Tillbaka   Senast uppdaterad:  2012-05-21

Gävledraget  presenterar  byggmästare  Gunnar  Fahlstedt.:

Del V

OBS. När ni klickar på en länk och kommer in i Gefle Dagblads arkiv måste ni klicka

TVÅ ggr på tillbakapilen i översta vänstra hörnet för att återgå till denna skrivelse.

För länkar som leder till andra filer än Gefle Dagblads arkiv krävs endast EN klick

på tillbakapilen för att återgå.

 

BYGGNADSFIRMANS FASTIGHETSÄGANDE

 

Början till vårt fastighetsägande

 

Tomtinköp för egenregibyggande

 

Tomter inköpta för bebyggelse

 

Fastighetsförvaltningens omfattning och avveckling

 

Förvaltningen efter 1988 omfattande följande fastigheter

 

Personer av stor betydelse för företagets utveckling

 

REFLEKTIONER ÖVER LIVET UTANFÖR FÖRETAGET

 

Familjens bostadsförhållanden

 

Vårt semesterparatis i Ramsjö, Hälsingland

Fritidshuset i Stockholms inre Skärgård på Tranholmen

Att återvända till pappas landskap Dalarna. Nybyggnad i Tällberg

 

Exempel på några dagar i vår pensionärstillvaro

 

SLUTORD

 

 

 

BYGGNADSFIRMANS FASTIGHETSÄGANDE

 

Början till vårt fastighetsägande

 

 

När pappa under kriget inköpte för Svens räkning fastigheten kv. Stadsdiket, på N. Stapeltorsgatan 4, var väl avsikten att den skulle vara ett hyreshusobjekt. Den var ju uppförd efter 1879 års stora förödande brand, som härjade och brände ner så gott som hela norra stadsdelen.

 

När vi kände att vi ekonomiskt var så starka att vi kunde genomföra ett hyreshusobjekt och behålla det i egen förvaltning, planerade vi en nybyggnad på tomten. Den stora saneringen av Söder hade ju börjat i mitten av 50-talet och hade kommit igång även på norr. Vi sökte byggnadslov hos Byggnadsnämnden och ansökte om bostadslån hos Länsbostadsnämnden 1958, så att vi på våren 1959 kunde riva gatufastigheten och en större gårdsbyggnad innehållande en stor f d målarverkstad, och en mindre bostadsbyggnad om två ett rum o kökslägenheter. I den ena flyttade Sven och Eima in och fick som granne sedermera blomsterhandlaren Ivar Ericsson med sin fru Evy.

 

 

 

Vi anlitade som arkitekt Hans Åkerlind, vår radhusarkitekt, som vi tycker lyckades mycket bra att planera bostäderna och samtidigt ritade in nya kontorslokaler för vår verksamhet.

 

Byggnaden stod klar för inflyttning under våren 1960. Jag minns än idag den lyckokänsla som infann sig att se vår dröm gå i uppfyllelse att äga en fastighet mitt i centrala Gävle.

 

Den kontanta insatsen i nybyggnaden utgjordes i princip av skillnaden mellan byggnadskostnaden och beviljade lån.

 

Vi konstaterade att vi hade ekonomiska möjligheter till att köpa flera fastigheter med äldre bebyggelse, som var saneringsmogna. På Brynäs vid Stenebergsparken fanns ett kvarter, Bygdekikaren som bestod av åtta tomter bebyggda med mindre trähus. Vi lyckades komma överens med ägarna av fyra tomter 1961-1962. Vi sökte sammanläggning av vardera 2 och 2 tomter för att bilda Bygdekikaren nr 9 och 10. Arkitekten Hans Åkerlind ritade så nya 3-våningsbyggnader i gult fasadtegel som innehöll 18 lägenheter vardera. Byggandet startade 1962, med nr 9 och 1963 med nr 10. Vi fortsatte sedan ända till 1973 inköpa de resterande tomterna för att vår avsikt var att fortsätta byggande inom kvarteret.

 

Vi sökte att få bygga enligt gällande stadsplan men fick besked att den skulle ändras. Vi fann då att politikerna hade för avsikt att låta HSB sköta exploateringen av våra tomter tillsammans med ytterligare tomter fram till Tredje Tvärgatan. Detta var första gången som vi utmanövrerades till förmån för HSB. Det andra tillfället var vid planerat inköp av Sörby Handelsträdgårds mark vid Kristinaplansområdet.

 

Där förklarades från kommunens sida att området skulle läggas ut som parkmark. Detta var bara en fint, för att ett par år efter upprättades ny stadsplan som tillät bebyggelse med radhus och flerfamiljshus. Det kändes inte bra att på detta sätt bli behandlad av makthavarna i kommunen. För att fortsättningsvis tilldelas tomter av kommunen kunde vi bara stillatigande avvakta.

Tillbaka 

 

Tomtinköp för egenregi byggande

 

Vi sökte redan 1963-1964 att inköpa tomter på norr och fann då ett lämpligt område efter N Slottsgatan i kvarteren Natt o Dag och Gestricius mellan Hantverkargatan och

Valbogatan. Under åren fram till 1968 lyckades vi inköpa 5 fastigheter i Natt o Dag samt 8 fastigheter i Gestricius.

