Här, till vänster om konditoriet,
höll Ivar Stjerna till med sin raksalong.
Här snaggade
Stjerna Gävleborna
Tomas Palm lekte som barn kring
spårvagnsspåren på Nygatan och fick en mycket påtaglig minnesbild av
Stjernas salong. Han berättar att Stjernas salong låg på Norra
Rådmansgatan 10, alldeles intill Sjöbergs klassiska konditori
i det som kallades Sjöbergska huset innan det revs 1957.
Då ett nytt hus byggdes upp på samma plats
fick det namnet
Thulehuset efter försäkringsbolaget Thule som ägde det, och då
tyckte kanske Stjerna att miljön blev lite för modern. I alla fall så
sålde han sin rörelse till Ytterbergs herrfrisering, som hade
startats 1930 av Gösta Ytterberg.
Thulehuset efter Rådmansgatan och
Drottninggatan.
Tomas minns att Ivar
Stjerna som en snäll och mysig farbror som alltid månade om barnen i
kvarteret.
"Folkmun påstod - rätt eller fel - att det
inte spelade någon roll om man sa hur man ville bli klippt, Stjerna
klippte alltid som han ansåg, lätt snaggad skulle man vara." Och tänk -
den minnesbilden har även jag av barndomens frisörer. Det var ingen som
frågade vad man hade tänkt sig för frisyr, de bara klippte.
Tänk om det var 1950-talets herrfrisörer
som rådde för att vi killar som började bli vuxna på 1960-talet lät
håret växa över alla kragkanter! - Ulf Kriström.
Jacob Wennberg startade som 29-åring 1911 en järnhandel med en
bosättningsavdelning vid Nygatan 41 (där nattklubben Hang Loose finns
idag) och öppnade senare även avdelningar för sportartiklar och radioapparater.
1938-1939 byggdes huset om och fick skyltfönster utmed Nygatan och
Hattmakargatan. 1961 öppnades en filial på Brynäsgatan 31. Jacob
Wennberg bedrev stor grossiströrelse i järnvaror med leveranser till
lanthandlare, byggmästare och industrier - en klassisk Gävlerörelse. 1971 såldes
företaget till grossistfirman Tibnor och några år senare byggdes ett
stort varuhus vid Södra Skeppsbron 35. 1993 byttes namnet till Tibnor
Gävle AB.
Jacob Wennberg var född i Sköns socken i Västernorrland och kom tidigt till
Gävle. Han var en av grundarna av Gefle Sport- och Gymnastikförening och
var föreningens ordförande i många år. Han var även ordförande i Gefle
Tennisklubb.
Maud Selén på Stadsarkivet har bläddrat bland gamla tidningsklipp
och hittat följande ur Gävles modehistoria:
Hugos Hattar upphör efter 43 år kan man läsa i en 32 år gammal
tidningsartikel. Affären hade dä funnits i samma kvarter sedan slutet av
1800-talet. Ägaren var då J W Haglunds hattfabrik som överlät
affären 1932 till en av sina resande. Affären har alltid legat i
hörnet av N. Kungsgatan och Kyrkogatan i kv. Skampålen. Hugos
modister sydde också upp egna modeller i filt, tyg och skinn. Det fanns
två hattfabriker i Gävle vars ägare hette Haglund. Förutom J W Haglund
fanns även L Haglunds Hattfabrik (se nedan) och de var inte
släkt !
År 1932 fanns det 27 hattaffärer på Kungsgatan i Gävle.
Modeaffärerna, som de kallades då, låg så gott som vägg i vägg. Det
fanns även modeaffärer i andra delar av stan. Svea Poussards vid
Stortorget och Engelska Hattmagasinet på Drottninggatan hörde
till de främsta. Men det var Kungsgatan som var "Hattgatan"
och Drottninggatan var "Skobutikernas gata".
Genom åren förändrades sortimentet i hattaffärerna, skriver man
vidare i artikeln. Sorghattar, de så kallade änkehattarna försvann. De
var sydda i svart crépe med vit kant runt ansiktet samt hakband. Slöja
skulle det vara både fram och bak.
Förr kunde man inte gå på begravning utan hatt. Inte
i kyrkan överhuvudtaget. Uthyrning och försäljning av höga herrhattar
har också försvunnit, säger innehavaren av Hugos Hattar i artikeln.
------------------------------------------------
L
.
HAGLUND & Co
GEFLE.
Rörelsen grundades år 1872 av fabrikör Lars
Haglund som en detäljaffär i mössor, hattar och pälsvaror, men har
under årens lopp utvecklats till ett betydande industriföretag. I en
större fabriksbyggnad vid Hantverkaregatan 29—31 driver firman
tillverkning av tygmössor såsom sport-, skid- och vegamössor, damhattar
av filt- och stråtyger samt felbhattar. Firman driver även engrosrörelse
och försäljer förutom lösa skinn och pälsvaror samt modenyheter inom
branschen även herrfilthattar.
