Gå till Gävledragets Startsida      Senast uppdaterad: 

Barnomsorgens utveckling i Gävle från 1885 och framåt av Gunni Jonsson 1979.

BARNKRUBBA, i Sverige benämning på anstalter, som mottog ej skolpliktiga barn (2 - 6 år) under den del av dagen, då föräldrarna är bundna av arbete.

Barnen fick vård och tillsyn samt ofta en efter åldern lämpad undervisning. De första barnkrubborna uppstod i Frankrike vid mitten av l700-talet genom enskilt initiativ vilket ursprungligen avsåg spädbarn. Därav namnet krubba (jfr. krubban i Betlehem)..

KINDERGARTEN, tysk uppfostringsanstalt för barn, som ännu ej uppnått skolåldern, ofta benämnd barnträdgård el. lekskola.

Verksamheten leder sitt ursprung på den tyske pedagogen F. Fröbel, som med dessa anstalter (den första inrättad 1837) åsyftade att allsidigt främja utvecklingen av barnens iakttagelse- och kombinationsförmåga. Arbetet inriktas omväxlande på att lösa enkla praktiska uppgifter, lek och sång.

ARBETSSTUGA,(för barn, praktisk skola i vilken barn få lära sig för dem lämpliga handarbeten (snickeri, sömnad, skomakeri, vävnad m.m.) i ändamål att motverka sysslolöshet, gatuliv och fattigdom och att ge dem kärlek till arbete och ordning. Efter arbetets slut får barnen en måltid, som de genom sin flit själva förtjänat. Även beredes dem stundom tillfälle att genom hemarbete erhålla en liten penningförtjänst.

      Arbetshuset

Föreningen för Gefle barnkrubba

bildades år 1894 enligt Gerda Ödmans bok på följande sätt:

G.Ödmans far N.P.Ödman gjorde våren 1885 ett besök i "den omtalade anstalten! vid Svartbäcksgatan i Uppsala".

Den hade funnits sedan 1883.

P. Ödman skildrade sina upplevelser i Norrlandsposten av den 25 april 1885. "Uppsala barnkrubba inte endast motsvarade utan till och med överträffade hans förväntningar. Föreståndarinnan förde dem från den lilla snygga tamburen in i ett stort ljust rum, praktiskt möblerat med ett stort bord, trästolar och pallar. Vid ena långväggen stod små omålade träsängar med enkla sängkläder och snygga, vita filtar. Sängarna var för de minsta."

Ödman uppmanade Gävlefruarna i "bevekande ordalag" att "ömma för dessa fattiga varelser".

"Barnkrubban kom till stånd på hösten 1885 genom frikostiga penninggåvor från några få enskilda medlemmar av detta samhälle".

Summan var 1885 på 2075 kr.

Lokalen erhölls gratis av dåvarande Magdalenahemmets styrelse och låg på gamla arbetshusets tomt, Sockerbruksgatan 69.

En lägenhet på två rum fick man disponera, ett för barnen och ett för deras föreståndarinna samt ett kök.

"På den stora gården fanns god plats för barnen att leka på,  när vädret var vackert.

Den 23 november öppnade krubban sin verksamhet.

Första året kom ej så många barn. Medeltalet växlade mellan 5 och 9 st. Det låga antalet berodde enligt Gerda Ödman på att krubbans verksamhet ej var tillräckligt känd och att det var ont. om arbete för mödrarna, särskilt under årets första månader. Denna arbetsbrist var mycket kännbar i januari och februari 1887, då antalet inlämnade barn i krubban minskade så mycket att man funderade på om krubban skulle upphöra med sin verksamhet.

"Ju fler barn som inlämnades desto större var möjligheten för dess fortsatta existens".

Något avbrott har dock inte redovisats och även om barnkrubbans inkomster var små så översteg de utgifterna. Redan våren 1881 ökades barnantalet igen.

N.P.Ödman önskade att även en barnkrubba i stadens norra del kunde öppnas och uppmanade därför allmänheten "att understödja barnkrubbans verksamhet genom bidrag eller genom gåvor in natura."