 

1967 började vi att bebygga Natt o Dag efter ritningar upprättade av förre vice stadsarkitekten i Gävle Erik Glud, då stadsarkitekt i Örnsköldsvik. Byggnaden uppfördes i rött fasadtegel och innehöll förutom bostäder ett daghem som hyrdes av Gävle kommun. Byggnaden stod klar för inflyttning 1968.

 

 

  Kv Natt och Dag före rivning 1967 på Valbogatan

 

Vi hade planerat att kunna fortsätta med kv. Gestricius i en följd därefter och lyckades också därmed efter personlig uppvaktning på Departementet i Stockholm. Där fick jag löfte om snabbehandling av stadsplaneärendet. Dispens gavs oss att börja bygga trots att ärendet ej var färdigbehandlat. Vi startade i början av 1969 och blev delvis inflyttningsklart hösten 1969 samt våren 1970. Samma arkitekt Erik Glud ritade även Gestricius.

 

Sammanlagt i de två kvarteren fanns då 94 lägenheter,

barnstuga och kontorslokaler.

 

Vi fick erbjudande att köpa två tomter som Gävle kommun hade inköpt av Mattons och ytterligare en tomt i kvarteret Baggaren efter Hillmansgatan på Brynäs.

 

Hans Åkerlind som var en mästare i yteffektiv planlösning ritade dessa hus. En insändare i Gefle Dagblad skrev att på våren när träden blommade var det stans finaste trädgård i vårt hyreshusområde, det gladde.

Tillbaka 

 

Tomter inköpta för bebyggelse.

 

Fingerklådan 7

Norra Slottsgatan

Säljare Axel Olof Holmqvist dödsbo

Köpeskilling                                            90.000:-

Köpebrev daterat den 1/7 1969

Såld till Gävle kommun

 

Valbo Lund

Såld till Gävle Kommun

Tillbaka 

 

 

       

Gemensam köpeskilling vid försäljningen till Reinholds var

59.718.835:- kronor minus lån på fastigheterna 16.515.802:­,

kontant köpeskilling 43.203.033:- kronor.

 

Aktierna i AB Ansg. Fahlstedts Byggnadsfirma ägdes sedan 1979 av barnen till Sven och Gunnar. Maggi, Svens dotter 50 % samt Gunnars, Eva, Peter, Kristina och Karin resterande 50 %. Genom försäljning av Aktiebolaget var beskattningen gynnsam, beroende av att en latent skatteskuld belastade genom s.k Byggmästaresmitta de av oss byggda fastigheterna och som ej drabbade oss vid försäljningen av vårt Aktiebolag till Reinholds.

 

Försäljning av de fastigheter som ägts privat av Sven och Gunnar skedde till en sammanlagt summa av 34.670.000:­. Tyvärr med byggmästaresmitta på Stadsdiket och Baggaren med 67 % skatt på reavinsten, mot 30 % skatt på Finland och Belgien som var inköpta.

 

 

 

Förvaltningen efter 1988 omfattade följande fastigheter

 

 

 

Kvarteret Stads diket, N Stapeltorgsgatan 4 byggd i egen regi 1960.

 

Kvarteret Baggaren, Hillmansgatan 19 o 21 byggd i egen regi 1969.

 

Kvarteret F inland, S Kungsgatan 31 inköpt 1984.

 

Kvarteret Belgien Skomakaragatan 22 inköpt 1988.

 

 

Beslut fattades att en avtrappning av den privata fastighetsförvaltningen skulle ske med början 1997 genom försäljning av kv. Belgien och kv. Finland, kv. Baggaren 1998.

 

Tanken hade funnits att behålla kv. Stadsdiket, men efter att jag Gunnar i januari 2001 drabbats aven s.k. Tia, snabbt övergående stroke, utan märkbara men, beslöts att vi även skulle sälja den sista fastigheten, så skedde l juli 2001.

 

            Jag är mycket tacksam över att min hälsa har stått mig bi hittills, när jag skriver detta. Känner

saknad ibland efter arbetsuppgifter, får kompensera med skötsel av våra hus i Gävle, Ramsjö,

Tällberg och Tranholmen samt att skriva på denna återblick.

Tillbaka 

Personer av stor betydelse för företagets utveckling

 

 

De här uppräknade personerna är icke insatta i den ordning jag kommit i kontakt med dem, utan bara den följd jag upplevt dem i tankar.

 

Min första tanke faller av naturliga skäl på min far som alltifrån min barndom varit min stora förebild, alla vi syskon har ju genom pappas företag, i mycket tidig ålder haft den stora

förmånen att inte behöva söka sommarjobb hos andra, utan erbjudits att få deltaga i jobb på materialgården belägen på Näringen. Där drev ju pappa även en snickerifabrik sedan tjugotalet. Tidigare drev han ett svarveri och snickerifabrik som var belägen på Brynäs, den brann ner vid tiden före Näringen.

