att förvalta de fonder som bildats och delta i stadens förvaltning. 1857 delades föreningen i Gefle Handtverksförening och Gefle Fabriksförening.
Handtverksföreningen fick ansvaret för fonderna medan fattigkassan delades.
1864, när näringsfrihetsförordningen upphävde obligatoriska hantverksföreningar, ombildades föreningen med syfte att granska gesällprov, höja yrkeskunnandet och konstskickligheten och att förvalta föreningens fonder.
Sedan mitten av 1800-talet har föreningen gett stöd till hantverksutbildning i helg- och aftonskolor.
1893 inköptes ett hus på Norra Skeppargatan 26, och det inreddes till änkehus. Byggnaden renoverades och byggdes om flera gånger och drevs som änkehus till 1967 då det såldes till Gävle stad och revs. Föreningen har dessutom lämnat bidrag till Gubbhuset på Öster.
1939 köptes en fastighet med butikslokaler vid västra sidan av Stortorget i hörnet mot Nygatan. Fastigheten såldes 1966 till Konsum Alfa och revs inför bygget av Domus.
1969 förvärvades fastigheten i kvarteret mellan Nygatan och Ruddammsgatan utmed Norra Köpmangatan. I vindsvåningen mot Nygatan har föreningen sin egen lokal Loftet.
Ett ungdomsgille hade verksamhet från 1942 till mitten av 1950-talet. 1953 bildades Gefle Handtverkskvinnor som förutom att öka medlemmarnas egna kunskaper även har som mål att stödja humanitär verksamhet. Englund, N: Gefle handtverksförening; Haneus, Å: Gefle Handtverksförening 1757-1947; Karlström, T: Gefle Handtverksförening från skråväsende till nutid.

Tillbaka

Själanderska flickskolan

låg i hörnet Norra Rådmansgatan/Ruddammsgatan. Karolina Själander hade 1874 övertagit ansvaret för Elsa Borgs flickskola och för att få plats med fler elever flyttade hon undervisningen till sina föräldrars gård på Islandsgatan 8 (se Lottagården). 1877-1878 uppförde hon skolhuset för egna medel efter ritningar av Gustaf Sjöberg, Stockholm. Huset, som fick en prägel av holländsk/tysk renässans, byggdes i två våningar med fyra butiker i bottenvåningen, skolsalar en trappa upp och vindsvåning med två lägenheter. Vid sekelskiftet ersattes två ingångar mot Norra Rådmansgatan med fönster.
På översta våningen hade Karolina Själander sin bostad. Där inreddes 1924 även skolkökslokaler och slöjdsal. På 1930-talet iordningställdes en teckningssal och en läkarmottagning i bottenvåningen.
1879 hade även Clara Lindhs flickskola övertagits av Karolina Själander och skolan kallades Förenade Elementarskolan för flickor. 1882 ändrades namnet till Högre flickskolan i Gefle, men skolan kallades allmänt för Själanderska flickskolan. Under studierektorn Oskar Fyhrvalls tid anordnades vid några tillfällen studentkurser då eleverna fick avlägga studentexamen som privatister vid läroverket (se Vasaskolan).
1915 såldes skolhuset till Gävle stad och ansvaret för skolverksamheten överlämnades till Anna Åkerberg. 1933 blev skolan kommunal flickskola.
Under några år efter det att flickskolan upphört 1967 använde Komvux lokalerna. Huset såldes 1983 till ABV. Galleri Karolina hade en tid lokaler i huset, på senare år har bland andra huvudkontoret för Stora Cell flyttat in. Byggnadsminne 1984. Länsmuseet: Renoveringsrapport 1985; Sjöstedt, S, med flera: Karolina Själander och hennes skola. Se även Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Elsa Borgs flickskola

På initiativ av missionsföreningen startades 1859 en flickskola med tre elever i guldsmeden Klings hus, Kyrkogatan 15, med Elsa Borg som föreståndare. På 1870-talet gick där 60 elever i sex klasser. 1874 övertogs skolan av Karolina Själander. Fredlund, H: Väckelsen i staden (Från Gästrikland 1995).

Tillbaka

Rådhusesplanaden

en oas mitt i centrala staden med Esplanadcaféet, öppnat 1986, vid Drottninggatan. Esplanaden, som sträcker sig från Gavleån vid rådhuset till Norrtull, anlades 1873-1875 enligt Nils Ericsons förslag till stadsplan efter stadsbranden 1869. Det var tänkt att den skulle sträcka sig söderut över Gavleån till Kaserngatan, och staden köpte några av fastigheterna i den planerade sträckningen. Men planerna övergavs.
Rådhusesplanaden formgavs av stadsträdgårdsmästaren Anders Magnus Eriksson. Den är känd för sina stora blomsterrabatter med stamfuchsior som sätts ut varje sommar. På varje sida utefter hela esplanaden planterades alléer av lindar. Numera har en cykelbana anlagts längs den västra sidan.
De två stora fontänerna skapades 1880 av Carl Johan Dyfverman och skänktes till staden av grosshandlaren Anders Magnus Hedberg som hade sin bostad intill esplanaden. Den södra fontänen kröns av drottning Kristina, Karl IX:s gemål som hade Gästrikland som sitt livgeding (förläning). Den norra fontänen kröns av det mytologiska ämnet Leda och svanen, som beskriver hur Zeus förvandlar sig till en svan för att kunna lägra den sköna Leda.
Gösta Almgrens byst av Fabian Månsson sattes upp 1939, bysten föreställande Karolina Själander, skulpterad av Ida Matton, sattes upp 1942 och vid Nygatan står "Pantrar på trädstam", skulpterad 1955 av Einar Luterkort. GDJ-fonden skänkte 1986 Hans-Göran Strååts skulptur "Kasper" som räcker lång näsa åt Gävle Teater.
Musikpaviljongen, ritad av Gunnar Wetterling och skänkt av konsul C.M. Andersson, uppfördes 1924 när kung Gustav V kom till Gävle.
Platsen söder om rådhuset kallades efter stadsbranden 1869 för Södra Rådhustorget och användes för torghandel. Torget ersattes 1882 med planteringar. Den lilla fontänen, skapad av en konstnär man i dag inte känner namnet på, skänktes 1892 av konsul John Rettig. Karlström, T: Gävle stadsbild.

Tillbaka

Föreningen Kvinnlig politisk rösträtt

FKPR, bildades i Gävle 1903 med Karolina Själander som ordförande. Föreningen tog initiativ till att Gefle Husmodersskola startades. 1908 arrangerade föreningen rösträttsriksdag i Gävle. FKPR upplöstes sedan riksdagen beslutat om allmän och lika rösträtt 1919. Föreningen anskaffade ett vitt standar med guldgul text, vilket nu förvaras hos Gävle Folkpartiavdelning. Lundgren, R, med flera: Det var så vi började, liberala kvinnor.

Tillbaka

Bång

en av flera Gävlefamiljer som på 1800-talet skapade sig en förmögenhet tack vare högkonjunkturen inom sjöfart, varv och handel.
1. Lars Augustin (1806-1853), fiskare och framstående skeppsbyggmästare. Följde föräldrarna på fiskefärderna till Ångermanland, arbetade som timmerman på varven under vintrarna. Han fortsatte fiskefärderna efter faderns död 1830.
1833 lät han bygga en ny haxe, en galeas, som blev för stor för fiskefärderna och därför användes till fraktfart. B. fick därefter i uppdrag att bygga handelsfartyg och engagerades 1838 av handelshuset Elfbrink & Luth som skeppsbyggmästare. Han byggde på Norra Varvet ända upp till sex fartyg samtidigt.
1841 bildade han grosshandels- och redarefirman Forssberg & Bång tillsammans med grosshandlaren J.A. Forssberg. Bång arrenderade kring 1850 ensam Norra Varvet, som då kallades Bångska Varvet. Han avled i kolera 1853.
Lars Augustin Bång har betytt mycket för Gävles varvsverksamhet och för stadens handelsflotta, som med cirka 100 fartyg tidvis var större än Stockholms. Efter hans död inrättade änkan och sonen till hans minne en fond vars avkastning skulle tillfalla fattiga varvstimmermän och deras familjer.
2. Johan August 1831-1912), son till Lars Augustin (1), övertog 1853 Norra Varvet, som dock förstördes vid stadsbranden 1869. Han anlade 1873, tillsammans med O.A. Brodin och Carl Hyckert, Gefle Varvs AB, kallat Brynäsvarvet (se Gävle Varv).
Johan August och hans hustru Ulrika Lovisa, född Luth, lämnade stora donationer till stiftelser och föreningar i Gävle. Svenskt Biografiskt Lexikon; Kapitlen. Elfstrand, P: Hamn, Varv och sjöfart och Bellander, E: Donationer och humanitära inrättningar (båda ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Gävle Varv

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

1873 anlade J.A. Bång, O.A. Brodin och Carl Hyckert på östra delen av Brynäs Gefle Varfs AB, kallat Brynäsvarvet. Där byggdes segelfartyg. Varvet gick i konkurs 1876 och övertogs 1883 av AB Atlas i Stockholm, som behövde varvet för att renovera fartyg och då även installera ångpannor. Atlas byggde nya anläggningar, bland annat en slip för att kunna ta fartyg upp till 1.500 dödviktston, och byggde bostäder för arbetarna, Atlasgårdarna.
Under 1880-talets ekonomiska kris avvecklades rörelsen, bolaget ombildades 1891 till Nya AB Atlas och varvet arrenderades av O.A. Brodin för haverireparationer.
1896 köptes varvet av AB Gefle Verkstäder som övertagit Lindahl & Runers mekaniska verkstad och då byggdes där bland annat varpbåtar för flottningsföreningar. Bolaget gick i konkurs 1910 varvid verkstadsdelen ombildades till Gefle Verkstads Gjuteri AB och varvet till AB Gefle Varf o Verkstäder, som förutom att reparera fartyg även byggde bogserbåtar och utförde arbeten åt cellulosaindustrin.
1915 övertog grosshandlaren Erik Kronberg och Erik Brodin aktiemajoriteten i bolaget, som fick namnet Erik Brodins Varvs AB. Där byggdes bland annat lastfartyget O.A. Brodin på cirka 3.000 dödviktston.
Efter konkurs 1921 bildades 1922 Gefle Varfvs och Verkstads Nya AB, som bland annat tillverkade oljecisterner och utrustningar till pappersmassefabriker.
På 1940-talet återupptogs skeppsbyggeriet, och 1943 löpte det första större fartyget på 23 år av stapeln. Det var lastångaren Aletta Noot på 3.000 ton.
På 1950-talet, då Korsnäs AB ägde varvet, byggdes bland annat flera högsjöfartyg åt Sovjetunionen och tre fraktfartyg, beställda av Statens skogsindustrier, på knappt 500 ton vardera. 1960 investerades också i en flytdocka med kapacitet att lyfta 8.000-tonnare.
I början av 1960-talet byggde varvet den ponton som regalskeppet Wasa skulle placeras på vid bärgningen från Stockholms Ströms botten. 1961 och 1962 levererades två tankfartyg som den sovjetiska staten beställt.
Det sista fartyg som byggdes på varvet var sjömätningsfartyget Johan Månsson. Senare har varvets slip använts för bygget av nya Briggen Gerda.
Efter flera ägarbyten togs varvet över av Rodoverken, dotterbolag till Midroc Industries (ägt av Mohammed al-Amoudi, Saudarabien) som köpte upp Preem, före detta OK. Därmed bytte Gävle Varv också namn till just Rodoverken.
Företaget har under 1990-talet bland annat tillverkat cisterner och tryckkärl.
Fastigheten ägs av Brynäs Byggnads AB. Varvsområdet drivs och förvaltas av Gefle Varv Förvaltnings AB. Där finns ett tiotal olika verkstadsföretag. Arbell, G, & Humbla, Ph: Gävle Varvs & Verkstäders Nya AB 1873-1948.

Tillbaka

Stenebergsparken

sträcker sig från Brynäsgatan i norr till Stenebergsgården i söder, har bland annat Stenebergsskolan som östlig gräns och industrispår som västlig. Parken har sett många olika arrangemang under somrarna, till exempel Augustikvällar 1956 med Arbetarbladet och Brynäs IF som arrangörer. Gefle Dagblad arrangerade från 1957 och några år framåt Stenebergskvällar, och Barnens dag började arrangeras där 1959.
Bangolfanläggningen i parken har varit flitigt utnyttjad genom åren.
Skeppsredaren Erik Brodin donerade 1917 medel för att en lekplats och en folkpark skulle kunna anläggas i Stenebergsområdet. Arkitekten Lars Israel Wahlman ritade parken och det järnstaket som ursprungligen omgav området. Parken öppnades midsommafton 1925 och allmänheten kunde gå in genom en stor entré med järngrindar.
1950 arbetade S.H. Wranér och Philibert Humbla fram ett förslag som innebar att ett friluftsmuseum skulle anläggas i en del av parken för att där bevara gamla hus. När så husen sparades i Gamla Gefle föll idén.
Sitt nuvarande utseende fick parken 1978 efter ritningar av stadsträdgårdsmästaren Ingvar Tiveskog. Arkitektguide Gävle-Sandviken, nummer 6 1993, bilaga till Stacken

Tillbaka

Isaac Westergren & Co AB

grundades 1872 av handlaren Isaac Westergren i Valbo och hans son Per Johan som grosshandel för spannmål, salt, kaffe, socker med mera, senare även för gödningsämnen och foder. Från eget rosteri, anlagt 1914 i egna magasinsbyggnaden vid Norra Skeppsbron, såldes specialblandningen Izal som fanns på marknaden ända in på 1960-talet.
Westergren anlade 1873 även Gefle Såpfabrik och tillverkade såpa, tvål och även talgljus några år. Fabriken byggdes 1911 om för att framställa oljor ur fettsyror och glycerin. Senare tillverkades även parfym och hårvatten.
Per Johans son Isaac Westergren, framstående idrottsprofil, blev 1904 delägare i firman, som han övertog 1914. 1932 startades dotterbolaget Isa Makaronifabrik med verksamhet till 1961.
Då Isaac Westergren drog sig tillbaka 1933 blev firman aktiebolag.
Magasinet på Norra Skeppsbron drabbades i december 1959 av en omfattande brand. I samband med återuppbyggnaden ansåg företagsledningen att det skulle bli för dyrt att fortsätta i Gävle och kafferosteriet flyttades 1960 till Stockholm. Ett 30-tal anställda berördes. Fyhrwall, O: Banker, försäkringsbolag m.m (ingår i Sveriges handel och industri i ord och bild); Hagvik, B: Gefle Köpmannaförening 1885-1935.

Tillbaka

IFK Gävle

Idrottsföreningen Kamraterna) bildades 1897 av ett 20-tal pojkar, varav Gustaf Hedling var den pådrivande. Verksamhetsgrenarna blev skidor, friidrott, fotboll, bandy och konståkning. Senare kom andra bollsporter, som tennis och handboll, och ishockey. Simning har också haft en sektion inom föreningen, och IFK blev en av Sveriges bästa friidrottsföreningar på 1920-talet. Redan år 1900 fanns två av medlemmarna, höjd- och längdhopparen Tore Blom och sprintern Isaac Westergren, med vid OS i Paris. Tidiga olympier var också Ernst Serrander (800 meter, Aten 1906), trestegshopparen Erik Almlöf och medeldistansaren Nils Frykberg (Stockholm 1912).
Klubben använde Stadsträdgården som tränings- och tävlingsområde innan Strömvallen fanns.
1903 började man spela fotboll och klubben var då under ett antal år Gävles bästa fotbollslag.
Fotbollssektionen hyrde 1941-1947 Maxim och arrangerade danser för att få in pengar som satsades på bland annat spelarförvärv och tränare. IFK låg med sin fotboll i division II, som på den tiden var serien närmast allsvenskan.
1905 började IFK som första förening i Gävle ägna sig åt bandy. IFK Gävle var ena parten i den första SM-finalen, som spelades 1907 i Gävle (förlust med 4-1 mot IFK Uppsala). Tre spelare i Gävlelaget introducerade vid detta tillfälle bandyrören och skridskotillverkaren Hagen Co i Norge tog upp IFK-medlemmen Karl Flodins idé.
Bandybollen i dess moderna form skapades av bröderna Ruben och Hansjacob Mattsson, medlemmar i IFK.
1938 tog IFK initiativet till att anlägga en ishockeyplan intill Islandsplan vid Brynäsgatan. 1943 övertogs ishockeyplanen av Brynäs IF och Gefle IF.
Konståkarna Einar de Flon och Rickard "Ricken" Johansson från IFK var stjärnor före första världskriget. 1908 blev Sven Pettersson landslagsman i fotboll. 1920 fanns åtta IFK:are med i OS-truppen till Amsterdam - sex i friidrott, en i tennis och en i ishockey (Hansjacob Mattsson).
Rolf Franksson blev sexa i längdhopp, Sven Krokström deltog i laget som blev femma på 4x400 meter och nådde kvartsfinalen på 200 meter.
Göran Hultin slog svenskt rekord på 110 meter häck med 15,4 i tävlingar mellan Skandinavien och USA i Oslo 1916.
På 1940-talet kom flera av Sveriges bästa långdistanslöpare från IFK Gävle - Henry Norrström och Gustav Östling sprang maraton i OS i Helsingfors 1952 - och långlöpartraditionen hölls på sätt och vis vid liv under 1950-talet då klubben under en följd av år arrangerade Furuviksrundan.
I tennis blev Olle Andersson femfaldig svensk mästare.
Under IFK:s första årtionden betydde Isaac Westergren mycket för föreningen. Inom fotbollen har Gösta Eriksson varit förgrundsgestalten sedan 1948 som ordförande i fotbollssektionen och under 1950-talet som spelande tränare. Han har fått flera utmärkelser för sina insatser.
På senare år har IFK Gävle varit en renodlad fotbollsförening och under senare delen av 1990-talet avancerade representationslaget till division II. Wickberg, E: Kring Strömvallen (ingår i Ur Gävle stads historia ). Se även Från Gästrikland 1968.

Tillbaka

Gefle Idrottsförening

GD/GIF-olympiaden är GIF:s största arrangemang inom friidrotten sedan många år.

GD/GIF-olympiaden är GIF:s största arrangemang inom friidrotten sedan många år. Fotograf: Lars Wigert

Gefle IF, bildades 1882 med namnet Gefle Sportklubb som 1883 tog namnet Gefle Idrottsförening och är landets äldsta ännu levande förening för flera idrottsgrenar. Flera är för övrigt ett svagt ord i sammanhanget - utöver fotboll och friidrott, som varit stora hela tiden, har Gefle IF genom åren bland annat ägnat sig åt följande grenar:
· Bandy.
· Bordtennis.
· Boxning. GIF ordnade 1924 de första officiella tävlingarna i Gävle och norrländska mästerskap på biografen Olympia 1926.
· Brottning.
· Cykel.
· Fäktning.
· Gymnastik.
· Gång.
· Handboll.
· Ishockey. Gefle IF blev distriktsmästare både 1947 och 1948 men tvingades lägga ner ishockeyn av ekonomiska skäl. Seniorishockey togs upp igen 1958, men satsningen kom av sig efter några år.
· Konståkning.
· Orientering.
· Rodd.
· Simning. På 1920-talet var Gefle IF en av tre föreningar i staden som ägnade sig åt simsport.
· Skidåkning. Emil Matton och Erik Wiklund nådde framgångar redan före år 1900, och vid åren runt 1925 tillhörde Johan Widell den svenska eliten. Längdskidåkning var GIF-gren så sent som på 1980-talet.
· Tennis.
Impulserna att bilda föreningen kom från England, bland annat genom läraren i engelska Daniel Elfstrand, ordförande 1891-1895. Sjöfartsstaden Gävles intensiva kontakter med omvärlden var givetvis en bidragande orsak till att idrottsrörelsen fick en rivstart just i Gävle (redan tidigare fanns Gefle Frivilliga Skarpskytteförening).
Ett av de första stora namnen var Erik Wiklund (se ovan), svensk mästare på skidor vid flera tillfällen och vinnare av prins Carls hederspris i Sundsvall 1899. Flerfaldig svensk mästare även som medel- och långdistanslöpare. Bland annat vann han de första svenska mästerskapen på 1500 och 10.000 meter. Klubbkamraten Waldemar Matton var en värdig motståndare i löpning under de här åren. Robert Carrick var också framgångsrik, om än inte i långloppen.
Vid olympiska spelen i Stockholm 1912 blev Josef Ternström (1888-1953) guldmedaljör i terränglöpningens lagtävling och kom på femte plats individuellt.
Ternström erövrade dessutom ett SM-guld i terräng och var framgångsrik på alla distanser från 400 till 10.000 meter. Tog sitt sista mästerskapstecken så sent som i 40-årsåldern.
Claes Gille representerade Sverige i stavhopp i OS i Stockholm men klarade inte kvalhöjden 3.65. 1916 slog han svenskt rekord med 3.85. Ernfrid Rydberg, olympier i Antwerpen 1920, följde upp stavhoppartraditionen liksom Erik Nilsson, "Stav-Erik".
Den stora glansperioden i friidrott inleddes hösten 1940, då GIF-ledarna Sven Rohlén och Sven Hellström lyckades övertala den 22-årige talangen Gunder Hägg från Albacken i Jämtland att komma till Gävle.
Då inleddes en utveckling som blivit klassisk i svensk friidrottshistoria. En lång rad skickliga medeldistanslöpare värvades till Gefle IF, samtidigt som brandkåren i staden fick en mycket vältränad personal.
Från Dalarna kom Gösta "Sågmyra" Bergqvist och Krylbosonen Henry Eriksson. Ingvar Bengtsson värvades från Söderhamn och Olle Åberg från Hofors. Därtill fanns Erland Asplund, och i början av 1950-talet kom Sune "Hållsta" Karlsson från Södermanland. Alla arbetade de på brandkåren.
Gefle IF fick tack vare dessa snabba brandmän ett medeldistansteam i absolut världsklass. Henry Eriksson blev det största namnet eftersom han vann olympiskt guld på 1500 meter i OS i London 1948, men tillsammans med Bergqvist, Åberg och Bengtsson utgjorde han också ett lag som slog världsrekord i stafett på de något udda distanserna 4x1500 meter och 4x1 mile.
Gunder Hägg hade lämnat klubben för Malmö 1943, och flera av de övriga började varva ner på 50-talet. Då värvades från Flen en lovande löpare vid namn Dan Waern.
Gefle IF hoppades bygga ett nytt löparlag kring honom, och han debuterade för klubben 1954 - bland annat genom att se till att klubben vann Dagens Nyheters prestigefyllda stadslopp i Stockholm. Han fick hjälp av klubben att starta en blomsteraffär, men 1956 lämnade han Gefle IF för Örgryte i Göteborg. Det var också där han slog igenom som internationell löparstjärna.
Nya ledare kom fram, och med dem nya talanger. Bland annat har klubben fostrat kvinnliga stjärnor som medeldistansaren Lisbeth Engström, elitflicka 1964-1974, och spjutkastande Anna-Lena Pihl på 1980-talet.
Spjut har för övrigt blivit en paradgren för Gefle IF. Det började med att Åke Nilsson (värvad från Gävle GIK) dök upp som kastare i världseliten i slutet av 1960-talet (87,76 i en landskamp i Rom och en sjätteplats i OS i Mexico City samma år). Även landslagsmannen Jan Smiding kom till föreningen. Senare har bland andra Olavi Kohlemainen och Peter Borglund försvarat spjuttraditionen.
Ett amerikanskt nyförvärv uppnådde världsresultat i stavhopp (5.30) och på 100 meter (10,7) 1969. Hans namn är Dick Railsback, och anledningen till att han representerade Gefle IF var att han var förlovad (och blev så småningom gift) med Sven Rohléns dotter Annica.
Gefle IF var en av de första idrottsföreningarna i landet som ägnade sig åt fotboll. Det var därför knappast någon sensation att klubben 1902 erövrade von Rosens pokal, efter att ha vunnit en turnering mot Djurgården och AIK tre gånger under perioden 1899-1902. Englandsfödde Robert Carrick var den bäste spelaren och den store ledargestalten i det laget.
Det skulle sedan dröja till 1930-talet innan Gefle IF gjorde sig bemärkt inom fotbollen igen. Hösten 1933 besegrade GIF IFK Norrköping med 3-1 och 4-2 i kvalmatcherna och avancerade till allsvenskan.
Klubben kom på tionde plats, anförda av bland andra Thure "Kusken" Svensson (tio A-landskamper 1926-1931) och Sven-Gösta Ramberg, senare tränare. Säsongen därpå åkte GIF ur allsvenskan.
Därefter följde ett antal år då Gefle IF:s fotboll var i en djup vågdal, ända nere i division IV vid några tillfällen. En tvångsnedflyttning till fyran 1953 i samband med att serieindelningen ändrades fick en del inom föreningen att till och med diskutera en nedläggning av fotbollen.
Så blev det nu inte. En nysatsning på 1960-talet, som bland annat innebar att Forsbackasonen och VM-silvermedaljören Sigge Parling (som gjort karriär i Djurgården) återvände till Gävle, ledde till allsvenskt kval 1965. Gefle IF kom dock sist i kvaltabellen, och konsekvensen av denna antiklimax blev att flera rutinerade spelare slutade eller gick till andra klubbar. GIF åkte ur division II följande säsong och tvingades åter bygga upp ett helt nytt lag.
De därpå följande tolv säsongerna åkte Gefle IF hiss mellan division II och III. Vändningen kom då Gefle IF 1978 inkorporerade Brynäs IF:s fotbollssektion och de bästa spelarna i de båda klubbarna samlades i ett och samma lag. Tredje säsongen efter sammanslagningen kvalade sig laget upp i allsvenskan efter två segermatcher mot Kalmar FF.
Den allsvenska sejouren blev tvåårig, och sedan fick Gefle IF nöja sig med spel i division I, division II och Superettan fram till 2004 då klubben kvalade sig upp i allsvenskan genom att slå ut Brommapojkarna. Sedan dess har GIF hållit sig kvar i allsvenskan under ledning av den före detta spelaren Per Olsson.
Kenneth Rosén, som förde upp laget i allsvenskan, avled året därpå och ersattes med Olsson.
Stefan Lundin, tidigare elitspelare, var tränare då laget gick upp i allsvenskan 1982. Efter att ha haft tränaruppdrag både i allsvenskan och utomlands återvände Lundin till Gefle IF och var under ett antal år sportchef för fotbollen. 
Många andra ledare inom Gefle IF har bidragit till att föra klubbens tradition vidare. Namn som Robert Carrick, Sven Rohlén och Sven Hellström är redan nämnda. Till den listan kan läggas Ivar Carnerud, styrelseledamot 1924-1947, Torgny Axelsson, fotbollsledare från 1962 till sin död 1988, Helge Svensson, som fick en ungdomsgård ( Helges) uppkallad efter sig, Carl Albert Ledin, alltiallon Eric Engström och senare års eldsjälar inom friidrotten, Erik Proos och Mats Åkerlind.

2008 delades föreningen i tre självständiga, Gefle IF Friidrott, Gefle IF Fotboll och Helges. Den gamla huvudstyrelsen har ersatts med en gemensam alliansstyrelse.

GIF:s hemmaarenor är Strömvallen (fotboll) och Gunder Hägg Arena (friidrott). Den första egna idrottsplatsen låg söder om Borgarskolan och byggdes 1912. Källor: Brügge, B, med flera: Gefle IF, SM-klubben 1987; Kriström, U: De hundra första åren, Gefle IF 100 år; Kriström, U: En 125-årig kärlekshistoria, Gefle IF 125 år.

Internet: www.geflefotboll.com; www.gefleiffriidrott.se; www.helges.org/helges

Tillbaka

Stadsträdgården

1842 anlades den lindallé som sedan 1987 kallas Agnes von Krusenstjernas allé och som kan betraktas som Stadsträdgårdens ursprung. Allén går mellan Gamla kyrkogården och centrala Gävle ungefär parallellt med Västra Vägen.
I samband med byggandet av badhuset Najaden i Tegelhagen anlades 1845 en så kallad promenadplats mellan Västra Vägen och Gavleåns norra sida. Anläggningen utökades 1854 i väster med trädgården till ett pastorsboställe, Niänget, och sträckte sig då till kyrkogården. Denna del fick slingrande gångar, broar och öar med kaféer och vattenkiosker, och 1865 utökades parken med området Kroknäs hage - det som kom att kallas Boulognerskogen, vars gräns mot Stadsträdgården för många Gävlebor är ett tvisteämne.
På 1890-talet anlades tennisplaner intill allén. De blev kvar ända till 1997.
I Stadsträdgården finns många skulpturer, däribland "Klumpen" av John Rud, gåva av GDJ-fonden 1989, och "Återföreningen" av Michael Beck, gåva av GDJ-fonden 1988. Där planteringarna mittemot Konserthuset utvidgas mot vattnet står Musicerande änglar av Carl Milles, vid Kvarnbron står "Premiär" av Torsten Fridh, gåva av GDJ-fonden 1986, och vid blomsteranläggningen intill Västra Vägen står "Sommar" av Nils Sjögren, gåva till Gävle stad av arbetsutskottet för Skulpturveckan 1955.
Serveringen Solglimten fanns kvar ännu på 1960-talet.
1972 gjordes en upprustning av Stadsträdgården under stadsträdgårdsmästaren Ingvar Tiveskogs ledning, och för barnen har en lekpark anlagts. Wallsén, E: Planteringar och parker i Gävle. Se även Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Flon, Einar de

(1883-1921), skeppsklarerare, i ungdomen känd konståkare som tillhörde den grupp i IFK Gävle som kring sekelskiftet kom upp i internationell nivå. de Flon kom på andra plats i nordiska mästerskapen 1901 och erövrade The Commemoration Cup i London 1902. 1903 besegrade han världmästaren Ulrich Salchow vid tävlingar i Norge. Svenska Folkrörelser, del 3.

Söderhielm

familj förknippad med Tolvfors bruk.
  1. Lorentz Niclas (1690-1760), arméofficer, brukspatron i Västmanland, ägare till Tolvfors bruk från 1750-talet.
  2. Erik (1720-1798), assessor, son till Lorentz Niclas (1), förvaltade från 1752 Tolvfors bruk. Då Tolvfors tillhörde Valbo deltog han i socknens angelägenheter, bland annat genom att anställa socknens första barnmorska 1778. Deltog i riksdagarna 1751 och 1769.
  3. Carl Gustaf (1762-1836), son till Erik (2). Överjägmästare i Gävleborgs län och Västernorrlands län, bruksdisponent på Tolvfors från 1798. Uppförde gravkor för familjen på Valbo kyrkogård.
  4. Erik Lorentz (1795-1871), son till Carl Gustaf (3), kammarjunkare, bruksdisponent på Tolvfors från 1836.
  5. Wilhelm August (1831-1913), brorson till Erik Lorentz (4), disponent på Tolvfors 1871-1880.
  6. C.N. Theodor (1842-1912), bror till Wilhelm August (5) hovrättsnotarie, förvaltade Tolvfors från 1880. Han blev den siste brukspatronen på bruket eftersom järnbruket lades ner under hans tid. Söderhielm, S: Ätten Söderhielm, del 2; Från Gästrikland 1937.

Tillbaka

Tolvfors bruk

Borgmästaren Elias Gavelius och borgaren Rasmus Karlsson från Gävle samt borgmästaren i Söderhamn, Johan Eskilsson, fick 1644 privilegier att anlägga en masugn vid Tolvfors, eller Tolffors som det länge hette. 1646 fanns där tre hammare. På 1650-talet drevs bruket av Henrik Marhein, anfader till den finske överbefälhavaren Gustaf Mannerheim.
1673 köptes bruket av Albrekt Behm, som tidigare ägde Axmars, Hilleviks och Forsbacka bruk och hade andelar i gruvor och masugnar. Efter olika arvsskiften köptes Tolvfors på 1750-talet av Lorentz Niclas Söderhielm, vars son Eric 1756 började bygga en herrgård och 1760-1761 byggde flyglar för kök och brukskontor.
Under 1700-talets sista del byggde Carl Gustaf Söderhielm ut bruket. Väster om herrgården anlades en bruksgata med magasin, smedsbostäder och bodar.
Herrgården ombyggdes 1799-1801 till två våningar och vindsvåning. Av inredningen finns kakelugnar och paneler bevarade.
1884 byggdes ett stall av slaggsten för oxar och hästar. På 1890-talet lades järnbruket ner och Tolvfors drev i stället jord- och skogsbruk. Tolvfors hade vid sekelskiftet mjölkmagasin på Norra Skeppargatan 16 och senare på Staketgatan 26.
1959 såldes Tolvfors bruk av Allan Söderhjelm till Gävle kommun. Smedstugorna med fyra lägenheter slogs vid en renovering 1974 samman till två lägenheter i varje hus. Väster om bruksgatan ligger byggmästare Alms gård med hus från 1700-talet.
Herrgården bebos sedan 1978 av makarna Ginta och Gunnar Brundell. Byggnaderna på bruket byggnadsminnesförklarades 1983.
Flera teorier finns om varifrån namnet kommer. En är att bruket anlagts vid tolfte forsen i Gavleån, räknat från Storsjön. Språkforskaren Folke Hedblom tror dock att tolg, ord för ravin - fördjupning, skåra - i äldre svenska, kan vara ursprunget. Han har hittat namnet Tolgfors, senare förenklat till Tollfors. Gavleån skär sig här ner med branta stränder och forsen ligger i ravinen. Från Gästrikland 1937; Beskow, H: Bruksherrgårdar i Gästrikland; Söderhielm, S: Ätten Söderhielm, del 2. Se även Lundell, J: Tolvfors bruk 1644-1977, studier av en bruksmiljö och dess förändringar under 300 år (stencil); Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Tillbaka

Westergren 2

en av flera Gävlefamiljer som gjorde sig bemärkta i stadens handels- och kulturliv.
  1. Johan d ä (1834-1899), grosshandlare. Öppnade 1858 butik och torghandel på Söder för mjöl och gryn, flyttade 1863 till Drottninggatan. Den nya butiken förstördes vid stadsbranden 1869 men återuppfördes.
När Centralstationen byggdes uppförde W. Järnvägshotellet på norra sidan av Centralplan.
Han var medlem i Metodistförsamlingen och testamenterade en del av sin förmögenhet till flera metodistkyrkor i Gävles omnejd.
  2. Johan Adolf (1859-1917), grosshandlare, övertog fadern Johans (1) firma och uppförde Westergrenska huset. W., som var gift med Anna-Charlotta, Lotten, testamenterade det som "möjligen" blev över när "alla i testamentet hågkomna fått sitt" till ett hem för fattiga åldriga änkor. Överskottet blev så stort att 300.000 kronor donerades för att bygga ett nytt hus för ändamålet, Westergrenska stiftelsen.
Sedan Hakon Swenson 1917 bildat sitt partihandelsbolag, det vi i dag känner som ICA, köpte han Westergrens kolonial- och spannmålsaffär.
  3. Lotten, Anna-Charlotta (1859-1938), gift med Johan Adolf (2), stor donator till Gävle stad, flyttade 1936 till Stockholm. Löfgren, F, & Sollbe, B: Gävlevandringar med Folk

Tillbaka

Landstinget Gävleborg

Landstingshuset, Kyrkogatan 4. Landstinget för Gävleborgs län samlades till första mötet 1863 i Gävles rådhus enligt Kungl Maj:ts förordning av 1862. Med hänsyn till varje stads, härads eller tingslags folkmängd valdes 20 landstingsmän.
Ledamöterna väljs vid allmänna val och är 75 till antalet. Landstingets främsta uppgift är att administrera sjukvården i länet.
Då Kungl Maj:ts förordning innehöll regeln att städer med mer än 25.000 invånare skulle stå utanför landsting utträdde Gävle stad 1893 då invånarantalet vid årsskiftet uppnått 25.008 personer. Ett samarbetsavtal träffades mellan Gävle stad och landstinget rörande lasarettet (se Länssjukhuset). 1963 återinträdde Gävle i landstingssamarbetet.
1940 organiserades ett kansli för fyra personer och en landstingsdirektör anställdes.
I november 1996 hade landstinget 9.250 månadsavlönade i hela länet, bland annat vid länssjukhuset i Gävle och vid länsdelssjukhusen. Det innebär att personalstyrkan i det närmaste halverats under 1990-talet.
Landstinget ger stöd till stiftelserna för Länsmuseet och Folkteatern och administrerar kulturverksamheten under paraplyorganisationen Kultur Gävleborg med kansli- och utställningslokaler i Gävle slott, där även Musik Gävleborg håller till.

