Om det var tornväktarna, som skötte om signaleringen när fartygen anlände till Gefle, är jag inte 100 % säker på, men troligast skötte dom också om denna syssla, förutom att varna om det brann någonstans i staden.

Tornväktama var 6 st till antalet. De tjänstgjorde två i taget. De som hade vakt om natten i tornet turades om på så sätt, att den ena vakten vakade och den andre låg och vilade i en lår.

Foto från kyrktornet.

Norrlands-Posten intervjuade år 1927 i dec. ringaråldermannen Erik Eriksson, som bl. a. berättade att det kunde bli ordentligt kallt.

I mars månad 1988, var jag själv uppe i tornet tillsammans med Gunnar Bredenberg, för att "kolla" om låren fanns kvar. Ja den fanns där.

När vi var däruppe i tornet berättade Gunnar, att när han var liten grabb, fick han hjälpa sin far som hade plåtslagerifirma på S. Kungsgatan, med att ta bort fjällpanelen som tornet då var täckt av. I dag är det kopparplåt som tornet är klätt av.

Gunnar, han fick ett rep runt magen och så firades han ned på tornets tak och fick ta bort "fjällen" . Sedan fick han tjära "fjällen" nere på Stora Holmen, som numera kallas AIderholmen på Sefboms repslagarbana.

Det var ofta så, att barnen i familjerna fick hjälpa till med försörjningen. Året var 1928.

Om vi går tillbaka till tornväktarna, var det så att tornväktarna skulle varna om elden bröt ut i staden.

För att närmare ange var någonstans det brann, fanns det ett visst system.

Sex slag på en av klockorna, vilken vet jag ej, betydde att det brann på Nynäs gård eller i Strömsbro.

Tidigare innan Hel. Trefaldighets torn blev byggd, fanns tornväktarna i Rådhusets torn.

Strömdalens Restaurant är  i dag ett minne blott.

Nedanför kraftverket går ännu i dag en gångbro från Stadsträdgården till södra sidan nedanför Strömvallens träningsplan. Går man till höger från bron kommer man fram till Silvanum.

Från början fanns det en utomhusdansbana öster om huvudbyggnaden. Bakom huvudbyggnaden spelade gubbarna på kägelbanor, det var populärt i början av seklet. Det var Gubbar med västar, vita stärkta skjortor, cigarrer och grogglas i hand som dryftade affärer. Börsen var inte intressant då utan det var priser på spannmål etc.

Vi är kvar i stadsträdgården. Kiosken i Stadsträdgården var en serveringskiosk där besökarna kunde njuta av en kaffetår med tillhörande bröd.

Ovanför fanns och finns en väg som går över dammbron och mynnar ut i närheten av blomsterkiosken. Det är den vägen som skiljer Stadsträdgården från Boulognerskogen.

Den som startade Kiosken i Stadsträdgården, var en apotekare som hette C. W. Berlin och året var 1878. Han kallade sin servering för Kiosken i Stadsträdgården.

I gamla adresskalendrar står det serveringen i stadsträdgården.

Senare fick serveringen namnet Solglimten och fanns ännu kvar på 1960-talet.

Bredvid kiosken fanns en liten utomhusscen, där det bjöds på levande musik. Innan det blev servering etc. på platsen, så betade prostens kor på holmarna. Holmarna ingick i prästarrende. därför kallades dom förr för prostholmarna.

På vintrarna, åkte folk skridskor på dammen i Boulognersskogcn.

Mitt i dammen fanns en fyrkantig paviljong, där musikanterna kunde sitta och spela i. Det fanns hinkar med kol, som värmde något så när.

Liknande uppvärmning fanns nere vid Gavleån nedanför Grand Hotel, där det också ordnades en skridskobana. Så att musikanterna slapp frysa allt för mycket.

Någon har sagt att orkestern satt på Grands veranda, vilket är fel. Skridskobanan vid Grand Hotel var dekorerad med granar.

----

Skridskobana på Gavleån på 1920-talet. Detta missade vi i vintras trots den rejäla kylan!

Vid Gefle Valskvarn fanns det även en liten skridskobana. Den fanns väster om kvarnbyggnaden.

Nedanför Svängbron åkte folk skridskor. (En bro som kunde bära ett järnvägståg men även öppnas för fartyg skulle byggas. Bron svängdes med handdrivet maskineri. En tid fanns en fast anställd brovakt, kallad Svängarn.)

Vid Nyhamn fanns en skridskobana, som folk måste betala för att åka.

Mest populärast av alla banor var nog dammen vid Boulognern.

Den var så populär att " Organ för Skridskobanan vid Boulognerskogen" gav ut en tidning i A3 format med mycket annonser och kåserier i samma stil som Grönköpings veckoblad.