 

Jag har ju ej något minne av mina två äldre bröders sommarjobb på Näringen, däremot kommer jag ihåg att Sven på somrarna på trettiotalet arbetade där med rensning och sortering och uppläggning av formvirke, främst l" x 4" resp. 2" x 4" ohyvlat virke. Genom att det är 5 års skillnad på Sven och mig var vi nog aldrig tillsammans där. När jag i tonåren var vuxen nog och fick sommarjobba på materialgården och kände att man gjorde nytta, dessutom fick lön som växte på banken, för att senare i livet utgöra startkapital när vi övertog firman efter Ansgarius.

 

Som jag tidigare berättat växte vi ju upp med att följa pappa i bilarna, som alla hade X l på registreringsskylten, när han tittade till sina ny- och ombyggnadsarbeten och det väckte vårt intresse för byggnads yrket.

 

Vi alla pojkar fick sedan vi avslutat vår skolgång börja praktisera ute på byggarbetsplatser. Sven, till och med till pappas stora tillfredsställelse, utlärd murare. Sven är ju dessutom den ende av oss pojkar som studerade till ingenjör vid Tekniska Institut i Stockholm och avlade sin examen i början av andra världskriget.

 

Att jag själv inte fortsatte vid samma institut efter att prövat på någon dag, har i efterhand känts som jag vid många tillfällen ej varit tillräcklig kunnig i teoretiska fackfrågor. Trots detta har jag som jag förstått låtit min "självsäkerhet" hjälpa mig att tillsammans med praktik möjliggöra att bygga upp behövlig kunskap att lyckas tillsammans med Sven arbeta upp vårt företag.

En av de egenskaper som jag fått i arv av pappa är att genom försiktighet bygga upp en ekonomi, först för min personliga del, sedan att även utnyttja detta i vårt företag. Han levde efter devisen, först ha pengar i hand innan du köper något. Detta kan naturligtvis ha varit till nackdel på femtiotalet när den stora saneringsvågen drog fram i Gävle. Vi skulle naturligtvis ha som de stora aktörerna inköpt tomter för bebyggelse med upplånade pengar, med den utveckling fastighetspriserna sedan fick, visade det sig vara mycket lönsamt.

 

Jag skall ej sörja över spilld mjölk som man säger, utan är nu när jag ser tillbaka ändock mycket nöjd med vårt agerande och med det slutliga resultatet.

 

Det otroliga förtroende som pappa lämnade mig att få vara arbetsledare vid 19 års ålder för uppförande av ett bostadshus om tre våningar i Tierp, gav mig en grund att utvecklas via praktiken och inte minst skapa ett självförtroende.

 

Det är klart att inte pappas och mina synpunkter på att driva verksamhet alltid var helt lika. Jag har förstått nu att med hans bakgrund och min oerfarenhet kunde ställa till det ibland. Men jag tycker att vi klarade den stora generationsklyftan på hela 49 år väldigt bra.

 

Vårt mycket nära samarbete under hans sista år gjorde saknaden mycket stor när han dog den 25 januari 1949.

 

Den person som jag arbetat tillsammans med dels under pappas tid och senare som kompanjon är ju broder Sven. Utan överdrift är det ju så att det har sina svårigheter att driva ett företag där båda är livligt engagerade, har olika syn på sättet att arbeta och att vara som människa, som kommit till utryck i form av ordväxlingar. Jag hävdar att under ett uppbyggnadsskede av ett företag, då man lever under ekonomisk press, är det lättare att samsas, än när företaget går

bra och förutsättningarna är annorlunda. Vi lyckades dock att genomföra våra projekt, tills våra gemensamma engagemang avvecklades år 2001. Det är ändå en lång tid mellan 1949 till 2001, alltså 52 år.

 

Vårt företag utvecklades från att vara en mindre byggnadsfirma, som sysslade med reparationer och entreprenader, till en som kunde konkurrera med de större byggnadsfirmorna i Gävle. Orsaken till detta var att vi genom egen projektering byggde radhus, småhus och flerbostadshus.

 

Som jag framhållit i ett tal till Stig, om hans betydelse för den säkra ekonomiska grund vi kom att stå på, vill jag infoga vad jag sa till honom 1989. Han återkom ju efter något år och skötte vår administration och bokföring på lika noggrant sätt som tidigare. Vi är honom ett stort tack skyldig för hans beredvillighet att ställa upp för oss.

 

Tillbaka 

Reflektioner över livet utanför företaget
 

Familjens bostadsförhållanden

 

 

 

Vår familjs boende började med att Barbro och jag hade vår första bostad på Södra Rådmansgatan 8 i och med att vi gifte oss den 26 september 1953. Min ungkarlslya blev vår första gemensamma bostad, den låg i gårdshuset.