Tillbaka

Hospitalet

som omhändertog fattiga och sjuka, fanns redan på 1500-talet och dess förste donator var kung Sigismund. En brand förstörde byggnaden på 1620-talet och ett nytt hospital för tolv patienter togs i bruk 1631 vid hörnet av nuvarande Norra Kungsgatan/Drottninggatan.
Detta ersattes 1731 av ett hus på nuvarande Öster som snart blev för litet, och en påbyggnad startades 1759. Efter bland annat en donation av kronprinsessan Sofia Magdalena 1766 kunde huset byggas färdigt. På övre våningen inreddes en kyrksal, Hospitalskyrkan Sofia Magdalena, och på taket sattes ett klocktorn som även hade urtavlor åt fyra håll. Hospitalet fick 18 rum, varav fyra så kallade dårrum. På gården fanns en avstängd plats för "dårarnas" utevistelse.
Hospitalet, vars upptagningsområde var Gästrikland, Hälsingland och Härjedalen, fick medel bland annat genom gåvor, inskrivningspengar och skatt in natura. Underskott täcktes av Kungl. Serafimerordensgillet, som 1787 övertog ansvaret. 1820 byggdes lasarett på tomten med 36 bäddar. Hospitalet flyttades 1842 till Uppsala och huset lämnades till staden. Sedan nytt lasarett hade uppförts 1845, se Grapes minne, användes det gamla huset av Sofia Magdalena änkehus tills det förstördes vid stadsbranden 1869. 1884 uppförde Handelssocieteten ett ålderdomshem på platsen. Huset revs 1970. På Öster byggdes sedermera ett hem för äldre som fick namnet Sofia Magdalena. Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997); Karlström, T: Gävle sjukhus 1887-1987.

Tillbaka

Grapes Minne

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

sjukhem vid Västra Vägen med trädgård mot Gavleån, öster om den nuvarande skulpturgruppen Musicerande änglar och Kvarnbrons fäste, revs i början av 1970-talet inför brobygget.
Huset, av trä i två våningar, ritat av stadsmurmästare C.A. Setterberg, byggdes som lasarett 1845, utvidgat 1865, och klarade sig i stadsbranden 1869. En egen badinrättning, invigd 1875, ritad av M.A. Spiering, användes tills Murénska badhuset togs i bruk.
När ett nytt lasarett öppnades 1887 blev det gamla tre år senare sjukhem för kroniskt sjuka. 1902 donerade Bengt G. Kronbergs änka Augusta 25.000 kronor och föreslog att sjukhemmet skulle kallas Adolf Grapes sjukhem, vilket blev styrelsens beslut 1903. När hemmet alltmer blev ett hem för äldre ensamma kvinnor kallades det från 1926 Adolf Grapes Minne.
Adolf Grape (1844-1900), som tog initiativ till sjukhemmet, var förste stadsläkare, ledamot av stadsfullmäktige och hälsovårdsnämnden samt ordförande för Gävle Arbetareinstitut. Se även. Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Barnbördshuset

Norra Kopparslagargatan 25-27, öppnades 1906 i en av tre träbyggnader som tidigare ägts av Föreningen för sinnesslöa barns vård. Huset, byggt 1904, hade skänkts till Gävle stad när föreningen upphörde.
Barnbördshuset hade plats för 17 patienter och drevs till 1939 då en BB-avdelning öppnats på lasarettet (Länssjukhuset). De gamla lokalerna blev då ålderdomshem med 34 platser och drevs till mitten av 1950-talet. Husen revs 1965. Källa: Ljungström, J.G: Artikel i Gefle Dagblad 1 mars 1996.

Tillbaka

Epidemisjukhus

Vid Nygatan 71-73 på Öster, ungefär där Östers förskola senare anlades, uppfördes på 1870-talet det första epidemisjukhuset med cirka 60 platser. Det byggdes om 1903, 1907 och 1923. Verksamheten flyttades 1936 när nytt epidemisjukhus uppförts vid länssjukhuset. Huset revs på 1960-talet.
Kullerharen låg vid sekelskiftet ett karantänssjukhus för patienter med mycket smittsamma sjukdomar, och på Valboåsen byggdes 1907 en epidemisjukstuga.

Tillbaka

Heliga Trefaldighets kyrka

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

Storkyrkan, ligger strax norr om Gammelbron och väster om Stortorget.
På platsen uppfördes redan i slutet av 1300-talet en liten kyrka av gråsten, helgad åt "Den heliga Treenigheten". Den förstördes av brand 1605.
En ny kyrka började byggas 1638 och invigdes 1654. Sättningar i grunden gav kyrkan sprickor, och stödåtgärder fick sättas in. Kyrkorådet tänkte på 1700-talet ge upp försöken att rädda kyrkan och vände sig till Kungl Maj:t för att få ett löfte från 1646 av drottning Kristina om att få bygga om Gävle slott med dess kyrka till församlingskyrka infriat. Men slottet brann 1727 och Heliga Trefaldighets kyrka reparerades.
Kyrkklockorna hängde i en stapel norr om kyrkan till 1781 då ett torn byggdes på kyrkan och den gamla stapeln revs. Men tornet började luta, och strävpelare och förstärkningar utfördes. Vid en stor renovering 1936-1938, ledd av S.H. Wranér, gjordes omfattande grundförstärkningar.
Öster om kyrkan uppfördes 1774 Elfstrandska-Valleyska gravkoret och 1789 byggdes ett gravkor på tornets södra sida för stadsbyggmästaren Raphael Pousette. Den bogårdsmur som omgärdat kyrkogården runt kyrkan började rivas 1817.
På 1880-talet förändrades interiören enligt arkitekten C. Möllers förslag. Kyrkan fick då så kallade bönhusbänkar och nytt orgelverk på ny läktare. Altaruppsatsen och predikstolen, som bildhuggaren Ewert Friis utfört på 1660-talet i sen renässansstil, fick 1889 de nuvarande färgerna, svart och guld. Stadsarkitekten E.A. Hedin genomdrev mot Möllers vilja att kyrkan dekorerades med ornament i valvbågar och att korvalvet målades blått med stjärnor.
1936-1938 återinfördes bänkar med dörrar och ett dopkapell i södra skeppet inreddes. Tornet restaurerades 1953.
1970-1971 fick interiören nya färger, dopkapellet blev en småkyrka och en ny orgelläktare byggdes.
Första orgeln var byggd 1686 av H.H. Chaman. Den byggdes om 1742 av Olov Hedlund. En ny orgel byggdes 1974 av Grönlunds orgelbyggeri i Luleå Gammelstad, som 1971 levererade kororgeln.
Under Gefle riksdag 1792 förvarades riksregalierna i kyrkan.
Pingstdagen 1963 direktsändes i TV högmässan från Heliga Trefaldighets kyrka över Eurovisionen, den första TV-högmässa utlandet kunde se från en svensk kyrka. Från Gästrikland 1988. Sveriges kyrkor, Gästrikland del 1; Karlsson, A.M. & Kilström, B.I: Gästriklands kyrkor - medeltid möter nutid.

Tillbaka

Berggrenska gården

Berggrenska gårdens uteservering 1995.

Berggrenska gårdens uteservering 1995.Fotograf: Gun Wigh

Norra Strandgatan 13, ett av de få hus norr om Gavleån som klarade sig med begränsade skador i stadsbranden 1869. Gårdens ekonomibyggnader förstördes och ersattes senare med flyglar.
Berggrenska gården uppfördes 1814-1815. De första ritningarna gjordes av stadsbyggmästaren Johan Christopher Loëll men huset uppfördes efter förslag av stadsbyggmästaren Carl A. Wahrberg på uppdrag av köpmannen Anders Berggren. Gården är byggd på källare i två våningar av trä, där nedre våningen inreddes med kontor, affärslokaler och ett rum för for- och handelsbönder. Övre våningen fick sex rum, däribland en stor festsal.
Berggrenska gården visar hur flera handelshus i Gävle såg ut på 1800-talet.
Mellan 1891 och 1916 hade Borgarskolan och Gefle Tekniska Aftonskola sina lokaler i gården. 1904 uppfördes vid östra flygeln det stenhus E.A. Hedin ritat för den tekniska linje som Borgarskolan införde 1903 men som lades ner 1915. Gävle Högre Folkskola, startad 1913, övertog lokalerna i gården 1916 och hade undervisning där till 1958. Skolan hade då bytt namn till Gävle Praktiska Realskola (som senare flyttades till den skolbyggnad på Söder som med tiden kom att få namnet Polhemsskolan).
1920 startades även yrkes- och lärlingsskolor som senare spreds ut i staden, och 1933 startades en hushållslinje. Damfrisörskolan blev delvis kvar i "Strandskolan" till 1981. Därefter användes Berggrenska gården av Läromedelscentralen.
1984-1986 renoverades fastigheten och bland andra Gävle Turistbyrå, Gävleborgs Läns Hemslöjdsförening och ett konstgalleri fick lokaler i huvudbyggnaden. Senare övertog Konstfrämjandet gallerilokalen, och våren 1998 flyttade turistbyrån till Drottninggatan 37.
Gårdshusen mot Kyrkogatan inreddes till Kafé Mamsell, bageri och hantverkslokaler. Berggrenska gården byggnadsminnesförklarades 1987. I mars 2006 sålde Gävle kommun fastigheten till en privatperson, trots protester från en del av oppositionen. Källor: Helgesson, V: Berggrenska gården; Karlsson, J: Berggrenska gården, byggnadshistorisk undersökning

Tillbaka

Rådhuset

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

När stadens gamla rådstuga brunnit 1776 ritade överintendenten Carl Fredrik Adelcrantz en ny med nyklassiska stildrag. Rådhuset var färdigbyggt 1790 med trapphus enligt landshövdingen F.A.U. Cronstedts förslag. Kung Gustav III lämnade en porträttmedaljong i marmor, gjord av Tobias Sergel, och 4.500 riksdaler i gåva till byggandet av rådhuset, som uppfördes i tre våningar med klocktorn.
Vid stadsbranden 1869 förstördes övre delen av huset, det lökformade tornet och det mesta av inredningen. Rådhuset återställdes på 1870-talet efter hovintendenten F.G.A. Dahls förslag, med förändrad karaktär på fasaderna, brantare tak och tornet i stramare utformning och med urtavlor.
En omfattande renovering, såväl utvändigt som invändigt, genomfördes 1958-1959.
1972 insattes ett klockspel i tornet. Rådhusrätten och Börsen har haft lokaler där och i huset fanns på 1700-talet ett värdshus, senare restaurang Stadskällaren.
När stadsfullmäktige började sköta stadens angelägenheter hölls sammanträdena i rådhuset, och flera av stadens tjänstemän hade liksom Gefle Stads Sparbank kontor i huset. I början av 1900-talet låg Norra polisstationen där.
Tingsrätten höll rättegångar i rådhuset till 1993 då de flyttades till Domstolarnas hus. 1998 flyttade Institutet för bostadsforskning in med 40 anställda, varav fem professorer. Se även Kvartersindelning. Fyhrvall. O: Bidrag till Gefle stads historia; Karlström, T: Gävle stadsbild.

Tillbaka

Järnvågen

Den gamla järnvågen på dåtidens stortorg söder om rådhuset blev i början av 1700-talet för liten och en ny byggdes 1707-1708 på mark som sedermera blev västra sidan av Hamntorget. Christopher Polhem stod för konstruktionen, och byggmästaren Hans Pijhl uppförde vågen med hjälp av ryska krigsfångar. Järnbodar byggdes runt den öppna gården, som fick en kvadratisk form. 1752 uppfördes även tackjärnsvåg och nu förbjöds tobaksrökning på området för eldfarans skull.
Järnvågsområdet, som i början av 1800-talet bestod av tolv byggnader, förstördes vid stadsbranden 1869. En modell utförd av SKF i Hofors har skänkts till Länsmuseet. En ny järnvåg byggdes 1873-1876 på piren norr om Nyhamn på Alderholmen. Från Gästrikland 1947 och 1972.

Tillbaka

Gävle-Dala Järnvägs AB

(stavningen har varierat), GDJ, startades 1855 på initiativ av bruksägare från Gästrikland och grosshandlare från Gävle och aktier utbjöds till försäljning. Samma år togs på Sätraåsen första spadtaget för järnvägsspår. Första sträckan, till Kungsgården, öppnades 1857. Hela sträckan till Falun var klar 1859 och GDJ blev Sveriges första färdigbyggda järnväg.
Gävle stad blev senare en framstående aktieägare i företaget.
Ett stationshus i två våningar byggdes på Alderholmen och användes till 1877 då Centralstationen togs i bruk. Det gamla stationshuset revs 1907.
Järnvägen fick från början stor betydelse för Korsnäs Sågverks AB (se Korsnäs AB), som fraktade trävaror från sågverket vid Runn i Dalarna till Gävle. Efter stadsbranden 1869 betydde järnvägen att varor av olika slag snabbt kunde komma till hjälp, och den kom sedan till god användning även i uppbyggnadsarbetet. Genom att utnyttja järnvägen och Gävle hamn kunde sedan industrierna inåt landet smidigt sköta sin export och import. Nya verkstäder byggdes 1902-1909 vid Nynäs, där nytt lokstall uppfördes 1904. Ny rangerbangård anlades 1907 i Ensta (längs Dalagatan). Den användes till 1961 då en ny godsterminal togs i bruk.
Banan elektrifierades 1943, och 1947 sålde Gävle stad sina aktier i företaget till staten och bildade GDJ-fonden. Se även Sveriges första avslutade järnväg, till 100-årsdagen av Gävle-Dalabanans invigning.

Tillbaka

Fenix

hette den restaurang som byggdes på Alderholmen nära Gävle-Dala Järnvägs AB:s stationshus i början av 1860-talet. På platsen hade 1861 en restaurang öppnats i paviljongen Bellevue, som dock brann efter något år. I stället byggdes ett nytt hotell med restaurang, och det fick namnet Fenix, även stavat Phoenix. Restaurangen renoverades 1888.
Här arrangerades konserter, och när teatern hade förstörts vid stadsbranden 1869 hölls teaterföreställningar på Fenix. En groggveranda tillbyggdes 1890.
Fenix fick i början av 1900-talet konkurrens av ett par nya hotell i Gävle, stängdes 1927 och revs några år senare. Från Gästrikland 1991-1992.

Tillbaka

Södra Varvet

låg på södra sidan av Gavleån, från nuvarande Islandsbron och österut. Olof Hillman hade 1782 där ett varv med en stapelbädd. 1786 byggde Peter Brändström ut varvet med mastkran och flera stapelbäddar som kunde hyras av de köpmän som skulle bygga egna skepp. 1825 flyttade Pehr Ennes sitt skeppsbyggeri till Södra Varvet. Dan Elfstrand & Co arrenderade delar av varvet 1837-1857, och P.C. Rettig & Co byggde skepp på platsen från 1837. 1854-1864 gjordes utbyggnader och på 1860-talet fanns där sju stapelbäddar.
Efter stadsbranden 1869 koncentrerades skeppsbyggandet i Gävle till Södra Varvet, där bland andra Brodins Skeppsvarf, Johan August Bång och P.C. Rettig & Co byggde båtar. Delar av varvet brann 1887, varefter John Rettig avvecklade varvsverksamheten.
Längre österut hade Bergforss & Son skeppsbyggeri och rederi.
Den västra delen av Södra Varvet kallades Borgerskapets äldstes varv då Borgerskapet förvaltade varvet. I förlängningen mot öster låg Fiskarevarvet. Brodin hade verksamhet till storstrejken 1909. Elfstrand, P: Hamn, varv och sjöfart (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Nödbarackerna

Efter stadsbranden 1869 då cirka 8.000 människor blev hemlösa behövdes mängder av nödbostäder. Dagen efter branden utsåg stadsfullmäktige två hjälpkommittéer för att organisera arbetet. Man beslutade bygga nödbaracker och 1870 uppfördes sju baracker på den plats på Alderholmen där brandstationen senare byggdes. Två byggdes där Gamla Grand nu ligger, två på Öster och två norr därom vid östra delen av Staketgatan. I Fruns hage på Söder fick två plats och ytterligare fyra byggdes på Söder.
Det bestämdes att alla baracker borde innehålla 20 rum och flera kök. Då de byggdes utan grund sjönk de och blev fuktiga och kalla. 1870 bodde cirka 3.300 personer i dessa nödbostäder, med flera barnrika familjer i samma rum liksom många ogifta och ensamstående mödrar. Bland dessa trångbodda var barnadödligheten stor, många småbarn dog före fem års ålder och många kvinnor dog i barnsäng. Här spreds diaréer, difteri och smittkoppor.
Då befolkningen ökade efter branden, beroende på uppbyggnaden och att industrier och företag snabbt kom igång igen, blev det ännu mer ont om bostäder och barackerna kunde inte tömmas så snabbt man tänkt sig. 1876 revs ett antal baracker, bland annat de på Alderholmen, medan de på Söder fortsatte att användas. De sex nödbarackerna som var kvar övertogs av fattigvården. Äldre människor blev kvar och till barackerna kom nu även änkor med barn. Ensamstående arbetare fick övergångsbostäder där, och sjömän hade sina bostäder där när de var i land. I de baracker som fanns kvar ökade misären och kriminaliteten, dit kom utslagna. Det blev slum. De sista barackerna revs 1898. Nilsson Serra, M: Barackfolket, Förlorarna efter storbranden i Gävle 1869 (stencil).

Tillbaka

Ahlgrens bilar

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

kallas de skumkarameller i form av bilar - "världens mest sålda" - som 1953 började produceras av F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB, numera Leaf AB.

Tillbaka

Ahlgren

är ett välkänt namn i Gävle. Från 1885 och fram till 1986, då F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB såldes, har familjen i flera avseenden haft en framträdande ställning i staden.
1. Fredrik (1858-1907), född i Visby, startade 1885 Firma F. Ahlgren, det företag där grunden för Läkeroltabletten lades, och gav det en stabil grund.
2. Adolf (1872-1954), född i Visby, kom 1886 till broderns (1) nystartade fabrik. Han blev resande 1892 och övertog företaget 1907. Drev samtidigt en grossistfirma han 1897 startat för tobaksvaror, däribland cigarren Soberano, konfektyrer och näringsmedlet Allenbergs Food. Adolf blev framgångsrik och en stor donator i Gävle. Även om brodern grundade företaget betraktas Adolf Ahlgren som mannen bakom Läkerol.
3. Bengt (1900-1985), son till Adolf (2), kom till företaget 1930, blev vice VD 1939, VD 1950 och koncernchef 1972. Fullmäktig i Handelskammaren, dansk konsul i Gävle.
4. Sven (1904-1968), son till Adolf (2), reklamchef 1939, vice VD från 1950 till 1965 då han flyttade till Italien som representant för företaget i Österrike och Italien.
5. Robert (född 1924, son till Bengt (3), kom till företaget 1952, blev biträdande försäljningschef 1959, vice VD 1968 och VD 1972-1985.
6. Lennart (1927-1995), kallad Olle, son till Bengt (3), disponent och inköpschef, 1968 exportdirektör och vice VD 1972-1985.
7. Sture född 1930, son till Bengt (3), försäljningsdirektör 1968, chef för produktutvecklingen 1976 och vice VD 1976-1985.
8. Björn född 1936, son till Bengt (3), arbetade för familjeföretaget en kort tid i Gävle, därefter i USA som representant fram till 1985.
Tryggve Ahlgren, som varit framträdande i Gävles affärs- och kulturliv, har kusinband med familjen. Se GDJ-fonden.
Karlström, T: Ahlgrens 100 år 1855-1955; Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Pix AB

tillverkade Pixtabletten och andra välkända produkter. Pix har sin grund i firman Ericsson & Rabenius som 1897 började göra karameller, konfektyrer, marmelad och saft under ledning av Wilhelm Ericsson i lokaler på Söder. Ericsson & Rabenius var först i Sverige med att tillverka tabletter.
Firman uppförde 1904 fabrikslokaler vid Hantverkargatan, kvarteret Bogården, och året efter började de första tabletterna för "mun, hals och svalg" tillverkas. Genom uttalanden av sångare, halsläkare med flera fick de stor försäljning.
1913 lärde Wilhelm Ericsson känna ordet pix, latinskt ord för tjära, som fick bli produktnamn för de halstabletter som hade "gummi arabicum" som viktigaste ingrediens och som fick just namnet Pix.
Fabriken byggdes 1915 ut på Hantverkargatan, firman ombildades 1919 till Pix AB och Pixtabletten blev huvudprodukten. Den såldes även på export. Moderna försäljningsmetoder infördes och reklamfiguren Pixpojken introducerades. På 1940-talet byggdes en chokladanläggning och 1952 övertogs VD-posten av Sture Ericsson, son till grundaren.
Pix blev 1975 dotterbolag till F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB. 1983 upphörde all tillverkning i Bogården.
Fabriksbyggnaden inreddes av HSB till bostäder till bostadsmässan BO 88 och förvaltas av bostadsrättsföreningen Bogården. Se även Sjö- och pastillstaden. Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Stenebergs sockerbruk

Sockerbruksladan vid Stenebergsparken är Gävles äldsta industribyggnad, uppförd 1739, och eftersom den är en av få ännu bevarade industribyggnader av trä i landet förklarades den som byggnadsminne 1977.
Sockersjuderiet anlades av några affärsmän i Gävle och var ett av sex sockerbruk i Sverige. Rörelsen förde en tynande tillvaro under 1770-talet men rekonstruerades 1784 av Peter Brändström, Daniel Elfstrand och Samuel Valley. Verksamheten fortsatte till 1842, då 10.244 skålpund (cirka 4.350 kilo) socker och sirap stämplades ut.
Sockerbruksladan uppfördes efter förslag av slottsbyggmästaren Peter Gerdes, byggdes i timmer och fick brant tak med takkupor. Sedan sockerbruket lagts ner startades ett värdshus i lokalerna. Därefter drev G.E. Küsel buldan- och segelduksfabrik i några år.
1847 köptes Steneberg av Carl Fredrik Lindahl, se Lindahl & Runers mekaniska verkstad, som i ladan förvarade gjutmodeller.
Huvudbyggnad, arbetarbostäder, sockerbruksladan och tillhörande mark köptes 1893 av Gävle stad. Sockerbruksladan var en tid magasin för Länsmuseets större föremål. Gagge, A.C: Byggda minnen. Byggnadsminnen i Gävleborgs län; Meddelanden af Gestriklands Fornminnesförening 1908.

Tillbaka

Handelssocieteten

Societeterna var på sin tid mäktiga organisationer i staden. Handelssocieteten bildades 1738 för organisering av och kontroll över stadens köpenskap. Dess föregångare var Gefle Stads Köp- och Handelsgille som 1712 fick sina stadgar av Kommerskollegium för att vaka över god handelssed och döma i mindre brottmål. Gillets roll försvagades med tiden, men då en fast organisation behövdes stadfästes 1738 "Reglemente för Handels-Societeten i Gefle". Societetens uppgift blev att avgränsa handelskåren och ge villkor för nyrekrytering. Societeten var representerad i De 24 äldste, som utgjorde stadens styrelse (se Gävle stads äldre förvaltning). Handelssocieteten var ålagd att tillhandahålla den mängd salt staden skulle behöva och byggde 1778 ett saltmagasin på Alderholmen.
Handelssocieteten initierade till att börsen i Gävle inrättades 1767 och deltog i bildandet av Gefle Stads Sparbank. Den arbetade för att främja handel och sjöfart; satte upp fyrar, underhöll prickar och vårdade mudderverk, baggare, för att hålla farleden seglingsbar. När handelns förutsättningar 1864 ändrades genom utvidgad näringsfrihet byttes namnet 1865 till Handelsföreningen.
Societeterna förvaltade Gubbhuset på Öster och två änkehus. Handelsföreningen återtog 1934 det gamla namnet Handelssocieteten och förvaltar de fonder som bildats under åren och fyra hus med pensionärslägenheter. Handelssocieteten har också givit stöd till behövande, särskilt inom handels- och hantverksyrken. Berggren, C.B: Handels-Societeten i Gefle 1738-1938.

Tillbaka

Borgarskolan

Borgarskolan 1997.

Borgarskolan 1997.Fotograf: Nick Blackmon

gymnasium med utbildning i mediekunskap, företagsekonomi, för kontor och fordonsteknik. På senare år också med ett framgångsrikt idrottsprogram för elever som vill kombinera skolarbetet med träning och utveckling inom sin idrottsgren.
Skolan, i modernt tal ofta kallad Borgis, flyttade 1916 till före detta Militärskolan på Valbogatan 9-11, kvarteret Merkurius, och utökades senare med flera byggnader i kvarteret.
Den 6 november 1994 förstördes det gamla skolhuset i en brand. En person dömdes mot sitt nekande till sex års fängelse för grov mordbrand.
Ytterväggarna klarade sig dock och skolan renoverades.
Borgarskolan har gamla anor. Kommerserådet Peter Brändström skänkte 1795 till Gävle 10.000 riksdaler för undervisning i språk och handel, och Gefle Elementarskola, som fick lokaler i Sehlbergska huset vid Norra Strandgatan (där Folksamhuset i dag ligger), grundades 1797. 1801 lät Brändström uppföra ett skolhus av sten i tre våningar i hörnet av Drottninggatan och Norra Slottsgatan. Huset inreddes även med två butikslokaler för att ge hyresintäkter till skolan, som då hade 30-40 elever från Dalarna och Gästrikland, däribland kända Gävlefamiljers söner.
1843 ombildades Elementarskolan till Gefle Athenæum, en högre tvåårig borgarskola och treårigt civilt och militäriskt gymnasium med studentexamen. 1860 efterträddes Athenæum av Borgarskolan.
Efter stadsbranden 1869 låg Borgarskolan nere men återupptogs 1888 när skolan fått 350.000 kronor efter affärsmannen Per Murén. 1889 startade Gefle Köpmannaförening i ett handelsinstitut. Ansvaret övertogs 1891 av Borgarskolan, som 1893 startade egen handelslinje. 1891 köptes Berggrenska gården vid Strandgatan till skollokaler för Borgarskolan och Gefle Tekniska Aftonskola.
1909 blev Borgarskolan realskola, och den fick 1915 tvåårigt högre handelsinstitut. Året därpå flyttades undervisningen till de nuvarande lokalerna, och skolans officiella namn var då Gefle borgareskola och högre handelsinstitut. Se även Daniel Elfstrand och Tekniska gymnasiet.

Källa: Elfstrand, D: Gefle Elementarskola och athenaeum. Se även Suneson, Y: Artikel i Gefle Dagblad 20 april 1997; Severin, G: Borgarskolan 200 år (ingår i OKNYTT 1-1 1996).
Internet: epi.skola.gavle.se/gp/gp_skola.asp?id=2257.

Tillbaka

Mackmyra bruk

Valbo, har nästan 400-åriga anor. Mackmyra hammare skattlades 1605, arrenderades av borgare i Gävle, såldes 1685 till assessorn Daniel Tilas som renoverade hammaren och 1692 fick bruksprivilegium. Elisabeth Bröms, ägare till flera bruk i Gästrikland, köpte 1703 bruket och arrenderade ut det. 1740 förvärvades det av bruksinspektorn Peter Högberg och 1756 av två bröder Strömbäck, Fredrik Lorens och Jan Paul. Den senares son Carl Magnus började 1797 uppföra herrgården i två våningar av timmer.
1814 köptes bruket av Olof Elfbrink som på 1820-talet anlade bruksgatan med nya bostäder, kontor och en engelsk park som i början av 1830-talet fick ett lusthus utformat som ett antikt tempel. Parken vårdas av Bruksparkens vänner. 1836 uppfördes en flygel vid herrgården, och på 1870-talet fick den sitt nuvarande utseende.
En hammarsmedja med flera hammare uppfördes 1839 och smidet var igång till 1877 då det flyttades till Forsbacka bruk. Mackmyra bruk blev då lantegendom med stort mejeri. Produkterna därifrån såldes på 1920-talet i Mackmyra mjölkmagasin på Norra Köpmangatan 15 i Gävle. Egendomen drevs av brukspatronen Wilhelm Fogelmarck, gift med en av arvtagarna, Emma Elfbrink. Deras dotter Anna Fogelmarck gifte sig med majoren Erland Klingberg.
Mackmyra bruk har på senare år ägts av en ättling till Elfbrinkska familjen, Tage Klingberg, som tillsammans med hustrun Eva restaurerat bland annat herrgården. Herrgården och flera hus på bruket blev byggnadsminnen 1991. Meddelanden av Gestriklands kulturhistoriska Förening 1925; Beskow, H: Bruksherrgårdar i Gästrikland. Se även Rydén, K: Boken om Valbo.

Tillbaka

Dan Elfstrand & Co

1738 bildade Daniel Elfstrand D:son ett handelshus för bland annat specerier och salt. Firman utvidgades av sonen Daniel Elfstrand d y och Olof Elfbrink och fick namnet Dan Elfstrand & Co. Företaget utvecklades sedermera med rederi och skeppsbyggeri. Pehr Elfstrand, son till Daniel Elfstrand d y, trädde in i firman, som köpte andelar av bruk i Gästrikland och Bergslagen och exporterade järn. På 1810-talet kom Anders Petter Göransson med som kompanjon. Sjöfart och handel utvecklades, och egna fartyg byggdes på Norra Varvet. Firman hade från 1829 Sveriges största handelsflotta såväl i fråga om antal båtar som om tonnage, och fartygen trafikerade Ostindien, Nord- och Sydamerika. När varvet 1837 togs över av P.C. Rettig & Co anlade Dan Elfstrand & Co egna stapelbäddar på Södra Varvet vid Gavleån. 1854 byggdes där ett av Sveriges största klipperskepp, barken Triton.
På 1840-talet hade verksamheten övertagits av Pehr Elfstrands son Per Elfstrand och skeppsbyggeriet fick stort uppsving. Vid Pehr Elfstrands död 1845 blev Anders Petter Göransson chef.
Efter 1850-talet konkurrerade järnvägarna om frakter eftersom fartygen var beroende av isfria hamnar för sjöfart året om. Skeppsbyggeriet började gå tillbaka. Göran Fredrik Göransson blev 1856 chef för firman, som året därpå gick i konkurs. Konkursdomen upphävdes dock 1861, och företaget organiserades om till Högbo Stål & Jernverks AB (i dag Sandvik). Det gamla firmanamnet användes jämsides med det nya tills Per Elfstrand avlidit 1862. Meddelanden från Gestriklands kulturhistoriska förening 1919; Elfstrand, P: Hamn, varv och sjöfart (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Lexe

småhusbebyggelse mellan Sätra och trafikplatsen Johanneslöt (Europaväg 4/riks-80). Namnet kommer från den gård, Stora Lexe, som under 1700-talet var lantställe för familjen Elfstrand. Daniel Elfstrands svärson Anders Petter Göransson övertog senare egendomen. Öster om Stora Lexe låg Lilla Lexe.
Villor började 1906 byggas i Lexe, som i slutet av 1930-talet expanderade. 1939 inkorporerades Lexe med Gävle stad. Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Tillbaka

Holmsunds herrgård

Bomhus. Lantgården Östra Holmsund förvärvades av Per Elfstrand, som köpte till mer mark och byggde upp ett stort lantbruk. De gamla byggnaderna revs och omkring 1815 uppfördes nya herrgårdsbyggnaden i fyra våningar av trä med ekonomiutrymmen i suterrängvåningen medan stora entrén via en terrass leder direkt till första våningen. Herrgården kallades nu för Nya Holmsund eller Stora Holmsund. Huset kröntes av ett åttakantigt torn där Elfstrand kunde se ut över Inre fjärden. Tornet togs bort vid en ombyggnad. Efter Per Elfstrands död övertogs fastigheten av sonen Gustaf. När Korsnäs Sågverks AB (se Korsnäs AB) i slutet av 1800-talet köpte Holmsunds stora ägor drevs jordbruket vidare till slutet av 1950-talet och herrgården blev efter en restaurering som avslutades 1960 lokaler för företagets representation. Elfström, B: Gävleborgares intresse för Bomhus (ingår i Bomhus, från fäbodbygd till industrisamhälle).

