Kvinnofrukost  22 september 2007 med Anna Harrysson.

Föregående frukost 18 Februari 2007.    

Lördag 22 september 2007  kl. 09:00-11:00. Kvinnofrukost i Betlehemskyrkan. "Farväl Kongo".  SMU-volontären Anna berättar från sin 8 månader långa vistelse i Kongo-Brazzaville mellan 2004 – 2005.

Länk till republiken Kongo.

Klicka på resp bild för att se dem i större format:  

Febril aktivitet innan det börjar!                                                     Söta Kongogäster!

Den 23-åriga Gävleflickan Anna      deltog i SMU:s volontärprogram tillsammans med väninnan Lisa och hon förmedlar här sina erfarenheter från detta.

Anna anser att många i hennes ålder har stora krav på sig - efter avslutat gymnasium skall man resa utomlands, uppleva häftiga och spännande äventyr och detta för sin egen skull. Anna kände att hon ville göra något mer varför hon och väninnan Lisa sökte SMU:s volontärprogram. De fick först genomgå 1,5 månads utbildning bestående dels av globaliseringsstudier och dels lära sig en del om kyrkans verksamhet. Efter detta fick de genom SMU tillbringa 8 månader i Brazzaville.

Världen krymper allteftersom globaliseringen utökas. Kongo är mycket rikt på naturresurser i form av olja, timmer, koppar, zink m.m. men befolkningen lever mycket fattigt då många har svårt att skaffa mat för dagen. En miljon kongoleser lever på mindre än 7 kr/dag. Situationen förvärras ytterligare av etniska konflikter som orsakar inbördeskrig, delvis beroende på kampen om oljan och naturresurserna. Anna och Lisa fick själva prova på att evakueras en dag p.g.a. oroligheter då alla flydde från sitt bostadsområde med endast de viktigaste de hade. Mitt i all osäkerhet måste befolkningen samtidigt söka jobb, sköta barn, laga mat och övriga hushållsbestyr.

Uppdraget bestod i ett kulturutbyte - att förstå kongolesernas vardagsliv. För att lära sig mer om detta valde de därför att tillbringa 2 dag/vecka på ett barnhem vid Kongofloden med 40 barn mellan 5 – 18 år som alla hade förlorat sina föräldrar. Där fanns 2 eldsjälar som skötte detta men det mesta av deras tid gick åt till det praktiska arbetet som matlagning och att tvätta kläder. Anna samt Lisa kunde därför komplettera insatserna med att ägna sig åt barnen och delta i deras lekar. De sparkade fotboll, badade och umgicks mycket med dem vilket det normalt inte fanns tid till.

Mycket populärt blev t.ex.deras oväntade besök 13 december då de bankade på barnhemmets blå entreéport. Barnen sov men vaknade snabbt och fick till sin förundran uppleva ett ”följe” med ljus i håret som sjöng Luciasånger.

Anna och Lisa var även med i ungdomsarbetet i var sin församling. Själv var Anna med i södra Brazzavill med 5.000 medlemmar. Där var man engagerade i söndagsskola, scouting, gudstjänster, gospelkör m.m. och Anna valde söndagsskolan. Bland de roligaste tyckte hon att onsdagarna var då ett fyrtiotal ledare träffades och alla låtsades att de var barn med en ledare. Detta för att sedan få feedback på sitt eget agerande. Anna, som tycker mycket om att sjunga, var även med i den kongolesiska gospelkören och man hade mycket roligt när ”mondellen” (vitingen) ägnade sig åt att ”försöka” skaka på höfterna i den något ovana takten.

Anna och Lisa levde som barn i huset hos en värdfamilj med 3 småbarn och där fick de sova i gemensam säng under 8 månader samt dela familjens livsvillkor. Fanns det mat delade man på detta, fanns det inte mat drabbade det alla på lika villkor. Att bo hos en värdfamilj gjorde att man verkligen kom nära det vardagliga livet.

Livssituationen för ungdomarna upplevde Anna var oerhört jobbig. Ingen av de unga (under 35 år) har ett jobb. Själv kände hon endast en person som lyckats med detta. Endast ett universitet finns i hela Kongo och utöver vanlig grundutbildning måste man flytta utomlands för att få någon som helst specialkompetens. Alla ungdomar upplever att det inte finns någon framtid i det egna landet. Ett giftermål kostar mellan 10 – 15.000 kr i svensk valuta och hur skall man då kunna gifta sig om mannen bor kvar hemma och dessutom är utan jobb? Till råga på allt accepterar inte kyrkan att man bor ihop utan att vara gifta. Detta problem har dock uppmärksammats av den unga kyrkan och flyttar de nu ihop utan giftermål får de finnas kvar inom kyrkan.

Anna blir tung i sinnet när hon tänker på sina jämnårigas situation i Kongo men tycker trots allt att alla ser mycket positivt på sin situation. De ger definitivt inte upp utan arbetar hela tiden med olika projekt och har trots allt en hoppfull framtidstro. Möten mellan människor gör att man lär av varandra och inser att förändring alltid är möjlig. Själv köper hon t.ex. alltid rättvisemärkta bananer, hon tror inte alls på en uppgiven passivitet, det finns alltid något som man kan göra. Hon vill inte bara beskriva situationen i Kongo utan även agera i det lilla för att på sitt sätt försöka förändra. Det är alltid klokt att beskriva den osminkade verkligheten.

Tack Anna för ett fantastiskt fint föredrag, det är svårt att tro att du bara är 23 år med den visdom som du uppvisar. /Lisse-Lotte Danielson (alias Lotta).

Nästa Kvinnofrukost kommer lördag den 10 november 2007. Annika Borg berättar kring temat (se länken )”Det är ingen fara – Du är människa”.

Låter lockande, eller hur?

Betlehems presentation av Kvinnofrukostar.

Gå till  Startsida  

Senast uppdaterad:  2008-09-27