 

Vi sökte att få lägenhet via bostadsförmedlingen, HSB och privata hyresvärdar. Det såg mörkt ut, bostadsbristen vår mycket svår. Det fanns ett företag som hette Husbygge och vars arbetsledare och bas i Gävle var Ove Swedinger som jag bara hade träffat någon gång tidigare. Jag sökte upp honom på arbetsplatsen i kv. Kanaljen, i hörnet av Staketgatan och Västra Vägen, för övrigt samma tomt som det påstås att kungamördaren Ankarström bodde på när han satt och bevakade Gustaf III vistelse i Gävle vid riksdagen 1792. Husbygge färdigställde en hyresfastighet på Hantverkargatan 54 som blev inflyttningsklar i januari 1954. Efter övertalning och välvilja från Ove samt godkännande från bostadsförmedlingen kunde vi flytta in i en tvåa där i slutet av januari. Barbro och jag kände oss mycket lyckliga att få inreda vårt första riktiga hem. I mars föddes Eva. Vi trivdes mycket bra nere på norr, jag hade ju under mina 30 år hela tiden bott på Söder. Jag fann mig bra tillrätta i vår nya bostad, det var väl en större omställning för Barbro som flyttade från Sandviken, men hon hade ju under sin studietid vid seminariet vant sig vid Gävle.

 

  Familjen julen 2006.

 

Peter skulle komma till världen 1957 så vi ansåg att vi skulle bli trångbodda i tvåan. Vi sökte få tag på en lägenhet som dessutom hade en mer barnvänlig utomhusmiljö. Vår Firma hade byggt sitt första radhusområde i Olsbacka 1954 i kv Väbeln. Det var en trea med möblerbar hall på övervåningen samt tillhörande källarvåning. Ett vackert bostadsområde omgivet av skog på en kulle vid Soldatvägen och Löjtnantsvägen. Då var det många unga familjer som bodde där. Eva och Peter fick många lekkamrater och jag har en känsla av att de likaväl som Barbro och jag trivdes alldeles utmärkt med grannarna och miljön.

 

Det växte fram en önskan om att bo i ett enfamiljshus närmare centrum, så en januaridag 1961 var en annons införd om ett hus som via en exekutivauktion skulle försäljas den 9 februari på Rådhusrätten i Gävle. Det var beläget i kv. Lövsångaren med adress Strömsborgsvägen 5. Barbro arbetade i Strömsbro skola och då jag skjutsade ut henne på morgonen for vi förbi på gatan och såg för första gången det som senare skulle bli och alltjämt är vårt kära hem. Kontakt togs med advokat Curt Ekdahl som var Jordbrukarbankens ombud vid auktionen. Han lovade att för vår räkning bjuda vid auktionen, vårt högsta bud skulle vara 85.000:- kronor. På eftermiddagen den 9 februari ringde Curt Ekdahl och meddelade att han lyckats ropa in huset för 62.500:- kronor. Mamma fyllde år denna dag så jag kunde meddela Barbro vid vår uppvaktning där, att vi genom advokaten lyckats köpa huset. Vi hade ej varit in på gården eller besökt huset invändigt före auktionen. Ägaren var fröken Therese Haglund. Genom omständigheter som hon ej rådde över miste hon kontrollen över sin ekonomi.

 

  Strömsborgsvägen 5

 

Det var en stor positiv överraskning för oss att få besöka villan, en stor rymlig gård med en kulverterad bäckravin som går över hela tomten. En syrenhäck mot gatan som effektivt hindrade insyn med en förgård framför huset mot gatan. En gårdsbyggnad som innehöll vedbodar och utrymmen f d "torrdass" samt soprum. Sedan återstod att få se villan interiört. Det blev en mycket stor glad upplevelse. På nedre botten fyra rum och kök samt ett blomsterrum med altandörr mot trädgården. Där bodde ägarinnan Therese Haglund, tyvärr till sängs sjuk, det var ett tragiskt möte med tanke på att huset fått gå på exekutivauktion, hon flyttade till ett ålderdomshem, som det hette på den tiden.

 

 

En trappa upp fanns två lägenheter med hyresgäster samt ett uthyrningsrum som beboddes av en husföreståndarinna till Therese Haglund. Husets storlek kändes mäktigt, vi fattade efter vår första besiktning beslut att vi skulle anpassa bottenvåningen efter vårt behov och iordningställa våningen en trappa för uthyrning. Det skulle ej bli som lägenheter utan som uthyrningsrum. Lägenheterna bestod av ett rum och kök, plus uthyrningsrummet. Det gällde då att placera de nuvarande hyresgästerna i nya bostäder, det lyckades bra med hjälp av Bostadsförmedlingen, som vi hade goda kontakter med vid försäljning och uthyrning av byggnadsfirmans produktion.

 

Hans Åkerlind, vår arkitekt ritade två förslag på förändring av bottenvåningen, i stort bibehölls rums indelningen, fönstren med enkla bågar och innanfönster byttes ut mot kopplade, men med samma utseende som tidigare. En förstorad öppning mellan matsal och vardagsrum ordnades, hallen kompletterades med garderob och kapprum, rummet mot trädgården indelades i två, så att Eva och Peter fick var sitt, små, men dock skilda åt.