Tillbaka

Elfbrink-Elfstrandska gravkoret

Gamla kyrkogården, byggdes efter Olof Elfbrinks död av änkan Ulla och hennes syskon Pehr Elfstrand och Marie Göransson. Gravkoret, invigt 1842, ritat av arkitekten Carl Axel Setterberg efter Pehr Elfstrands förslag, är rektangulärt och har en romersk portik med fyra kolonner på östra långsidan. Tre gravvalv byggdes under gravkoret, en för varje familj. 1849 skänktes gravkoret till Gävle stads församling för jordfästningar. E.A. Hedin ritade 1899 en utbyggnad på västra långväggen.
Gravkoret kallades en tid enbart Elfstrandska (officiellt namnbyte genomfördes 1955) eftersom endast familjen Elfstrand gravsatte sina anhöriga där - släkten Elfbrink dog ut och familjen Göransson kom till Sandviken. Jordfästningar i kapellet upphörde 1979, men det används fortfarande vid gemensamma urngravsättningar på Gamla kyrkogården.

Tillbaka

Korsnäs AB

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

en av Gävles två största industrier med cirka 1.500 anställda i Gävle. Korsnäs är ett av Sveriges ledande skogsindustriföretag och tillverkar kartong, säck- och kraftpapper, fluffmassa till hygienprodukter och sågade trävaror. Välkänt är det starka säckpapperet som kan lyfta en bil - 1992 gjordes lyftet på Stortorget för en plats i Guinness' rekordbok.
Korsnäs Sågverks AB bildades 1855 på initiativ av löjtnanten Georg de Laval (1812-1868), som ville starta sågverk i Dalarna. Då han möttes av svalt intresse där vände han sig till Gävle. Brukspatronerna Göran Fredrik Göransson och August Lundeberg samt Per Elfstrand, Wilhelm Elfbrink, Frans Oscar Flensburg och Per Murén, affärsmän i handelshus i Gävle, tecknade andelar i företaget och köpte Korsnäs egendom vid sjön Runn öster om Falun, där ångsågverket byggdes och togs i drift 1858. Virket fraktades på den nybyggda Gävle-Dala Järnväg till brädgårdar på Alderholmen för export.
1879 anlades ett hyvleri på Brynäs där även bostadshus, Korsnäsgårdarna, byggdes för hyvleri- och brädgårdsarbetarna. 1890 uppfördes ett nytt hyvleri i Bomhus och 1899 flyttades såghus, bostäder, bogserbåtar och arbetare från Korsnäs till Bomhus - ett nytt sågverkssamhälle byggdes upp i Kastet. Sågen blev nu en av världens största anläggningar med 30 sågramar, dit virket flottades på Dalälven och från den en byggd timmerränna. I Karskär uppfördes 1910 en sulfitfabrik och 1915 en sulfatfabrik för framställning av pappersmassa. 1923 brann sågen och ett nytt sågverk byggdes upp.
1925 byggdes den första pappersmaskinen, 1932 började Korsnäs göra monteringsfärdiga bostadshus av trä och 1953 togs Sveriges första kraftpappersmaskin, PM 2, i drift.
1960 köptes Marma-Långrör AB, vars anläggningar i Vallvik såldes 1968 medan Marmaverken lades ner 1989.
1968 skedde en genomgripande modernisering av Korsnäsverken. Bland annat togs då ännu en pappersmaskin, PM4, i drift. PM5 startades 1976, och det möjliggjorde produktion av högkvalitativ kartong.
Under perioden 1985-1989 byggdes Korsnäsverken om och till för cirka 2,5 miljarder kronor. 1993-1996 byggdes PM4 om för ökad produktion och höjd produktkvalitet.
Korsnäs AB har även ägnat sig åt kraftproduktion genom delägande i Krångede AB från 1927 till 1993.
En stor miljösatsning inleddes 1990, då Korsnäs slutade använda klorgas i blekprocessen och tillverkningen av klor upphörde.
Korsnäs AB samlades med sina fyra verksamhetsgrenar i Korsnäs Holding AB, från 1993 helägt dotterbolag till Industriförvaltnings AB Kinnevik, där Invi & Co, Jan Stenbeck och Märta Stenbecks dödsbo blev ledande ägare.
Bernhard Martin ledde företaget 1894-1908, Gerdt Zimmerman 1908-1923, Wilhelm Ekman 1924-1942, Erik W Eriksson 1942-1960, Göran Lindblom 1960-1970. 1971 tillträdde docent Nils Landqvist som direktör, efterträdd av Lennart Ahlgren 1986-1993 och därefter Stig Nordin (VD även för Kinnevik) fram till 1998. Se även Den stora flytten Sundell, O: Korsnäs, ett skogsindustriföretag växer fram; Altin, T: Korsnäsbolaget 1855-1955; Sundin, U: Ett stort sågverk och dess flyttning vid sekelskiftet (stencil)

Tillbaka

Lindeberg, Wilhelm

(1861-1941) Gävle stadsbiblioteks bibliotekarie 1907-1931. Grosshandlare, ägde 1893-1924 trävaruexportfirman W. Lindeberg. Skrev artiklar om Gävles historia, publicerade i årsskrifter. Skrev också en extra omgång av Sehlbergs "Gefle och dess slägter" samt försåg dem med register. Dessa böcker förvaras nu på Länsbiblioteket.

Tillbaka

Badhusprojekt

Den längsta av de tre bassängerna i Murénska badhuset var 10,6 meter.

Den längsta av de tre bassängerna i Murénska badhuset var 10,6 meter.Fotograf: Ur Länsmuséets samlingar

1891 gjorde Ferdinand Boberg ett utkast till en byggnad för bad, gymnastiksal och bibliotek på den obebyggda tomt norr om brandstationen där Hotell Baltic senare byggdes. Projektet fullföljdes inte. Intresserade inbjöds 1899 att teckna aktier i ett bolag för en bad- och tvättinrättning, och arkitekten Wilhelm Klemming anlitades att rita förslaget till badhus - nu för placering i kvarteret Gåvan intill Immanuelskyrkan på Brynäs. Intressenterna ansåg att Gävle stad borde köpa aktier med räntemedel från Murénska fonden.
En kommitté gav året därpå arkitekten Aron Johansson i uppdrag att - återigen till tomten norr om brandstationen - rita en byggnad för karbad, simbassänger och gymnastiksal men även lokaler för folkbibliotek, föreläsnings- och konsertsal. Dessa delar ritades så att de kunde byggas till när de ekonomiska resurserna fanns.
Johanssons förslag från år 1900 gav bygget i sin helhet imponerande mått, och det pampiga intrycket förstärktes av de olika delarnas murmassa och torn över infarten till gården. Kostnaderna på över 800.000 kronor ansågs dock för höga.
Arkitekten Ture Stenberg fick i uppdrag att tillsammans med Johansson och professorn Carl Curman rita ett förslag till mindre badhus. Förslaget antogs 1904, Murénska badhuset byggdes på en tomt söder om Gavleån och invigdes 1907. Källor: Karlström, T: Gävle stadsbild; Arkitektur och dekorativ konst (ingår i Teknisk Tidskrift häfte 4 1902).

Tillbaka

Idrottshusprojekt

1923 kom förslag om att bygga ut Murénska badhuset med en modern simhall. Efter flera utredningar kom arkitekterna Langeldal och von Schmalensee 1944 med ett förslag som stadsfullmäktige godkände 29 januari 1945. Det innebar att badhuset skulle byggas om invändigt, att en biblioteksbyggnad i tre våningar skulle uppföras öster därom och att ett idrottshus skulle byggas med långsidan mot Muréngatan. En öppen gård med namnet Medborgarplatsen skulle avslutas i söder mellan Muréngatan och Södra Centralgatan med en arkadbyggnad för klubbrum. Mellan idrottshuset och badhuset skulle en modern simhall uppföras. Men projektet realiserades aldrig.
Se även Idrottshusrevyer.
1954 kom förslaget att idrotts- och badhus skulle byggas på Rettigska barnhemmets tomt. Senare modererades förslaget till att gälla enbart badhus efter förslag av bland andra Sven Rohlén, och på tomten byggdes Strömbadet som invigdes 1960.
Biblioteksstyrelsen önskade sig kvarteret Possen (norra delen av Slottstorget) som läge för nytt hus men Gävle stadsbibliotek fick sin nya byggnad, invigd 1962, i kvarteret Gefle Vapen öster om Possen med huvudentré vid Södra Strandgatan, numera från Slottstorget 1.
På 1990-talet kom fritidsnämnden med förslaget att köpa in järnvägens gamla lokstallar och angränsande byggnader på Nynäs för att bygga om till Idrottens hus. Där skulle gymnastik och annan inomhusidrott få lokaler. Även skyttebanor skulle få plats. Inga pengar anslogs av kommunfullmäktige och förslaget föll.

Tillbaka

Mattsson, Johnny

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

(1906-1970), konstnär, känd profil i Gamla Gefle. M. var självlärd konsthantverkare, gjorde bruksföremål och båtar med segel i trä som såldes av hemslöjdsaffärer, på Skansen och i Furuviksparken. Startade 1941 Gefle Slöjd med verkstad och butik vid Södra Kungsgatan 21, flyttade 1945 till Timmermansgränd 3. Då fastigheten revs vid omdaningen av Söder fick M. 1955 lokaler i Frejas hus på Ruddammsgatan 15. Fyra år senare återvände han till Gamla Gefle, till Rettigsgatan 1, en liten stuga i hörnet mot Västra Islandsgatan. Han blev talesman för de som bodde där och kom med många idéer till samarbete. Var medlem i sällskapet Söderbröderna, som initierade till Midnattsmässan på julnatten, och underhöll sina vänner med dragspelsmusik, sång och egna dikter. 29 av de visor han diktat finns registrerade på STIM och ett häfte med tre skärgårdsvalser är utgivna, bland andra "Limövalsen".
1947 gjorde han sin första ölgås, en produkt som fick stor betydelse för honom liksom hans välkända kåsor. M. började också göra konsthantverk, figurer i rena former som ofta föreställde madonnor, sjöjungfrur och pingviner.
1951 såg Philibert Humbla Johnny Mattssons föremål och träskulpturer och blev intresserad. 1952 hade M. på Gävle museum ( Länsmuseet), där Humbla var intendent, sin första utställning. Den blev mycket uppmärksammad.
M. gjorde endast ett fåtal offentliga utsmyckningar i Gävle, bland dem "Ankaret och seglet" i koppar 1968 vid Solbergahemmet i Hamrånge och "Två människor" i marmorkross och betong, köpt av Gävle stad 1956 och placerad utanför M:s bostad. Han hade flera idéer till utsmyckningar, bland annat ett sjöfartsmonument, "Tre ankare", och 1957 en skulptur av Joe Hill att ställas vid Folkets hus, men inget av förslagen utfördes.
M. hade mer än 30 egna utställningar och deltog i ett 20-tal samlingsutställningar i Sverige och utomlands, bland annat i USA och Venezuela 1953 och Australien 1954. 1953 fick han också i uppdrag att formge entrédörrarna i Sundsvallsbankens nybygge på Drottninggatan.
Från 1954 gjorde han ett 60-tal bruksföremål åt Reijmyre glasbruk, några visades i Gävle 1955.
Han fick många utmärkelser, däribland silvermedalj vid Gävleutställningen 1946, Gefle Dagblads kulturpris 1963 och Gävle stads kulturpris 1965. Lidman, H: Johnny Mattsson, träkonstnär.

Tillbaka

Länsmuseet

Södra Strandgatan 20, grundades på en donation av John och Antonie Rettig. De testamenterade 1.400.000 kronor för museibyggnad, inköp till och förvaltning av ett museum för Gävle stad. Dessutom testamenterade de sina samlingar av konst och konsthantverk.
1940 invigdes Gefle museum, som enligt Antonie Rettigs önskemål skulle likna hennes systers palats i Köpenhamn. Stadsarkitekten S.H. Wranér svarade för ritningarna, och utsmyckningen ovan huvudentrén är gjord av Stig Blomberg. Den anspelar på Viktor Rydbergs dikt "Snöfrid".
Den förste museichefen, länsintendenten Philibert Humbla, ordnade de samlingar som Gästriklands Kulturhistoriska Förening skänkt till museet.
1972-1973 gjordes om- och tillbyggnader, 1993 renoverades museets inre. Bland annat togs takkupor upp i översta våningen, som fick ytterligare utställningsytor för den moderna konsten. Med stöd av Gästrikefonden inreddes en samlingssal, Per Eriksson-salen. Namnet togs efter Gästrikefondens donator, patron på Hofors bruk, ägare även av Kungsgårdens herrgård. Eriksson avled 1928.
1978 bildade Gävle kommun, Gävleborgs läns landsting och Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund en stiftelse, och museet blev länsmuseum. Från 1996 har landstinget huvudansvaret för museet, som har en stor regional verksamhet med arkeologiska undersökningar, byggnadsvård, rådgivning och utställningar i hela länet.
Länsmuseet har utställningar och regelbunden musik- och föreläsningsverksamhet. För allmänheten står Café Rettig, Faktarummet, referensbibliotek och bildsamlingar öppna. Även de kulturhistoriska samlingarna har breddats, bland annat med en donation av Hedvig Ulfsparre, och museet har en betydande samling modern konst.
Länsmuseet och Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund ger sedan 1979 med sponsorsstöd ut tidskriften Läddikan. Gävle Musei Vänner stöder museet med inköp till samlingarna och har lämnat bidrag till ett rum med silver- och glaskonst av Gunnar Cyrén, invigt 19 maj 1996 av kung Carl XVI Gustaf. Stöd till museet lämnas även av en sponsorklubb där många av länets företag är medlemmar. Berlin, N: Gävle Museum.

Tillbaka

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

biograf på Nygatan 43, stängdes 1990 då huset revs.
Röda Kvarn startades 1912 av Erik Hammar, och Svensk Filmindustri blev delägare 1934 då biografen med sina 600 platser renoverades efter ritningar av Sven Wranér. Fasaden pryddes med masker som bevarades vid rivningen och sattes på det bostadshus som byggdes på tomten.

Tillbaka

Nynässkolan

Hälsingegatan 2, låg-, mellan- och högstadieskola, ritad av Sven Wranér. De första byggnaderna togs i bruk hösten 1949. 1950 fick Nynässkolan en ek som vårdträd av Gefle Stads Sparbank.
Den 8 oktober 1951 signerade konstnären Bertil Lundqvist den väggmålning i Nynässkolan som han fått folkskolestyrelsens uppdrag att utföra.
En tillbyggnad med bland annat matsal var klar hösten 1958.

Tillbaka

Lillhagsskolan

grundskola i Bomhus, invigd 1961.

Tillbaka

Bomhus Folkets hus

Bomhus Folkets hus.

Bomhus Folkets hus.

Det första Folkets hus byggdes i början av 1900-talet på "Klockar-Calles" tomt i Kristinelund. 1927 köptes på initiativ av syndikalisterna i Bomhus ett hus i Högsta som fick namnet Borgen. På Signalberget vid Furuviksvägen invigdes 1934 ett nytt Folkets hus i funkisstil som bland annat innehöll en biograf. Huset restaurerades och byggdes om 1951.
Nya Folkets hus i Bomhus centrum, där även en filial för Gävle stadsbibliotek fick lokaler, togs i bruk 1990. Skulpturen "Glipan" av Hans Tjörneryd, 1991 beställd av Gävle kommun, placerades utanför Folkets hus. Gamla Folkets hus revs 1991.
Källa: Lindstedt, H: Folkets hus historia i Bomhus (ingår i Bomhus - från fäbodbygd till industrisamhälle).

Tillbaka

Gävleutställningen 1946

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

Vid Gävletravet arrangerades 21 juni-4 augusti 1946 en utställning med anledning av Gävle stads 500-årsjubileum. På 350.000 kvadratmeter visade 530 utställare sina produkter. En stor satsning hade försvaret gjort, liksom de stora industrierna omkring Gävle och företag i Gävle med produkter som Läkeroltabletten och Swings Rakblad. Gefle Handtverksförenings medlemmar hade en egen paviljong. Utställningens restauranger kallades Tre Ankare, Blå Fältet och Silverströmmen.
Utställningen finns dokumenterad på bilder och på en film av Birger Bellander, "En sommarsaga på Sätraåsen", förvarad i Gävle stadsarkiv. Utställningen besöktes av drygt 760.000 personer, däribland kronprinsparet Gustav Adolf och Louise. Den gav ett nettoresultat på drygt 230.000 kronor, varav 40.000 användes för konstnärlig utsmyckning och 110.000 som grundplåt till en utställningshall (se Gävle utställningshall) och för stöd till småindustri och hantverk. Se även Gävle 500 år. Artiklar i Gefle Dagblad 22 juni-5 augusti, 26 november 1946.

Tillbaka

Gävle Teater

i norra änden av Rådhusesplanaden är ett av Sveriges äldsta i bruk varande teaterhus. Axel Fredrik Nyström ritade och byggmästaren J.F. Lindeberg uppförde teaterbyggnaden, en av landsortens största och mest påkostade. Den invigdes 1878.
En nyhet var att arkitekturen formades efter byggnadens funktion och visar salongens kupolformade tak och scenens höga byggnadskropp, som avslutas mot söder av en gyllene lyra på taket, mot norr av en teatermask. Entrén har sin förebild i Parisoperan med flera portar som ovanför har runda nischer med byster av Mozart, Shakespeare och Molière. På namntavlorna stavas Shakespeare Shakspeare, möjligen enligt en gammal stavning, och Molières namn har fått fel accent (Moliére).
Redan när det gamla spektakelhuset förstörts vid stadsbranden 1869 började sällskapet NT samla pengar till eget teater- och musikhus, men man skänkte pengarna till Gefle Teaterhus AB, bildat 1875, för att uppföra en "teater för Gefle stad". 1881 gick Gefle Teaterhus AB i konkurs och ett nytt bolag bildades. Gefleborgs Läns Sparbank hade fordringar i teaterbolaget och köpte 1895 byggnaden, varefter den renoverades både in- och utvändigt. Entrén byggdes över 1915. 1928 beslutade stadsfullmäktige att köpa teatern för räntemedel från Per Muréns donationsfond.
Förslag fanns 1941 om att Gävle Teater skulle om- och tillbyggas för att kunna fungera som konserthus, men det föll.
Teatern återinvigdes 1957 efter renovering av Sven Wranér. Den fick då förändrad foajé och ny färgsättning. Vestibulen, som försågs med glasdörrar, fick en fontän formad av Stig Blomberg. Östra långsidan tillbyggdes med glas och metall för teaterkafé, inredd i modernaste stil, senare ombyggd för bland annat biljettkontor.
På norra gaveln tillbyggdes i början av 1980-talet en scen och andra utrymmen för Folkteaterns verksamhet.
Vid en renovering, utförd 1984-1985 (arkitekter Marianne Dahlbäck och Göran Månsson), återfick salongen sin 1870-talsstil, vestibulen sitt gamla utseende och Café Amadeus inreddes i övre foajén. De gamla dekorerna och färgerna togs fram under ledning av konservatorn Per Mattsson. Teatern fick för tillbyggnad och renovering Kasper Salin-priset 1985 och byggnadsminnesförklarades 1987. Karlström, T: Gävle teater 1878-1978; Jacobsson, K: En gammal teater återuppstår. Se även. Lindeberg, M: Från opera- och spektakelhus till Gävle teater(ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Murénska badhuset

Murénska badhuset

Murénska badhusetFotograf: Carl Larsson (ur Länsmuseets samlingar)

eller Murénbadet, "Murre" som det i dagligt tal kallades, låg där polishuset ligger i korsningen Centralgatan-Södra Strandgatan och var med sina trappstegsgavlar ett viktigt inslag i stadsbilden men revs 1966 sedan Strömbadet tagits i bruk. Räntan från Per Muréns donationsfond användes till att bygga badhuset, som invigdes 1907.
Det fyra våningar höga tegelhuset, ritat av Ture Stenberg, hade en stor och en liten simhall, olika typer av specialbad och karbad och ansågs vara ett av landets förnämsta badhus. En gång i veckan fick kvinnor bada till rabatterat pris, männen fick samma förmån två gånger i veckan. 1910 inreddes även en tvättinrättning i huset.
På 1940-talet fanns planer att bygga på badet med ett idrottshus (se Idrottshusprojektet), men de förverkligades inte. Sedan nytt badhus tagits i bruk användes stora simhallen en tid som lokal för pingstförsamlingen medan en ny kyrka byggdes. Lokaler i huset användes även för yrkesskola, konstnärsateljé med mera. Se även Badhusprojekt. Ljungström, J.G: Artikel i Gefle Dagblad 1995-09-11.

Tillbaka

Folksamhuset

i hörnet Norra Kungsgatan-Norra Strandgatan invigdes i november 1971. Formgivare var firman Ahlgren-Olsson-Silow, som även ritat förvaltningshuset. De båda byggnaderna står som pendanger på varsin sida av rådhuset. I gatuplanet finns butikslokaler. Mot Gavleån öppnades restaurang Baldakinen, som därefter blev Victoria och senare Garbo och Heartbreak Hotel.
På tomten stod tidigare ett affärshus där bland andra Sandbloms Porslin och Leksaker hade lokaler i två plan. 1918-1947 fanns Folkets hus på en annan del av tomten.

Tillbaka

Handelskammaren

se Mellansvenska handelskammaren.

Tillbaka

Selggren

grosshandlarfamilj som härstammar från Säljemar i Hille.
  1. Jonas (1705-1782), handelsman.
  2. Olof (1738-1815), son till Jonas (1), grosshandlare och rådman. Ledde återuppbyggnaden av rådhuset efter stadsbranden 1776.
  3. Johan (1749-1837), son till Jonas (1), grosshandlare.
  4. Jonas (1806-1896), son till Johan (3), rektor vid Lärdomsskolan 1839 (se Gefle skola och gymnasium), därefter vid Gefle högre allmänna läroverk (Vasaskolan) till 1866. Släktforskare, ordförande i stadsfullmäktige 1864-1874, riksdagsledamot för borgareståndet 1859-1861, i första kammaren 1866-1867, landstingsledamot 1863-1869. Var liberal och arbetade för frihandel. Lämnade donationer till Gävle stad (se Selggrenska sanatoriet). Elfstrand, P: Till person- och släktkrönikan i äldre tid (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Murén, Per

(1805-1888), legendarisk affärsman och politiker. M. föddes i Gnarp, Hälsingland, men flyttade till Gävle där han utvecklades till en aktiv, initiativrik och framgångsrik man. Han var bland annat med om att bilda Gefle Manufaktur AB 1849, Gävle-Dala Järnväg AB 1854 och Korsnäs Sågverks AB (se Korsnäs AB) 1855. M. deltog 1868 också i rekonstruktionen av Sandvikens Jernverk AB (Sandvik) efter en konkurs och initierade till att en bank öppnades i Gävle.
M. kom i handelslära i Gävle och kunde som 25-åring öppna egen handel. Efter ett 20-tal år intog han en dominerande plats i Gävles affärsliv och var drivande vid startandet av nya industriföretag. Han var ledamot av Borgerskapets äldste, stadsfullmäktiges förste ordförande i ett år 1863, deltog i riksdagarna 1847-1868 och var ordförande i landstinget 1864-1869. Det sägs att han kallades Kungen av Gävle.
M. var radikalt liberal i tull- och näringsfrihetsfrågor, arbetade för demokratiska reformer och sociala förbättringar men avvisade förslagen om begränsning av barnarbete.
Murén var en av Gävles rikaste personer och testamenterade medel till bland annat Borgarskolan. När alla av Murén själv angivna donationer var genomförda och släktingarna fått sitt återstod 650.000 kronor till Gävle stad. Pengarna placerades i P. Muréns donationsfond, och räntan därifrån gav medel till att bygga bland annat Murénska badhuset.
1946 överlämnade Gävle-Dala Järnvägs AB 200.000 kronor till staden till en springbrunn och ett minnesmärke över Murén. Springbrunnen blev Gudinna vid hyperboreiskt hav.
I hörnet Södra Centralgatan/Södra Strandgatan, mellan Länsmuseet och polishuset, står en bronsskulptur, avtäckt 1953, föreställande Per Murén och formad av Nils Möllerberg, med inskriptionen "Per Murén 1805-1888, Borgarståndets vice talman, stadsfullmäktiges ordförande. Framsynt och handlingskraftig gagnade han fäderneslandet och Gävle stad som järnvägsbyggare, industrigrundare och donator".
Skulpturen av Per Murén kom till genom en tävling mellan Nils Möllerberg och Bror Marklund där så bemärkta konstnärer som Carl Eldh och Bror Hjort satt i juryn. Svenskt biografiskt lexikon; Mansfeld-Håkansson, S: Skulptur i Gävleborg; Ehn, M: Skulpturstaden Gävle, en vägledning.

Tillbaka

Gudinna vid hyperboreiskt hav

Gudinna under snö 1995.

Gudinna under snö 1995.Fotograf: Annakarin Björnström

skulptur på Rådhustorget, invigdes i maj 1956. Initiativet kom från Gävle-Dala Järnvägs AB som i samband med Gävles 500-årsfirande 1946 överlämnade en gåva på 200.000 kronor för att "hugfästa tillkomsten av landets första större järnväg och dess främste tillskyndare, Per Murén". Önskemålet var en springbrunn på Rådhustorget och en minnesstod vid bolagets järnväg. Per Muréns minnesstod blev en skulptur placerad mellan polishuset och Länsmuseet. Se även GDJ-fonden.
Uppdraget att göra springbrunnen gick till Eric Grate, som ritade en kraftfull kvinna liggande i ett brunnskar. Den utställda modellen fick mycket kritik som grov, vulgär och skandalös. Med den föreslagna hästsvansen ändrad till en hårknut blev gudinnan huggen i granit enligt förslaget. Brunnskaret, som i delar formats av granit, monterades på plats.
Springbrunnen, som till en början kallades Gävle-Dalabrunnen eller Dalabrunnen, kallas i dag för Gudinnan, i folkmun Fnasket i plasket.
Gudinnan ingår nu i bilden av Gävle och används som symbol på trycksaker och liknande. Mansfeld-Håkanson, S: Skulptur i Gävleborg; Ehn, M: Skulpturstaden Gävle

Tillbaka

Tredelad vilande figur, draperad

"Three Piece Reclining Figure, draped" av Henry Moore, skänkt av GDJ-fonden 1976, är placerad på Slottstorget. Se även Skulpturstaden. Ehn, M: Skulpturstaden Gävle

Tillbaka

Musicerande änglar

även kallade Fem musicerande genier, skulpturgrupp av Carl Milles i Stadsträdgården, vid Gavleåns östra strand, skänkt av GDJ-fonden 1983.

Tillbaka

Auroras seger

Skulptur av Staffan Nihlén vid gamla kvarnrännan vid Gavleån, mellan Drottningbron och Kvarnbron. Skulpturen, som vilar på ett fundament av Gävlesandsten, invigdes i juni 1994. Den är utförd i sardinsk granit, beställdes för denna plats av GDJ-fonden, som skänkt verket till Gävle kommun.
Aurora är i romersk mytologi morgonrodnadens gudinna. Ehn, M: Skulpturstaden Gävle.

Tillbaka

Najad

skulptur som vid Islandsbrons fäste på Norra Skeppsbron vänder sitt ansikte mot havet. Najad är formad av Peter Mandl, född i Prag, utbildad bland annat på Konstfack i Stockholm. Najad skänktes 1994 till Gävle kommun av GDJ-fonden. En replik finns i Växjö. Ehn, M: Skulpturstaden Gävle.

Tillbaka

Konserthuset

Att bygga konserthus i Gävle är något som har diskuterats i många år och många förslag har lagts fram. Vid sekelskiftet ritade Aron Johansson ett förslag (se Badhusprojekt). På 1930-talet kom idén att bygga ett konsert- och bibliotekshus, men den övergavs 1938 då man ansåg att ett konserthus med 800 sittplatser skulle byggas. Alternativ till placering angavs, bland annat vid västra delen av nuvarande Slottstorget, kvarteret Ateneum vid Stortorget och tomten där nu Förvaltningshuset ligger.
När teaterns ombyggnad diskuterades 1947 föreslogs att en konsertsal borde byggas till. Diskussionen tog ny fart på 1980-talet, och då kom hotellchefen Börje Nordberg och fastighetförvaltningsbolaget Atrium med idén att bygga konserthus med kongresshall på varuhuset Domus tak med en glasad gångbro till varuhuset Winn med dess hotell.
Andra alternativ som förekommit i debatten:
· att bygga om Norra skolan, där orkestern hade repetitionslokaler,
· ett kongress- och musikhus i anslutning till Folkparken,
· Slottstorget,
· Norra Rådhusesplanaden, bakom Gävle Teater.
När nya lokaler skulle uppföras för Högskolan i Gävle/Sandviken (se Högskolan i Gävle) på Alderholmen föreslogs att de skulle kombineras med kongress- och konsertlokaler (se Alderholmsprojektet). Men när högskolan flyttade till Hälsinge regementes gamla kaserner kom inget konserthus till stånd och diskussionen om placering tog ny fart. Södra delen av Slottstorget var ett förslag - gamla högskolan, Folkets hus, Böndernas hus och Kvarnparken några andra.
När Strömbadets renovering samtidigt diskuterades blev beslutet att anlägga badhus vid utomhusbadet på Fjärran Höjder och bygga om Strömbadet till konserthus.
Bygget av konserthuset började i maj 1996 och det invigdes i januari 1998. Konserthusets stora konsertsal, Gevaliasalen, rymmer 820 sittande eller 1.000 stående åhörare. Bo Linde-salen för kammarmusik har plats för 170 personer. Båda lokalerna är lämpliga för för konferenser och sammanträden. Ett musikbibliotek för allmänheten har byggts upp i konserthuset och restaurang med kafé är öppen även under dagtid.
Konserthuset har ritats av Bo Karlberg på Lund & Valentin Arkitekter, Göteborg. Trapphallen har utsmyckats med Gun Gordillos "Notation" och Bo Linde-salen med "Konst, tid och tanke" av Marika Mäkelä. Utanför entrén står "Flerhalsad cello", en bronsskulptur av Armand (Armand Pierre Fernandez), skänkt av GDJ-fonden.
Viss del av projektet har fått ekonomiska bidrag av sponsorer. Kinnevik, ägare av Korsnäs AB, har lämnat garanti för 27 konserter de tre första åren. Kraft Freia Marabou AB, se Kraft Foods AB, har lämnat 1,5 miljoner kronor och Sparbanksstiftelsen Nya 600.000 kronor. Föreningar har också bidragit, däribland Sällskapet NT med 150.000 kronor.

Tillbaka

Sparbankshuset

vid Stortorget i hörnet mot Nygatan byggdes av Gefle Stads Sparbank 1897-1899 efter ritningar av Aron Johansson och fick florentinsk stil. Bottenvåningen med stora fönster inreddes till banklokaler med bostäder i de övre våningarna. Taklistens fris har förgyllda inskriptioner. Mot torget står det "Sparad penning är som vunnen, dubbelt värd om ädelt brukad". Och mot Nygatan: "Lat hand gör fattig, idog hand gör rik".
1964 sålde Sparbanken huset till Gävle-Dala Stadshypotek som hade sin verksamhet där till 1990. Därefter använde Konstcentrum bottenvåningen en tid, varefter HSB disponerat lokalerna för distrikts- och lokalkontor. I portiken mot Nygatan satte Gävle-Dala Stadshypotek 1983 in en bronsport i två delar som ritats av Per Nilsson-Öst. De har motiv från Gävle och Falun. Senare sattes även en grind i järnsmide in i ingången till portiken.
Sparbanken har genom åren även disponerat ett par andra byggnader i centrala Gävle, men begreppet Sparbankshuset brukar enbart gälla den gamla byggnaden vid Stortorget. Ehn, M: Skulpturstaden Gävle.

Tillbaka

Gefleborgs Läns Sparbank

startades 1881 och fick 1888 lokaler i Börshuset. Där blev banken kvar ända till 1960 då ett nytt bankhus byggts i hörnet Nygatan/Norra Köpmangatan. 1961 slogs banken, som då ändrat stavningen till Gävleborgs Läns Sparbank, samman med Gefle Stads Sparbank. Se även Sparbanken och Banker.

Tillbaka

Joakims backe

norr om centrala Gävle, har fått namn efter grosshandlaren Joachim Hindrich Mau (1704-1792). Han hade ägor i Sätra som kallades Joakims mark men även Jockums mark. Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Tillbaka

Societeterna

i Gävle - Fiskaresocieteten, Handelssocieteten, Hantverkssocieteten och Skepparsocieteten - tillvaratog sina medlemmars intressen i deras yrkesroll och lämnade vid behov stöd och hjälp. Societeterna deltog även i stadens allmänna förvaltning från 1700-talet till 1862 då en ny kommunallag trädde i kraft. Societeterna utsåg stadens 24 äldste och nämnder som valde riksdagsmän, borgmästare, rådmän och stadssekreterare. De utsåg även ledamöter till bränneridirektion, kyrkoråd, änkekassa, fattighjälpskassa och på 1800-talet ledamot i drätselkammaren, skoldirektionen, Sparbanken och liknande uppdrag i staden. Ett liknande sällskap, Ståndspersonssocieteten, hade inga representanter i den kommunala förvaltningen men däremot i andra styrelser. Se även Gävle stads äldre förvaltning. Fyhrvall, O: Bidrag till Gefle stads historia och beskrifning.