För att trygga krubbans ekonomi bildades "Föreningen för Gefle barnkrubba."

I Norrlands-Posten av den 12 mars 1894 stod att läsa följande meddelande:

"Konsul och fru Rettig" har i dag till Caf1e barnkrubba skänkt en summa av 5,000 kr., varigenom barnkrubban fått möjlighet att inköpa predikanten J. P. Norbergs gård nr 77 vid Södra Strandgatan, f.d.. Wixnerska_gården."

Den 1 oktober 1894 flyttades barnkrubbans verksamhet till Södra Strandgatan 14. Så långt Gerda Ödmans bok.

Fru Antonie Rettig var ordförande i Föreningen från starten och in på 1930-talet. Hon dog 1933. I årsprotokollen kan man se att fler namn i styrelsen stod sig år efter är. Dessa "fina människor i styrelsen hörde till det s.k. högre skiktet. Vissa förändringar måste genomföras, bl.a. att säga upp kusken Nordqvist för att få ett sovrum till de minsta barnen. Föreningen hjälpte också till att skaffa arbete åt fattiga mödrar. Avgiften var lika för alla. Den skulle betalas vid varje besök. Antal besök och kostnad för person/dag har noggrant nedskrivits år från år.

Ingrid Kumlin hör till dem som varit på den senare barnkrubban, men hon har inte så ljusa minnen av den. Hon fick gå dit med sin lillebror och samtidigt hjälpa till. 1927 var Ingrid 6 år och nästan störst på barnkrubban. "Jag måste passa upp på de små. Porten måste passas noga, eftersom ån ligger alldeles utanför. Jag dukar borden och matar de minsta och sedan plockar jag bort disken. Det värsta är att tvätta haklapparna, som en del av ungarna har kräkts på. Även om jag saknar sagesmän från den allra första tiden så har jag försökt att sätta in mig själv i en av mödrarnas situation.

Att vara fattig, att få ett barn som jag kanske måste lämna till fosterhem, att inte ha något arbete m. m.

Jag får ett dåligt betalt arbete 10 tim/dag. Jag får lämna mitt barn till barnkrubban, Tänk om barnet blir sjukt? Tänk om jag blir sjuk?  Får jag behålla mitt arbete? Tänk er att ständigt ängslas för morgondagen.

Hur barnen hade det under sin vistelse på krubban vet jag ingenting om. Det är ganska svårt att försöka läsa "mellan raderna" i protokoll eller närvaroböcker.

Åtskilliga liknande anstalter för barn i förskoleåldern startades på initiativ av kvinnoföreningar. Dessa insatser skall inte förringas, men de kom - trots allt - att ännu starkare understryka karaktären av välgörenhet och fattighjälp. Syftet var ju enbart att ta hand om barnen' under mödrarnas arbetstid och det gällde oftast:. att klara detta på billigast. möjliga sätt.  Lokalerna var sällan anpassade efter barnens behov och det fanns knappast heller mycket att sysselsätta dem med. De kvinnor som åtog sig arbetet i barnkrubborna gjorde säkerligen detta i bästa välmening, men de hade inte någon som helst utbildning för sitt viktiga arbete. För övrigt levde länge tron att omvårdnad om barn inte kräver kunskaper på samma sätt som andra yrkesområden

Gefle Husmodersskola med Barnavård.

Ingrid Forslund, född 1905, gick där. Husmodersskolan låg på platsen där tidigare Navigationsskolan låg. Mjölkdroppen låg i samma hus dit mödrar som inte hade egen bröstmjölk fick gå och hämta.

Ingrid var äldsta flickan i en familj där fadern var änkeman. Hon hade flera bröder och en syster. Pappan tyckte att hon skulle lära sig laga man men Ingrid var egentligen för ung så hon fick dispens och kunde börja, 16 år gammal. Det var 20 flickor och undervisningen var upplagd efter ett rullande schema.  En vecka i köket, en i tvätten, en syslöjd, en teori och så en vecka barnavård.

Fröken Flensburg var föreståndarinna för barnaavdelningen. Hon var av "fin" familj, och mycket sträng. Alla hade stor respekt för henne, inte minst mammorna till barnen.