 

Gamla linoleummattor revs ut och vi belade golven med ekparkett i hall, matsal, vardagsrum och blomsterrum. Hela villan ommålades och nya tapeter uppsattes. I övervåningen rev vi ut köken och en kakelugn i rummet mot infartsgången från gatan. Så här i efterhand vill jag instämma med Barbro att det var galet att riva kakelugnen. Vi byggde om till fyra rum för uthyrning och inredde ett badrum samt ett pentry. Det var ekonomiskt lyckat, vi fick på detta sätt hjälp med driftskostnaderna.

 

I juni strax före midsommar inbjöd vi släkt och vänner till vårt nya hem. Känslan att ha förmånen få bo i ett så lugnt, men ändock så centralt område är av högsta dignitet. Några år senare när familjen utökats till att bestå av fyra barn, hade vi ju möjlighet att ta i anspråk uthyrningsrummen för eget behov. När sedan barnen flyttade hemifrån kom vi att inreda ett större badrum i Kristinas rum.

 

Vi förstorade köket genom att vårt sovrum flyttades upp på övervåningen så att matplats iordningställdes i vårt sovrum på nedre botten. Villan kan synas vara för stor för vårt behov idag, men Barbro och jag kommer att så länge vi har ork, och får vara friska, hålla oss kvar.

 

Vårt behov av fritidsboende kom att tillfredsställas så att vi redan 196l tillsammans med Sven tillverkade en stuga på materialgården på Näringen, som vi sedan monterade upp på en inköpt tomt i Lövåsen tillhörande Grövelsjöområdet. Där tillbringade familjen både sommar- och vinterloven.

Tillbaka 

 

Vårt semesterparadis i Ramsjö,Hälsingland

 

När så Barbros farfar hade avlidit 1964, så ville dödsboet sälja hemmanet i Ramsjö. Där fanns då två spekulanter, en granngård samt skogsbolaget Bergvik-Ala. Det sistnämnda köpte skogen, ett skifte på 10 hektar. Det var förbud för ej bönder att köpa skog vid den här tiden.

 

Jag föreslog Sven att byggnadsfirman skulle köpa den öppna jorden om drygt 9 hektar mark med en tvåvånings mangårdsbyggnad i timmer, en riktig Hälsingegård, med tillhörande två stora ekonomibyggnader, uthyrda som mobförråd för I 14. Dessutom en byggnad som kallades för "Åslunds" byggd 1838 som innehöll ladugård, sammanbygd med två lägenheter om kök och rum. Huvudbyggnaden är uppförd 1864. Dessutom finns en utgård som kallas för "Hellströms" efter tidigare hyresgäst.

 

 

Tanken var att firman skulle göra avstyckningar och uppföra fritidshus på den öppna marken. Vi gjorde avvägningar och tillsammans med Hans Åkerlind studerade vi förutsättningarna för bebyggelse. Vi konstaterade att marknaden för upplåtelse av fritidshus, när området ej var fjällnära, var mindre attraktiv.

 

Planerna som föll möjliggjorde för Barbro och mig att av byggnadsfirman få inköpa "Kvarnsveden" för samma belopp som firman betalat, c:a 30.000:- kronor. I samband därmed övertog Sven helt Grövelsjön, Detta skedde 1967. Familjen har alltsedan 1965 varit där varje sommar under skolloven och semestrarna. Alla har upplevt denna underbara natur med Kvarnån, som är en längsgående gräns till marken, med utsikt över sjön Hennan, som ligger i en dalgång mellan bergen. Vi var även under vinterloven och åkte skidor däruppe, då bodde vi i Hellström där vi fick förmånen att mot en låg anslutningsavgift draga in kommunalt vatten och avlopp.

 

Jag renoverade stugan under första åren på 70-talet, inredde storstuga med högt i tak, kök, hall, toalett- och duschrum.

 

Det har under årens lopp krävts stort underhåll för att bevara byggnaderna. I slutet av 90-talet utfördes en omfattande grundförstärkning av huvudbyggnaden och Åslunds, ommålning av fasaderna med Falu-rödfårg och vitmålning av snickerier. När vi flyttade dit första sommaren tapetserade vi om samtliga rum och målade snickerierna. Vi inredde ett kök på övervåningen, som Barbros fastrar och farbröder fick disponera under 25 år.

 

De två ekonomibyggnaderna frånträdde Försvarsområdet i början av 1990-talet, då friställdes lokaler som numera inrymmer en loge som vi samlat gamla föremål i. Vi använder den som dansloge vid våra årliga stämmor i "Stiftelsen Kvarnsveden", vars ändamål är att möjliggöra för våra barn att behålla Kvarnsveden inom vår familj.

 

För att kunna samlas till dessa stämmor inredde vi storvinden till en gästabudssal. Där ställde vi upp ett nytillverkat långbord med 21 stolar som tillverkats i Sörbo i Hälsingland. Bakstyckena på varje stol har försetts med en mässingsskylt med varje förnamn i vår familj.

 

Mitt intresse för att samla äldre hästfordon fick en extra kick när utrymme friställdes i och med att militären avflyttade. I den ena av logarna har jag uppställt slädar och giggar, fyrhjuliga vagnar samt en Viktoria-vagn, summa 15 fordon.