Tillbaka

Wetterling, Gunnar

(1891-1967), stadsarkitekt i Gävle 1922-1932, länsarkitekt i Stockholms län 1932-1940, därefter stadsarkitekt i Stockholm. Utbildad vid Tekniska Högskolan 1913 och Konsthögskolan 1916. Ritade i Gävle bland annat Sankt Ansgars hus, Hotell Baltic, Westergrenska stiftelsen, Ericssonska stiftelsen och Södra station. Dessa byggnader anses vara höjdpunkterna i Gävles arkitektur före 1960-talet. Wetterling är också internationellt uppmärksammad. Från Gästrikland 1980; Monk, K: Artikel i Gefle Dagblad 3 augusti 1997.

Tillbaka

Centralstationen

byggdes 1876-1877 av Gävle-Dala Järnvägs AB efter ritningar av M.A. Spiering för att ersätta Gefle station på Alderholmen. Byggnaden på- och ombyggdes 1900-1901 under ledning av Sigge Cronstedt, som gjorde fasaden tung och massiv. Huvudentrén fick stor rundad portal och ett tak med texten "Centralbangård" ovanför. En vindsvåning som försågs med ett ur och smyckades med balustrader byggdes på mitten av huset. Exteriören har i stort sett inte förändrats sedan dess, men centralstationens inre har ändrats flera gånger, senast i början av 1990-talet. Källa: Karlström, T: Gävle stadsbild.

Tillbaka

Maxim

populär danslokal i gamla Södra station på 1940-talet. Numera går hela byggnaden under namnet Maxim, åtminstone i folkmun.

Tillbaka

Nygren

Gävlefamilj som är mest känd för att ha byggt upp Furuviksparken till en modern nöjespark.
1. Gösta, egentligen Gustaf Hjalmar (1899-1953), gift med Laila Sandström, skaparen av den moderna Furuviksparken och ledare för verksamheten till sin död.
Han blev efter en tid som handelsresande försäljare för Vict. Th. Engwall & Co 1923, avancerade till disponent och försäljningschef 1927. Köpte 1935 tillsammans med sin chef Sven Engwall och hotellägaren Oscar Zedrén den förfallna Furuviksparken av Statens Järnvägar. Parken rustades upp och återinvigdes 1936, dess verksamhet och utveckling till en modern nöjespark blev Gösta Nygrens livsuppgift.
2. Hildur (1896-1962), född i Gävle och äldre syster till Gösta (1). Började som folkskollärare, blev 1951 ecklesiastikminister och senare undervisningsråd.
Efter folkskollärarexamen 1918 fick hon sin första tjänst vid Böna skola. Hon var intresserad av nya pedagogiska idéer och drev ett försök med fri pedagogik i Islandsskolan i fem år. Blev som första kvinna distriktsöverlärare 1941.
Hildur Nygren var skolsocialt och politiskt intresserad och var ledamot i hälsovårdsnämnden, mödravårdshjälpen och stadsfullmäktige på 1930- och 1940-talen för socialdemokraterna.
Ledamot i andra kammaren 1941-1952, extra ordinarie undervisningsråd i skolöverstyrelsen 1947 och ordinarie 1951 med ansvar för skolsociala frågor. Under några månader samma år var hon också ecklesiastikminister.
Hon arbetade för bättre hjälpmedel till blinda och döva barn, för skolhälsovård och fria skolmåltider. Drev i Folkskollärareförbundet, där hon var ledamot i styrelsen, bland annat kravet på lika lön för kvinnliga och manliga folkskollärare. Delegat i Europarådet 1950-1952. Hon skrev 1932 "Geografi för folkskolan 1-2" och medverkade med artiklar i fackböcker och tidskrifter.
3. Karl-Erik (1910-1991), bror till Gösta (1) och Hildur (2), var advokat i Gävle tills han 1943 utsågs till kommunalborgmästare i Sandviken. 1961 blev han ekonomidirektör för Nordiska museet, 1962 ekonomidirektör för Skansen i Stockholm och 1963 dess VD. Han blev kvar i Skansens verkställande ledning till sin pensionering.
4. Lars född 1929, son till Gösta (1), vice VD i Furuviksparken 1966-1985. Han fick lära sig rida, uppträdde som ryttare i Furuviksbarnen och i Furuviks ungdomscirkus. Skötte under många år artistbokningarna för Furuviksparken och hade kontakter med världsartister och svenska stjärnor. Gifte sig 1959 med skådespelerskan Christina Lindström.
5. Laila, "Lill-Laila", gift Söderberg, född 1935, dotter till Gösta (1). Direktör för Furuviksparken 1967-1985. Lill-Laila, som lärde sig rida vid fyra års ålder, var som femåring Sveriges yngsta skolryttarinna, tränad av kända cirkusartister som kom till Furuviksparken. Hon deltog i Furuviksbarnen och Furuviks ungdomscirkus, teater, cirkusnummer och riduppvisningar. Som utbildad i restaurangbranschen övertog hon den delen i Furuviksparken efter sin mamma Laila Nygren och blev direktör när företaget ombildades till familjebolag. Svenskt biografiskt lexikon.

Tillbaka

Engwall

familj som sedan mitten av 1800-talet bedrivit grossistverksamhet i Gävle och som startade det kafferosteri som marknadsför det än i dag världskända varumärket Gevalia.
1. Victor Theodor (1827-1908), grosshandlare, grundare av Vict. Th. Engwall & Co och dess chef till 1882.
Han startade på 1860-talet också en tändsticksfabrik, förmodligen vid Södertull.
2. Ernst Viktor (1855-1915), son till Victor Theodor (1), inträdde i firman 1875, blev faderns kompanjon 1882 och ledare för företaget mellan 1882 och 1915. Ernst Viktor ägde aktier i flera rederier i Gävle, var ledamot i stadsfullmäktige 1886-1915 och i drätselkammaren, hade styrelseuppdrag i Borgarskolan, i Gefleborgs Läns Sparbank från 1888, i Centralstyrelsen för Gefleborgs Enskilda Bank och flera andra företag i Gävle. Han var en av initiativtagarna till bildandet av Handelskammaren i Gävle. Gift med Hilda, född Johansson, en skicklig pianist som gav stöd till musikbegåvade ungdomar och en stor donation till Gefle Orkesterförening.
3. Emil (1863-1923), son till Victor Theodor (1), civilingenjör 1887, kom till Vict. Th. Engwall & Co 1893, blev kompanjon 1898, vice VD 1905 och VD 1915-1916. Emil Engwall hade förtroendeuppdrag för Gävle stad, var som ordförande i belysningsstyrelsen drivande kraft för anläggandet av elektricitetsverket.
4. Carl Fredrik son till Victor Theodor (1), delägare i Helsans mineralvattenfabrik och grundare av kolonialvarufirman Carl Fredrik Engwall som kom att ingå i Engwall, Hellberg & Co.
5. Sven (1891-1967), son till Ernst Viktor (2), VD i Vict. Th. Engwall & Co 1916-1963. Tog sjöofficersexamen 1912, blev reservofficer och tjänstgjorde under båda världskrigen i flottan samtidigt som han skötte företaget.
Ordförande i Gefle Manufaktur AB, Furuviksparken AB, Rederiaktiebolaget Saturnus, Gefle köpmannaförening med flera bolag och organisationer. Vice styrelseordförande i Stockholms Rederi AB Svea, AB Finnboda Varv och andra rederier och partsrederier. Engwall var en skicklig kappseglare och engagerad i Gefle Segelsällskap.
6. Jacob (1922-1986), son till Sven (5). Anställdes i Vict. Th. Engwall & Co 1950, studerade kaffeproduktion i Brasilien och USA i början av 1950-talet, blev vice VD 1952 och var VD 1963-1972. När firman såldes 1971 kvarstod Engwall under ett år som VD.
Partsredare i Nordship 1976, 1985 delägare och tillförordnad VD i Stefan Trybom AB, ägare av Nordshipflottan med åtta fartyg. Ordförande i Gefle Köpmannaförening 1963. Jacob Engwall var skicklig starbåtseglare och flerfaldig svensk mästare i båten Ta Fatt.
Nordshipflottan har senare övertagits av sonen Torsten.
En uppmärksammad händelse var kidnappningen 1963 av ett av barnen. Dramat slutade dock lyckligt samma dag. Arbell, G, med flera: Handelshuset Vict. Th. Engwall & Co 1853-1953.

Tillbaka

Britt

motorbåt som i början av 1950-talet användes som sightseeingbåt längs Gävlekusten och under några år även som turbåt till Limön. Britt togs ur trafik hösten 1958 efter en besiktning som bland annat avslöjade att skrovet var helt murket. 1960 såldes Britt till en privatperson på Eskön. Se även Bönan och Turbåtar.

Tillbaka

Furuviksbarnen

Furuviksbarnen bygger en mänsklig pyramid med Hedenhös-tema 1997.

Furuviksbarnen bygger en mänsklig pyramid med Hedenhös-tema 1997.Fotograf: Lasse Halvarsson

kända över hela Sverige och populära inslag i Furuviksparkens sommarprogram, grundades 1936 ur folkdanslaget Furuviks Ungdomslag, som uppträdde i Valbodräkter, och Barnkabarén. Båda grupperna leddes av Johan Jansson, "Farbror Johan". Furuviksbarnen kom senare att få Bodo West Rosenberg som ledare under många år. För musiken svarade bland andra Gösta Nilsson, och Yngve Eriksson med musiker var senare husband i många år. Bodo West efterträddes under ett antal år av dottern Nina Rosenberg. Furuviksbarnens veteranförening bildades 1984. Furuviksbarnen 50 år, 1936-1986.

Tillbaka

Cirkus Houcke

som kom att få betydelse för Furuviksparkens cirkus har gamla anor.
Jean Léonard Houcke (1816-1860-talet) var konstryttare och reste mycket i Sverige med Cirkus Léonard. Familjemedlemmarna blev svenska medborgare.
Äldste sonen Adolphe startade 1877 en ny Cirkus Léonard sedan den gamla upplösts efter faderns död. Han turnerade i Sverige och lät 1880 uppföra en enkel cirkusbyggnad på Alderholmen i Gävle där han visade hästdressyr.
Den svenskfranske cirkusdirektören Jean Houcke (1878-1973), brorson till Adolphe, kom 1940 till Cirkus på Djurgården i Stockholm men fick svåra ekonomiska problem. Gösta Nygren löste ut honom - och Houcke med familj, några av artisterna och de 30 hästarna kom till Furuviksparken. Nygren lät på kort tid uppföra en cirkusbyggnad med anvisningar av Houcke och cirkusen deltog vid invigningen i november 1940. Cirkusen stannade i Furuvik under ett par vintrar, men Nygrens förväntningar på stor publik infriades inte då det blev för kallt i cirkusbyggnaden vintertid. Houcke återvände till Paris men hästarna hade övertagits av Furuviksparken.
En av artisterna som följde med till Furuviksparken var Bodo West Rosenberg. Han blev kvar i Gävle och kom senare att få stor betydelse för Furuviksbarnen och Furuviks ungdomscirkus.
Gilbert Houcke (1918-1984), äldste son till Jean Houcke, blev berömd tigerdressör och arbetade i olika cirkusar. Han fick 1984 Furuviksparkens cirkuspris. Wåhlberg, P.A: Cirkus i Sverige; Wåhlberg, P.A: Cirkusfamiljer i Gävle (Från Gästrikland 1978. Danielsson, A: Cirkusliv.

Tillbaka

Cyrén, Gunnar

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

silver- och glaskonstnär, född i Gävle 1931. C. fick gesällbrev som guldsmed 1951 och som silversmed 1956, utbildade sig i Köln och gick ut Konstfacks metallavdelning 1956. C. anställdes som designer vid Orrefors glasbruk 1959 och blev 1969 dess designchef. Uppmärksammades bland annat för sina popglas med randiga ben. 1970-1975 var han anställd vid Dansk Design Ltd. i USA och formgav bruksföremål i plast och rostfritt stål. C. är sedan 1976 frilansdesigner åt Dansk Design Ltd och Orrefors glasbruk. 1976 öppnade han egen silversmedja i Gävle och har sedan 1986 utställningslokaler i Gamla Gefle. C. har kombinerat glas med silver och arbetar även med färgat glas i hela föremål och ritar mönster till omfattande slipningar och blankgravyr till glaset.
På Nobeldagen 1991 invigdes den glasservis och de matbestick som C. formgivit på Nobelkommitténs uppdrag i samband med att duktyg och porslinsservis beställts av svenska konsthantverkare. C. är representerad på Röhsska museet i Göteborg och Nordiska museet i Stockholm - men även på konstmuseer i Tyskland, Australien och USA. I Gävle stadshus finns en takkrona av glas som Cyrén designat, och dessutom finns han representerad med bland annat silverserviser i några av stadens kyrkor.
I samarbete mellan Gunnar Cyrén själv och Gävle Musei Vänner har ett Cyrénrum inretts på Länsmuseet med deponerade prototyper, konstföremål av glas och silver och hushållsartiklar i plast och rostfritt stål. Rummet invigdes 19 maj 1996 av kung Carl Custaf när Gävle firade 550-årsminnet av privilegiedagen (se Gävle 550 år).
Cyrén har utformat Furuviksparkens cirkuspris, ett litet cirkustält i kristall, som utdelades första gången 1983.
Till friidrotts-VM i Göteborg 1995 utformade C. medaljerna som en diskus av metall och glas från Orrefors med en liten bubbla innehållande lite svensk luft.
Bland utmärkelserna kan nämnas Slöjdföreningens silvermedalj 1956, kungastipendiet 1964, det berömda danska Fredrik Lunningpriset 1966, Gävle kommuns kulturpris 1984 och Prins Eugens medalj 1988.
C. spelar gärna saxofon och har ofta förekommit i Gävle jazzklubb Body & Soul. Reihnér, A: Gunnar Cyrén, glas, silver, stål och plast, det bästa under 30 år (utställningskatalog); Monk, K: Artikel i Gefle Dagblad 20 juli 1997.

Tillbaka

Betlehemskyrkan

Betlehemskyrkan

Betlehemskyrkan

Waldenströmsplan 1. När Gävle Missionsförsamling 1972 beslutade riva sin otidsenliga kyrka blev det debatt, allmänheten ville inte förlora den välkända byggnaden. Betlehemskapellet, invigt 1880, ritat av församlingsmedlemmen E.A. Hedin, hade en församlingssal rymmande 2.500 personer, med läktare på tre sidor och på fondläktaren, plats för kör och orgel.
Till det yttre liknade Betlehemskapellet en kyrka; huvudentrén hade tre portar, på taket en takryttare och ovanför entrén en kopia av Torvaldsens "Kristus", utförd av bildhuggaren Carl Johan Dyfverman. Kristusstatyn var väl synlig för järnvägsresenärerna. På västra gaveln tillbyggdes 1894 en absid i två våningar, ritad av E.A. Hedin.
1924 började man kalla kapellet för Betlehemskyrkan. Huset byggdes om invändigt 1937 och fick funktionalismens släta ytor.
Nya Betlehemskyrkan, invigd 1976, är ritad av arkitekten Gunnar Landberg och har kyrkorum, kyrktorg för samkväm och lokaler för barn- och ungdomsverksamhet.
Gävle Missionsförsamlings första bönhus Södra bönhuset, byggdes 1855 vid Södermalmstorg. Persson, P, med flera: Gåva och Gärning, Gävle Missionsförsamling genom 100 år.

Internet: www.gavle.missionskyrkan.se

Tillbaka

Brynässkolan

Brynässkolan 1998.

Brynässkolan 1998.Fotograf: Mats Åstrand

Styrmansgatan 30. Grundskola som ligger på Brynäs högsta punkt vid Brynäsgatan, ritades av E.A. Hedin och invigdes 1905. Skolan har med sina tre våningar och sin längd på 90 meter en förebild i de stora skolpalats som byggdes i Stockholm vid sekelskiftet. 25 skolsalar inreddes längs korridorer utefter skolans hela längd. I källaren inreddes bad och simbassäng, slöjdsalar och skolkök. Den stora porten, med texten "Brynäs Folkskola" ovanför, öppnas mitt på fasaden och utmärks av förhöjt tak på vindsvåningen med en fönsterrad och ett oxöga ovanför. Lundén, G.E: Gävle folkskolors historia.

Tillbaka

Gevaliapalatset

i hörnet Nygatan/Norra Kungsgatan uppfördes 1890-1892 av Byggnadsaktiebolaget Gevalia. Efter en tävling där arkitekten Erik Ulrichs förslag antagits gjorde han ritningar tillsammans med E.A. Hedin.
Huset byggdes i fyra våningar, inreddes med lokaler för elva butiker med rundbågade skyltfönster i bottenvåningen och med tre eller fyra lägenheter i de övriga våningarna. Lägenheterna hade bland annat kök och jungfrukammare mot gården.
I hörnet Kungsgatan/Nygatan, markerat av en stor tornhuv med flöjel, fick apoteket Nordstjernan (se Apotek) lokaler 1895. På en platta vid basen på tornhuven placerades 1893 statyn Gevalia av Carl Johan Dyfverman. När statyn senare togs ner sparade fastighetsägaren endast statyns huvud, senare utställt hos Sparbanken.
1906 ritade E.A. Hedin en tillbyggnad i fyra våningar och vindsvåning som byggdes utefter Norra Kansligatan. 1946 inreddes på vinden en radiostudio som AB Radiotjänst (se Radio) tog i anspråk 1948.
Byggnadsaktiebolaget sålde 1956 fastigheten till familjen Wesström och 1970 övertogs den av Gävleborgs Sparbank. På tomten mot Ruddammsgatan stod ett tvåvånings stenhus från 1870-talet som revs 1976, liksom tillbyggnaden från 1906. Här uppfördes en ny byggnad, ritad av Sparbankens arkitektkontor. En omfattande renovering av Gevaliapalatset utfördes av Jan Thurfjell Arkitektkontor 1978-1979. Så mycket som möjligt av interiör och exteriör bevarades. I gatuplanet inreddes bankens lokaler. Karlström, T: Gävle stadsbild; Loock, J,: Tre centralpalats i Gävle (stencil). Se även. Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Buregården

Buregården 1998.

Buregården 1998.Fotograf: Mats Åstrand

ritad och uppförd 1880 av E.A. Hedin som egen bostad med ritkontor vid dåvarande Södra Kvartersgatan (nu Södra Centralgatan 7). Det fornhistoriska låg i tiden och han gav uttryck åt detta genom att pryda huset med drakhuvuden och drakslingor. Huset målades i brunt med röda fönsteromfattningar. 1896 och 1918 tillbyggdes Buregården och vid renovering 1981-1882 återfick fasaden sin ursprungliga mörkbruna färgsättning. Gården övertogs 1957 av Staffans församling att användas som församlingshem. 2005 såldes Buregården till privatpersoner.
Många inredningsdetaljer finns kvar efter husets tidigare ägare, som från 1926 var Carl Elfström (se Elfströms Tekniska Fabrik) och hans änka Heldi. Huset kallades under många år Elfströmska gården.
Namnet Buregården kommer av att skeppare Bures vret en gång fanns just på denna plats. Löfgren, F, & Sollbe, B: Gävlevandringar med Folke.

Tillbaka

Strömsbro

Textilfabriken i Strömsbro 2008.

Textilfabriken i Strömsbro 2008.Fotograf: Annakarin Björnström

stadsdel norr om centrala Gävle på östra sidan av Testeboån, mittemot Stigslund.
Strömsbro utbyggdes kraftigt 1776 då Kronobränneriet med byggnader för olika verksamheter uppfördes. Grund för planering och utbyggnad av Strömsbro gjordes av stadsingenjören Lars Kierrulf 1781 och 1795 i ett rutnät med raka gator och torg. Johan Henrik Rosenbaum tog på 1850-talet upp förslagen då Gefle Manufaktur AB etablerade sig i Strömsbro och staden behövde planera för bostäder och lokaler för hantverk och handel.
Traditionen säger att namnet kommer av att krögaren Olof Ström och hans hustru Helena till slutet av 1600-talet hade krog i ett av husen som senare blev Strömsbro herrgård vid landsvägen norrut. Ordet ström förekommer dock även som benämning på ån.
Stadsdelen kallas ibland i folkmun - och framförallt i sportens värld (se Strömsbro Idrottsförening) - Rallarbo eftersom järnvägsbyggarna på Gävle-Ockelbo järnväg bodde där. Karlström, T: Gävle stadsbild; Söderberg, S: Förstaden vid Testeboån; Från Gästrikland 1968. Se även Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997); Ödman, G: På den tiden; Brander, H, Jonsson, L, Lundberg, M, Lundell, J: Strömsbro. Studier av ett samhälle .

Tillbaka

Testebovallen

 
i Strömsbro, fotbollsplan kompletterad med konstfrusen ishockeybana, använd som tennisplan på somrarna. I anslutning till idrottplanen finns en curlingbana.
Idrottsplatsen invigdes 1923 sedan Strömsbro IF:s medlemmar själva gjort i ordning den. Den hette vid den tiden Strömsbro idrottsplats. Enligt Sigurd Söderberg har området tidigare varit samlingsplats för soldater när Hälsinge regemente låg i Mohed, Hälsingland

Tillbaka

Fredriksskans

På initiativ av generallöjtnanten och landshövdingen Hugo Hamilton anlades 1716-1717 med stöd från borgerskapet en skans till skydd för staden utan kostnad för kronan. Skansen fick först namnet Hugoskans efter landshövdingen, men det ändrades till Fredriksskans efter arvprinsen Fredrik.
Runt Blockhusharen på norra sidan av Gävlefjärden, cirka fyra kilometer öster om stadens centrum där ett blockhus uppförts 1612, byggdes en hög fästningsvall som på insidan hade tre bastioner för tio kanoner. Där fanns krutkällare, lavettskjul och en barack för besättningen på 40 man.
På 1700-talet förbättrades Fredriksskans flera gånger. I ett tyghus på Alderholmen förvarades vapen, utrustning och spannmål. Gävle skyddades från ryska angrepp 1719 och 1721 av eld från Fredriksskans, som fick nya bröstvärn och vallgångar 1808.
På 1800-talet förlorade befästningen sin betydelse, och bestyckningen togs bort 1863. Fredriksskans överläts 1892 till Gävle stad och revs 1902. Stenen användes till bygget av Fredriksskanshamnen, invigd 1905. Samma år avtäcktes på platsen en sten till minne av befästningen. En modell av hur Fredriksskans sett ut 1830 finns på Armémuseum i Stockholm. Wickberg, E: Från blockhus till betongbunker (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Harkskär

fiskeläge på en liten udde i Harkskärsfjärden. Fiskare från Vitgrund flyttade till Harkskär när deras hamn blivit för grund. På 1920-talet fanns där nio fiskare och lika många båtar och 1935 bildades Harkskärs fiskelag. Yrkesfiskarna har sedan försvunnit en efter en.

Tillbaka

Bönan

Välkänd del av Norrlandet med fiskare, fyrplats, lotsstation och kapell.
Fiskarfamiljer flyttade till Bönan i början av 1800-talet när fjärrfiskarna i Gävle fick dålig lönsamhet på sitt fiske. På 1940-talet fanns i Bönan 30-talet fiskare och 16 båtar, men antalet yrkesfiskare har minskat till ett fåtal. Tullstation fanns i Bönan från 1700-talet. Post- och telegrafstation öppnades på 1920-talet men drogs in 1965. Eget skolhus byggdes 1866, ersatt 1902 med en ny byggnad som blev samlingslokal när undervisningen upphörde 1962.
I slutet av 1800-talet började Gävlebor bygga sommarvillor ut mot Bönan. Böna hotell och Böna havsbad anlades.
I ett äldre lantställe mittemot Böna kapell öppnades pensionatet Strandgården som 1960 blev restaurang.
En handelsbod öppnades vid 1800-talets slut och 1961 invigde Gävle Livs en snabbköpsbutik i Bönan. 1989 öppnades Böna café med utställningar och försäljning av hantverk.
Till och från Böna dansbana gick i början av 1950-talet såväl bussar som turbåten Britt från stadens centrum.
I Bönan röks och säljs Bönaböckling.

Tillbaka

Utvalnäs

fiskeläge norr om Bönan. Bosättning har funnits på platsen sedan 1600-talet, och dit kom fiskare i början av 1800-talet när Gävles storfiskarfamiljers fjärrfiske började bli olönsamt. Fiskare flyttade även in från öarna. I Utvalnäs finns ännu mycket bevarat av den gamla bebyggelsen med gistvallar och båthus.
På 1940-talet fanns där 43 fiskare och 26 båtar, 1980 åtta fiskare och tre stora trålare med uthamn i Engesberg. Där finns fiskrökerier, bland andra Wahlströms som även gör surströmmingsinläggningar.
1912 byggdes ett bönhus av De Ungas förbund i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Gävle kommun: Norrlandet, utredning om bebyggelse- och upplåtelseformer 1980. Se även Bihl, E, & Steijner, E: Kvinnoliv i ett fiskeläge.

Tillbaka

Engeltofta

Engeltofta av tidigt datum.

Engeltofta av tidigt datum.Fotograf: Carl Larsson

Norrlandet, restaurang, festvåning, konferensanläggning och logi ägs sedan 2007 av Nya Engeltofta AB och Engeltofta Restauranger AB. Under sommarmånaderna utflyktsmål för bad, utställningar och andra arrangemang. I parken har jazzkvällar arrangerats på onsdagar varje sommar sedan 1985. Sommaren 1995 startade Brita Planck kulturkvällar under juli månad tillsammans med Sveriges konstföreningars riksförbund.
Engeltofta byggdes som sommarvilla av grosshandlare B.G. Kronberg, som förvärvade marken 1871. E.A. Hedin ritade Engeltofta i två våningar av sten med ett åttasidigt torn i tre våningar i nordöstra hörnet. Byggnaden stod färdig 1882, och en park anlades med lusthus, badhus, båtbrygga och växthus. Vid östra infarten placerades i början av 1900-talet en byggnad som bostad för trädgårdsmästaren. Huvudbyggnaden tillbyggdes av B.G. Kronbergs son Erik.
Huvudbyggnaden tillbyggdes av B.G. Kronbergs son Erik. 
Engeltofta köptes 1924 av fröken Hilma Johansson-Hammarin, som 1925-1932 drev det som pensionat. 1933 tog Oscar Zedrén, ägare av Grand Hotel och Centralhotellet, över. Engeltofta blev Grand Hotels sommarrestaurang med gästrum. Zedrén köpte Engeltofta 1936. Verandan byggdes om till matsal och en nydaning och utökning genomfördes av parkområdet..
1944 satte Zedrén ut fastigheten till försäljning, och Gefle Handtverksförening föreslog att en hantverkets folkhögskola för Gävleborgs län skulle inrättas på Engeltofta. Men samma år köptes fastigheten av SKF Hofors arbetares förening till semesterhem, och ett annex med gästrum uppfördes på tomtens västra del. Engeltofta var öppet från maj till oktober och användes under lågsäsong för konferenser och kurser.. 
1980 köpte affärsmannen Sigvard Lindfors, då bosatt i Schweiz, Engeltofta för eget fritidsboende och till utställningslokaler för allmänheten. Efter en debatt med politiska förtecken, driven av bland andra Arbetarbladets chefredaktör Ewert Söderberg, utövade Gävle kommun sin förköpsrätt, och efter renovering kunde bottenvåningen 1984 arrenderas ut som restaurang. Annexet blev ett vandrarhem åren 1984-2006.
Parken, lusthuset och bryggan snyggades upp och övre våningen rustades och har sedan använts som konferenslokaler. I parken, vid vattnet, placerades 1986 skulpturen "Segling" av Jordi Bota.
Kommunens intresse varade inte så länge. Engeltofta fanns i många år med på kommunens utförsäljningslista och övertogs år 2007 av nuvarande ägare. Källor: Olerud, K: Sommarvillor utefter Gävlebuktens norra strand uppförda före 1900 (stencil). Lundblad, B.: Engeltofta från grosshandlarepok till nutid.
Internet: www.engeltofta.se

Tillbaka

Valsverksprojektet

I mitten av 1970-talet planerade Gävle kommun att bygga ett valsverk på Norrlandet. Där skulle valsas ämnen från NJA:s planerade Stålverk 80 i Luleå. För att få den mark som behövdes skulle sommarställen inlösas och rivas ända ut till Engeltofta - som skulle användas som rekreationsområde - eller, om bullret från industrin blev för högt, för hamnens administration. Enligt planerna skulle 127 hektar mark norr om Bönavägen reserveras för valsverket och ett industriparkområde. Söder om Bönavägen skulle 100 hektar mark skapas för hamnens räkning genom utfyllnader i Inre Fjärden.
Ett varmvattenvalsverk skulle uppföras av Baltic Steel AB för att varmvalsa band, vilket skulle ge 500 personer arbete. Föreningen Miljö-Opinion och andra protesterade mot projektet och lyckades bland annat undanta Sjötorp från rivning. Projektet föll genom att Stålverk 80 i Luleå inte kom till stånd.
Planerna på industriområde på Norrlandet stod kvar och kommunen förde 1981 diskussioner med Gränges Aluminium om att upplåta mark för ett aluminiumsmältverk som skulle ge 400 arbetsplatser. Gränges valde att bygga på annan ort.
1981 erbjöds Sakab att på Norrlandet bygga en anläggning för miljöfarligt avfall, vilket Naturvårdsverket fann vara lämpligt. Sakab sökte dock annan plats. Se även Hamnprojekt. Sjölund-Holm, L: Artikel i Gefle Dagblad 8 juli 1997.

Tillbaka

Hamnprojekt

I mitten av 1970-talet hade Gävle kommun långt gångna planer på att bygga en stor kolhamn i Gävle då det spekulerades om att ett kolkraftverk skulle byggas i Gävle. Det var oljekris och hamnchefen Bo Walfridsson hävdade att Gävle borde bli en centralhamn för kol, man ansåg att kol skulle bli en viktig importvara i framtiden. Nya kranar inköptes men fick säljas igen då intresset svalnade.
1979 lämnade Gävle kommun anbud på att bygga en terminal för stål från Norrbottens järnverk i Luleå som från fartyg skulle lastas om i Gävle för att fraktas på järnväg till Domnarvets järnverk i Borlänge. Anbud hade lämnats även av SJ och Oxelösunds hamn. SJ fick anbudet och Bo Walfridsson anklagade SJ för att ha dumpat priserna med hjälp av statliga subventioner. Sjölund-Holm, L: Artikel i Gefle Dagblad 8 juli 1997.

Tillbaka

Eskön

(även stavningen Edskön har förekommit) mellan Harkskärsfjärden och Hilleviksfjärden norr om Gävle, med gammalt fiskeläge, fritidsbebyggelse och naturstig. Ett av Sveriges största flyttblock Sankt Olofsstenen, finns här.

Tillbaka

Björkebåten

Björkebåten

BjörkebåtenFotograf: Lars Wigert

Vid rensning av kanalen mellan Jusjön och Hillesjön i Björke by, Hille, hittades i november 1947 bitar av trä man trodde kom från en forntida båt. Våren 1948 uppmättes, fotograferades och utgrävdes fyndplatsen där två större delar av en båt låg.
Björkebåten var byggd av urholkat bottenbord av lind, hade tunna sidobord av furu och sex spant av böjd gran, surrade av vidjor till utsparade klackar i de tre borden. Fyra av spanten var någotsånär bevarade, men cirka 75 centimeter av båtens mitt hade blivit bortgrävd när kanalen grävdes 1928.
Björkebåten är 7,22 meter lång och som mest 1,24 bred. Den kunde bära fyra till fem personer och paddlades. Vid utgrävningen daterades båten genom pollenanalys av lera på båtens botten till 100 e. Kr. Ett stycke från båten som inte konserverats daterades för några år sedan med kol-14-metoden. Beskedet var att den sannolikt är från 300-400 e. Kr. Länsmuseet förvarar båten. Källa: Från Gästrikland 1949.

Tillbaka

Strömbäck

familj i Gävle med grosshandlare och bruksägare som härstammar från storfiskaren Peder Ersson Snifs.
  1. Petter (1664-1720), son till Peder Ersson Snifs. Tog namnet Strömbäck. Handelsman, skeppsredare och ägare till Oslättfors bruk. Rådman, riksdagsman 1710 och 1719.
  2. Petter (1688-1750), son till Petter (1), kallades även Strömbäcksson. Grosshandlare, anlade Strömbacka bruk i Hälsingland.
  3. Petter (1717-1774), son till Petter (2) grosshandlare, ägare till Oslättfors bruk.
  4. Fredrik Lorens (1723-1775), son till Petter (2), grosshandlare, förvärvade 1756 Mackmyra bruk tillsammans med brodern Jan Paul. Ledamot av borgarståndet i riksdagarna 1765-1766, 1769-1770 och 1771-1772. Han var syssloman vid Hospitalet och såg till att den förfallna Hospitalskyrkan renoverades och kunde öppnas igen 1767.
  5. Jan Paul (1725-1795), son till Petter (2), grosshandlare som tillsammans med brodern Fredrik Lorens (4) förvärvade Mackmyra bruk som senare övertogs av hans arvingar. Elfstrand, P: Till person- och släktkrönikan i äldre tid (ingår i Ur Gävle stads historia); Meddelanden av Gestriklands Kulturhistoriska förening 1925

Tillbaka

Lundeberg

Familj med flera brukspatroner, varav en blev statsminister för en kort period.
1. August (1810-1885) patron på Forsbacka bruk. En av de som grundade såväl Korsnäs AB som Gefle Bryggeri AB.
2. Christian (1842-1911), son till August (1), född i Forsbacka, statsminister i tre månader 1905. Förvaltare på Oslättfors bruk, se Hille, disponent vid Forsbacka bruk och VD vid Forsbacka Jernverk AB. Ledamot av riksdagens första kammare 1886-1911, talman 1909-1911. L. blev ordförande i det utskott som tillsattes för att lösa unionsfrågan med Norge och fick kung Oscar II:s uppdrag att bilda en regering, vilket blev en samlingsregering. Han gjorde stora insatser som ledande svensk företrädare vid förhandlingarna och anses ha bidragit till den fredliga lösningen. Efter unionsupplösningen avgick regeringen och efter misslyckade försök att bilda ny regering avgick Lundeberg som statsminister i november 1905.
L. var konservativ och emot en rösträttsreform. Som ordförande i rösträttsutskottet medverkade han trots det till att den genomfördes. Lundeberg hade också politiska uppdrag i Hille och Valbo kommuner samt i landstinget.
3. August (1849-1945), son till August (1), brukspatron på Oslättfors bruk (se Hille), delägare i Forsbacka och Högbo bruk. Lät uppföra skolor i Åbyggeby och Oslättfors, byggde Brittgården där familjen med sju barn bodde på vintrarna. Från Gästrikland 1980; Svenska män och kvinnor.