Barnen förvarades i en hage som ställdes upp när de var vakna vilken rymde mellan 6 - 8 barn i åldern från 4 mån upp till ett år. Det var samma barn som återkom dag för dag.

Det framgår inte hur mödrarna fick plats för sina barn där och om de betalade något. Två flickor fick vara på barnavdelningen en vecka i taget. Dagarna blev långa, från halv 7 på morgonen fram till 18:00 på kvällen. På lördagarna var det kortare,  mellan två - 3 timmar.

När barnen kom togs deras egna kläder av och de fick ha kläder som flickorna på husmodersskolan hade sytt. Det var små klänningar, sydda i kimmono och broderade. Det var också röda och blårutiga bomullsklänningar med fyrkantig hals och broderade med korsstygn runt om samt knäppe i bak.

Innan mödrarna kom på kvällen skulle barnen vara klädda i  sina egna kläder.  De hade stora filtar som vi rullade in barnen i som riktiga paket, så när mammorna kom så stod vi där och tittade vad det var för mamma. Vi visste vilka tiden som de kom på.

Under Ingrid Kumlins tid då hon var där fick barnen aldrig komma ut. "Jag började där på hösten och var där till jul men under den tiden kom de aldrig ut. Det var bara när de drog hem sina barn på den där kälken eller om de hade kärror. Jag tror knappast de hade vagnar. De bar sina barn mest hela tiden.

Barnen sov i två omgångar, ibland mer. Och inte fick vi ta ett barn och vyssja det heller. Men, då stod vi på vakt och gjorde ändå i smyg. Först lyssnade vi noga efter om vi skulle höra Fröken Flensburg och kom hon la vi ner ungen i sängen. Bara när hon vände ryggen till var vi där och tog upp dom.

När barnen blev ett  år kom de troligen till barnkrubban.

KINDERGATTEN I GÄVLE

Förskollärare Alice Holmgren, 65 år, har berättat om lekskoleverksamheten i Gävle på 1930- och 40-talet.

1938 var hon färdigutbildad kindergartenlärarinna, men dessförinnan hade hon en anställning son biträde och praktikant vid Gävle Folkkindergarten. Föreståndarinna var fröken Elsa Björkman. Hon dog 1976 - 80 år gammal.

1934 började Alice på folkkindergarten och då fick hon 151 kr/månad som höjdes efter 3 år till 204 kr/månad.

Kindergartens lokal var inrygd i ett6 litet gult boningshus, där nu turistföreningens vandrarhem ligger, numera utbyggt. Lokalen var fri. Kindergarten drevs även som privat förening och staden lämnade ett litet bidrag varje år. Barnens föräldrar betalade ca 20 kr/månd. 20 barn fanns i gruppen. De gick på kindergarten 2 tim dag mellan 9.30 -11.30.

Första halvtimmen hade de fri sysselsättning, de fick sitta kring smala långbord, fröken Elsa satt vid ett mindre bord motsvarande en kateder. En del av barnen sysselsatte sig med små byggklotsar i olika former, vilka förvarades i små lådor.

Vid 10-tiden hölls morgonbön, då barnen fick sjunga sin morgonpsalm och be sin lilla bön. Sedan talade tant Elsa med barnen och läste en saga. Ett och annat puzzel fanns också. Även bilderböcker och sagoböcker låg alltid framme på ett bord. All lek och sysselsättning förekom vid borden, det var väl därför det var så lugnt. Barnen fick i alla fall röra sig i många rörelselekar, marscher och sånglekar. Jag fick spela på en liten orgel. Två lekar som gjordes varje dag var "Tysta leken", även kallad vinkleken, samt "Liten duva höjde vingen".

  Kindergatten - Lisse-Lotte  och fröken Alice Holmgren 1951.

Efter lekarna följde s.k. lektion med barnen. Det började alltid med några fingerlekar. Olika lektioner förekom, såsom modellering, ritning, klippning, flätning av pappersmattor, pinnarbeten, syarbeten, vikning. När det gäller ritning, fick barnen en ritbok. Ena gången fick de rita själva, en annan gång ritade fröken ett motiv, som barnen skulle färglägga. Då lektionen var över, följde barmen ,med sina ledarinnor ut på den utanför liggande lekplanen för att leka.