 

Dessutom flyttades en rökningsbastu ned till Kvarnån, som jag inredde till en badbastu med avslappningsrum. Genom att det alltsedan Randströms tid funnits en badbrygga i Kvarnån har vi där en skön avkopplingsplats för bastubad med dopp i ån.

 

Till en början utarrenderades åkermarken till den gård som gränsar till vår, "Oppigården", men efter några år brukades ej marken längre, varför den började växa igen med massor av sly och björkar. 1993 började jag att klippa gräset på den mark som ännu ej övertagits av sly. Barbros kusinman Nisse kastade då fram möjligheten av att anlägga en "långgolfbana", jag fann förslaget mycket gott. Tack vare Nisses stora entusiasm för projektet möjliggjordes planerna, en traktor Belarus inköptes och användes vid det stora röjningsarbete som utförts. Belarusen inköptes 1996, till maskinparken hade redan 1993 inköpts motorgräsklippare, fabrikat Murray med 90 cm klippbredd. Efter ett par år utökades med en 180 cm bred gräsklippare som dock visade sig ej vara lämplig, utan 200l kom att bytas mot en 180 cm bred rotorklippare, den är mycket lämplig för golfbanan.

 

Förhandlingar via Nisses medverkan skedde med Ramsjö Byaråd om utbyggnad av banan, dessa strandade dock. För att byarådet skulle få bidrag från Kommunen, Länsstyrelsen och EV fordrades att marken ägdes av bidragstagaren, så det föll därför bort. Nisse har dock genom kontakter, och att byarådet varit inkopplat, utverkat så att Arbetsförmedlingen i Ljusdal anvisat en svårplacerad arbetskraft, som ej kunde arbeta tillsammans med andra, Rolf Larsson, boende i Mellansjö. Rolf har utfört ett mycket gott arbete med gräsklippning och röjning på golfbanan, som vi är mycket tacksam för. År 2001 består banan av 8 greener med 9 utslagsplatser. Vi har erbjudit Ramsjö Sportklubbs medlemmar att via en golfsektion få spela. Så har skett under 2001 med viss återhållsamhet. Sedan några år sköter jag klippning av banan själv, ett arbete som tar 20 timmar i veckan. Intresset för utomstående att spela har avtagit, så 2006 har jag beslutat att bara klippa området för att förhindra att slyn tar över.

Tillbaka 

Fritidshuset i Stockholms inre Skärgård på Tranholmen

För att fortsätta med beskrivning av våra fritidshus inköptes Tranholmen 1978. Barbros broder Lars var anställd i ett byggföretag i Stockholm som hade uppköpt ett par tomter på ön, som är belägen mellan Lidingö och Stocksund. Avsikten var att man på ön skulle uppföra bostäder för Universitetsstudenter. Genom kommunreformen överfördes Tranholmen från Lidingö till Djursholms kommun. Den kommunen avförde förslaget om studentbostäder på Tranholmen. Intresset för byggnadsfirman att behålla dessa tomter försvann, varför vi med Lasses förmedling fick möjlighet att inköpa tomt med stuga för 150.000:- kronor.

 

 

Stugan behövde en omfattande renovering, det visade sig att röta hade tagit fart i ytterväggarna i halva huset. Med hjälp av Peter, som då studerade i Stockholm, fraktade vi erforderligt byggmaterial från Stocksund genom att dra på kärra c:a 1,5 kilometer, virke, isolering, beklädnadsskivor och inredningssnickerier.

 

Jag arbetade där över helger under 1980 och fram till i slutet av mars 1981, då jag råkade genom slarv gillra upp en stege för att komma upp på taket för att taga mått vid skorstenen, stegen gled undan, vid raset slog jag av höger lårben.

 

Som tur var fanns en granne c:a 200 meter bort som hörde mina rop på hjälp och kom med sin fru som lindade en filt kring mig och höll mig varm. Mannen kallade på flygambulans som hämtade mig till Danderyds sjukhus där jag sedan opererades genom att föra in en drygt 40 cm långt stålrör som fördes in i benmärgshåligheten. Det betydde att jag slapp ligga gipsinpackad. Otur var bara att materialet förorsakade infektion så att antibiotika utskrevs, som jag under fem månader intog. I augusti drogs röret ur benet då skadan var läkt.

 

Under åren därefter på åttiotalet färdigställdes renoveringen och vi tillbringade några sommarveckor där under semestern, delat med tiden i Ramsjö. I början av 90-talet fick vi förmånen att ansluta vatten och avlopp genom en samfällighetsförening. Genom att vi tidigare hade dragit om allt elektriskt med installation av elvärme, kom vi även att under den övriga delen av året tillbringa en del helger där. Genom tillkomsten av vårt fritidshus i Tällberg var vi ej så mycket där nere, så vi tyckte det var det lämpligt att någon eller några av våra barn, om intresse fanns, övertog Tranholmen. Kristina och Karin nappade på erbjudandet och köpte det den 1 december 2000. Barbro och jag återköpte fastigheten 2007 som jag tidigare omtalat.