Tillbaka

Kronobränneriet

i Strömsbro anlades 1776. Under ledning av stadsbyggmästaren Raphael Pousette och stadsmurmästaren Daniel Lundqvist uppfördes bränneribyggnaden samma år. För bränneridrängarna uppfördes bostäder utefter bruksgatan. Fyra av dem finns kvar i dag, ombyggda till enfamiljshus, och kallas i folkmun för skärgårdarna eftersom de försetts med rosa puts. Brännerimagasinet, som byggdes 1784 efter Raphael Pousettes ritningar, blev 1977 byggnadsminne liksom bränneridrängarnas hus samma år och bränneribyggnaden 1983. Johan af Nordin på Forsbacka bruk blev förste arrendator. Från 1788 till 1849 arrenderade stadens fem societeter bränneriet och vinsterna användes till humanitära och bildande ändamål. Bland annat uppfördes Bränneriskolan. 1845 upphörde bränningen och 1849 såldes bränneriet med alla tillhörigheter, inklusive Norra Kvarn och inspektörsbostället i Strömsbro, till Gefle Manufaktur Aktiebolag.
Hösten 1996 öppnades en fritidsgård som drivs av Strömsbro IF i en lokal i byggnaden.
Percy Elfstrand har beskrivit bränneriet i fyra artiklar: "Kronobränneriet i Strömsbro. Ett bidrag till dess historia", publicerade i Meddelanden av Gestriklands Kulturhistoriska Förening 1927 och 1928. Se även Från Gästrikland 1930 och 1931; Söderberg, S: Förstaden vid Testeboån; Gagge, A.C: Byggda minnen. Byggnadsminnen i Gävleborgs län.

Tillbaka

Gefle Barnkrubba

Föreningen startades 1894 med uppgift att ta hand om arbetande mödrars barn i åldrarna 1-7 år. Verksamheten drevs genom donationer, gåvor och medlemsavgifter. Föreningen övertog ansvaret för den barnkrubba som 1885 startats med verksamhet i lokaler på Arbets- och fattighusets tomt. En fastighet på Södra Strandgatan 14 köptes 1894 för ändamålet. 1944 flyttades verksamheten till barnhemmet Stora Källbäck och en gåva på 37.000 kronor lämnades till Stiftelsen daghem för barn i Gävle. 1947 skrevs det sista protokollet i föreningen. Se även. Ödman, G: På den tiden; Helgesson, V: Debatten om dagis, barnomsorg i Gävle 1940-1975 (ingår i Den samtida historien ).

Tillbaka

Källbäck

Södertull. 1897 köpte Gävle stads fattigvård Stora Källbäck av Enskilda barnhemmet Salem för att där inrätta barnasyl för tillfällig vård av barn som behövde hjälp av samhället. 1922 byggdes Lilla Källbäck för mödra- och spädbarnshem. Stora och Lilla Källbäck övertogs 1926 av barnavårdsnämnden och drevs som barnhem till 1970-talet. Lilla Källbäck, som under en tid kallades Bildhuset (där fanns terapi- och konstverksamhet), revs på 1990-talet. Stora Källbäck har senare kommit att ingå i Södertulls sjukvårdsinrättningar.

Tillbaka

Norra bönhuset

Norra Kungsgatan 29, Sarons kapell, byggdes 1873 av Metodistförsamlingen, se Metodistkyrkan. Då man hade svårt att klara kostnaderna såldes Sarons kapell 1875 till Evangeliska Lutherska missionsförsamlingen, sedermera Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. När deras nya kapell Sjömanskyrkan togs i bruk 1891 såldes gamla kapellet till Gefle templarförening, anknuten till nykterhetsorganisationen Templarorden som senare blev NTO. Byggnaden ägdes senare av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, Mormonkyrkan. Den revs 1987. Löfgren, F, Sollbe, B: Gävlevandringar med Folke; Fredlund, H: Väckelsen i staden (Från Gästrikland 1995).

Tillbaka

Bomhus

den stora stadsdelen sydost om Gävle, bildades när Korsnäs Sågverks AB (se Korsnäs AB) 1899 flyttade dit med såghus och människor från Korsnäs vid Falun. Då bodde i Bomhus endast några få familjer som arbetade på Bomhus Varv och hyvleriet som Korsnäs Sågverk anlagt. Hit till kusten kom sågens människor, uppväxta i Värmland och Dalarna, och fick slå sig ner i Kastet, bostadsområdet som bolaget uppförde på Bomhusudden där bönderna i Järvsta och Hemlingby haft fäbodar och fiskestugor. Där hade också borgare i Gävle haft sina lantgårdar - som Holmsunds herrgårdar, Kastet, Nyberg och Källö. Holmsunds egendom, med stora markområden, såldes 1891 till Korsnäs Sågverks AB, som 1888 förvärvat ett litet varv vid Fliskär i samband med att bolaget anlade hyvleriet 1890.
Ett komplementsamhälle med affärer, hantverkare och kaféer växte upp i Högsta, Kristinelund och Nyvall. I Högsta byggdes privata bostäder av skiftande slag med olika sorters virke, därav den folkliga benämningen Lappstan. I Bomhus bildades frikyrkliga föreningar, nykterhetsloger och fackföreningar som byggde kapell, godtemplarhus och Bomhus Folkets hus. Furuviksvägen kom att bli en gräns mellan industrins anläggningar på norra sidan och privatsamhället på den södra.
I striden om Bomhusflickorna ropade pojkarna från Kastet "sillstrypare" åt Bomhuspojkarna som skrek "kastmasar" till konkurrenterna. Benämningen "kastmasar", dalmasarna på Kastet, levde kvar till 1980-talet då området tömdes och revs.
När Korsnäsbolaget 1910 och 1915 byggt cellulosafabriker uppfördes för arbetarna ett bostadsområde i Karskär. Det revs i början av 1990-talet. På 1950-talet byggdes Kastsjö centrum, ritat av arkitekterna Friberg och Hawerman. Bomhus centrum utformades 1975, och Bomhus hälsocentral, sjukhem och äldrevård fick ett byggnadskomplex som invigdes 1981. I Bomhus centrum byggdes också ett nytt Folkets hus, invigt 2 februari 1990, där även biblioteksfilial inryms.
Vid sekelskiftet tog man sig från Bomhus till Gävle med båt, på isen eller efter häst via Järvsta. Bomhus fick 1892 järnväg, och Bomhusbanans station med poststation från 1894 lades väster om kullen där kyrkan ligger.
1904 byggde Bomhusborna själva med ekonomisk hjälp av "bolaget" en gångväg av trä, "Spången", över de sanka markerna mot centrala Gävle. Den användes till 1908 då väg byggdes till Gävle. 1921 startade A.E. Nilsson och F.A. Lindberg en busslinje till Gävle, och 1927 fick Bomhus en spårvägslinje från Islandsplan till Nygårdarna, utbyggd till Karskär. Den ersattes 1956 med bussar.
Bomhus består i dag även av Södra Bomhus, som byggts med småhus, radhus och hyresfastigheter i flera omgångar.
Bomhus blev 1995 egen församling med två kyrkor, Bomhus kyrka och Björsjökyrkan.
Namnet Bomhus syftar på ett bomhus som fanns vid Fliskär. Fortifikationsdirektören Gabriel Chronstedt föreslog inför befarad landstigning av ryssar 1742 att två bommar skulle läggas ut över smalaste delen av södra inloppet till Gävle, från Fliskär till Fredriksskans. När bommarna inte användes förvarades de i ett förråd, bomhuset.
I Bomhus bor cirka 12.000 människor. Se även Den stora flytten. Lindstedt, H, med flera: Bomhus - från fäbodbygd till industrisamhälle.

Tillbaka

Hantverkssocieteten

 
en sammanslutning som vid sidan av hantverkarnas skråväsenden bland annat tillvaratog ekonomiska intressen och liksom de övriga societeterna var representerad i De 24 äldste (se Gävle stads äldre förvaltning). Hantverkssocieteten fick reglemente 1757 men existerade som societet även tidigare. 1846 omorganiserades sammanslutningen till Gefle Handtverks- och Fabriksförening, senare delad i Gefle Fabriksförening och Gefle Handtverksförening. Haneus, Å: Gefle Handtverksförening 1757-1947. Se även Hellner, B: Skrå och hantverk (ingår i Ur Gävle stads historia); Karlström, T: Gefle Handtverksförening från skråväsende till nutid.

Tillbaka

Skråväsende

De första hantverkare i Gävle som fick skråprivilegier var skräddarna 1613, krukmakarna och hattmakarna 1622, snickarna 1673 och skomakarna 1678. Efter 1755 bildades i Gävle omkring 15 nya skrån och på 1800-talet ytterligare ett par. Troligen var gördelmakarnas skrå 1833 det sista.
De hantverkare som i Gävle var för få för att få att bilda skrån tillhörde sammanslutningar i andra städer, bland andra Stockholm. På samma sätt var de som var för få i småstäder i södra Norrland anslutna till Gävleskrån.
Skrån, ämbeten, som från 1500-talet reglerades i kungliga förordningar, bildades i städerna av mästarna i ett hantverk. Minst tre mästare fordrades i samma stad för att att ett skrå skulle kunna bildas. Skrået hade ekonomiska och sociala funktioner, hade kontroll över nyetableringar och jagade bort så kallade bönhasar, utanförstående hantverkare som försökte sälja i staden.
Skråväsendet begränsades 1846 när fabriks- och hantverksförordningen infördes och försvann 1864 då näringsfriheten utvidgades. Se även Gefle Handtverksförening. Englund. N: Hantverkssläkter i Gävle på 1700-talet; Hellner, B: Skrå och hantverk (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Gefle Fabriksförening

har sina rötter i Gefle Handtverks och Fabriksförening, bildad när skråväsendet upphörde och Hantverkssocieteten omorganiserades 1846. Föreningen delades 1857 i Gefle Handtverksförening och Gefle Fabriksförening. Fabriksföreningens ändamål var att befrämja fabriksrörelsens utveckling och vid behov lämna ekonomiskt stöd till medlemmar och deras efterlevande. Fabriksföreningen hade verksamhet till 1963, varefter tillgångarna överlämnades till Gefle Handtverksförening. Karlström, T: Gefle Handtverksförening från skråväsende till nutid.

Tillbaka

Gubbhuset

kallades Handelssocietetens ålderdomshem vid Nygatan 55 på Öster, med 20 platser för ståndspersoner och medlemmar i handels-, hantverks-, fabriks- och fiskareföreningarna. Det invigdes 1884. Grundplåten var en donation 1876 av grosshandlaren C.N. Stenbeck. Huset revs på 1970-talet när Öster byggdes om.

Tillbaka

Domus

När Domushuset invigdes hade en fjärdedel av torget, 25 meter, försvunnit. Bygget väckte heta känslor hos gävleborna

När Domushuset invigdes hade en fjärdedel av torget, 25 meter, försvunnit. Bygget väckte heta känslor hos gävlebornaFotograf: Gun Wigh

Konsum Gävleborgs varuhus vid Stortorget, öppnades 1973 och byggdes med parkeringsdäck över två kvarter, därmed även över Stapeltorgsgatan och Norra Skeppargatan som tidigare avslutat Stortorget mot väster. Stor debatt föregick beslutet om att ta en bit av torget i anspråk till varuhuset.
1983 sålde Konsum Gävleborg fastigheten till handelsbolaget Pedagogen, som inredde lokaler för modebutiker i källarvåningen, invigda 29 mars 1984 och lanserade under gruppnamnet 9:an efter adressen Drottninggatan 9.
Under slutet av 1980-talet kom förslaget att bygga konserthus på varuhusets tak med trappor direkt till Stortorget och med en gångbro över Nygatan till Hotell Winn. Men i stället byggdes Filmstaden, som invigdes 21 december 1991, och varuhusets fasad mot torget fick en avrundad, glasad utbyggnad. Där byggdes även kontor. 
Fastigheten såldes 1996 av Atrium Fastighets AB till Fastighetspartner. 2003-2004 genomfördes en omfattande ombyggnad som ledde till en utökning av antalet butiker från 20 till 50 och etablering av flera restauranger och kaféer. Därmed försvann också Domus som begrepp i Gävles butiksliv.
Valbo Köpcentrum öppnades 1970 var Domus en av de butiker som fanns med från början. Namnet har senare ändrats till både Obs och Coop Forum.

Tillbaka

Lottagården

kallades i många år det hus som ligger vid Islandskällan, Västra Islandsgatan 8. Det gamla huset på tomten revs på 1850-talet och nuvarande hus ritades av J.H. Rosenbaum eller stadsarkitekten M.A. Spiering och uppfördes av sten i två våningar för fiskaren och fabrikören Erik Martin Själander. Dottern Karolina Själander, som grundade Själanderska flickskolan, hade undervisning där i något år innan det nya skolhuset vid Norra Rådmansgatan var färdigt. En senare ägare, A.F. Abrahamsson, hyrde ut huset till Gävle arbetarförbund, som där hade lokaler till 1918. En föregångare till Folkets hus. Arbetarbladet fick 1902 sina första redaktionslokaler där.
Gävle Lottakår har senare haft sina lokaler i huset, därav namnet, och en samlingssal byggdes till i en envåningslänga utefter gården. I den längan fick Gävle konstgrafiker sina lokaler, och i huvudbyggnaden blev det senare kontor. Löfgren, F, & Sollbe, B: Gävlevandringar med Folke; Wickberg, E: Bland kåkar och gränder på gamla Söder; Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Fyhrvall, Oskar

(1846-1915), filosofie doktor 1880, lektor i historia och filosofi vid Gefle Högre Allmänna Läroverk (se Vasaskolan) 1882-1912, studierektor och lärare vid Själanderska flickskolan 1883-1914, där han undervisade i historia och geografi i klass 8 och logik och psykologi i studentklasserna.
F. gav ut många skrifter. Förutom doktorsavhandlingen "Tjärhandelskompanierna" gjorde han en utredning om Bottniska handelstvånget och studerade rektorn Jonas Selggrens efterlämnade anteckningar om Gävle. Gav på John Rettigs uppdrag ut "Bidrag till Gefle Stads historia och dess beskrivning" till Gävleutställningen 1901 och Gefleborgs läns Hushållningssällskaps minnesskrift 1814-1914. Han skrev och redigerade Meddelanden af Gestriklands Fornminnesförening och medarbetade i andra tidskrifter. Ledamot av stadsfullmäktige 1887-1908, Gävleborgs läns landsting 1888-1893, ordförande i dess undervisningsutskott 1890-1893, ledamot i styrelsen för Gefle Borgarskola 1890-1908, ordförande för Gävle Arbetareförening och inspektor för Dövstumskolan. Riddare av Nordstjerneorden 1902. Svenskt Biografiskt lexikon. Se även Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Vasaskolan

Vasaskolan 2003.

Vasaskolan 2003.Fotograf: Gun Wigh

läroverket. Gävle fick elementarläroverk 1850 när Gävle gymnasium, se Gävle skola och gymnasium, och Trivialskolan sammanslogs och från 1879 kallades Gefle Högre Allmänna Läroverk. 1904 uppdelades läroverket i realskola och gymnasium. Först 1924 fick flickor komma in i gymnasiet och 1928 i realskolan. 1958 inordnades läroverken i kommunal skolverksamhet, 1963 började grundskolan ersätta realskolan och den sista realexamen avlades 1966.
Gävle Högre Allmänna Läroverk blev 1966 kommunal skola och fick namnet Vasaskolan, vars grundskola avvecklades 1971. Sista studentexamen med censorer hölls 1968. Skolan fick 1971 yrkeslinjer, varav några senare fördes över till Polhemsskolan. I slutet av 1980-talet organiserades linjer för humaniora, naturvetenskap, samhällsvetenskap, socialkunskap och verkstadsteknik, numera även en cirkuslinje, Sveriges första, och en jazzlinje.
De första åren hölls undervisningen i Gefle gymnasium. När huset förstörts vid stadsbranden 1869 användes Navigationsskolan och skolbaracker byggdes vid Södermalmstorg. Vid Norra Kungsgatan, i den så kallade Luthska trädgården (se Apotek), byggdes efter M.A. Spierings ritningar nytt skolhus som invigdes 1873 och innehöll 15 klassrum och flera specialsalar.
Efter flera års diskussioner antog stadsfullmäktige 1912 E.A. Hedins förslag till om- och påbyggnad och nytt gymnastikhus. De flesta eleverna fick under ombyggnadstiden gå i gamla Militärskolan. Läroverket invigdes 1914, och aulan hade då fått en absidmålning utförd av Helmer Osslund, bekostad av Emil Matton, med motiv från Stora Sjöfallet. 1995 byggdes gymnastikhuset om för att inrymma cirkuslinjen, drama, bild och form.
Skolan har haft många kända lärare - som C.F. Wiberg, Paul Peter Waldenström, Oskar Fyhrvall och senare Dagmar Lange och Staffan Lindén. Alf Uddholm blev den siste rektorn i läroverket och var med om reformen till kommunal skola. Han var rektor 1958-1982.
1996 blev en bok från skolans bibliotek, Principia mathematica, allmänt samtalsämne sedan en lärare vid skolan försökt sälja den till ett antikvariat i Stockholm.
Vid skolan verkar flera föreningar, bland andra Gefle Gymnasii Idrottsförening, GGIF, bildad 1882, Gefle Gymnasieförbund Verdandi, Kvinnliga gymnasistföreningen Runa och Naturvetenskapliga föreningen. Den senare, bildad 1896, sätter inför varje jul upp en halmbock nära den stora och berömda bocken på Slottstorget. Lindeberg, M: Gästrikland; Söderberg, B med flera: Gävle högre allmänna läroverk 1900-1968; Uddholm, A: Från ärkebiskop till fakir, Gävles Vasaskola och dess elever i fem sekler och sexton släktled 1557-1988; Inbjudningsskrift med anledning av Högre Allmänna Läroverks i Gävle ombyggnad.

Tillbaka

Dyfverman, Carl Johan

(1844-1892), skulptör som gjorde utsmyckningar på fasader i bland annat Sundsvall och Stockholm. I Gävle gjorde han statyn "Gevalia" till Gevaliapalatset, Kristusgestalten på Betlehemskyrkan - med Torvaldsens Kristusgestalt som förebild - och utsmyckningarna på de två fontänerna i Rådhusesplanaden. Vintrarna 1888-1891 formade han i Gävle snöskulpturer som man tog entréavgifter för att visa upp. Behållningen gick till välgörande ändamål i Gävle. Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Kristina

(1573-1625), gemål till kung Karl IX. Kristina fick efter kungens död 1611 Gästrikland som livgeding (en typ av förläning) och fick disponera Gävle slott.
Kristina, som var dotter till hertig Adolf av Holstein-Gottorp, blev 1592 Karls andra maka och drottning 1604. Kungaparet kröntes 1607.
Äldste sonen föddes 1594 och blev 1611 kung Gustav II Adolf.
Kristina - som inte ska förväxlas med den drottning Kristina som var regent 1644-1654 - vistades tidvis i Gävle och arbetade för att utveckla staden. Hon tog dispositionsrätten för fiske vid Eggegrund från Älvkarleby och gav till Gävles borgerskap.
Drottning Kristina dog på Nyköpings slott och är gravsatt intill sin make i Strängnäs domkyrka.
Till minne av Kristina har den ena av fontänerna i Rådhusesplanaden ägnats. Hagen, E: Livet på Gefleborg.

Tillbaka

Månsson, Fabian

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

(1872-1938), född i Hasslö, Blekinge län, gift 1904 med Maria (Maja) Qvist. Agitator för socialdemokratiska idéer, historiker och skönlitterär författare. Deltog 1903 i bildandet av socialdemokratiska ungdomsförbundet och 1917 av Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, varifrån han 1927 återvände till socialdemokraterna. Skribent i Skånska Dagbladet, Falkenbergs Tidning och 1904-1912 i Arbetarbladet.
M. skrev under signaturerna Dacke och M-n. Han och hustru Maja bodde i Sjöbergska huset intill Gävle Teater. Lägenheten omfattade bara ett rum och kök, men den var ofta fylld av folk för diskussioner och enkla måltider. Senare bodde familjen i Hagaström.
1912-1938 var M. ledamot av riksdagens andra kammare för Gävleborgs län. Han studerade historia, intresserade sig för historisk forskning och undervisade. Blev filosofie hedersdoktor i Uppsala 1932.
Han gav ut "Sancte Eriks gård" i tre delar 1922-1926, "Gustaf Vasa och Nils Dacke" i tre delar 1928-1930 (sista delen kom ut postumt 1948), "Folkvandringarnas historia" 1937 och "Vikingatidens historia" 1939.
Fabian Månsson hade ett ovanligt sätt att tala, kärv humor och originellt uppträdande, gick gärna i vadmalskläder. Väckte med sin frispråkighet och rättframma sätt uppmärksamhet och förargelse. Han var religiöst intresserad och nykterhetsvän, gav 1916 ut romanen "Rättfärdiggörelsen genom tron".
En porträttbyst i brons föreställande Månsson, utförd av Gösta Almgren, tillkom efter en insamling och placerades 1939 i Rådhusesplanaden. Svenska folkrörelser del 1; Ström, F: Fabian. Höglund, Z: Fabian Månsson; Meurling, P: Fabian Månsson och bondesocialismen; Andersson B: Fabian Månsson. Se även Wikström, V: Glimtar ur Arbetarbladets 75-åriga historia 1902-1977; Från Gästrikland 1968.

Tillbaka

Rettig

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

en familj som i företaget P.C. Rettig & Co drev rederi, skeppsbyggnad och tobaksfabrik och fick stor betydelse i Gävle under slutet av 1800- och början av 1900-talet genom politiska insatser, som styrelseledamöter i stora industriföretag och för stora donationer.
1. Pehr Christian (1788-1862), son till Steffen Cerillius Rettig, tobaksfabrikör i Karlskrona. Kom till Gävle 1809, grundade samma år tillsammans med kaptenen Carl Brelin tobaksfirman P.C. Rettig & Co och startade 1845 en filial i Åbo. 1831 köpte han Kilafors bruk i Hälsingland och hade lantstället Persborg i Valbo.
2. Pehr Cerillius (1811-1871), son till Pehr Christian (1), fick ansvaret för filialen i Åbo.
3. Carl Anton (1814-1896), son till Pehr Christian (1), övertog 1845 Kilafors bruk.
4. Robert (1818-1886), son till Pehr Christian (1). Han utbildades i utlandet, återkom till Gävle 1840 och blev samma år delägare i P.C. Rettig & Co, från 1892 ensam ägare.
R. invaldes i Gävles första stadsfullmäktige 1863, blev sedermera dess ordförande och ledde som drätselkammarens ordförande återuppbyggnaden efter stadsbranden 1869. Robert Rettig var progressiv och uppslagsrik, ledamot av flera styrelser för banker och företag, ordförande i direktionen för Navigationsskolan. Riksdagsledamot 1871-1879.
Donerade till minne av två avlidna barn medel till "Axel och Lulli Rettigs barnhem", Rettigska barnhemmet. Övertog 1854 Brynäs herrgård.
5. Pehr Fredric (1843-1914), son till Robert (4), flyttade till Åbo och övertog 1871 firman efter farbrodern Pehr Cerillius (2). Blev 1898 adlad i Finland och fick namnet von Rettig.
6. John (1847-1907), son till Robert (4), delägare tillsammans med sin far i P.C. Rettig & Co, ensam ägare från 1886. Ordförande i stadsfullmäktige 1886-1906, ledamot av riksdagens första kammare för Gävle stad 1894-1907. Ledamot av styrelser för företag och banker samt i kommittéer. Han organiserade Gävleutställningen 1901. Byggde Villa Rettig. Gift med Antonie (7).
7. Antonie (1846-1933), född von Eckerman, är mest känd för sin donation som ledde till att Gävle museum, sedermera Länsmuseet, skulle kunna byggas. Förordnade genom testamente att 1,4 miljoner kronor av hennes kvarlåtenskap skulle överlämnas till en museistiftelse, "John och Antonie Rettigs museifonder till Gävle stad". Hon var stor donator även till välgörande ändamål.
När maken John (6) avled 1907 övertog Antonie ledningen av familjeföretaget, som hon drev till 1915 då Tobaksmonopolet köpte upp det.
8. Per Edward (1849-1928), son till Carl Anton (3), kapten vid Hälsinge regemente 1892, senare officer vid Västerbottens regemente. Han begärde 1904 avsked och återkom till Gävle. Ledamot av stadsfullmäktige 1905-1913, styrelseledamot i flera föreningar och företag.
Horn L:son, G: Ätten Rettig 1791-1936; Lindeberg, M: Gästrikland, hembygdsbok; Från Gästrikland 1940; Arbell, G: Manufakturer och industrier (ingår i Ur Gävle stads histsoria).

Tillbaka

Gefle Husmodersskola

Föreningen Gefle Husmodersskola bildades 1911 på initiativ av Föreningen för kvinnlig politisk rösträtt, FKPR, med syftet att upprätta och underhålla eller på annat sätt främja tillkomsten av husmodersskolor för unga kvinnor. På mötet för bildandet talade Kerstin Hesselgren, Sveriges första kvinnliga riksdagsledamot.
Skolan, som drevs med medel från Gävle stad, medlemsavgifter och gåvor, fick sin lokal i Navigationsskolans ekonomibyggnad och samarbetade med Mjölkdroppen. 1929 slogs skolan samman med Gävle stads yrkes- och lärlingsskolor.

Tillbaka

Haxe

tvåmastad skuta riggad som galeas eller skonare, användes av Gävlefiskarna för färderna till Gävlebohamnarna utefter Norrlandskusten. I dessa fartyg kunde upp till 30 personer få plats, liksom husgeråd och husdjur.
Den sista haxe som var i bruk i Gävle var galeasen Anna, ägd av fiskaren Erik August Grellsson.
I norrländska dialekter är haxe ett ord för för mindre segelfartyg, använt främst för frakt av handelsvaror. Ursprunget är av ett gammalt finskt ord, haaksi, som betyder fartyg. Haxe kan även ha använts för de fartyg som Norrlandskustens allmoge använde, liksom för fartygen som fraktade järnmalm på Ångermanälven. Dessa fartyg var breda, flatbottnade och enmastade med råsegel. De seglades uppför älven men stakades eller roddes nedströms. Norrländsk Uppslagsbok; Eskeröd, A: Gävlebornas strömmingsfiske (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Norra Varvet

anlades troligen i mitten av 1700-talet där Gamla Grand och Sjömanskyrkan ligger. Gävle stad arrenderade 1781 ut varvet till köpmännen Samuel Valley, Peter Brändström och fabrikören Nils Amberg. De utvecklade varvet och hyrde ut platser till personer och företag som behövde bygga båtar. Senare arrenderades Norra Varvet av Pehr Ennes varefter Hans Wilhelm Eckhoff, Dan Elfstrand & Co och Elfbrink & Luth (se Wilhelm Elfbrink och Gustaf Luth) delade varvsplats till 1837. P.C. Rettig & Co drev därefter varvet till 1847, då L.A. Bång gjorde Norra Varvet till ett stort varv som byggde stora fartyg för handel inom och utom Europa. 1853 tog sonen J.A. Bång hand om varvet, som nu kallades Bångska Varvet, och byggde 1853 handelsfartyget Sverige, på den tiden det största i landet (650 läster).
Norra Varvet hade sin mest framgångsrika period fram till stadsbranden 1869 då det förstördes. Bång byggde då på Brynäs ett nytt varv som gick i konkurs 1876. På Länsmuseet finns en modell av varvet, skänkt av familjen Bång. Elfstrand, P: Hamn, varv och sjöfart (ingår i Ur Gävle stads historia); Humbla, Ph, red: Gävle Varvs & Verkstads Nya AB 1873-1948.

Tillbaka

Lindahl & Runers mekaniska verkstad

har betytt mycket för verkstadsbranschen i Gävle. Där tillverkades bland annat den första fartygsångmaskin som byggts i Gävle (för bogserbåten Energie).
Fabriken startades 1847 av Carl Fredrik Lindahl, verkmästare vid Forsbacka bruk, och året därpå kom civilingenjören David Runer in som kompanjon. Där tillverkades ångmaskiner, ugnar till stålverk och utrustningar till sågverk. Efter grundarens död 1873 övertog sonen P.G. Lindahl företaget.
Efter ekonomiska svårigheter ombildades företaget 1893 till AB Gefle Verkstäder, som dels övertog Gävle Varv 1896, dels utvecklades till Gavleverken AB. Arbell, G: Manufakturer och industrier (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Atlasgårdarna

på Brynäs började rivas 1962. När Gefle Nya Varv på Brynäsudden (se Gävle Varv) 1883 övertogs av AB Atlas i Stockholm byggde bolaget bostäder till arbetarna. Atlasgårdarna, som området kallades, bildade eget arbetarkvarter. Det bestod av åtta rödmålade tvåvåningshus med tolv lägenheter på ett rum och kök, med tre ingångar på långsidorna och uthuslängor mellan husen. Kvarteret fick senare namnet Släggan, men hela området kallas fortfarande Atlas och genomfarten heter Atlasgatan.

Tillbaka

Briggen Gerda

Briggen Gerda anno 2008, kopian som efter år av arbete stod klar några år innan bilden togs.

Briggen Gerda anno 2008, kopian som efter år av arbete stod klar några år innan bilden togs.Fotograf: Gun Wigh

en av Nordens sista briggar, det museifartyg som förföll och blev en skandal i Gävle på 1950-talet.
Gerda byggdes 1868 på Brodins Skeppsvarf för ett rederi i Mollösund i Bohuslän. Livet till sjöss for med tiden hårt fram med henne - 1926 tog hon sig med nöd och näppe in till Öregrund efter att ha skadats svårt i en storm, och 1927 sprang hon läck i Ålands hav och övergavs av besättningen. Ett passerande ångfartyg lyckades bärga Gerda in till Sandhamn.
Hon återkom till Gävle 1936, köptes av Gästriklands Kulturhistoriska förening för donerade medel - på förslag av museiintendenten Philibert Humbla - för att bli museifartyg. Den siste kaptenen, Pehr Ohlsson, som haft ansvaret från 1923, följde med Gerda till Gävle och skötte henne en tid. Han skrev även en sång till Gerda.
Mängder av turister och skolbarn besökte Gerda där hon låg vid Södra Skeppsbron, manifesterande Gävle som sjöstad. Kulturhistoriska föreningen skänkte briggen till Gävle stad, som underhöll henne under hela 1940-talet. När behovet blev större än de styrande ansåg sig kunna ge medel till förföll Gerda och riggades 1950 av på Baggarevarvet i väntan på restaurering.
Förslag fanns att lägga rigg och däck i Stenebergsparken och Gerda flyttades i avvaktan på beslut till Holmkanalen.
Philibert Humbla gjorde ihärdiga försök att få medel för att restaurera fartyget och ställa upp det intill Länsmuseet, men Gävles styrande ansåg att staden inte hade råd att klara detta på egen hand. Man begärde bland annat ett statligt bidrag på 75.000 kronor, men det avslogs av regeringen i juni 1951.
Vid det laget hade Gerda börjat läcka, och redan i maj 1951 konstaterade Gefle Dagblad att fartyget hade 45 graders slagsida.
I november 1951 var Gerda nära att sjunka, och det bestämdes att hon skulle flyttas från sin plats i Holmkanalen. Hon länspumpades och tätades hjälpligt - men gick ändå till botten under transporten och sattes på grund utanför hamnpiren vid Gävle Galvan med en del av skrovet över vattenytan.
Under de närmast följande åren hände ingenting, och när man så småningom började diskutera vad som skulle hända med vraket visade det sig att ägarförhållandena var oklara. Stadsdirektören C.V. Westlund konstaterade 1954 att Gerda efter grundstötningen hade sålts till en skrotfirma - som sedan dess hade fått nya ägare, och de påstod sig inte ha fått någon information om att Gerda ingick i köpet.
1959 beslutade stadens styrande att bränna den del av skrovet som låg över vattenytan, och resten sprängdes av personal från Hälsinge regemente i december samma år.
Modeller av Gerda har byggts på många håll i Sverige, bland annat av skolvaktmästaren Ernst Nilsson på Brynässkolan 1950-1951, av varvssnickarna Gustafsson och V. Carlsson (finns på Länsmuseet, lämnad i gåva av Sven Engwall), på 1940-talet av Sven Hellström och senare en av Arne Hedling. På Sjöhistoriska museet i Stockholm finns en modell som 1929 skänktes av skeppsredaren Erik Brodin.
Hösten 1994 startades Föreningen Briggen Gerda och ett projekt där arbetslösa bygger en ny Gerda i full skala med hjälp av sponsorer och Gävle kommun.
Nilsson, A: Gerda, den sista briggen; Humbla, Ph: Briggen "Gerda" av Gefle.

