Det här är "den vackraste byggnaden norr om Dalälven", enligt stadsarkitekten Sven Wranér. Själv har jag inte sett alla byggnader norr om Dalälven, men jag tycker att rådhuset är stadens vackraste byggnad.

Till sin fulla rätt kom rådhuset genom stadsdelsförnyelsen, varigenom Slottstorget frilades och man fick en fri utsikt mot norr från Södra Kungsgatan. De rikt utsirade dubbelportarna förskönar huset.

I rådhusets förstuga står "Sedan stadens radhus avbrunnit den 20 september 1776, börjades denna byggnad 1784, fullbordades 1790, konung Gustaf III lättade kostnaden genom 4.500 riksdalers gåva ...".

Skadades vid branden

Arkitekt var Carl Fredrik Adelcrantz. Vid stadsbranden 1869 förstördes det mesta av all inredning. Det lökformade tornet brann ned, taket störtade in och takryttarna föll samman. Återuppbyggnaden av rådhuset kunde emellertid ske i stort sett med bibehållande av den ursprungliga elegansen.

Ett nytt klocktorn byggdes, det som vi alltjämt har kvar, men takryttarna slopades. Restaureringen ansågs lyckad. Dåvarande stadsfullmäktiges sessionssal tar priset med sin stuck i tak och väggar.

På 1950-talet ville man riva det nuvarande klocktornet och uppföra tornet som det var före stadsbranden med lökkupol. Förre riksantikvarien Sigurd Curman tillkallades som expert Han ansåg att tornet som byggdes efter stadsbranden var bra som det var — Man ska inte tillverka antikviteter.

Så nu har vi det som det är, kompletterat med det fina klockspelet som kom till på doktor Kule Palmstiernas initiativ och med bidrag bland annat av fondmedel.

  Även Eric Grates "Gudinna vid hyperboreiskt hav" en granitskulptur från 1950-talet, vänder en välsvarvad bakdel mot rådhuset.     

Foto: Ingrid Landberg, 1970-talet.

Maktens centrum

Till rådhuset var all makt i staden koncentrerad. Här verkade myndigheterna som svarade för rätt och ordning. Långt in på 1930-talet hade de sina expeditioner och kontor i huset.

Då hade rådhuset ingångar från alla fyra väderstrecken. Här hade borgmästaren, samtliga rådmän samt stadsfullmäktige sina lokaler. Vidare inrymdes här magistratssekreterarens och notarius publicus, stadsarkitektens, stadsingenjörens och stadsfiskalens samt hela poliskårens kontor. Stadsfiskalen hade ingången från Norra Kungsgatan, poliskommissarien från Kyrkogatan och poliskontoret från Norra Rådmansgatan. De övriga fick gå stora ingången från Rådhustorget.

De fina stora röda sandstenstrapporna med de vackra portarna på den östra och västra sidan har man tagit bort.

Maratonlopp på Södra Kungsgatan, med rådhuset i fonden Byggnaden till höger är kommunens förvaltningshus och till vänster skymtar det så kallade Folksamhuset. Hitom rådhuset (söder om det) låg förr Södra Rådhustorget.                                                           Foto: Gefle Dagblad 1985.

I förstugan, innanför rådhusets utsirade dubbelportar, står bland annat - "I detta rum skola varma hjärtan, kloka huvuden främja Svea rikes och Gefle stads båtnad, näringar finna sin trevnad, handel, på redighet grundad, utvidgas genom idoghet.."

Dåvarande stadsarkitekten E A Hedin gjorde inredningen i rådhusets sessionssal, som lagman Bo Frank här visar for unga gävlebor.                                       Foto: Lasse Halvarsson 1985.

Torg och kanoner

En viktig del var rådhusets omgivning. Platsen mellan rådhuset och ån kallades efter stadsbranden för Södra Rådhustorget Där förekom även torghandel. För att understryka makten och myndigheten hade man framför rådhuset placerat två kanoner riktade mot Gavleån. Dessa kanoner fick emellertid inte stå ifred. En dag hade de rullats ned i ån.

År 1891 skänkte John Rettig en fontänfigur av järn. Skulpturen, av i dag okänd konstnär, föreställer en skön gudinna som håller ett ymnighetshorn på sin högra axel. Ur hornet strömmar vattnet ned i bassängen. Torghandeln upphörde så småningom och i dag står fontänen mitt i den så kallade Lilla Rådhusesplanaden.

  Rettigska fontänen.

Innan "gudinnan" — den Rettigska fontänen — fick sin slutliga plats diskuterades det åt vilket håll hon skulle visa sina behag. Skulle hon ha framsidan vänd mot rådhuset där stadsfullmäktige sammanträdde? Eller skulle man hedra donatorn John Rettig bättre om man vände henne mot söder, så att han från sin bostad på Slottstorget söder om Gavleån, kunde se hennes framsida dagligen? Man beslöt hedra donatorn.

Prygel i rådhuset

Mellan brott och straff var det kort tid i Gävle förr. Pojkar som gjort något ofog hämtades av polis och pryglades i rådhuset. Att prygel förekom vet man från flera gamla protokoll från 1780-talet.

"Snus-Maja" återfinns i ett av protokollen. Där står: "I anledning av stadsfiskalens därom gjorda anmälan beslöts det den så kallade Snus-Maja vid vite av sex par ris skulle förbjudas all eldning uti hennes förfallna stuga vid Övre Bergsgatan."    

Före 1869 års stadsbrand fanns vid rådhuset en så kallad trähäst med vass rygg, ett tortyrredskap, och en skampåle. Brottslingar kunde, sittande fastbundna på hästen, sona sina brott. Också skampålen var ett rättvisans instrument, där man band missdådare som sedan skymfades på olika sätt.

                              Skampåle                                                                                Trähäst

Hela Rådhustorget var från början kullerstensbelagt. Torghandel förekom där i slutet av 1800-talet. Vid sekelskiftet och ända fram till 1930-talet var där droskstation. Här stod ett tiotal droskor, förspända med hästar på en linje, redo att köra sina kunder. Bakom droskorna fanns en kur med kupol, där droskägarna väntade på beställningar. Telefon var indragen till väntrummet. Ända in på slutet av 1930-talet hade man namnanrop till stadens droskstationer. Man behövde endast beställa "Droskstationen". Det tog lång tid innan man ändrade namnanropet till "Taxi", fastän man bytt hästarna mot bilar.

Den tiden är förbi då borgmästaren trädde ut på balkongen för att hålla vårtal eller mottaga folkets hyllning. Titeln borgmästare är försvunnen i vårt land, så även magistraten.

Barbro Sollbe.