Tillbaka 

 

Att återvända till pappas landskap Dalarna. Nybyggnad i Tällberg

 

I början av 1998 tillbringade Barbro och jag tillsammans med Kerstin och Stig Lindgren ett par dagar i Tällberg som gäster hos Åkerblads. Naturen i Tällberg hade tilltalat oss med sjöutsikt över Siljan och bergen i horisonten, som vi ser det en av de vackraste trakterna i vårt land. Vi gjorde vid detta tillfälle besök i Leksand och upptäckte på en anslagstavla att en fastighetsbyrå hade ett fritidshus till salu i Tällberg. Byrån kontaktades, men platsen där stugan låg var ej attraktiv. Jag meddelade att vi ej var intresserade. De hade då även fått in ett par avstyckade obebyggda tomter nyligen, som föreföll vara något för oss. Sagt och gjort så letade vi oss fram till Nolgälsgattu, en väg som går ovanför Hotell Dalecarlia. Det visade sig vara två tomter på c:a 1600-1700 kvm var med utsikt över Siljan. I februari 1998 inköptes Tällberg 13:100  för 200.000:- kronor. Jag började omedelbart planera för bebyggelse av tomten med ett timmerliknande utseende.

 

 

Byggnadslov erhölls i juni samma år, upphandling av det nyckelfärdiga huset ägde rum vid samma tid. Entreprenör blev Tunsta Bygg AB från Insjön. Överenskommelsen innebar att byggnaden skulle vara inflyttningsklar den 15 november 1998. Så när som på garaget kunde vi ta huset i besittning den 16 november. Byggmästaren Mats Engberg överlämnade då ett gediget och väl utfört arbete med god kvalitet. Senare under sommaren inköptes även tomten nedanför.

 

Vi hade invigning tillsammans med Stig och Kerstin Lindgren samt Erik och Anita Westlund sista dagarna i november, samt med uppdelad familj i början av december, vi samlades där fredagen den 4 december. Redan på eftermiddagen samma dag började ett snöoväder i Gävle som kom att visa sig vara århundrades värsta med 130 cm snödjup. Det hade till följd att vägarna till Gävle avspärrades, Eva med familj lyckades ta sig hem på onsdagen, man hade klarat av att ploga upp vägar i stadens ytterområden. Barbro och jag återvände på torsdagen hem till Strömsborgsvägen som då var upplogad med ett dike i mitten av körbanan.

 

Peter med familj kom till Tällberg och vi fortsatte invigningen med dem i januari 1999.

 

Tällberg har blivit vårt utflyktsmål sedan dess under höst, vinter och vår med täta besök.

 

Under årens lopp har jag ibland fått tankar om ytterligare fritidshus både inom och utom Sverige, vilka dock förståndigt nog stannat vid tanken och besök. Dock köpte byggfirman in en lägenhet på Mallorca på 70-talet. Den avyttrades efter några år då vi fann att det ej var möjligt att se till den på ett tillfredsställande sätt.

Tillbaka 

 

Exempel på några dagar i vår pensionärstillvaro

 

Sommaren har tillbringats i Ramsjö från början av juni till i mitten på augusti. Vi har i augusti fått fjärrvärme installerad på Strömsborgsvägen, anpassar värmen i rummen så att ett ekonomiskt bästa utnyttjande kan ske. Onsdagen den 24 november åkte Barbro och jag med buss till Skeppsbron i Stockholm för att gå ombord på den gamla fina båten Birger Jarl för att deltaga i en kryssning till Mariehamn. Man åker från Gävle 12,30 stiger ombord 17.00 och återvänder dagen efter i Gävle 18.30. Sjögång ute på Ålandshav, uppgavs blåsa 17 sekundmeter på både ut- och inresan. Lagom lång tid med underhållning och julbord, frukost och lunch för det facila priset av 990:- för oss båda i en minisvit.

 

Till fredagar hör Rotary-lunch som sker på Heart Break. Varje möte skall innehålla ett föredrag om olika företeelser i vårt samhälle. Såsom i fredags den 26 berättade en UD-anställd vid ambassaden i Budapest om jobbet i allmänhet och arbetet på Ungerska ambassaden i synnerhet. Hon redogjorde för de dagliga rutinerna samt berättade ingående om kontakterna med Ungrarna och om samhällslivet, företagsamheten och utbytet inom såväl kulturella livet och näringslivet.

 

På lördagen den 27 tog Barbro och jag en promenad ned till Sven i den lägenhet som han hyr av Gavlegårdarna i kv. Armfelt i hörnet av Central- och Drottninggatorna, ett Servicehus som drivs av Gävle Kommun. Hans dotter Maggie var där och berättade att hon vid 59 års ålder inköpt en 85-årig garnaffär, Hanna Eng, i Sandviken med tillträde l mars 2005. På vägen till Sven halkade Barbro omkull utanför g:a Lidholms affär på Drottninggatan, slog sig på näsan och hakan men klarade tänderna, resulterade i en "fläskläpp" och skrubbsår på hakan.