Tillbaka

Brynäs Byggnads AB

bildades av privatpersoner i Gävle den 31 december 1910 för att "äga och förvalta fastigheter och driva annan därmed förenlig rörelse". Fastighetsbeståndet blev äldre arbetarbostäder som Atlasgårdarna och Korsnäsgårdarna.
1922 överfördes aktierna till Rederi AB Tyr, Stockholm, och 1932 vidare till skeppredarefamiljen Emanuel Högberg, Rederi-Swea. 1961 köptes företaget av Gavlegårdarna AB, som efter några år lät det bli ett vilande bolag.
1966 övertogs Brynäs Bygg av Gävle stad för att användas som byggherre för vissa projekt som faller utanför de allmännyttiga bostadsföretagens intresseområden. Däribland Gavlerinken, hantverkarhus och industrihotell på Brynäs och Sörby Urfjäll.
Brynäs Bygg har senare förvaltat ett 20-tal fastigheter, bland andra Gävle Bro, Berggrenska gården och Gefle Teknik Center, GTC, på Sörby Urfjäll. Brynäs Byggnads AB 1986

Tillbaka

Humbla, Philibert, "Husse"

Philibert Humbla

Philibert Humbla

(1896-1952), gift med Dagmar Humbla. Gävle museums förste chef 1940-1952 och mest känd för sitt arbete med Briggen Gerda. H. utsågs 1933 av Gestrike-Hälsinge hembygdsförbund till länsintendent. Ett av uppdragen var att ställa upp Norra Hälsinglands museum i Hudiksvall 1937-1938. När Gävle museum, numera Länsmuseet, fick sitt hus 1946 byggde H. upp Gästriklands kulturhistoriska samlingar i basutställningar med pedagogisk målsättning.
H., som i ungdomsåren varit sjöman på segelfartyg, intresserade sig för äldre fartygstyper och båtbyggeri och såg till att Briggen Gerda blev museifartyg. Han forskade om landskapet Gästrikland, var redaktör för "Ur Gävle stads historia" 1946, gav ut "Nutida konst i Gästrikland och Hälsingland", "Briggen Gerda av Gefle" 1937, medverkade i "Båt- och fartygsbygge kring Gavleåns mynning, Gävle varvs- och verkstads nya aktiebolag" 1948, redigerade "Från Gästrikland" och skrev många kulturhistoriska artiklar. H. skrev sin doktorsavhandling om konstnären Kilian Zoll.
Genom Humblas upptäckt av Lim-Johan, Erik Johan Olsson (1865-1944) från Ovanåker i Hälsingland, blev den av lokalbefolkningen betraktade "originalets" bilder intressanta. Lim-Johan kom att bli värderad som en av de största äktnaiva målarna i Sverige. Från Gästrikland 1951-52, 1973; Haneus, Å: Ett skrivarliv.

Tillbaka

Johansson, Rickard, "Ricken"

(1882-1952), svensk mästare i konståkning 1904, 1908 och 1910. Tog silvermedalj i olympiska spelen i London 1908. Aktiv i IFK Gävle där han även var ledamot av skridskobanestyrelsen. Fotbollsdomare i många år. Arbetade som mantalskommissarie i Gävle.

Tillbaka

Gamla Gefle

Gamla Gefle 1998.

Gamla Gefle 1998.Fotograf: Lars Wigert

även kallat reservatet, är en del av stadsdelen Söder. Stadsarkitekten S.H. Wranérs förslag till ändring av stadsplanen för centrala Söder, innebärande rivning och ny bebyggelse, antogs 1940 av stadsfullmäktige. Riksantikvarieämbetet framhöll dock att inte bara enskilda hus utan någon eller några av de gamla gatorna i hela sin längd borde få behålla sin prägel. Detta bland annat för att bevara själva principen för stadsbebyggelsens ordnande med anor från 1600-talets gatunät och 1700-talets sätt att bygga. Stadsfullmäktige antog förslaget till denna ändring i juni 1944.
En idé att ordna ett friluftsmuseum och dit flytta gamla hus utreddes. I 1945 års stadsplan föreslogs ett kulturreservat på Söder och i diskussionerna om en ny stadsplan för Söder 1953, där reservatet fick beteckningen Förnyelseområde II, vidhöll riksantikvarien ämbetets tidigare förslag att behålla äldre byggnader i sin levande miljö, vilket också antogs av stadsfullmäktige 1954. Därmed föll tanken på ett friluftsmuseum.
Fastighetskontoret började 1955 renovera byggnader i området, som fick namnet Gamla Gefle, och 1966 gjorde en restaureringsplan. Staden avsåg att behålla några av fastigheterna att upplåta till konstnärer och konsthantverkare. De flesta lägenheterna är renoverade, har modern standard, men med välbevarade äldre fasader och bibehållen karaktär. Här öppnades gallerier som Svarta Katten, Galleri Gamla Gefle och Röda längan. I Gamla Gefle har bland andra keramikern Esther Lundvik, silversmeden Gunnar Cyrén, tecknaren Staffan Lindén och bildhuggaren Per Nilsson-Öst sina verkstäder. Johnny Mattssons gamla verkstad kan besökas liksom Joe Hill-gården. Rektorsgården, Västra Islandsgatan 12, uppförd på 1810-talet som tjänstebostad för rektorn vid läroverket, har ägts och brukats av Brynäs Byggnads AB som kontorslokaler.
Gamla Gefle består av ett 60-tal fastigheter, varav något enstaka hus är nybyggt. Gatorna är belagda med kullersten, gamla gatlyktor ger gatorna elbelysning och gamla plank har ersatts med nya. Se även Södersaneringen. Edbom, T. med flera: Gamla Gefle (kommunal utredning 1972); Folkesdotter, G: Södersaneringen - lyckad förnyelse eller meningslös förstörelse (ingår i Den samtida historien); Wickberg, E: Bland kåkar och gränder på gamla Söder. Se även Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Olympia,

biograf i Gävle Arbetareförenings första hus på Nygatan 24. När föreningen byggde huset 1871 inreddes en teaterlokal som 1907 fick en filmduk med 670 sittplatser och 80 ståplatser. Salongen fick senare namnet Olympia, i folkmun kallad Kepsbion. Där visades inte bara film - 1926, till exempel, ordnade Gefle Idrottsförening norrländska mästerskap i boxning där.
1929 fick Olympia ljudanläggning.
1957 ersattes det gamla huset och den nya biografen fick namnet Spegeln med ingång från Köpmangatan.

Tillbaka

Gefle Frivilliga Skarpskytteförening

Gävle Skarp. Föregångaren Gefle Skyttegille bildades 1848 med Per Murén som ordförande. 1850 hölls första skjutövningen på Rödjningen. Efter en koleraepidemi 1853 avtog gillets verksamhet.
1860 bildades Gefle Frivilliga Skarpskytteförening med Göran Fredrik Göransson som ordförande. Musikkåren, startad 1863, med egna paradmarscher, den tyska melodin "Festklänge" av Karl Faust och marschen som börjar "Gevalia du stolta stad...", engagerades vid olika tillfällen även av andra.
Föreningen organiserades i troppar och kompanier, omfattande vissa stadsdelar, liksom ett kompani för kvinnor. En grupp lämnade 1891 föreningen och nybildade Gefle Skyttegille. 1901 anslöt sig gruppen på nytt till skarpskytteföreningen.
Inför rikskyttetävlingen och Gävleutställningen 1901 utvidgades skjutbanorna på Rödjningen, liksom på 1930-talet.
1946 uppläts plats till Gävle Pistolskytteklubb och 1955 anlades jaktskyttebanor. Även Gävle Sportskytteklubb har använt pistolskyttebanan. Som mest fanns 65 tavelställ för skjutning på 100 till 300 meters avstånd.
När Sätra och Stigslund byggdes ut och området vid Rödjningen behövdes till detta ändamål anlades nya skyttebanor, invigda 1984, vid Älgsjön. Efter utbyggnad är anläggningen ett modernt skyttecentrum.
Bland föreningens mest framstående skyttar märks Gösta Norén, tvåa i VM (armégevär liggande) i Stockholm 1929, samt riksskyttesegrarna Arnold Brobeck 1926, Ture Bergman 1930 och Erik Bergholm 1964. Under 1980- och 1990-talen har Stefan Löfbom tagit medaljer vid SM, NM och EM-tävlingar. Han blev också nia i korthåll vid OS 1988 i Seoul. Ekström, A. med flera: Ett skarpskyttesekel, minnesskrift till Gefle Frivilliga Skarpskytteförenings 100-årsjubileum .

Tillbaka

Nilsson, Erik

"Stav-Erik" (1899-1965), hoppade 3.96 i stav och slog därmed ett klubbrekord för Gefle Idrottsförening som kom att stå sig i 28 år. Men Erik Nilssons gärning inskränkte sig inte till en karriär som aktiv idrottsman (på 1920- och 1930-talen), framförallt har han gått till historien som en ovanligt mångsidig och erfaren tränare och ledare.
Vid sidan av sitt eget stavhoppande åtog han sig 1928 att träna Gefle IF:s fotbollslag, som då gjorde sin andra allsvenska säsong. Klubben åkte ur, och själv flyttade Erik, som i så gott som hela sitt yrkesliv var tulltjänsteman, till Göteborg - där han engagerades av storklubben IFK.
När han återvände till Gävle 1934 blev han på nytt fotbollstränare i Gefle IF och behöll den positionen i flera år.
Vid tiden för andra världskrigets utbrott gick Erik Nilsson till sjöss på ett handelsfartyg. Under första resan blev fartyget torpederat i Engelska kanalen, och han var en av bara fem överlevande. N. lyckades ta sig upp på en flotte och drev omkring i ett dygn innan han upptäcktes och räddades med förfrusna fingrar som enda bestående men.
Han återvände till arbetet på Tullen och blev friidrottstränare i Gefle IF. Många av klubbens stora löparstjärnor från den tiden har i efterhand delat med sig av äran till "Stav-Erik".
1956 engagerades han på nytt som fotbollstränare, av Brynäs Idrottsförening som han i sin ungdom representerat som målvakt. Efter en halv säsong lämnade han den sysslan och tog på nytt över Gefle IF:s fotbollslag.
1958 bytte han klubb igen och började träna Huges friidrottare men lämnade klubben 1959 efter en schism. 1960 startade han själv en ny friidrottsklubb, IK Akilles, som han ledde fram till sin död.

Tillbaka

Rohlén, Sven

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

(1903-1993) brandchef i Gävle 1938-1968, starkt engagerad i föreningar för idrott och friluftsliv. R. blev känd för att han som brandmän anställde löparstjärnor som Gunder Hägg, Henry Eriksson och Gösta "Sågmyra" Bergqvist.
R. var vice ordförande och ordförande i Gefle Idrottsförening och ordförande i Friluftsfrämjandet i 25 år. Där arbetade han för uppbyggnaden av anläggningen vid Hemlingbystugan.
Sven Rohlén var också med och bildade Gävlebygdens flygklubb 1938. Han var klubbens ordförande i 15 år och initiativtagare till flygfältet vid Avan. R. initierade 1955 till att flygklubben skulle hjälpa till med skogsbrandbevakningen, ett initiativ som fick flera efterföljare i Sverige. Han fick Kungliga svenska aeroklubbens guldplakett 1960.
R. var också ordförande i sällskapet Jultomtarna i 20-talet år och som konstintresserad var han tillsammans med hustrun Lisbeth värdpar i Konstnärsgillet under ett 30-tal år.

Tillbaka

Hellström, Sven

(1908-1980), idrottsledare, efterfrågad speaker och nöjespappa som gjorde sina kanske främsta insatser som tävlingsarrangör i idrottssammanhang.
Efter en blygsam aktiv karriär som friidrottare och fotbollsmålvakt i Gefle Idrottsförening (fyra allsvenska matcher ändå innan en ny man som Sven själv tog initiativet till att värva tog plats i målet) blev han ledare. En av de första insatserna blev att ordna en spjutkastningstävling i pausen till en fotbollsmatch, ett helt nytt grepp som lockade storpublik till Strömvallen 1937. När Gefle IF:s storhetstid i friidrott sedan inleddes 1939-1940, med Gunder Hägg som det stora namnet, var Sven Hellström en av förgrundsfigurerna. Han blev till och med avstängd från ledaruppdrag i 14 månader efter att ha avslöjats med att betala friidrottsstjärnor för att ställa upp i galorna.
Han startade också underhållningssatsningen "Pigg upp" inom socialvården, var ordförande i IOGT:s byggnadsförening och styrelseledamot i Gefle Gymnastikförening.

Tillbaka

Hägg, Gunder

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

född 1918, löparstjärnan från Albacken i Jämtland som 1940 anställdes av Gävle brandkår under Sven Rohléns chefskap och började tävla för Gefle Idrottsförening. 1941 tog H. SM-guld och slog världsrekord på 1500 meter med 3.47,6 men avstängdes från hösten 1941 fram till 1 juli 1942 för brott mot amatörbestämmelserna.
Den 2 juli gjorde H. come back på Slottsskogsvallen i Göteborg och slog världsrekordet på en engelsk mil med 4.06,2. Han slog tio världsrekord på 80 dagar 1942 och hade alla rekord på distanserna mellan 1500 och 5.000 meter. Han hade pressat egna rekord när han 1943 gjorde en turné i USA, sprang åtta uppvisningslopp och underskred de amerikanska rekorden på engelska milen med tiden 4.05,3 och 1.500 meter med 3.47,8. Man skrev om honom som "Gunder the Wonder".
Vid hemkomsten hyllades H i brandstationens gymnastiksal, och vid Gefle IF:s höstspel på Strömvallen samma dag fick H. en hyllningsadress där cirka 3.500 Gävlebor tecknat bidrag till ett idrottsmonument i Gävle. Detta realiserades senare i form av skulpturen Löparen, uppställd utanför Strömvallen, där H. fortfarande har publikrekordet (9.333 åskådare vid Hägg-galan 29 juli 1942).
1942 fick Gunder Hägg Svenska Dagbladets bragdmedalj. Han slog allt som allt elva världsrekord i Gefle IF:s klubbdräkt och är Stor grabb nummer 102.
H. flyttade 1943 till Malmö för en anställning i en herrekiperingsaffär och började tävla för Malmö AI men avstängdes på livstid 1945 på grund av att han brutit mot amatörbestämmelserna.
1978 övertog H. föräldragården i Albacken och intill startade Stiftelsen Gunder Häggs Albacken en kursgård. Gebhardt, H: Gunder Häggs 80 dagar.

Tillbaka

Eriksson, Henry

"Guld-Henry" hissas vid hemkomsten.

"Guld-Henry" hissas vid hemkomsten.Fotograf: Lennart Sandberg

(1920-2000), ,ramgångsrik medeldistanslöpare med världsrekord och OS-guld. Han kom från Krylbo i Dalarna till Gävle brandkår 1941 och tävlade för Gefle IF. Tog EM-silver på 1500 meter 1946 och OS-guld i London 1948 - med tiden 3.49,8 i regn och på leriga banor. Slog fyra världsrekord i lagtävling på 4x1500 meter och två på 4x1 mile 1947-1949. Eriksson tog sju SM-guld på 4x1500 meter, ett individuellt SM-guld och ett lagguld i kort terräng 1946-1951. Stor grabb nummer 125. Han har även varit framgångsrik ledare, till och med fotbollstränare, i Gefle IF. Brügge, B, med flera: Gefle IF SM-klubben, 1987; Kriström, U: En 125-årig kärlekshistoria.

Tillbaka

Agnes von Krusenstjernas allé

grusad promenadväg som sträcker sig genom Stadsträdgården, från Västra Vägen till Gamla kyrkogården, anlades 1842 av rådmannen Carl Valley. Allén med fyra rader lindar, i äldre tid kallad Stora allén, blev huvudentré till den då nya kyrkogården. Innan Strömvallen fanns användes allén för löptävlingar, numera är den en populär plats för boulespel. 1987 beslutade kulturnämnden att ge allén namnet Agnes von Krusenstjernas allé efter författarinnan som bodde på Staketgatan 1 som barn (se Krusenstjernas hus).

Tillbaka

Najaden

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

badhuset i Stadsträdgården, låg i Tegelhagen, på Gavleåns norra sida där skulpturgruppen Musicerande änglar nu står. Anläggningen, som uppfördes av Badhusbolaget, började användas 1843 och ombyggdes 1873 efter ritningar av M.A. Spiering. Najaden hade karbad, kontor, kafé och matservering och i Gavleån låg två, så småningom tre, bassänger som omgärdades av plank.
Badet renoverades 1892 och fick då både större bassäng och badhus.
Namnet Najaden började användas på 1920-talet då kvarteret där badhuset låg fick detta namn. Varmbadhuset nyttjades tills Murénska badhuset togs i bruk 1907 och kallbadsbassängerna till 1927. Kaféet drevs ytterligare en tid och i huset fanns då även några små uthyrningsrum. Anläggningen revs 1956. Ljungström, J.G: Artikel i Gefle Dagblad 11 september 1995.

Tillbaka

Tegelhagen

I nuvarande Stadsträdgården anlades på 1600-talet ett tegelbruk med flera hus, bland annat för byggandet av Heliga Trefaldighets kyrka på 1640-talet. Tegelbruket arrenderades av olika familjer. Tillgången på lera blev dålig mot slutet av 1700-talet och bruket lades ner på 1830-talet. Tegelladorna byggdes om till bostäder för skolpojkar.

Tillbaka

Boulognerskogen

Boulognerskogen, en grön oas, 2007.

Boulognerskogen, en grön oas, 2007.Fotograf: Lars Wigert

ligger på udden i Gavleån söder om Gamla kyrkogården och väster om Dammbron. Förebild till parken var den beundrade Bois de Boulogne i Paris, som anlades ett tiotal år tidigare.
1865 förlängdes Stadsträdgården mot väster med en tallskogsmark som kallades Kroknäs hage och som hade tillhört ett prästboställe Gävle stad förvärvat från kyrkan. När detta område omvandlades till park fick det namnet Boulognerskogen.
Vid sekelskiftet spelades krocket och tränades cykelåkning på "velocipedvägarne". Där fanns också läskedrycksservering och karamellgummor. På 1930- och 1940-talen fanns flera kaféer i Boulognerskogen, numera ofta kallad Boulognern. I juni 1966 brann kaféet Skogspaviljongen, som byggts 1905, ner. Skogshyddan, uppförd 1902, upphörde 1968. Gröna stugan, som flyttats från Gävleutställningen 1901, stängdes 1971 och Strandudden, byggd 1924, upphörde 1980. Sommarro byggdes 1923 och har bevarats som en del av Boulognercaféet. I Boulognerskogen fanns även Strandpaviljongen, byggd omkring 1910. Den kallades en tid Café Boulogne.
Den runda musikpaviljongen ersattes 1956 av en musikscen som sedan dess varit i bruk. Till 100-årsjubileet 1965 utförde Gävlekonstnären Bengt Eklund jubileumsaffischen, Ivan Widner komponerade "Marsch Boulogne" och Gösta Nilsson "Vals Boulogne". Även Bo Linde har skänkt Boulognerskogen ett stycke musik, "Suite Boulogne".
Här har föreningar ordnat demonstrationer och fester, frikyrkorna har hållit gudstjänster och möten. Arbetarbladet arrangerade under många år måndagskvitter med Lennart "Putte" Gotthold som ledare och Gefle Dagblad musikgissningar. Gävle symfoniorkester har hållit konserter - dagligen i början av 1950-talet - och teatergrupper har haft föreställningar i parken.
1983 genomfördes en stor renovering. Ett nytt kafé, Boulognercaféet, som byggdes och skänktes av GDJ-fonden, liknar det schweizeri som på 1800-talet fanns på Alderholmen.
Lekparken, dansbanan och minigolfanläggningen snyggades upp.
I parken ordnas också pop- och rockmusikfester, och till "Boulognern" går många ungdomar efter skolavslutningarna.
En skulptur, "Nostalgi" av Bo Pettersson, sattes upp 1984.
Toalettbyggnaden, ritad av E.A. Hedin, stod tidigare vid spårvägens ändhållplats vid Tullhuset på Alderholmen och har även använts av hälsovårdsnämnden som cyanväteförråd. Byggnaden flyttades 1977 till Boulognerskogen och inreddes till offentlig toalett och med loger för artister. Sundin, U: Gävleminnen från 50-talet; Sundin, U: Gävleminnen från 60-talet.

Tillbaka

Kvarnbron

invigd 1977, byggdes över Gavleån väster om Drottningbron när Västra Vägen lades om och fick flera filer. Brons östra fäste ligger där Valskvarn legat, därav namnet.

Tillbaka

Valbo

kommun som 1971 sammanslogs med Gävle. Valbo var tidigare en av de största socknarna i Gästrikland och omfattade då bland annat byarna Hemlingby, Järvsta, Furuvik, Bomhus och Sörby som då omgav Gävle.
Valbo är en jordbruksbygd med stora byar. Sannolikt var järnhantering en pådrivande kraft för bebyggelseutvecklingen under vikingatiden.
Från 1600-talet har även järnhantering i bruken vid Tolvfors, Forsbacka och Mackmyra med Valbo masugn haft betydelse för näringslivet, liksom de industrier som började sin verksamhet på 1800-talet.
Valbo kyrka var huvudkyrka för hela Gästrikland tills Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle tog över och Valbo blev annexförsamling till Gävle 1602-1849. Kyrkan byggdes i sten på 1100-talet och byggdes ut på 1300-talet. Från den tiden finns koret och östligaste delen av långhuset kvar.
Kyrkan fick sitt nuvarande utseende när sakristian tillbyggdes 1736 och långhuset byggdes ut 1742. Predikstolen sattes upp 1766 och tornet, ritat av Olof Tempelman, var färdigbyggt 1776. Klockorna flyttades dit från klockstapeln. 1889 förändrades interiören vid en genomgripande restaurering.
Vid nästa restaurering, 1955-1956, tog man fram 1400-talsmålningar som utförts av konstnärer vid Tierpsskolan. Församlingen har även en kyrka i Forsbacka och ett församlingshem, Mikaelsgården, i Valbo centrum.
Kommunalhuset, invigt 1936, ritades av Ivar Lundberg, Gävle. I stora salen finns en fondmålning av Manne Östlund som beskriver arbetslivet i Valbo. Nytt kommunalkontor byggdes 1957-1958.
I Valbo finns två hembygdsföreningar. Valbo hembygdsförening, bildad 1922, har sammanfört byggnader till Vretas gammelgård, invigd 1928. Lunds bonde- och utanvessareförening (utanvessare =torpare och egendomslösa som hade hus på ofri grund) bildades 1927 och fick 1928 en av byns äldsta gårdar, Lundgrens, att vårda.
Valbo Sportcentrum med idrottshall, simhall och utomhusbad togs i bruk 1964 och ritades av arkitekten Sture Frölén, Stockholm.
Valbo är rikt på fornfynd, bland annat runstenar. En stor silverskatt, nedgrävd på 1100-talet, hittades i Allmänninge 1836 av bondsonen Lars Olofsson. Rydén, K, red: Boken om Valbo; Fornt och sentida från Valbo; Valbo, översiktlig områdesanalys, Stadsarkitektkontoret; Törnqvist, A, med flera: Valbo socken 1898-1937; Från Gästrikland 1956, 1986 och 1988; Budtz, P: Vägvisare till Forntiden i Gästrikland. Se även Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Tillbaka

Staketgatan 26

på södra sidan, vid Norra Skeppargatan i kvarteret Kollegan, byggdes 1877-1879 av magister C.G. Säterstrand och ritades av Erik Ramström. På 1890-talet köptes huset, som byggnadsminnesförklarades 1989, av Theodor SöderhielmTolvfors bruk och ägdes av familjen till 1940-talet. Tolvfors hade här ett mjölkmagasin på 1920-talet.

Tillbaka

Järnvägshotellet

Drottninggatan 39, vid Centralplan, byggdes 1876 av den äldre Johan Westergren. Zetterströms vinhandel hade affärslokaler i gatuplanet. Huset renoverades 1939. Det revs 1980, och på tomten uppfördes servicehuset Adjunkten, som fick namn efter kvarteret.
Nya Järnvägshotellet öppnades 1995 i Centralpalatset, där Centralcaféets ägare i en tom kontorsvåning inrett ett lågprishotell med tio enkel- och sju dubbelrum med reception i kaféet.
I våningen har tidigare Hotell Regina funnits.

Tillbaka

Westergrenska huset

Nygatan 40 i hörnet mot Stora Esplanadgatan, med ett torn över hörnet, byggt av grosshandlaren Johan Adolf Westergren med lokaler för hans butik, invigdes 1900. Huset, som ritades av Nils Nordén och byggdes i fyra våningar, har drag av nationalromantik. Kakelugnarna från Gefle Kakelfabrik AB blev prisbelönta vid Gävleutställningen 1901. Byggnaden har renoverats vid flera tillfällen, senast av Konstruktör i början av 1970-talet och av en ny ägare i början av 1990-talet. Löfgren, F, & Sollbe, B: Gävlevandringar med Folke.

Tillbaka

Westergrenska stiftelsen

Westergrenska stiftelsen 1998.

Westergrenska stiftelsen 1998.Fotograf: Mats Åstrand

Johan och Lotten Westergrens stiftelse, Gustavsgatan 16, bildades 1921 för att av medel testamenterade av Johan Adolf Westergren bygga ett hem för fattiga äldre änkor eller "fruntimmer som förde hederlig vandel". Lotten Westergren lämnade 1925 aktier till ett värde av 100.000 kronor vars avkastning skulle användas för underhåll av fastigheten. Huset, byggt 1925-1926 i nyklassicistisk stil och ritat av Gunnar Wetterling med hjälp av Birger Sjöberg, består av 26 små lägenheter. På andra våningen finns en samlingssal, i korridorerna toaletter och i källaren badrum. En stor park omger byggnaden som användes för sitt ändamål till 1976 och från 1977 som studentbostäder. 1978 övertog Gävle kommun huset. Bellander, E: Donationer och humanitära inrättningar (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Landstingshuset

En testbilds brödtext

Kyrkogatan 4, byggt i tre våningar och suterrängvåning av Anders Diös AB, ritat av Thorolf Hedlund, Sten Dalén Arkitektkontor AB, stod färdigt 1975. Landstinget hade redan 1966 köpt tomterna mellan tingshuset och länsstyrelsens gamla hus där Porterbryggeriet legat vid Norra Strandgatan för att bygga nytt förvaltningshus. Flera förslag bantades innan nuvarande byggnad uppfördes i två huskroppar, förbundna med en smalare glasad del som markerar den överbyggda Stapeltorgsgatan, där huvudentrén fick sin placering. Bland utsmyckningarna märks Per Nilsson-Östs relief i entréhallen.
1998 såldes huset till Vasakronan.
Landstinget hade sina första kontorslokaler i landstingssekreterarens bostad, därefter i östra slottsflygeln. Efter flera lokalbyten (1941 hyrdes lokaler i Sehlbergska huset, det vi i dag känner som Länsförsäkringars hus) kunde man i april 1949 flytta till egen förvaltningsbyggnad i kvarteret Borgen, väster om Folkets hus. Huset ritades av Sten Dalén och byggdes i tre våningar.
Då landstinget på 1960-talet fått utökade uppgifter räckte inte huset inte till utan lokaler hyrdes på flera håll innan beslutet att bygga nytt fattades 1966. Det gamla huset hyrdes ut till bland andra Utvecklingsfonden (Almi Företagspartner) och flera fackföreningar. Norlén, B: Landstingets centrala kansli - Konstnärlig utsmyckning, lokalernas utformning.

Tillbaka

Gävle slott

Gävle slott 1999.

Gävle slott 1999.Fotograf: Gun Wigh

Gefleborg eller Gefle hus som det först kallades, är Sveriges nordligaste vasaborg och började byggas 1583 på initiativ av Johan III för att ersätta fogdegården som brunnit 1569. Slottet stod till det yttre färdigt 1593. Omkring 1600 inreddes en våning som bostad till greven Abraham Brahe, som då utnämndes till ståthållare på "Gefleborg över Norrlanden".
Slottet hade en oregelbunden kvadratisk grundplan och var tre våningar högt med flera tinnar och torn. Slottskyrkan gick genom alla tre våningarna med ett femsidigt kor som genombröt slottets östra fasad med rundbågiga höga fönster. Kyrkorummet sköt långt in i byggnaden, omgivet av rum på tre sidor, och kyrktaket hade lanternin med spira.
När Gävles handel under 1600-talet var mycket låg höll staden på att förfalla och slottet lämnades åt sitt öde. Kyrkan användes dock eftersom stadens kyrka brunnit 1605.
Renoveringar genomfördes i slottet i mitten av 1600-talet och lokaler för landskansliet inreddes. I början av 1700-talet var slottet trots det så förfallet att det skulle bli lika dyrt som att bygga nytt att renovera det till ny landshövdingebostad.
Gävle stad ville 1726 överta slottet och göra det till kyrka då man hade problem med Heliga Trefaldighets kyrka. Innan ärendet avgjorts brann slottet 1727 och resterna donerades till staden att byggas om till kyrka. Marken öster och söder därom skulle få användas till kyrkogård. Men staden ville nu inte ta emot gåvan, och 1741 fick slottsarkitekten Carl Hårleman i uppdrag att omvandla byggnaden till bostad för landshövdingen och lokaler till länets styrelse. Slottet förändrades, kyrkans utskjutande del och tornen revs. Slottet blev färdigt i sin helhet på 1760-talet. Flyglarna byggdes 1738 och 1753, den ena för landskansliets räkning.
Väster om slottet låg slottsträdgården, där det gamla slottsfängelset byggts 1732, och väster därom byggdes fängelset 1847. Parterren mot ån anlades på 1750-talet. Slottsgrinden i östra sidan av slottsmuren skänktes av länets brukspatroner 1761 och utfördes av Sven Broman.
Ett celebert besök fick slottet 1792 då Gustav III bestämt att riksdagen skulle hållas i Gävle. Kungen och kronprins Gustav Adolf bodde på slottet. En träpaviljong uppfördes vid slottets sydöstra sida till rikssal.
Slottet, som blev genomgripande renoverat 1919, blev byggnadsminne 1935. Fasaderna renoverades 1988-1990 då de återställdes till 1750-talets färger. Meddelanden av Gestriklands kulturhistoriska förening 1922; Från Gästrikland 1932 och 1969; Stjernberg, A: Inventeringsrapport, Restaureringen av Gävle slott 1988-1990. Se även. Hagen, E: Vårt nordligaste Vasaslott (ingår i STF.s årsskrift 1932); Hagen, E: Livet på Gefleborg; Gagge, A.C: Byggda minnen. Byggnadsminnen i Gävleborgs län.

Tillbaka

Hospitalskyrkan Sofia Magdalena

inreddes i Hospitalet som kyrksal och invigdes 1767. Där höll hospitalspredikanten, tillsatt genom val, gudstjänster utan nattvard. För kyrkan svarade hospitalsrådet som 1828 fick en donation för "Gudstjänsters upprätthållande i Sofia Magdalena-kyrkan". 1842 bildades Sofia Magdalena kyrkoråd, senare kyrkokassa, vars förslag 1862 att bygga en kyrka med 765 platser inte förverkligades.
Sedan kyrkan förstörts vid stadsbranden 1869 höll hospitalspredikanten gudstjänster i Södra bönhuset, i nuvarande Vasaskolan och slutligen i Sjömanskyrkan, varefter i stället medel lämnades till Heliga Trefaldighets och Staffans församlingars diakoniverksamhet. Inventarier som räddades undan branden förvaras i Staffans kyrka.
Under Gefle riksdag 1792 var Hospitalskyrkan riddarhus. Strömberg, Bo: Hospitalskyrkan i Gävle (stencil).

Tillbaka

Sofia Magdalena

hem för äldre vid Norra Fiskargatan 4 på Öster, uppfört i början av 1970-talet, ritat av Thurfjells. Där låg tidigare Hospitalskyrkan Sofia Magdalena.

Tillbaka

Setterberg, Carl Axel

(1812-1871), länsbyggmästare i Gävleborgs län 1841-1852, ritade bland annat Grapes minne och Elfbrink-Elfstrandska gravkoret . Anlitades av Vasa stad i Finland för att leda uppbyggandet av staden efter en storbrand 1852.

Tillbaka

Spiering, Mårten Albert

(1829-1876), stadsbyggmästare 1860 och senare stadsarkitekt. Han ritade bland annat Centralstationen, Vasaskolan och Östra skolan.

Tillbaka

Kronberg, Bengt G

(1819-1901), övertog 1845 sin svärfar Gustaf Öhrns firma som tillverkade bryggerimalt, sålde spannmål, sill och Falu rödfärg samt varor till marknaderna i Hedemora och Sala. Överblivna varor byttes mot järn, fågel, lin, pälsar med mera. Från 1860-talet exporterades järn från Bergslagen.
1870 blev sonen Erik Kronberg och Jean Melander delägare.
Kronbergs hade maltfabrik på Ruddammsgatan, tre magasin på Alderholmen och kontor på Kyrkogatan 24.
Kronberg, som byggde Engeltofta på Norrlandet, var ledamot av stadsfullmäktige, drätselkammaren och fattigvårdsstyrelsen. Lämnade donationer till Gävle stad. Brodinska rederiet uppkallade ett ångfartyg efter honom.

Tillbaka

Kullerharen

en liten ö strax utanför Gävle. Där inrättades i slutet av 1800-talet ett karantänsjukhus för 12-15 patienter med pest, kolera, smittkoppor och andra dödliga, smittsamma sjukdomar. Gefle Segelsällskap fick från 1900 låna några rum och köket i sjukhuset under villkor att man med kort varsel kunde flytta om hälsovårdsnämnden behövde den. Det blev fallet 1904, då en smittkoppsepidemi utbröt.
Sjukhuset har inte varit i bruk sedan dess men hölls länge i beredskap. Från 1956 arrenderas ön av Bomhus Båtklubb, som renoverat alla de byggnader som byggts som sjukhus. Från Tjuvharen har klubben fraktat bryggor och uthus.