Deras första nummer gavs ut 1909. Den såldes för 10 öre lösnummer.

Musiklivet i Boulognerskogen tog sin början för säsongen på Kristi himmelsfärdsdag.

Publiken talrik och hjärtans nöjd naturligtvis. I år har man också fått en ordentlig paviljong, för den populära musikkåren. Fått är rätta ordet. ty den har skänkts av trävaruhandlaren Nyberg. ( (N.A. Nyberg, Trävaruaffär, N. Kanalen )

och firman Olrog, genom inspektor Asplund och firman Sjöström, har gratis bestått målningen.

För den som inte vet det förut, upplyses att konserterna i Boulognerskogen gives varje kväll kl. halv 8 - 10 utom torsdagar då Frälsningsarmen har monopol på musikintresset däruppe.

Det här var Kristi Himmelsfärdsdagen år 1919

Gränsen mellan Stadsträdgården och Boulognerskogen, går mellan Dammbron och gång och cykelvägen som leder till Blomsterkiosken

Serveringen som låg på Prostholmama kallades mr Kiosken i Stadsträdgärden, med separat musikestrad, som rymde några musikanter.

Prostholmarna var arrendemark till prosten, som hade kor som betade där. Boulognerskogen hette Kroknäsudden. även där betade prostens kor på arrendemark.

I dag, när du färdas över järnvägsspåren vid Kaserngatan, antingen du går, cyklar eller kör bil, så färdas du på en relativ ny bro.

Från början var det järnvägsbommar, som hindrade trafikanterna från att passera över Kaserngatan når tågen kom.

Självklart blev det gnissel från allmänheten, som väntade på att tågen skulle passera. Därför byggdes en bro för att gångtrafikanterna skulle slippa vänta. Bilar, hästkärror och cyklister fick vackert vänta på att järnvägsbommarna skulle gå upp.

Bron över järnvägen invigdes 26.4.1919 Den revs i början 1930-talet.

Det skedde en olycka, där en liten flicka som bodde i Bagar-Anderssons hus på 4:e Tvärgatan ramlade ned under lek och förolyckades.

Hamnråttor, har väl många hört talas om, men aldrig sett.

Stora råttor

På 40-talet, bjöd Gefle Stuveri AB på en båttur för mäklare, skeppshandelsfolk och liknande ut till Engesberg bl.a för att spela fotboll. Färden gick vidare ut till Eggegrund. Det hela var trevligt engagerat När vi åter kom till Gävle och lade till utanför Tullhuset, som idag inte finns kvar, dök det upp ett par stora hamnråttor vid kajen som slogs med varandra.

Det var en kuslig upplevelse.

En kompis som "körde" för Anderssons Åkeri på 3:dje Tvärgatan körde en dag en s.k. lastare med schaktblad på. Han körde på 2:a Magasinsgatan då det dök upp en stor hamnråtta som attackerade schaktbladet, dessutom så väste råttan

att han blev rädd.

Kompisen som körde maskinen, var tvungen att köra över råttan. Han sade

efteråt att det var värsta han varit med om.

Där ridhuset låg rostas det kaffe i dag. GEVALIA - kaffe.

Ridhuset låg på Stora Holmen, mellan HoImkanalen och Drottninggatan. I ridhuset var det olika arrangemang.

Där övervintrade många cirkusar men på slutet försvann doften av sågspån och hästskit. I stället ersattes dessa av dofter från bensin och olja, för ridhuset användes till garage och bensinstation.

Efter A.C. Janssons karamelltillverkning kom troligast Carl Klein dit med dragéfabrik. Klein skulle få varor från Stockholm med en av Sveabolagets fartyg, och då aviserades firmorna med s.k, notiser, om att de hade varor att hämta vid kajplatsen, utanför Gävle Norra.

Varje kajplats hade sitt nummer för att folk skulle kunna orientera sig, var någonstans de olika fartygen låg eller skulle ligga. Det var ett måste för mäklare, skeppshandlare, tullare, lotsar etc.

I sin fabrik av dragéer hade Klein en rad med remdrivna blandare, tillverkade av koppar. Från början var dragéerna små men efterhand som de hade fått olika blandningar blev dragéerna större och större och ljudet blev starkare och starkare.  Jag kommer ihåg att det var svårt att föra ett normalt samtal, utan Klein pekade på sitt kontor, där ljudnivån inte var så hög.

I samma hus startade också Tapetlagret, som sålde billiga tapeter. Gubbarna som expedierade hade grå s. k. lagerrockar.

 Singer Symaskiner höll också till på Nygatan 15.

Johan Jansson som var en av Furuviksparkens stöttepelare, arbetade med

blommor hos Ohlssons Blomsterhandel.