 

Söndagen den 28 besökte vi julmässan på Tullbomsgården. Barbro deltog för 51 året i adventssången i Staffans Kyrka på kvällen. Eva är även medlem i Staffans Kyrkokör, där har även Kristina och Karin sjungit när de bodde kvar i Gävle, Evas Bertil hämtade mig, så vi åkte till kyrkan och lyssnade på konserten. I dag den 29 november är en firma här och sågar sönder vår oljetank och frakter bort den.

 

Träffade Torgny Hjalmarsson för att besiktiga en läcka från yttertaket på Handelssocietens fastighet på Runebergsvägen, beställdes av plåtslagare omläggning av plåttaket på en takkupa.

 

Avtalade med en rörentreprenör om träff på Tullbomsgården i morgon tisdag kl 9.30 för visning inför anbudsgivning på indragning av fjärrvärme från nuvarande direktverkande el. Anbuden från tre entreprenörer skall vara inlämnade senast den l december 2004.

 

Idag var Barbro och jag bjudna av Handtverksföreningen att äta julgröt på Loftet, en tradition där Damklubben bjuder in de medlemmar som fyllt 80+.

 

Efter att oljetanken är borta från pannrummet här på Strömsborgsvägen betyder det att jag kan fullfölja inklädnad av återstående väggar samt måla väggar, tak och lägga in laminatgolv. Inreda med hyllfack och sortera upp verktygen.

 

Klockan 14.00 träffas medlemmarna i De Erfarnas Klubb på Vandrarhemmet. Medlemmarna är 25 till antalet men då omsättningen är stor beroende på den höga medelåldern så försvinner och tillkommer många för varje år. Klockan 17.30 har jag avtalat med hyresgästen på Runebergsvägen att borsta ren en mörk fläck i taket vid vindskupan för att se om den utvecklas mer.

 

Onsdagen den 1 december kl. 13.00 kommer Barbro och jag att närvara vid utdelandet av Odd-Fel1ow Logen 52 Gefleborgs Stipendium till student vid Högskolan för utbildning till Byggnadsingeniör (Fond som Barbro och jag är upphov till). Belopp 5000:- kronor. Samma dag kl 16.30 har Handelssocieteten sitt julsammanträde där bl. a. Julgåvor utdelas enl. Societetens stadgar. Samtidigt avtackades jag av ordföranden Nils Hildebrand. Jag kommer efter årsskiftet att deltaga som suppleant i Societetens Fullmäktige. Nytt fullmäktige för de följande fem åren utses vid ett sammanträde på Länsstyrelsen. Decembersammanträdet i Societeten avslutas med middag på Cafe Artist för Fullmäktiges medlemmar.

 

Anbud för installation av fjärrvärmeanläggning i Tullbomsgården inkom den l december och öppnades av Torgny Hjalmarson och undertecknad. Komplettering av den ena firmans anbud begärdes betr. Glykol i värmeledningar till varmluftsbatteri så att inklädnad undvikes på vinden.

 

Idag den 5 december fyller Sven 85 år, Barbro o jag uppvaktar honom på e.m. i bostaden i kv. Armfelt på N. Centralgatan. Efter att Svens krafter avtagit avled han den 18 maj 2005.

 

Talade med Kristina som meddelade deras ankomst till Skavsta kl 17.00 den 18 december, jag lovade att hämta dem nere vid Klarabergsterminalen i Stockholm vid 18.30 tiden för hemfärd till Gävle.

 

Karin och hennes sambo Lars Wallström väntar barn och hon har under den gångna veckan varit på provtagningar på Danderyds sjukhus. Allt verkar bra.

 

Idag skriver vi den 24 april 2005. Det har hänt mycket sedan mitt senaste inlägg här. Karin har fött tvillingar 1/2 månad för tidigt, den 30 december 2004. En dotter Elsa och en son, Hektor, de vägde 1,2 resp 2.1 kilo. Ännu idag är Hektor under behandling på Astrid Lindgrens barnsjukhus vid Karolinska Sjukhuset i Stockholm, förhoppningsvis kommer de tillrätta med den vätska som ej dränerar sig själv från hjärnan vidare på naturlig väg genom kroppen. Barbro och jag åker med bil ner till Stockholm idag för att besöka familjen och för att främst få se Hektor som vi bara under någon timme i februari fått besöka. Vi stannar över natten till måndag och övernattar hos Peters.

Tillbaka 

 

SLUTORD

Ett så långt liv som det förunnats mig att leva inrymmer naturligtvis mängder av upplevelser men finner jag det nu i februari 2008 lämpligt att avsluta min återblick.

En sammanfattning betitlad "En byggmästaresläkt i Gävle" hade jag nöjet att med hjälp av ett bildspel få framföra på Biblioteket i Föreningen Gefle Gilles regi den 7 november 2006.

 

 

Se den totala sammanställningen!

------------------------------------------------------------------

Länkat och sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.

      

Gå till Gävledragets Startsida  

 

Senast uppdaterad:  2012-05-21

Tillbaka