Tillbaka

Pousette, Raphael

(1751-1797), stadsbyggmästare i Gävle 1774. Ritade bland annat Kronobränneriet i Strömsbro och ledde många byggnadsföretag i Gävle efter stadsbranden 1776. Från Gästrikland 1945-1946.

Tillbaka

Gefle riksdag

23 januari-24 februari 1792, sammankallad av kung Gustav III med kort varsel i syfte att lösa en finansiell kris efter kriget mot Ryssland. Gävle valdes av säkerhetsskäl och för att staden var rojalistiskt pålitlig.
Dåliga kommunikationer och årstiden, men också rädsla, gjorde att oppositionella riksdagsmän uteblev. Dock hindrades inte motståndsmän som Pechlin, Ribbing och andra som liksom den blivande kungamördaren Anckarström vistades i Gävle som riksdagsledamöter.
Av olika källor framgår hur de träffades i Gävle och smidde sina ränker. Anckarström ska enligt sin egen bekännelseskrift ha haft kungen i sikte under en procession men avstått från att skjuta då en, enligt honom själv, oskyldig page kommit emellan.
I Anckarströms logi i Gävle (hos snickaren Holmgren, andra kvarteret) återfanns enligt traditionen en kvarlämnad pistolkula på en hylla.
Totalt samlades 717 ledamöter i Gävle, vars befolkning (cirka 3.000 personer) fördubblades under dessa veckor.
Gävle beskrivs som en belägrad stad. Alla vägar bevakades och polispiketer fanns posterade vid infarterna (Åby i Valbo, Strömsbro, Harnäs). Passtvång och brevcensur hade införts. Endast tidningen Historiskt och Politiskt Nytt fick lämna rapporter.
Landshövding F.A.U. Cronstedt med oppositionella sympatier kommenderades tillfälligt till Svenska Pommern för revisionsuppgifter. Till hans ersättare utsågs Johan af Nordin.
Kungen själv kom, av rädsla för attentat, till Gävle via Hedesunda.
För Gävle innebar riksdagen ett stort uppsving med försäljning av lagad mat, beordrad uthyrning av husrum och ett rikt nöjesliv.
Inkvarteringen skedde i privathem. Adelsmän bodde hos brukspatroner och bemärkta borgare, bondeståndets ledamöter hos arbetare och fiskare.
Riksdagen avbröts hastigt sedan kungen fått igenom beslut om viss ekonomisk sanering, men också för att han tröttnat på Gävle.
Under riksdagen examensförhördes kronprinsen, blivande Gustav IV Adolf, i kungens sängkammare på slottet Gävleborg, Gustav III:s bostad under vistelsen. Att adeln uteblev från examensmiddagen påskyndade kungens beslut att lämna Gävle.
Vid sessionerna fördes kungen av säkerhetsskäl från slottet till den särskilda rikssalen - en sedan nyåret hastigt upptimrad lada, 52 meter lång, i slottsparkens östra del - i en täckt gång.
Till den tillfälliga rikssalen fraktades för övrigt drottning Kristinas silvertron från Stockholm. Regalierna förvarades mellan sessionerna i Heliga Trefaldighets kyrka.
Salen revs efter riksdagen och återuppfördes vid Drottningholms slott som ridhus. 200-årsminnet firades genom att Sveriges riksdag i juni 1992 besökte olika institutioner i Gävle. Fyhrvall, O: Bidrag till Gefle stads historia och beskrifning.
Tillbaka

Berggren, Anders

(1777-1848), grosshandlare och storredare. Omkring 1810 startade B. rederi tillsammans med sjökaptenen och skeppsbyggaren Olof Hillman och sin arbetsgivare Anders Isberg. I början av 1820-talet var B. förmögen och hade i slutet av decenniet med sina sex fartyg (på 1840-talet utökat till nio) ett av de största rederierna i Gävle. B. köpte 1807 tomterna 3 och 4 i andra kvarteret vid norra sidan av Gavleån och byggde där en köpmansgård (Berggrenska gården) dit han flyttade 1816.
B. hade under 1840-talet även köpt mark på Sörby och Testebo ägor. I det senare köpet ingick bland annat Avans herrgård. Källor: Helgesson, V: Berggrenska gården

Tillbaka

Gävle Högre Folkskola

med lokaler i Berggrenska gården startades 1913 för tre- eller fyraårig påbyggnad av den sexåriga folkskolan med en allmän linje. Senare startades även yrkeslinjer. 1924 upphörde den allmänna linjen och två tvååriga yrkeslinjer blev kvar, en huslig och en detaljhandelslinje. Se även Yrkes- och lärlingsskolor.

Tillbaka

Polhemsskolan

Gävle Praktiska Realskola som den hette från början, byggdes i hörnet Södra Kungsgatan-Kaserngatan på tomten där Navigationsskolan stått. Skolan, ritad av arkitekten Kjell Ödéen, togs i bruk 1958. Söder om Kaserngatan byggdes 1969 ett annex som förbinds med skolbyggnaden via en tunnel under Kaserngatan. Från 1969 förlades här delar av tekniska fackskolan i Gävle och yrkesskolans linjer för murare, betongarbetare och byggnadsträarbetare. 1971 slogs yrkesskolan samman med Polhemsskolans gymnasium och fackskolan.
På Polhemsskolans gård invigdes 1973 stålskulpturen "Tankens frihet", utformad av Per Nilsson-Öst och beställd av Gävle kommun. Polhemsskolans aula och ljusgård används även för olika offentliga arrangemang.

Tillbaka

Yrkes- och lärlingsskolor

Gefle stads yrkes- och lärlingsskolor startades 1920 och övertog de lokaler på Norra Strandgatan 13 (Berggrenska gården) där Gefle tekniska aftonskola tidigare hållit till. Utbildningen var då förlagd till tidiga morgnar och kvällar, och elevantalet var första läsåret 110.
Med tiden växte skolan. Den var 1950 Gävles största vad elevanantalet beträffar.
1929 övertogs Gefle husmodersskola med barnavård och 1931 startade man egen verkstadsskola i form av femmånaderskurser för arbetslös ungdom. 1936 tillkom två- och fyraåriga verkstadsavdelningar. 1953 togs nya verkstadslokaler i bruk.
1957 räckte lokalerna inte till längre. Husmodersskolan flyttades till Restaurang Standards övergivna lokaler och damfrisörsutbildningen förlades delvis till Gamla Grand.

Tillbaka

Hamntorget

öster om Centralstationen, fick sin nuvarande utformning 1970 när busstationen flyttades dit från Stortorget.
Torget anlades enligt Nils Ericsons plan från 1869 som salutorg och fick namnet Hamntorget på den plats där järnvågen legat före stadsbranden 1869. På torget såldes på 1930-talet kreatur, livsmedel, trädgårdsprodukter, bär, ved, inhemsk slöjd och hantverk. På Fiskbryggan, en nedsänkt del av torget vid Östra Lillån, såldes fisk, kräftor och sådant som fiskarna brukade föra in med sina båtar. Torget kallades tidvis för Fisktorget men 1943 fastslog stadsfullmäktige att namnet Hamntorget inte skulle ändras.
1951 lades Lillån igen och all fiskförsäljning överfördes vintertid till Stortorget.
Järnpelaren med ur som sattes upp vid Gävleutställningen 1901 och flyttades till Hamntorget 1905 ersattes till Gävleutställningen 1946 med en stenpelare och nya urtavlor.
Numera finns inte mycket kvar av det gamla Hamntorget som tagits i anspråk för bussstation och för den flerfiliga Fältskärsleden. På 1980-talet kom ett förslag om att göra torget till ett kommersiellt centrum där en stor byggnad skulle innehålla en galleria med affärer och kontor. Där skulle finnas ett resecentrum och lågprishotell dit järnvägsresenärer skulle kunna gå direkt från Centralstationen. Detta skulle bli en länk mellan centrala staden och det nya som skulle byggas på Alderholmen. Planerna har inte övergivits, ett nytt förslag enligt samma grundidé presenterades i april 1998. Thunwall, C: Tre torg i Gävle (ur Bebyggelsehistorisk tidskrift nummer 30 1995); Thunwall, C: Staden mellan husen (ingår i Den samtida historien).

Tillbaka

Rådstugan

Den äldsta rådstugan, som troligen låg mellan den medeltida kyrkan och Gavleån, tros ha förstörts vid stadsbranden 1569, återuppbyggts men brunnit ner vid stadsbranden 1603. För den nyinrättade magistraten uppfördes 1628 en ny rådstuga vid Stortorget, nuvarande Rådhustorget.
Rådstugan blev en imponerande byggnad i tre våningar runt en liten gård, med tre sadeltak intill varandra, det mittersta krönt av ett torn med ur och klockor. R. skadades av brand 1697 och fick på 1700-talet ett enklare tak. Stadsbranden 1776 ödelade rådstugan och ett rådhus började uppföras 1784. Karlström, T: Gävle stadsbild; Fyhrvall, O: Bidrag till Gefle stads historia och beskrifning.

Tillbaka

Cronstedt, Fredrik Adolf Ulrik

(1744-1820), landshövding 1781-1812. Utbildad till arkitekt och nära vän till Johan Tobias Sergel. Då C. ansågs tillhöra oppositionen mot Gustav III och bland annat ingrep mot den hårda tvångsvärvningen av båtsmän till ryska kriget skickades han under Gefle riksdag 1792 till Pommern för att granska den svenska besittningen. C. lade under sin landshövdingetid ner stor energi på utbildning och utveckling, intresserade sig för ordnandet av gator och kvarter i Gävle liksom för det nya rådhuset. C. är för nutidens människor känd för de fjärdingsstolpar, milstolpar av gjutjärn målade i vitt och guld, han 1785 beslutade skulle sättas upp varje kvartsmil. Initialerna i hans namn lockade till många tolkningar - som Fan Anamma Uslingen Cronstedt eller Far Aldrig Utan Cognac. Hagen, E: Livet på Gefleborg. Bodin, S: Cronstedts milstolpar 200 år (ingår i Hälsingerunor 1985).

Tillbaka

Klockspelet

 
i rådhusets torn kom till på initiativ av läkaren Kule Palmstierna. Genom gåvor kunde detta förverkligas när klockspelskommittén den 29 juni 1972 överlämnade spelet med 32 klockor till Gävleborna i samband med invigningen av länsutställningen X 72. Var tredje timme varje dag, från 9 till 21, spelas i två minuter en svensk folkvisa eller psalmmelodi. Klockspelskonserter hålls i samband med orgeldagarna

Tillbaka

Börsen

På initiativ av Handelssocieteten inrättades 1767 en varubörs, världens nordligaste, på Rådhustorget i Gävle. Börsen, där grosshandlarna gjorde upp affärer, hölls senare i rådhusets entré två gånger i veckan och flyttades 1862 till Börshuset. En fond- och varubörs inrättades 1873.

Tillbaka

Stadsfullmäktige

Stadsfullmäktige i Gävle sammanträdde första gången 1863 efter en kommunal omorganisation 1862. Drätselkammaren förberedde fullmäktiges ärenden.
Till en början gynnades de rika grosshandlar- och redarfamiljerna genom rösträttsbestämmelserna - en person eller ett bolag kunde ha upp till 100 röster, beroende på inkomsten. Ledamöter kunde då stå i nära släktskap med varandra. Mot slutet av 1800-talet ville de framväxande folkrörelserna bryta detta fåmannastyre och bland andra Gefle Nykterhetsförening och Gefle Missionsförening samarbetade ibland i opposition mot de etablerade röststarka grupperna - som kallades bankpartiet, grosshandlarpartiet eller företagarpartiet.
På 1890-talet organiserades koalisationer av vänsterkrafter, frisinnade, socialdemokrater, nykterister och frikyrkliga för att försöka få in ledamöter i stadsfullmäktige. Dessa reformsinnade organisationer fick stöd av Gefle Dagblad och dess huvudredaktör Karl Magnus Lindh. Vid valen till stadsfullmäktige 1898 och 1900 gjordes försök att få in Olle Danielsson som ledamot, men detta lyckades inte förrän 1901 vid ett fyllnadsval, då med kraftigt stöd av Lindh. Danielsson blev den förste socialdemokraten i Gävle stadsfullmäktige.
1918 infördes allmän och lika rösträtt, vilket också innebar att kvinnorna fick rösträtt. Högerkrafterna hade intill dess haft en dominerande ställning i den kommunala politiken i Gävle, men därefter har socialdemokraterna haft den rollen.
Redan före kommunalvalet 1919 fanns kvinnor i Gävle stadsfullmäktige. I valet 1910 fick tre kvinnor plats i stadsfullmäktige: Anna Sundbom för de frisinnade, Karolina Själander för högern och Maja Qvist för socialdemokratiska arbetarekommunen.
Före 1863 styrdes staden av De äldste, se Gävle stads äldre förvaltning, och 1971 blev stadsfullmäktige kommunfullmäktige.
Ordförande i stadsfullmäktige har varit Per Murén 1863, Jonas Selggren 1864-1874, Robert Rettig 1875-maj 1886, John Rettig juni 1886-juli 1907, Oscar Fredrik Flensburg augusti 1907-1919, A.J. Andersson 1920-1925, Gustaf Nygren 1926-1930, Nils Sigfrid Norling 1931-1946, Hemming Sten 1947-maj 1954, Erik Severin juni 1954-1957, Yngve Möller 1958-1965, Ture Edbom 1966-1967, Bertil Rehnqvist 1968, Yngve Möller 1969-1970. Åberg, I: Förening och politik, folkrörelsernas politiska aktivitet i Gävle under 1800-talet; Från Gästrikland 1982 och 1987; Gröndahl, J: Politik i Gävle från sekelskifte till rekordår (ingår i Den samtida historien); Grangert, L: Glimtar ur Gävle stadsfullmäktiges historia 1863-1963

Tillbaka

Alderholmen

 
eller Stora Holmen, överläts 1622 till Gävle stad av Gustav II Adolf för att ge plats för skeppsbyggnad, bråbänkar och repslagarbanor. Alderholmen sträckte sig då mellan Östra Lillån och Gavleån ut mot Inre fjärden. Nya järnvågen byggdes här, färdig 1708, och Drottninggatan förlängdes över Östra Lillån med en träbro kallad Järnbron.
På Alderholmen fanns Norra Varvet, repslagarbanor, en vedgård, några krogar, Stora Sjötullen och utefter stränderna sjöbodar. Nyhamn anlades, och Gävles grossistfirmor uppförde magasin med kontor i rader längs Gavleån. 1838 öppnades Grischottis schweizeri, alléer planterades för att bli "promenadplats". Tullhuset, restaurangen Fenix och ridhuset uppfördes, och sågverksbolagen hade där sina brädupplag. Brandstationen byggdes mot Hamntorget, Hellbergska magasinet och Vict. Th. Engwall Co på norra sidan. Gävle-Dala Järnvägs AB drog sin järnväg från Alderholmen och den invigdes 1859 med stationshus, lokstall och magasin. Stationshuset, ritat av Mårten Albert Spiering, revs 1907.
Närheten till lastkajer för sjöfart lockade industrier till Alderholmens östra sida, till exempel Gävle Galvan och Siporex. Gävle-Dala Lantmannaförbund byggde 1943 en silo för potatislager, Gefle Kolimport AB uppförde stora anläggningar, grossisterna trämagasin och Stuveribolaget sitt kontor.
Inför Alderholmsprojektet i slutet av 1980-talet flyttades ett flertal av industrierna från platsen. Järnvägsspåren revs upp, och en stor del av östra Alderholmen blev öde. Någon bebyggelse kom dock inte till stånd.

Nya byggplaner presenterades i början av 2000-talet, och under hösten 2006 inleddes byggandet av ett nytt bostadsområde med namnet Gävle Strand.

Namnet Alderholmen, som tros ha att göra med förekomsten av al - dialektalt kallat alder och i Gävletrakten uttalat "arrder" - finner man redan på en karta över Gävle från 1630 liksom senare på kartor från 1706 och framåt. På en karta från 1792, ritad av Lars Georg Kierrulf, benämns olika delar av Alderholmen med Blekeplats, Alderholmen och Stora Holmen. Under 1800- och 1900-talen har Stora Holmen tidvis varit den vanligaste benämningen.
Källor: Karlström, T: Gävle stadsbild; Stadsarkitektkontoret: Bebyggelse på Alderholmen; Carlestam, G: Och staden reser sig ur havet. Se även Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Tillbaka

Kvartersindelning

Gävle indelades i listorna för Älvsborgs lösen 1613-1618 i östra och västra halvan av staden. I en mantalslängd från 1614 indelades staden i tio numrerade rotar utan namn, medan man i mantalslängder från 1692 använde namn på nio rotar: Näringen, Holmen, Skiepparen, Rådhuset eller Rådstufvan, Lilltorget, Nr 6, Gamble bron, Kiällan och Islandstorget.
1713 indelades Gävle i fyra stora kvarter med tomter. Antalet kvarter ökade när staden växte men ännu in på 1900-talet användes tomtnummer i nio stora kvarter. 1924 fick stadsingenjören Gunnar Sjöberg i uppgift att dela upp kvarteren och ge dem namn. Hans förslag belyser Gävles historia med namn som anspelar på Gefle riksdag 1792 - som Pechlin, Oxenstjärna och Kanaljen - skråtiden genom Skrået, Gillet och Gesällen, yrkesgrupper som Fiskalen och Båtmannen, länder där Gävle haft handelsförbindelser, skeppsnamn, gamla byggnader och företeelser i Gävle. Troligen har Sjöberg inspirerats av Oskar Fyhrvalls "Bidrag till Gefle stads Historia och Beskrifning" från 1901. Skoglund, I.B: Kvartersnamn i Gävle; Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Tillbaka

Gävle hamn

Gävle fick 1491 av Sten Sture d ä stapelrätt, det vill säga rätt att idka handel både i Sverige och i utlandet liksom andra köpstäder som "widh siöön belägne äro".
Hamnen har haft mycket stor betydelse för Gävles utveckling. Men den har även medfört bekymmer för borgarna, som med hjälp av baggare, mudderverk, fick se till att hålla hamnen och Gavleån tillräckligt djupa. Bottniska handelstvånget, som Axel Oxenstierna låg bakom, försvårade Gävles sjöfart på utlandet under 1600-talet och gynnade i stället Stockholm.
På 1750-talet ökade exporten av järn och därmed även sjöfarten och rederiverksamheten. År 1783 fanns i staden mer än 40 fartyg, varav en stor del gick med frakter ända till Medelhavet.
Ångbåtstrafiken kom igång på 1830-talet och gick även med passagerare mellan kuststäderna. När industrier anlades i Gävle i mitten av 1800-talet och Gävle-Dala Järnväg öppnades mellan Falun och Gävle 1859 gav det ytterligare exportmöjligheter och uppsving i hamnen. Gävles handelsflotta med cirka 100 fartyg var vid denna tid, mitten av 1800-talet, tidvis större än Stockholms och Göteborgs.
Ända fram till 1860-talet, då Nyhamn byggdes, var Inre hamnen i Gavleån den egentliga hamnen. Fartygen lastade och lossade även ute på redden.
1898 fattades beslutet att anlägga en djuphamn, och Fredriksskanshamnen invigdes 1905. På 1950- och 1960-talen hade både Inre hamnen och Fredriksskanshamnen stor verksamhet. Sommaren 1956 låg en dag 56 fartyg i hamnen. Skogsproduktterminalen Granudden invigdes 1976, en roll on-roll off-anläggning byggdes där på 1980-talet och containertrafiken har ökat. Genom bra assistans av isbrytare har hamnarna inte varit stängda vintertid sedan 1960-talet.
Vid Bomhus finns dessutom en hamn i Karskär för Korsnäs AB:s behov. Gävle Hamn 1934; Ekelund, J: Gefle stads hamn; Elfstrand, P: Hamn, varv och sjöfart (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Islandsbron

byggdes 1951-1952 där Svängbron legat och förbinder Södra Fältskärsgatan på Brynäs med Hamntorget på norra sidan av Gavleån. 1993 breddades bron och cykelbanor drogs på och under den.

Tillbaka

P.C. Rettig & Co

handelshus med rederi, skeppsbyggeri och tobaksfabrik. Rettigs tobaksfabrik grundades 1809 när Pehr Christian Rettig tillsammans med Carl Brelin fick privilegium för tobakstillverkning och snart dominerade svensk tobaksmarknad. Känd för piptobaken Gefle Wapen som i Fänriks Ståls sägner citeras: "Jag rökte Gefle Wapen jag och hade sjöskumspipa".
Snusproduktionen steg kraftigt från 1840-talet, cigarrtillverkningen började 1841 och på 1890-talet kom cigarretten. Bland cigarrcigarretterna var Matanzas ett känt märke.
De första tillverkningslokalerna fanns i Rettigska palatset. Ny tobaksfabrik byggdes och togs i bruk 1896 ungefär där barnbiblioteket ligger på Västra Islandsgatan. E.A. Hedin ritade huset, som uppfördes i tegel i tre våningar och vindsvåning. 1915 övertogs företaget av Tobaksmonopolet som fortsatte verksamheten i huset på Västra Islandsgatan till 1928 då J.F. Bellanders AB fick hyra lokalerna av Gävle stad, som efter Antonie Rettigs död övertagit fastigheten. Huset revs 1960 för att ge plats för Böndernas hus.
1845 grundade Rettig en tobaksfabrik i Åbo som sonen Pehr Cerillius Rettig tog hand om. P.C. Rettig blev även skeppsredare och framstående skeppsbyggare - firman arrenderade Norra Varvet 1837-1847, och därefter drevs en del av Södra Varvet, Rettigska varvet, till 1887 då det brann och verksamheten lades ner.
Firman var 1873 på tredje plats bland Sveriges rederiföretag och störst i Gävle till början av 1880-talet. Sonen Robert Rettig, ägare från 1882, intresserade sig för skeppsbyggeri. Hans son John Rettig övertog firman 1886, men då rörelsen ägde endast segelbåtar medan andra rederier använde ångbåtar gick rederiverksamheten ner och tobakstillverkningen blev huvudnäring. John Rettig avled 1907 och Antonie Rettig övertog 1908 ansvaret för firman. Elfstrand, P: Hamn, varv och sjöfart (ingår i Ur Gävle stads historia); Wickberg, E: Bland kåkar och gränder på gamla Söder; af Trolle, U: Om tobak i Sverige, jubileumsskrift 1915-1965.

Tillbaka

Storstrejken 1909

Den 4 augusti 1909 tog LO ut 300.000 arbetare i en strejk som svar på att SAF två dagar tidigare stängt arbetsplatserna för 80.000 arbetare. Sågverksindustriarbetarna hade redan den 27 juli tvingats lämna sin arbetsplatser.
Konflikten gällde sänkning av lönerna, men även rätten att få bilda och tillhöra en fackförening.
Strejken och lockouten avbröts efter en månad. LO beslutade den 4 september att återgå till arbetet i de företag som inte var anslutna till SAF. Uppgörelser gjordes under september och oktober i de flesta industrier.
Strejkkommittéerna i Gävle var representerade i storstrejksutskottet. Utskottet bestod av elva ledamöter, däribland av en kvinna, Maja Skoglund-Björklund.
I Gävle fick många arbetare det svårt, och strejken fick ödesdigra konsekvenser för flera fackföreningar. Kraven för att få återgå till arbetet var på många håll att förbinda sig att inte tillhöra fackförbund.
Avdelning 44 av Textilarbetareförbundet hade efter konflikten bara tolv medlemmar kvar, avdelning 27 av Sågverksindustriarbetareförbundet i Kastet fick läggas ner och reorganiserades först 1917.
Brädgårdsarbetarna i avdelning 5 av samma förbund fortsatte dock strejken till 10 december 1910 och kunde gå ur striden utan lönesänkningar men med en åderlåten fackförening. Driften hade hållits igång med strejkbrytare som fick bo på ett fartyg, av ortsbefolkningen kallat Lumplena. Organisationernas ledare och aktiva avskedades, några emigrerade då till Amerika.

Tillbaka

Öster

Östra delen av staden fick troligen rutnätsplan redan efter stadsbranden 1569. Här byggdes Hospitalet med sin kyrka på 1700-talet. I östra delen av Öster bosatte sig många av Gävle-Dala Järnvägs anställda vid mitten av 1800-talet. Efter stadsbranden 1869 föreslogs att tomtkvarter och -marker skulle få behålla sina gamla bredder medan tomterna borde göras längre. Där byggdes senare ett epidemisjukhus.
Öster blev senare känt för sin kåkbebyggelse. De gamla husen och Sankt Matteus kyrka (se Metodistkyrkan) revs och 1968-1975 byggdes höga flerbostadshus. Senare ett omdiskuterat beslut. Hyresbostäder byggde husen, som ritades av Thurfjells Arkitektkontor.

Tillbaka

Staketgatan

vars namn kommer av att där gick ett staket, möjligen rester av ett tullstaket, hette tidigare Norra Staketgatan eftersom Staketgatan fanns även på Söder (Tullbomsgatan). Staketgatan anlades efter stadsbranden 1776. Vid staketet fanns vid sekelskiftet mot 1800-talet mest kålgårdar och härbren.
1861 föreslog J.H. Rosenbaum att Norra Staketgatan skulle breddas med en dräneringskanal, i mitten kantad av lövträd. Det ansåg även Peter Georg Sundius efter stadsbranden 1869 liksom Håkan Steffansson.
Staketgatan byggdes om till 100 fots bredd (cirka 30 meter) med dubbla alléer, körbanor och trottoarer. På norra sidan byggdes stenhus med stora våningar medan de äldre husen fick stå kvar på södra sidan. E.A. Hedin ritade flera av sekelskifteshusen längs gatan.
Staketgatan har i modern tid förvandlats till en bred genomfartsgata som i öster börjar vid järnvägsviadukten mot Näringen och i väster mynnar ut i Västra Vägen. Karlström, T: Gävle stadsbild; Löfgren, F. & Sollbe, B: Gävlevandringar med Folke.

Tillbaka

Fruns hage

område i närheten av nuvarande Polhemsskolan. Den fru som åsyftas kan möjligen ha varit handelsmannen Åke Folckers hustru. Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997).

Tillbaka

Ericsson

familj vars medlemmar startat och drivit flera affärsföretag i Gävle.
1. Johan (1813-1901), son till soldaten och urmakaren Eric Thofelt i Rudskoga, Värmland. Han ansåg att soldatnamnet inte var fint utan tog sig namnet Ericsson. En sonson till Johan, majoren Alfred Ericsson, återtog 1919 namnet Thofelt (hans son är den kände Sven Thofelt som tog guld i modern femkamp vid OS i Amsterdam 1928 och senare blev en framstående idrottsledare).
Johan Ericsson kom till Gävle 1869 och öppnade på 1870-talet en diversehandel på Hattmakargatan 19. Han sålde dessutom ost och charkuterivaror på Salutorget (se Stortorget).
2. Johan Ludvig (1842-1932), son till Johan (1), öppnade speceriaffär vid Fiskargatan.
3. Emil (1862-1918), son till Johan (1), anställdes vid L.W. Åkersons firma, som han senare övertog tillsammans med Carl Wilhelm Åkerson under namnet Åkerson & Co. Emil Ericsson är donator till Ericssonska stiftelsen, Johan och Elisabeth Ericssons donationsfond.
4. Ludvig (son till Johan Ludvig (2).
5. Albert son till Johan Ludvig (2).
Dessa båda bröder öppnade tillsammans en ost- och charkuteriaffär på Salutorget. De drev även en partihandel för ost. Ludvig kallades "Fet-Osten" och Albert "Söt-Osten". De öppnade senare en delikatessaffär på Drottninggatan 28 och startade vid sekelskiftet sin grosshandel för specerier och kolonialvaror, Ludv. Ericsson & Co.
6. Wilhelm (1871-1951), son till Johan Ludvig (2), en av grundarna av Ericsson Rabenius konfektyrfabrik, sedermera Pix AB. Han blev så småningom ensamägare och utvecklade Pix till ett framgångsrikt företag. E. skänkte ett semesterhem, Pixgården i Hagaström, invigd 1926, till sina anställda. På sin 75-årsdag donerade han och hans maka Lena, född Flensburg, medel till en professur i latinska språket och litteraturen vid Stockholms högskola. Dessutom fick personalen dela på 105.000 kronor.
E. hade styrelseuppdrag i ett flertal företag, bland andra Tekniska AB Flora, Gavleverken och Svenska Handelsbanken. Riddare av Nordstjerne- och Vasaordnarna.
7. Åke (1914-1932), son till Wilhelm (6), kallade sig Flensburg Ericsson i efternamn (Flensburg var moderns flicknamn). Han var förebild till den över hela Sverige kända märkessymbolen Pixpojken. Av kamraterna i Gävle kallades han Pix-Åke. Omkom i en bilolycka.
Se även Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Bogården

I detta kvarter byggde HSB på 1980-talet bostäder i Pix AB:s gamla fabriksbyggnad vid Hantverkargatan och i nya hus utmed Staketgatan. I det gamla huset har satts upp foton från fabriken och gamla maskiner som minner om tidigare verksamhet i byggnaden. Här låg även Pixvillan från sekelskiftet som en opinion i Gävle ville spara men som revs för att ge plats för nya bostadshus. Bogården visades i BO 88.

Tillbaka

BO 88

En testbilds brödtext

En testbilds brödtext

Svensk Bostadsmässa 1988, hölls i Gävle på temat "Staden, bostaden och det goda boendet - att förvalta och utveckla ett arv". Länsmuseet visade utställningen "Bevare mig väl" om vård och renovering av gamla hus, i ombyggda och nybyggda kvarter öppnades visningslägenheter bland annat i kvarteret Bogården. Fritidsboende visades i Boulognerskogen, en stor karta över Sverige låg på Rådhustorget och Gävle kunde beskådas från det utsiktstorn som byggts för mässbesökarna, 55 meter högt på Rådhustorget, och som i folkmun kallades för Högfärden.

Tillbaka

Sjö- och pastillstaden

kallades Gävle under en tid då fabrikationen av pastiller, tabletter och konfektyrer hade en framträdande plats. Här fanns bland andra F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB, Pix AB, Herman Bergströms Konfektfabrik vid Andra Tvärgatan 15 (grundad 1928), Svenska Karamellfabriken (1919), Choklad & Konfektfabriken Freja AB (1911), Bröderna Westin Karamellfabrik (1917) och Gefle Karamell AB, Brunnsgatan 58 (1909). Werner, C: Beskrivning över Gävle 1945.

Tillbaka

Valley

Gävlefamilj som var aktiv både inom handel och politik under senare delen av 1700- och början av 1800-talet.
  1. Samuel (1705-1782), född i London, grosshandlare och fabrikör, flyttade 1744 till Gävle, blev borgare 1748 och bildade med handelsmannen Georg Pabst firman Pabst & Valley. Samuel Valley blev 1760 även direktör för ett sillsalteri.
  2. Jon Petter (1739-1778), son till Samuel (1), grosshandlare, bildade tillsammans med Jacob Tottie firman Tottie & Valley.
  3. Samuel Jr (1747-1805), son till Samuel (1), stadsmajor, rådman, borgare. När han 1772 blev delägare i faderns firma Pabst & Valley och Georg Pabst drog sig ur ändrade han namnet till Sam Valley & Son och utvecklade rederirörelsen. Företaget hade 1783 åtta fartyg. Firman råkade ut för fartygshaverier och ekonomiska svårigheter och gick i konkurs på 1790-talet.
Samuel Jr var 1784-1792 delägare i Stenebergs sockerbruk och initierade 1787 Gävle stad att arrendera Kronobränneriet. Han blev själv dess direktör 1794. Rådman 1784, stadsmajor och chef för stadens trupper 1792. Var ledamot av 24 äldste och av kommissionen för återuppbyggnaden efter stadsbranden 1776. Deltog i riksdagen 1789 för borgarståndet, stödde Gustav III och var mycket aktiv under Gefle riksdag 1792. Ägde Holmsunds gamla herrgård i Bomhus. Bodde vid Norra Strandgatan 25 vars ena del beboddes av Daniel Elfstrand d y, som var gift med Karin, en syster till Valleys hustru Brita. Huset förstördes vid stadsbranden 1869. Samuel Valley Jr är begravd i Elfstrandska-Valleyska gravkoret.
  4. Carl (1784-1850), son till Samuel Jr (3), handlare, rådman, direktör för Kronobränneriet tills det såldes 1849 och bosatt på Strömsbro herrgård. Representerade borgarståndet vid samtliga riksdagar 1828-1847.
Meddelanden från Gestriklands Kulturhistoriska. förening 1922.

Tillbaka

Gävle stads äldre förvaltning

Staden styrdes på 1600-talet av kungens fogde och ett årligen valt råd som inom sig utsåg borgmästare. En skrivare höll ordning på räkenskaperna och en syndicus tillsattes som juridiskt biträde till borgmästaren. 1619 stadgades att fogden skulle utse 24 män, hälften köpmän och hälften hantverkare, att ta tillvara allmänhetens intressen. De kallades Borgerskapets 24 äldste eller De 24 äldste.
De 24 äldste verkställde taxeringen, blev så småningom en styrande myndighet och deltog en tid även i riksdagsmannavalen. Bredvid De 24 fanns De 12, assecorer som skulle bistå i stadens vård av handel och industri, ungdomarnas uppfostran, fattigas och omyndigas vård, stadens drätsel med mera.
1739 uppdrogs åt en valnämnd på 48 personer, tillsatt i proportion av societeterna, att föreslå borgmästare och utse rådmän och stadssekreterare för en mandatperiod på sex år. Ekonomiedeputation inrättades 1784 och var en föregångare till drätselkammaren som inrättades 1816 i samband med en omorganisation av stadens förvaltning. Societeterna hade representanter i kyrkorådet, fattigvårdsdirektionen och andra styrelser och hade dessa samhälleliga uppgifter till 1862 då de nya kommunallagarna föreskrev att stadsfullmäktige skulle utgöra styrande organ. Fyhrvall, O: Bidrag till Gefle stads historia och beskrifning; Grangert, L: Glimtar ur Gävle stadsfullmäktiges historia

Tillbaka

Baggare

mudderverk som Gävle stad anskaffade 1697 för att göra hamnen seglingsbar. Det drevs av hästar som trampade runt ombord. Hästarna fick vara på båten hela sommaren och såldes på hösten.
Senare fick dock baggarhästarna helårsarbete genom att de drog sten till kajerna på vintrarna.
Pengar att muddra för fick borgarna genom den baggarfond alla fartyg måste lämna pengar till när de angjorde eller lämnade Gävle. Fonden förvaltades av Handelssocieteten som även utsåg baggaredirektör, däribland Peter Brändström och Pehr Ennes.
Gavleån, Östra Lillån och Islandslillån muddrades, liksom en del av Testeboån för att underlätta färderna till kvarnarna som låg där nu Strömsbro ligger.
Nya baggare anskaffades 1734 och 1796-1797. Källor: Elfstrand, P: Hamn, varv och sjöfart (ingår i Ur Gävle stads historia); Ekelund, J: Gefle Hamn 1905.