Direktör Eric Hammar, var den som grundade biografen Röda Kvarn. I hans regi. gjordes en film som fick heta "En färd .ed Bönabåten" . Året var 1912, när den visades på Röda Kvarn.

  Röda kvarn

Som alla gamla filmer, så blev den här filmen också förstörd. Men av oskadade delar av filmen, så gjordes det kopior som förvaras i Stadsarkivet.

Filmen började med att Bönabåten lägger ut, och på räcket till Svängbron hänger en del av ledighetskommitten. Svängbrogänget av 1912 års generation.

Det gänget avlöstes av yngre "original" som så småningom blev Tucken, Lattan, Lager, Taggen, Sundsvalls-Emil, Barcelona, Vagg-Emil m.fl.

Idag finns ingen svängbro och inte heller något svängbrogäng. Bl.a, innehöll fotografierna av filmen, Bönans l:a tilläggsplats vid Svängbron.

En man med seglarmössa som är Sven Haglund, från firman Haglunds mössfabrik, fröken Bibbi Svedlund på väg till Engesberg, konsul, Otto Norell. Fotot från Engesbergs Nils Svedlund med cykel. Vid Storsands brygga möbelfabrikör E. Pettersson och till höger stod hans fru Karin.

Bilderna är intressanta och visar familjer och medlemmar från socialgrupp 1.

Dom kallade sig för handelsagenter. De var ombud för olika firmor, Det kunde röra sig om både det ena och det andra.

Filip Andersson, han arbetade på Gävle Galvan och sålde radioapparater på sidan om. Den han sålde åt var Norborgs Radio, som höll till i Sjömanskyrkan, och som sedermera flyttade till S. Kungsgatan i Gavlegårdarnas nybyggda hus, där även konditori Lido serverade drycker av olika slag samt bakverk.

Sjömanskyrkan: Foto Gun Wigh

Filip Andersson övertog Norborgs rörelse och rörelsen fick heta Filip Anderssons Radio & TV.

Men nu återgår vi Adolf Thunander, han gjorde sig tid åt sina kunder pratade och diskuterade samt rökte cigarr Havanna nr 2.

Jan Modig, som i dag bor i Bönan bodde i ungdomsåren i Karskär. När han kom hem luktade det cigarrer. Då kunde han säga till sin mor "har Thunander varit här ". Och svaret blev ja.

Thunander sålde även kostymer, och för att ta mått på kunden gjorde han följande: Han spände upp ett stort papper på väggen och kunden fick ställa sig mot papperet och Thunander ritade av profilen.

Sedan skickades papperet med kundens mått till fabriken, som sydde upp kostymen.

Thunander hade även prover på tyger med sig, som kunden fick välja Proverna finns kvar i släktens ägo.

Thunander sålde dessutom radioapparater som Elkompaniet på Nygatan N. Centralgatan hade i lager.

Det gamla Fisktorget med all kommers av fisk - grönsaker - frukt - blommor och diverse inläggningar är i dag ett minne blott.

Där var livlig kommers. I kanalen lade fiskarbåtarna till - fisklådorna lossades med nyfångad fisk, strömming och nyrökt böckling. Många gävlebor hade sina favorithandlare som de uppsökte för att göra affärer med.

Fiskmåsarna skränade och doften av nyrostat kaffe från kafferosterierna lade sig över Fisktorget när vinden låg till. Stånkande från de ångeldade loken, ångan och signalerna från loken bidrog till stämningen. Ibland kunde folk se främmande folk från andra länder med andra språk. De kom från fartygen som låg i hamnen.

När torghandeln var slut på onsdagar och lördagar kom KoMaja som hette Johansson i efternamn och Hjalmar Carlqvist för att sopa och städa efter kommersen.

KoMaja, bodde på Brynäs i hörnet av Styrmansgatan och 5:te Tvärgatan. Styrmansgatan hette tidigare Bomhusgatan. Där hade hon en fastighet, som det även fanns en lagård med kor, som betade på ängarna i omgivningarna Därifrån såldes mjölk i kundens egen mjölkkanna.

Bernt Wiberg liten yngling då, bodde tillsammans med sin familj i närheten av KoMaja.  Bernt tog med sig familjens mjölkkruka genom vardagsfönstret, sprang ned till KoMaja, som satte mjölkstrålen från spenen direkt i krukan. Det var snabbetjäning. Bernt sprang hem och där satt familjen och väntade på mjölken till gröten.

Bernt, sade vid ett tillfälle. "Herregud, tänk. att man klara livhanken, vi drack ju opastöriserad mjölk".

På teckningen kan du se hur Drottninggatan i Gävle såg ut på 1950 talet. Gatubilder som nästan alla tyckt om har ersatts med kubistiska och rektangulära betonghus i tråkiga färger.