  Kindergatten. Lisse-Lotte längst bak, 3:e från höger.

Sedan smakade det så bra att äta smörgåsarna, som barnen varje dag hade med sig. Så var det dags att gå hem till mamma. "Slut för i dag, tack för i dag".

En gång under terminen inbjöds barnens mammor till ett s.k. mödramöte. De blev bjudna på kaffe med bröd, men kaffeservis fick de ta med sig. De som ville fick även ta med sig handarbete. Läraren samtalade med mammorna om barnens utveckling, uppfostran m.m. Innan de skildes åt, lekte vi med mammorna en del lekar, som barnen brukade leka."

Tidigare hade Elsa Björkman privat kindergarten på eftermiddagarna i samma lokal, men hon upphörde med den, eftersom hon ej orkade.

Alices första arbete som barnträdgårdslärarinna var i Sandviken, 1938 - 1941. Bolaget höll lokal åt henne. 1940 övertog hon kindergarten

Barnen i Gävle disponerade  "Barnabo" Röda korsets lokal, bakom tingshuset, Kyrkogatan. Alice fick betala hyra och även material fick hon själv köpa in.

Hon hade 20 - 25 barn, och av deras avgifter fick hon alltså finansiera sin ekonomi efter bästa förmåga. På somrarna när kindergarten var stängd arbetade Alice på sommarkoloni.

1941 slutade hon i Sandviken, avvecklade sin egen privata kindergarten. och började på Vallbacksgårdens lekskola.

ARBETSSTUGOR I GÄVLE

Det var i Fruntimmersföreningens regi som arbetsstugorna drevs. En låg på Brynäs och en låg på Söder.  

Under min rundvandring bland äldre gävlebor fann jag att ganska många hade erfarenhet av arbetsstugorna. Ingrid Forslund berättade att hon minns att hon gick till Brynäs abetsstuga när hon ville. "Det fanns plats för alla som ville gå dit". Hennes bröder gick också dit. Jag har pratat med ett tio-tal människor som varit på arbetsstugorna under åren mellan 1910 - 1930. Ingen har haft något direkt att klaga på annat än att fröken var sträng och att maten inte var något vidare. För det mesta serverades gröt eller välling. Någon enstaka gång pannkakor. Det var högtidsstunder när det "var pannkakor".

De allra flesta tyckte det var bra att få gå till arbetsstugorna. Det var roligt att få lära sig någonting. Flickorna fick lära sig handarbete och pojkarna fick lära. sig att snickra samt skomakeri m.m.

Barnens arbeten såldes sedan på en basar. Ingrid  berättar att de fick sticka av ljusveke-garn. Det skulle bli dambindor fick hon veta senare.

Stugan Var öppen mellan 16.00 - 19.00.

Först fick barnen arbeta. De sjöng också.

Sist serverades maten - lönen för mödan - som så sällan var pannkaka,

Källor och litteratur:

- Adresskalender för staden Gefle , (Stadsbiblioteket, Gävle). Åren 1911, 1912, 1925 och  1930.

- Kumlin Ingrid: Kålhagen, 1917

- Nordisk familjebok, 1924

- Protokollshandlingar från Gefle barnkrubba, åren 1894 - 1944. (Centralarkivet, Gävle)

- Protokol1shandlingar från St enebergsgården 1944.( Centralarkivet , Gävle)

- Simmons-Christenson Gerda: Försko1epedagogikens historia

- SOU 1912:26 Förskolan. Del l

- SOU 1912:27 Försko1an. Del 2

- Svensk uppslagsbok, 1947 - 1955

- Telefonkatalog, Gävledelen, (televerket, Gävle)

Åren: 1956, 1960, 1965, 1970, 1975.

- Ödman Gerda: På den tiden, 1942.

-----------

Folklivsforskning, S-kurs av Gunni Jonsson - 1979

----------------------------------------------------------

Materialet är sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.

Gå till  Startsida