Tillbaka

Militärskolan

Valbogatan 9-11, kvarteret Merkurius, nuvarande Borgarskolan, uppfördes 1895 efter ritningar av arkitekten Erik Josephson. I Militärskolan utbildades västra arméfördelningsområdets stambefäl. Militär verksamhet avspeglas i byggnadens strama fasad i fyra våningar, men även av utsmyckningarna. Porten mot Valbogatan omges av kolonetter som på kapitälen har sköldbärande lejon. På ena skölden finns kung Oscars namnchiffer och på den andra kronprins Gustavs namn och årtalet 1901, det år de besökte skolan. Runt takfrisen finns flera sköldar, däribland Gävle stads gamla vapen. 1916 flyttades Borgarskolans verksamhet in i byggnaden. Skolans gårdsplan användes vid sekelskiftet även av idrottsföreningar för bland annat löpning. Karlström, T: Gävle stadsbild.

Tillbaka

Tekniska gymnasiet

som nu ingår i Borgarskolans verksamhet, startade sitt första läsår 1947 och tog 1950 sin nya skolbyggnad vid Brändströmsgatan i bruk

Tillbaka

Fogelmarck, Wilhelm

(1835-1893). Föreståndare för Gävleborgs läns lantbruksskola på Vall och delägare i Mackmyra bruk och Forsbacka bruk. Landstingsman i Gävleborgs län 1872-1892, ordförande 1880-1872, riksdagsman för Gävleborgs län i första kammaren 1878-1879. Ledamot av Lantbruksakademien 1889. Han fick Nordstjärneorden och Vasaorden.

Tillbaka

Göransson

En testbilds brödtext
Gävlefamilj som kom att få ett avgörande inflytande på Sandvikens utveckling genom Sandvikens Jernverks AB. Familjen har lämnat stora donationer till sociala och kulturella ändamål i Sandviken.
1. Anders Petter (1789-1850), kommerseråd, skeppsredare. Kom 1803 från Askersund för att studera vid Elementarskolan. Han fick anställning vid handelshuset Dan Elfstrand & Co, gifte sig 1815 med Daniel Elfstrands dotter Marie och blev därefter delägare. Från 1845, då Pehr Elfstrand avled, var han chef för företaget fram till sin död.
2. Göran Fredrik (1819-1900), son till Anders Petter (1). Skeppsredare, fick burskap som handlare i Gävle 1840, året efter delägare och 1856 chef för Dan Elfstrand & Co, som 1854 ingick i ett konsortium som köpte Högbo bruk. Göransson drev bruket, grundade Högbo Stål- och Jernverks AB och blev disponent där 1862. Efter konkurs 1866 rekonstruerade han företaget under namnet Sandvikens Jernverks AB, numera Sandvik, och blev styrelseordförande 1883.
Genom förbindelser i England fick han höra talas om Bessemermetoden för framställning av stål och köpte en femtedel av patentet. Efter många experiment fick man i Edskens bruk fram bra stålämnen med metoden.
Göran Fredrik Göransson var i Gävle ledamot av borgerskapets äldste, från 1853 dess ordförande, och medverkade vid tillkomsten av flera företag i Gävle - till exempel Gefle Manufaktur, Gävle-Dala Järnväg och Korsnäs Sågverks AB (se Korsnäs AB). Ledamot av Vetenskapsakademien 1898 och filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet 1900.
3. Anders Henrik (1843-1910), son till Göran Fredrik (2), industriman, ingick i Sandvikens Jernverks AB, disponent 1868-1910, kallad brukspatron. Han byggde upp en egen exportorganisation inom företaget och reste själv och besökte kunderna. Anses vara den förste av Sveriges bruks- och industriägare som bröt mot traditionen att järnexporten skulle skötas av grosshandlarfirmor. Han var socialt intresserad och med hjälp av dottern Sigrid byggde han upp anläggningar för personalen. Ledamot av Sveriges allmänna exportförening.
4. Sigrid (1872-1963), dotter till Anders Henrik (3). Inspektris för Sandvikens Jernverks sociala anläggningar 1907-1937. Hennes arbete blev mönsterbildande för den svenska industrin i fråga om att ta hand om de anställda. Ledamot av bland annat socialstyrelsens sociala råd för arbetarskydd och arbetsfrågor. Illis quorum 1914.
5. Karl Fredrik (1879-1960), son till Anders Henrik (3). Direktör vid Sandvikens Jernverks AB. Hans ledarskap med humanitet och vidsynthet ledde till samarbetsanda mellan över- och underordnade, kallad Sandviksandan. Han förespråkade arbetsfred inom svensk industri och är en av upphovsmännen till Saltsjöbadsavtalet 1938. Illis quorum 1937, ledamot av Ingenjörsakademien 1932.
6. Gunvor (1906-1995), dotter till Karl Fredrik (5), bosatt i Gävle. Svenska män och kvinnor.

Tillbaka

Johanneslöt

trafikplats mellan Länssjukhuset och Hagaström där riks-80 korsar Europaväg 4.
Namnet sägs ha uppkommit då en tysk, Johannis Oest, 1839 flyttade till Gustafsbro för att starta en fajansfabrik och kallade platsen Johannislöt. Komministern i Valbo, Johannis Hillberg, protesterade eftersom det hus där han bodde haft detta namn ända sedan 1700-talet, och den tyske fabrikören fick ändra namnet på sitt ställe till Johannisfrid. Under alla år därefter har dock platsen av många kallats Löten, liksom redan på 1700-talet.
Huset, som nu är rivet, har liksom själva fastigheten genom årens lopp fått vara med om det mesta. Där har bland annat funnits fyra tändsticksfabriker, och efter stadsbranden 1869 drevs där en av stadens större handelsbodar, Bouvins på Väster. Samtidigt startade en fabrikör Rigner en kakelfabrik där, och 1893 förvandlades fabriken till Gefle Glasbruk. Persson, P.N: Artikel i Gefle Dagblad 12 november 1955.

Tillbaka

Europaväg

E4, före 1962 med namnen riksettan och riks-13, genomkorsade länge Gävle centrum längs Kungsgatan och under ett antal år även Norra Rådmansgatan. 1980 byggdes motortrafikled runt Gävle och genomfartstrafiken försvann.
Den nya E4-sträckningen norr om Gävle, ungefär fram till vägrestaurangen Hagsta Krog, visade sig bli hårt olycksbelastad och har i många år kallats Dödens väg. 1998 byggdes sträckan om enligt en helt ny modell där vägbanan omväxlande har motorvägsstandard i ena riktningen och nord- och sydgående trafik skils åt med hjälp av wireräcken.
Sträckan söderut till Mehedeby blev motorväg i mitten av 1990-talet.

Tillbaka

Riks-80

tidigare Riks-10, vägen västerut från Gävle mot Sandviken, Hofors och Falun. Där byggdes 1955 den första motorvägen i Gävles närhet - från Johanneslöt till Nybo i Valbo.

Tillbaka

Flensburg

framträdande affärsfamilj i Gävle under slutet av 1800- och början av 1900-talet.
1. Frans Oscar född i Malmö 1820, död i Gävle 1883. Övertog 1846 av svärfadern Johan Cornelius Luth apoteket Lejonet, som Flensburg arrenderade ut 1857 och sålde 1861.
Han anlade i Sätra 1861 Sveriges första fabrik för tillverkning av skopligg och fortsatte med fabriker för tändsticksämnen 1870, trådrullar 1871 och trämassa 1872. Startade 1880 tillsammans med sonen Oscar Fredrik snickeri- och svarverifirman F.O. Flensburg & Co i Sätra för skopligg, trådrullar med mera.
Flensburg var VD i Gefle Filialbank, deltog i bildandet av Korsnäs Sågverks AB (se Korsnäs AB) och var en av Gävle bildningsförenings grundare 1848.
2. Oscar Fredrik (1855-1932), son till Frans Oscar (1). Studerade i Tyskland 1874-1880. Drev tillsammans med fadern F.O. Flensburg & Co, blev ensam ägare när fadern avled 1883. Ledamot av Handelssocieteten 1911-1932, av direktionen för Gefle Stads Sparbank 1888-1893 (huvudman 1894-1931). Stadsfullmäktigeledamot 1890-1920 (ordförande 1907-1919), vice ordförande i drätselkammaren 1900-1902 (ordförande 1903-1907), ordförande i Gefle Manufaktur AB och i Korsnäs Sågverks AB.
Flensburg var också tysk konsul.
Han var ogift och lämnade stora donationer till Gävle stad. Adéle Flensburg, omnämnd som meddonator till en välkänd understödsfond, var hans syster.
Fonden inrättades först för arbetarpensioner till anställda vid Flensburgs före detta pliggfabrik, därefter för pensioner till änkor och oförsörjda barn efter tjänstemän i Gävle stads tjänst.
Oscar Flensburgs fond inrättades för välgörande, kulturfrämjande eller allmännyttiga ändamål och Oscar Flensburgs stiftelse för husrum, värme och lyse för pauvres honteux (Fattiga men stolta). Svenskt Biografiskt lexikon; Bellander, E: Donationer och humanitära inrättningar (ingår i Ur Gävle stads historia).

Tillbaka

Korsnäsgårdarna

på Brynäs är nu rivna men stod där Agötorget ligger. Korsnäs Sågverks AB uppförde 1880 fyra bostadshus för arbetarna vid bolagets brädgårdar och hyvleri. Varje hus, byggt i två våningar, hade åtta lägenheter med ett rum och kök. Korsnäsgårdarna, som omramade ett kvarter, hade uthuslängor och tvättstugor inne på gården. De revs i slutet av 1960-talet.

Tillbaka

Karskär

området i Bomhus där Korsnäs AB byggde sina pappersmassefabriker 1910 och 1915 och i samband med detta uppförde arbetarbostäder. Där har byggts fabriker för kraftpapper och kartong, och Karskär har blivit ett modernt industriområde

Tillbaka

Den stora flytten

har den kallats, den historiska flyttningen av ett helt sågverk från samhället Korsnäs vid sjön Runn intill Falun till nybyggda Kastet i Bomhus.
Det djärva beslutet fattades den 12 april 1897, och 1899 genomfördes operationen.
Våren 1898 skickades en liten grupp till Kastet för att förbereda flytten och i oktober fick åtta man ta hand om det första timret, som kom på en nybyggd flottled. Samtidigt flyttades 28 män med sina familjer till Kastet för att bygga grund och skorsten till sågen och tillsammans med nyanställda bygga bostäder.
Hösten 1898 sågades de sista stockarna i det 24 ramar stora sågverket, som omedelbart märktes och revs.
Den 2 januari 1899 fick ett 100-tal man resa till Bomhus för att ta emot och bygga upp såghuset. Karlarna och deras utrustning lastades i speciella järnvägsvagnar som när de kommit till Bomhus järnvägsstation med hjälp av det lilla loket Kaffebrännaren drogs vidare på industrispåret till Kastet. Männen bodde i baracker tills bostadsområdet undan för undan blev färdigt och familjerna kunde komma efter. Från Korsnäs flyttade 75 familjer 1899 och året efter nio familjer. Cirka 30 familjer blev kvar i Dalarna, därav tio änkor med barn.
Transporterna av människor, hus och maskiner genomfördes på järnväg och med hästforor. Norrlands-Posten berättade 29 mars 1899 att ångaren Barbro, som dragit stockar på sjön Runn, kommit till Långbroarna tillsammans med 50 man på extratåg. Båten forslades därefter på släde till Älgsjön för att dra timmer till flottrännan.
Uppbyggnaden av sågen gick snabbt, och den togs i drift redan den 4 juli 1899. 20 sågramar hade flyttats, tio ramar var nya och sågen var med sina 30 ramar en av världens största.
Färdigbyggt hade Kastet 19 bostadshus, några med tio lägenheter på ett rum och kök, några med 18 spisrum. Där fanns uthus, källare, tvätt och bagarstugor och ett klapphus vid stranden.
I Korsnäs hade bolaget 1891-1892 byggt ett föreningshus för ångkök, affär och samlingslokaler. Styrelsen för Korsnäs Sågverks AB (se Korsnäs AB) ansåg att liknande lokaler behövdes även i Bomhus och beslutade 1899 att flytta även Föreningshuset. Det stod färdigt 1901. Sundin, U: Ett stort sågverk och dess flyttning vid sekelskiftet (betygsuppsats, stencil).

Tillbaka

Boberg, Ferdinand

Brandstationen är ett av de hus i Gävle som Ferdinand Boberg ritade.

Brandstationen är ett av de hus i Gävle som Ferdinand Boberg ritade. Fotograf: Mats Åstrand

(1860-1946), arkitekt, känd för Gävleborna genom att han ritat brandstationen, Centralpalatset, gasverket med den mindre av gasklockorna på Brynäs och musikpaviljongen som flyttats till Regementsparken
B. föddes i Falun, studerade vid Tekniska högskolan i Stockholm 1878-1882 och Konstakademin 1882-1884. Vid studier i Italien och Frankrike 1885-1886 intresserade han sig för den medeltida arkitekturen och fick där studera tekniken. B. kom fram till ståndpunkten att inte överge de historiska stilmotiven utan använda dem med förnuft.
Boberg gifte sig 1888 med Anna Scholander och paret besökte bland annat världsutställningen i Paris, där de befann sig när förfrågan kom om B. ville rita en brandstation i Gävle. Brandstationen blev B:s genombrott och finns därför omskriven i alla arbeten om honom.
I Stockholm har han bland annat ritat centralposthuset, LO-borgen, Rosenbad, elverkshuset och NK-huset. B. var arkitekt för Stockholmsutställningarna 1897 och 1909 samt Baltiska utställningen i Malmö 1914. Han har även ritat möbler och glas.
Från 1915 ägnade sig B. åt att teckna och måla svensk kulturhistorisk bebyggelse. Dessa blad blev underlag till flera böcker med titeln "Svenska Bilder". Källor: Sörenson, U: Ferdinand Boberg; Nyström, M: Bobergs, Anna Scholander och Ferdinand Boberg; Thorson-Walton, A: Ferdinand Boberg, Architect - the Complete Work.

Tillbaka

Idrottshusrevyerna

På 1940-talet, när man i Gävle började fundera på att bygga ett idrottshus intill Murénska badhuset (se Idrottshusprojekt) bildades föreningen Idrottshusets Vänner för att främja intresset för projektet och lämna ekonomiskt stöd om huset byggdes. Varje år 1942-1945 arrangerades lokala revyer på Gävle Teater. Regissör och sammanhållande kraft var Hilding Peterson, sedermera känd programledare i radion, som då var anställd på badhuset. Bland de medverkande märks Emy Ågren som ansvarade för baletten, Margit Haglund och Dagmar Humbla som sjöng, Hanna Kvist och många andra av Gävles då aktiva amatörteaterskådespelare. För dekoren svarade Victor Danielsson och för musiken Mats Hjelms orkester. Sjöström, V, red: Minns du det än...

Tillbaka

Rettigska barnhemmet

Rettigska barnhemmet

Rettigska barnhemmet

Stiftelsen Axel och Lulli Rettigs barnhem, Kungsbäcksvägen 22 väster om nuvarande Konserthuset, revs 1960 för att ge plats för Strömbadet.
1873 köpte direktionen för barnhemmet Källbäck, en gård vid nuvarande Valbogatan till barnhem för 10-12 pojkar för av Gefle Stads Sparbank skänkta pengar. Till gården hörde ett litet jordbruk.
Till minne av den avlidna dottern Lulli ställde Robert Rettig och hans hustru Adelaide 1873 en fond, utökad 1881 till minne av den likaledes avlidne sonen Axel, till förfogande för de båda barnhemmens utveckling och underhåll. Det nya barnhemmet, öppet för pojkar, fick då namnet Axel och Lulli Rettigs hem för vanvårdade barn.
När marken intill pojkhemmet på Valbogatan behövdes för gaturegleringar upplät stadsfullmäktige Strömsborgsvreten där det Rettigska barnhemmet uppfördes och invigdes 1881. Huset, som ritades av stadsarkitekten E.A. Hedin, uppfördes i två våningar i tegel med torn på taket. Verksamheten upphörde 1955 då plats för pojkar bereddes på Enskilda barnhemmet Salem. Salarna i Rettigska barnhemmet blev då för några år skollokaler och huset kallades Rettigsskolan. Ekman, H: Enskilda barnhemmet Salem 100 år.

Tillbaka

Gävle Musei Vänner

Åtta Gävlebors förvärv av i första hand Carl Larsson-målningen "Dora Lamm" till lågt pris stimulerade 1943 till bildandet av Gävle Musei Vänner för att "främja Gävle Museums förkovran genom att ställa medel till förfogande för särskilt önskvärda förvärv. Konstförvärv som insamlas skola införlivas med museets samlingar". Prins Eugen var beskyddare.
De förvärv som skänkts till museet har genom åren kommit upp i betydande värden, och med föreningens hjälp förverkligades 1996 Cyrénrummet, där Gunnar Cyréns konstnärskap visas. Engagerad skattmästare och senare ordförande var i många år Lars Matton. Från Gästrikland 1991-1992.

Tillbaka

Signalberget

vid Gamla Furuviksvägen i Bomhus är känt för sina tre gravrösen från tiden vid 1000 år f. Kr. 1931 gjordes en utgrävning som dock inte gav några säkra fynd. Budtz, P: Forntiden. Vägvisare till forntiden i Gästrikland.

Tillbaka

Gävletravet

1936 bildades AB Gävle Travbana för att bygga och sköta den travbana som byggdes på Sätraåsen och invigdes i maj 1938. Redan i februari hölls de första tävlingarna, där Sören Nordin var en av körsvennerna. Premiärsäsongen på Gävletravet omfattade 22 tävlingsdagar.
1939 invigdes restaurangen, ritad av Sven Wranér, och 1940 blev en stallbyggnad med 64 boxar färdig. 1940 kom banans första svenska rekord genom att Elsa Vind från Hudiksvall sänkte sitt rekord till 1.51,3 och slog ett nioårigt rekord från Solvalla. I början av 1940-talet fick man moderna totalisatorbyggnader.
Till Gävleutställningen 1946, som arrangerades på travet, byggdes entrén om. 1960, samma år som banan fick elljusanläggning, infördes V5-spel och 1965 flyttades verksamheten över till ny huvudläktare med restaurang och ny totoanläggning. 29 september 1974 spelades på V65 för första gången.
Ny entré öppnades på 1970-talet intill Folkparken och den gamla vid E4 stängdes. 1986 tog man Leufsta Travkamp, en träningsanläggning i Lövstabruk i Norra Uppland, i bruk.
Gävletravet är en av Sveriges största banor och varje år arrangeras regelbundet V75-tävlingar.
Travbanan har även lånats ut till andra aktiviteter. 1946 arrangerades, förutom Gävleutställningen, motorcykeltävlingar och 1967 hade Hell Drivers uppvisningar. Täby Galopp arrangerade löptävlingar 1969 och 1972 hade Gävle Ryttarsällskap hopp- och dressyrtävlingar på banan. 1972 låg delar av expon X 72 på travbanan.
Innan travbanan fanns arrangerades tävlingar på vintrarna på bland annat Inre Fjärden och på Hillesjön. Ekman, B, & Liby, G: Gävletravet 50 år 1938-1988.

Tillbaka

Swings rakblad

tillverkades av Swing Ltd AB, grundat 1923 som AB Svensk Rakklinga. Ursprunget är den av Emil Zeidlitz 1914 startade rakbladsfabriken i Sandviken, Sveriges första, som 1923 flyttade till Gävle. Swing var först med att introducera det rostfria rakbladet i Sverige, och där tillverkades även rakapparater under namnet Swing. Firman hade cirka 100 anställda under 1940-talet. Kring årsskiftet 1952-1953 flyttades företaget tillbaka till Sandviken.

Tillbaka

Bellander, Birger

(1892-1973), VD för J.F. Bellanders AB, för Gefleborgs Tryckeri AB samt för Mellansvenska Handelskammaren 1940-1964. Ledamot av stadsfullmäktige och drätselkammaren. Ordförande i Norra Sveriges Manufakturgrossistförening och ledamot av flera styrelser och nämnder. Gjorde en aktiv insats för Gävleutställningen 1946, vilken han skildrat i filmen "En sommarsaga på Sätraåsen" (förvaras på Stadsarkivet). Mottog 1965 Norrlandsbjörnen, Norrlandsförbundets utmärkelse för kulturella insatser.

Tillbaka

Gävle utställningshall

När den gamla bebyggelsen revs på Söder och nya hus byggdes på 1950-talet bildades AB Gävle Utställningshall av Gävle stad, företrädare för handeln och några andra intressenter. Utställningshallen på 500 kvadratmeter byggdes i kvarteret Värdshuset, Södra Kungsgatan 8, och togs i bruk 1957. Företag och föreningar kunde där visa idéer och produkter. Bland annat kunde man där se TV-sändningar i det nya mediets barndom.
Sommaren 1959 fick Studio Variant använda utställningshallen, som då kallades Södra Teatern.
Utställningshallen hade hela tiden problem med lönsamheten och trädde i likvidation 1960.
En efterföljare var Gävleexpon, som öppnades intill Gefle Trade Center på Sörby Urfjäll på 1980-talet men fick kort livslängd. I september 1998 öppnades en liknande anläggning, Gefle Mässhall, på Södra Skeppsbron.

Tillbaka

Sandbloms Porslin och Leksaker

bosättningsaffär på Norra Kungsgatan 1, där Folksamhuset nu ligger. 1910 startade bröderna A. och K.L. Sandblom butiken, som i sortimentet hade porslin, korgmöbler och leksaker. De drev även en grosshandel som 1917 flyttades till Norra Skeppsbron 2.

Tillbaka

Folkets hus

Fackföreningarna och Gävle Arbetareförbund fick gemensamma lokaler 1888. På Västra Islandsgatan 8 öppnades 1891 den första Folkets hus-lokalen, senare Lottagården, och Folkets hus-föreningen bildades 1897. Den så kallade Skarprättargården på Övre Bergsgatan och även en intilliggande fastighet köptes på 1890-talet. Avsikten var att där bygga Folkets hus. Strömdalens värdshus övertogs 1904 med ambitionen att göra området till Folkets park. En paviljong för teaterföreställningar invigdes 1905 av Hjalmar Branting. Efter några år fick föreningen svårigheter med ekonomin och gick i konkurs, varefter Strömdalen 1911 köptes av Gävle stad.
En ny förening bildades 1914, och 1916 köptes fastigheten Norra Centralgatan 11 av Ångbryggeriet. Den såldes senare, och 1918 köptes i stället Strandhotellet, Norra Strandgatan 15. Fastigheten - som inreddes med festvåning, samlingssalar och 42 expeditionsrum - invigdes 28 april samma år. På 1920-talet hade Svenska Sågverksindustriarbetarförbundet, Svenska Pappersindustriarbetarförbundet och Svenska Skogsarbetarförbundet sina förbundsexpeditioner i Folkets hus.
Ett nytt Folkets hus, ritat av Gösta Hedström från Kooperativa Förbundets arkitektkontor, uppfördes vid Södra Centralgatan, kvarteret Borgen, och invigdes i mars 1947.
I teatersalongen, på 1950-talet kallad Folkteatern, har Gefle Lyriska Teater och Upsala-Gävle Stadsteater gett föreställningar, och film visades i många år under biografnamnet Folkan. Sedan denna bioverksamhet upphörde har Bio Kontrast visat film där. Boxningsgalor har också arrangerats i Folkets hus sedan 1950-talet - då det även fanns skolbespisning i byggnaden.
På 1970-talet, när utbyggnad och renovering planerades, föreslogs att Gävleborgs Symfoniorkester skulle få lokaler i huset under några år.
Sigvard Eriksson var Folkets hus-föreståndare i många år. Även Håkan Vestlund, senare kommunalråd, har haft posten.
På scenens fond i salongen finns Torsten Billmans stora fresk Samhällsutveckling. I Drejarsalen har Maggie Wibom utfört en väggdekor i kakel, "Ungdom tar vid", med Kata Dahlström i centrum. Platsen framför byggnaden hette Borgplatsen till 1985 då namnet ändrades till Joe Hill-platsen. Där finns också en skulpturgrupp av Tord Tamming till Joe Hills minne. Larsson, J.G: Folkets hus, Föreningen i Gävle 1897-1997.

Tillbaka

Stadsbranden 1776

I september utbröt den brand som ödelade rådstugan, 109 enskilda gårdar, cirka 50 magasin och bodar, Nybron (se Kungsbron) och stadens materialbodar. 281.200 kvadratalnar (cirka 170.000 kvadratmeter) brändes av. En storm lär ha förvärrat ödeläggelsen.
Återuppbyggnaden krävde höga kostnader för bland annat köp av ny tomtmark för att fullfölja den tidigare planerade gaturegleringen, byggandet av nytt rådhus, materialbodar, renovering av Nybron med mera. Staden fick tillstånd av Kungl Maj:t att använda hälften av inkomsten från Kronobränneriet till offentliga byggnader

Tillbaka

Gefle skola och gymnasium

Gefle skola var Norrlands första prästskola, inrättad 1557. Den blev en lutheransk högborg som elever från hela Sverige sökte sig till. Fyra av eleverna - Abrahamus Angermannus, Andreas Laurentii Bothniensis, Nicolaus Olai och Petrus Kenicius - blev ärkebiskopar. Flera andra blev professorer och lärare vid Uppsala universitet. Bland eleverna rekryterades även tjänstemän till växande stadsförvaltning och ämbeten. När Gävle en tid var stiftsstad (se Stiftsstaden Gävle) var skolan en central utbildningsanstalt för stiftet. Skolan hade efter 1569 års brand sina lokaler i ett hus öster om Heliga Trefaldighets kyrka.
Stockholms gymnasium flyttades 1669 till Gävle och övertog prästutbildningen. Gefle skola var då en trivialskola för förberedande utbildning och blev senare lärdomsskola, en föregångare till läroverket där undervisningen i svenska och matematik fick ökad betydelse. Eleverna fick yrken inom handel, hantverk och fiske.
Gymnasiet, med storhetstid på 1700-talet, hade ett stort bibliotek och tryckte egna läroböcker. Bland lektorerna märks teologen Eric Jonas Almqvist (farfar till Carl Jonas Love Almquist). Han bekämpade Rousseaus teorier.
Gymnasiet och trivialskolan fick 1671 separata lokaler i ett gemensamt nytt hus intill kyrkan där det gamla skolhuset stått. Huset fick 1687 ett torn med urverk och klocka, men det togs ner i slutet av 1700-talet. Under kriget 1808-1809 användes skolhuset som krigslasarett.
1816 flyttades skolan och gymnasiet till en ny byggnad där nu Frimurarhuset ligger. Trevåningshuset, ritat av Fredrik Blom, uppfördes 1812 i tegel och gråsten med huvudfasad mot öster och Norra Varvet och med två flyglar i väster. På andra sidan av nuvarande Kyrkogatan byggdes ett gymnastikhus.
När Gefle skola fått nya lokaler byggdes det gamla skolhuset vid kyrkan om. Norra delen inreddes till gymnastiksal och den södra till auktionskammare. 1838 såldes huset och flyttades till Hemlingby, där det ännu står kvar, inrett till bostad.
Gymnasiet och lärdomsskolan slogs 1850 samman till ett elementarläroverk, nuvarande Vasaskolan. Hall, B, Rud: Till Gefle Läroverks historia 1557-1850; Fyhrvall, O: Bidrag till Gefle stads historia och beskrifning; Lundén, G.E.: Bidrag till Gävle skolors historia, del 1 Läroverkets historia; Uddholm, A: Från ärkebiskop till fakir, Gävles Vasaskola och dess elever under fem sekler, 1557-1990; Uddholm, A: Tokrektorn.

Tillbaka

Selggrenska sanatoriet

Strömsbro, ritat av E.A. Hedin, byggdes som tuberkulossjukhus för 47 patienter med räntemedel från Jonas Selggrens donationsfond och invigdes 1910. Huset uppfördes av sten i tre våningar och en vindsvåning.
En om- och tillbyggnad, klar 1935, utökade platserna till 60. 1957-1962 användes delar av övre våningen för bland annat långvarigt kroppssjuka. Sanatoriet övertog 1962 TBC-patienterna från Bollnäs och blev centralsanatorium för länet med landstinget som huvudman.
1974 övertog Länssjukhuset TBC-vården, en lungklinik stod klar där 1975 och sanatoriet tömdes. Året därpå öppnades huset för långvårdspatienter från Södertulls sjukvårdsinrättningar och fick namnet Selggrensgården. Ljungström, J: Artikel i Gefle Dagblad 1995-12-09.

Tillbaka

Gefle Manufaktur AB

Strömsbro, med det kända varumärket Svanen, har spunnit olika bomullsgarner och vävt flera kvaliteter bomullsväv, till exempel de rutiga skoltyger som i många år användes i skolornas syslöjd.
Gefle Manufaktur AB grundades 1849 - som ett av Sveriges första bolag enligt aktiebolagslagen - av grosshandlaren E.D. Engelmark i Stockholm, Aftonbladets grundare Lars Johan Hjerta och Per Murén, Gävle, som blev fabrikens förste ledare och behöll den positionen ända fram till 1883. Han efterträddes av Elam Höglund, som liksom Murén behöll VD-posten i 34 år. Höglunds efterträdare Gunnar Höglund stannade i 30 år (1918-1948).
Textilfabriker i England var förebilder, ritningar utfördes av William Fairnbairn Son, Manchester. Byggnadstekniska nyheter som gjutjärnskolonner kunde göra vävsalarna stora och Gefle Manufaktur blev en föregångare bland svenska industrilokaler. Vävmästare, väverskor, spinnare och mekaniker till maskinerna hämtades till en början från England. Detsamma gäller William Owens, ledaren för såväl bygget som verksamheten vid fabriken, som byggdes intill kronobränneriet i Strömsbro. Flickbyggningen för ogifta arbeterskor uppfördes liksom Engelska byggningen för engelska förmän. Fabriken hade stor produktion och ända upp till 400 anställda.
AB Nitus, senare med namnet Hargs fabriker, i Nyköping övertog aktierna 1948, och vävningen flyttades från Gävle 1956. Driften lades ner 1960, och ungefär 300 personer blev då utan arbete.
Gefle Manufaktur och märket Svanen (se även Flaggfabriken Svanen) levde dock vidare och tillverkade vimplar och flaggor ytterligare en tid.
Fabriken blev på 1970-talet industrihotell. Se även Maja Skoglund-Björklund. Söderberg, S: Förstaden vid Testeboån; Karlström, T: Gävle stadsbild. Se även Ödman, G: På den tiden.

Tillbaka

Grate, Eric

Eric Grate

Eric Grate

(1896-1983), konstnär som format skulpturen Gudinna vid hyperboreiskt hav och även har en relief i Grand Central Hotels entré. Skulptör, tecknare, professor vid Konsthögskolan i Stockholm 1941-1956. G. var en av den abstrakta konstens svenska pionjärer. Hans skulpturer är spridda över hela världen. Eric Grate har också haft många utställningar i utlandet och i Sverige, bland annat på Gävle museum 1976

Tillbaka

Slottstorget

Den gräsbevuxna sluttningen mot Södra Strandgatan mellan Södra Kungsgatan och Södra Rådmansgatan var fram till 1950-talet bebyggt med kvarteren Possen, Taburetten och Silverfrun. När Söder omdanades revs de och därmed också Rettigska palatset för att man där skulle anlägga en parkeringsplats. Arkitekten Cyrillus Johansson gillade inte planen utan föreslog fyra små parker och att inga moderna hus skulle byggas mellan Gamla Gefle och Södra Kungsgatan. Planen fullföljdes inte, torget blev gräsbelagt och smyckat med Henry Moores bronsskulptur Tredelad vilande figur, draperad, skänkt 1976 av GDJ-fonden. Placeringen har varit omdiskuterad.
Söder om skulpturen brukar Bocken få sin plats strax för jul. I sydöstra hörnet finns fontänen Najaden.
Slottstorget anlades på 1780-talet, då stadsingenjören Lars Kierrulf skapade en smal, öppen plats mellan östra slottsmuren och Södra Kungsgatan mot Gavleån.
Efter stadsbranden 1869 byggdes en smedja och ett förrådsskjul och torget restaurerades med stenlagda körbanor, gräs och planteringar. Kajen vid Gavleån fick ett järnstaket. Där stod också en vattenpump som på 1860-talet fick ett nytt pumphus, ritat av M.A. Spiering, rivet 1896. Några hus som senare byggdes på Södra Kungsgatans västra sida revs på 1960-talet och nuvarande parkering och park anlades.
På 1950-talet fanns en idé om att bygga ett nytt stadshus på platsen mittemot rådhuset, och på 1960-talet ritade arkitektfirman Ahlgren, Olsson Silow ett stadshus omgivet av dubbla rader träd på Slottstorget. Wickberg, E: Bland kåkar och gränder på gamla Söder; Thunwall, C: Staden mellan husen (ingår i Den samtida historien, studier till Gävles 550-årsjubileum 1996); Thunwall, C: Tre torg i Gävle.

Tillbaka