Grannar och konkurrenter:

Gävles två dagstidningar vid Hattmakargatan och Ruddammsgatan.

Foto: Gefle Dagblad 1985.

Hattmakargatan är Gävles Fleet Street (tidningsgatan i London). I kvarteren Masten och Bordsgossen på Hattmakargatan trycktes på 1930-talet morgontidningen Gefle Dagblad, eftermiddagstidningarna Arbetarbladet och Norrlandsposten samt söndagstidningen Nya Extrabladet (1927-01-02--1930-12-14) . Det var de som arbetade på tidningarna som satte färg på gatan.

Norrlandspostens sista ägare - Håkan Leijding.

Nygatan på 1940-talet. I huset till vänster i bild låg Norrlands-Posten. Illustratör: Karl-Einar Johannesson

På redaktionerna fanns det poeter och författare, konstnärer, journalister, duktiga yrkesmän som typografer och sättare samt administratörer. Bohemer och drömmare fanns där, som i dag.

Några personalrum eller matsalar höll sig tidningarna inte med. Man fick gå på något närbeläget kafé och få sig en smörgås och en kopp kaffe. På 1920-talet fanns ett kafé i Arbetarbladets hus som hette Brio. I Gefle Dagblads fastighet låg Café Gevalia.

Några verkliga samlingspunkter för tidningsfolket blev inte dessa kaféer. De politiskt intresserade gick till Café Linnea på Nygatan 24. Den verkliga träffpunkten för tidningsfolket i staden kom på 1960-talet att bli baren Ankaret på Hattmakargatan 15. Den låg på neutral plats mitt i krysset av Hattmakargatan och Ruddammsgatan.

Där träffades journalister, frilansare, konstnärer. En tidningsman kallade baren för "Millers saloon" syftande på dåvarande chefredaktören på Arbetarbladet. Föreståndaren för baren kallades ibland för Bordsgossen Roland. Bordsgossen var namnet på Gefle Dagbladkvarteret. Namnet kom från den gamla latinskolan i Gävle. De äldsta eleverna fick sitta vid lärarens bord under lektionerna och kallades bordsgossar.

Rivning av Axlunds El AB, Hattmakargatan 19, kvarteret Bordsgossen. Odaterat foto ur länsmuseets samlingar.

Föreståndaren var högröstad och talade klartext med alla. Han tycktes känna varenda gäst och sa rent ut vad han tyckte om allt. I dag står det på husväggen: "Ristorante Pizzeria Don Peppino" (1984). Baren Ankaret finns inte mer.

Där Hattmakargatan korsade Drottninggatan låg förr vackra tvåvåningshus. De hade hörnen mot Drottninggatan avskurna. Axel Lidholms herrekipering, senare Herr-City, hade ingång i hörnet av Drottninggatan 19. Det är fortfarande vackert med sin fina ornamentering. "Rosa huset" med Sehlbergs uraffär har kvar sin gamla charm. En påbyggd tredje våning bryter stilen. Jacob Wennbergs hus harmonierade väl med det rosa huset, Nygatan 39. Det var ett två våningshus med vackra fönsterstycken och gesimser under taket. Huset är nu rivet och ersatt med en större tegelbyggnad.

  Jakob Wennberg, Nygatan 39.

Där Hattmakargatan bryter igenom Ruddammsgatan har våra båda dagstidningar kostat på sina fasader. På Arbetarbladets fasad mot Hattmakargatan 12 finns en granitrelief av en sågverksarbetare och en hamnarbetare, yrken med anknytning till vårt landskap. Reliefen är utförd av konstnären Edvin Öhrström.

  Till arbetets ära, Edvin Öhrström

Gefle Dagblads fastighet är från sekelskiftet Den tidigare hörningången ersattes i mitten av 1980-talet av en nybyggd entré mot Hattmakargatan.

Autostrada avgränsar

Slutet av den gamla Hattmakargatan är helt bortsopat. Staketgatan har gjorts om till en autostrada och på norra sidan av Staketgatan vidtar "Berlinmurens" höghus.

Till Stortorget gick man på onsdagar och lördagar för att handla frukt, grönsaker och fisk med mera. På Hattmakargatan fanns annars allt vad man behövde. En stor kringla hängde som skylt utanför Matilda Westbergs bageri på Hattmakargatan 12. Här såldes färska wienerbröd och andra delikatesser. Matildas specialitet var Kristian X-tårta med namnchiffer. (Kristian X var den danske kungen som fram till andra världskriget varje morgon red genom Köpenhamns gator.)

Granne till Westbergs bageri var John A Sundkvists herrekipering. Hos John A på Hattmakargatan gick man in och köpte sin hatt, hette det. Herrekiperingen drevs av John A med hjälp av tre söner: Olle, Åke och Folke.

Nästan mitt emot Gefle Dagblad låg Frans Olssons slakteriaffar som senare övertogs av Hagströms slakteri i Strömsbro. Konsum Alfa hade en speceri- och diversehandel på Hattmakargatan 26 och i grannfastigheten låg H Åströms mjölkmagasin.

Det fanns många häståkare och stall på Hattmakargatan. Bröderna Eriksson drev åkeri på Hattmakargatan 18. De satt på sina flakvagnar med högra benet på flaket och det vänstra dinglande utanför vagnen. En av bröderna såg man på helgdagarna i Heliga Trefaldighets kyrka klädd i citydress (randiga byxor och svart kavaj), när han kom med håven och tog upp kollekt. Yngve Nilsson, som ägde Elkompaniet och bodde på Hattmakargatan 35, gick i Katolska kyrkan. Där hade han börjat som korgosse.

Att vara ilgodsåkare tyckte vi småpojkar var finare än en vanlig åkare. De körde fortare, trodde vi, än de andra åkarna.

 Hattmakargatan, Gävles Fleet Street

Gefle Dagblad 2 november 1984