På teckningen ser du Roxy först till höger. Vi går från höger till vänster eftersom perspektivet är lagd så.

Roxy, en fln biograf som låg på Stortorgets södra sida Konkurrenten Saga höll sina föreställningar på västra sidan av Stortorget och gatan som Saga låg på hette N. Skeppargatan. I dag finns inte den delen av Skeppargatan utan där huserar Domus varuhus.

Saga

Vi återvänder till grabbarna, som hänger och står vid sina cyklar. De resonerar säkert om de skall gå på bio eller se en fotbollsmatch på Strömvallen.

I tobakshandeln, där kunde du köpa" The Saterday Evening Post" ett amerikansk magasin som hade utsökta illustrationer av Norman Rockwell en av amerikas främste illustratör och konstnär.

Vem har berättat detta för mig ?

Jo hon heter Maud Pettersson och arbetade i slutet av sin arbetsbana i receptionen i Gävle Stadsbibliotek, när hon inte var ute och följde med bokbussen till stan's ytterkanter. Jag får tacka henne för tips etc.

Nu fortsätter vi vandringen och i hörnet av Drottninggatan och N. Kansligatan fanns Lindgrens Herrekipering och möbler. Möbler såldes i källaren. BI. a såldes stilmöbler. Allmänt kallades affären PantLindgren, därför att Lindgren böljade med en pantaffär på Kyrkogatan 17 mitt emot Strand Hotell som sedermera blev Folkets Hus och sedermera revs. Idag finns HeartBreak mot Gavleån annars är det Banverket som huserar i lokalerna.

Strand Hotell - senare Folkets Hus.

Tidigare före Banverket var det FoIksam som hade sina kontor där.

N. Kansligatan mellan Kyrkogatan och Drottninggatan var en gatstump som också försvann i och med byggande av nya huset .

Nu går vi över N. KansIigatan och hamnar i Hallbergs Bokhandel. Just i hörnan där svenska flaggan sticker ut.

Hallbergs bokhandel - exteriör.

Vidare har vi Percy Luck, där kaffekvarnshjuIen snurrar och ut på gatan strömmar de mest förförande dofter av nymalet kaffe.

Efter Percy Luck fanns en tvättinrättning.

En trappa upp i huset kunde du, om du hade problem med fötterna få dessa omskötta av Norbergs FotkIinik.

Nästa affär var Bladins som sålde både ur och glasögon.

I hörnet av Drottninggatan och N. Kungsgatan fanns Edvard Lindbloms, som med sina skyltfönster avslutar kvarteret, för att nu har vi kommit fram till Rådhustorget och har stadshuset i sikte.

Lindbloms hörna t.v.

Behövde du gardiner, filtar, täcken etc. då var du välkommen till Bylund's. Fick du främmande besök och inte hade någon plats för dina gäster. Då kunde du ringa till Ströms Pensionat och beställa rum.

Ville du ha en försäkring fanns Försäkringsbolaget Hansa redo att skriva ut en försäkring. Trygg fanns inte då. Sedan blev det Trygg Hansa för att bara bli Trygg.

Frös du om fötterna och ville ha ett par präktiga varma sockor, då vände du dig till systrarna Brandt, som hade Bernssons Garnbod. Dessa systrar var vänligheten själva.

En gång var systrarna bjudna upp till vaktmästaren på ROXY som bodde i samma kvarter. Och till kaffet frågade han systrarna om det skulle smaka med en liten likör till kaffet Då svarade systrarna nästan unisont "Vi nyttjar inte starkt. men vi tar seden dit vi kommer".

I affärerna i de här fyra husen, har du kunnat köpa mat, möbler, gått in i bokhandeln och köpt dig en bra bok, provat en ny kaffeblandning från Percy Luck, köpt nya gardiner från Bylunds, försäkrat dig hos Hansa och försäkrat dig om en bra plats på Roxy.

Före föreställningens början har du kanske köpt en Marabou choklad av en vithårig dam som var gift med vaktmästaren på biografen.

Du kanske har sett en rysare så att du har kramat ihop chokladen som smetat av

sig på din kostym. Vad har du då gjort? Jo lämnat in den till Tvättinrättningen som var granne med Percy Luck.                                                                                     .

När du går ut från bion har det blivit mörkt. Gaslyktorna sprider sitt milda sken. Skyltfönstrens lampor och butikernas skyltar är tända.

Biopubliken strömmar ut från Roxy och Saga. Korvgubbarna i sina korvstånd, står reda att mätta åtskilliga biobesökare.

Många söker sig till Nygatan mitt "ströget". Det hörde liksom till. Det var kväll i vår gamla stad.