I fabriken äro cirka 150 personer anställda.
Försäljningsområdet omfattar huvudsakligast Norrland, mellersta Sverige
och Västkusten. Den årliga omsättningen uppgår till över 1 miljon
kronor. För firmans olika fabrikat är märket "Elhå"
inregistrerat.
I fabriken
äro cirka 150 personer anställda. Försäljningsområdet omfattar
huvudsakligast Norrland, mellersta Sverige och Västkusten.
Den årliga
omsättningen uppgår till över 1 miljon kronor. För firmans olika
fabrikat är märket "Elhå" inregistrerat.
Källa:
Beskrivning över Gefle med omnejd 1940, sid 93.
Maud Selén på Stadsarkivet har bläddrat bland gamla tidningsklipp och
hittat följande ur Gävles modehistoria:
Hugos Hattar upphör efter 43 år kan man läsa i en 32 år gammal
tidningsartikel. Affären hade dä funnits i samma kvarter sedan slutet av
1800-talet. Ägaren var då J W Haglunds hattfabrik som överlät affären
1932 till en av sina resande. Affären har alltid legat i hörnet av N.
Kungsgatan och Kyrkogatan i kv. Skampålen. Hugos modister sydde också upp
egna modeller i filt, tyg och skinn. Det fanns två hattfabriker i Gävle vars
ägare hette Haglund. Förutom J W Haglund fanns även L Haglunds Hattfabrik
(se nedan) och de var inte släkt !
År 1932 fanns det 27 hattaffärer på Kungsgatan i Gävle. Modeaffärerna, som de
kallades då, låg så gott som vägg i vägg. Det fanns även modeaffärer i andra
delar av stan. Svea Poussards vid Stortorget och Engelska
Hattmagasinet på Drottninggatan hörde till de främsta. Men det var
Kungsgatan som var "Hattgatan"
och Drottninggatan var "Skobutikernas gata".
Genom åren förändrades sortimentet i hattaffärerna, skriver man vidare i
artikeln. Sorghattar, de så kallade änkehattarna försvann. De var sydda i svart
crépe med vit kant runt ansiktet samt hakband. Slöja skulle det vara både fram
och bak.
Förr kunde man inte gå på begravning utan hatt. Inte i kyrkan
överhuvudtaget. Uthyrning och försäljning av höga herrhattar har också
försvunnit, säger innehavaren av Hugos Hattar i artikeln.
------------------------------------------------
L
.
HAGLUND & Co
GEFLE.
Rörelsen grundades år 1872 av fabrikör Lars Haglund
som en detäljaffär i mössor, hattar och pälsvaror, men har under årens lopp
utvecklats till ett betydande industriföretag. I en större fabriksbyggnad vid
Hantverkaregatan 29—31 driver firman tillverkning av tygmössor såsom sport-,
skid- och vegamössor, damhattar av filt- och stråtyger samt felbhattar. Firman
driver även engrosrörelse och försäljer förutom lösa skinn och pälsvaror samt
modenyheter inom branschen även herrfilthattar.
I fabriken äro cirka 150 personer anställda.
Försäljningsområdet omfattar huvudsakligast Norrland, mellersta Sverige och
Västkusten. Den årliga omsättningen uppgår till över 1 miljon kronor. För
firmans olika fabrikat är märket "Elhå" inregistrerat.
I fabriken äro
cirka 150 personer anställda. Försäljningsområdet omfattar huvudsakligast
Norrland, mellersta Sverige och Västkusten.
Den årliga
omsättningen uppgår till över 1 miljon kronor. För firmans olika fabrikat är
märket "Elhå" inregistrerat.
Källa: Beskrivning
över Gefle med omnejd 1940, sid 93.
---------------------------------------
Årets julbockar 2011 (SUCK!)
2011-12-03
Foto: Lisse-Lotte Danielson
Jag kände på mig på tisdagskvällen att det är bäst att passa på med
fotografering av årets bockar - fast inte trodde jag förstås att de
Enligt
Jonas Selggren brändes häxor på bål vid Kaserngatan - Batterigatan, på
höjderna nära Kristinaplan. Platsen kallades "
Helvetets
gröpper".
På
sid 116 i samma bok står .....Den sistnämnda flyttades jämte staketet 1799
till "Helvetets Gröpper" som det står i Weckobladet för Gefleborgs län den 23
januari. Det var efter beslut av Länsstyrelsen och magistraten. Helvetets
gröpper låg enligt rektor Selggren i närheten av nuvarande Batterigatan, inte
långt från Kristinaplan.
År
1675 brändes 5 kvinnor här efter att ha halshuggits på rådhustorget i samband
med häxanklagelser
och trolldomsrannsakningar 1675.
Här
kan ni i detalj läsa namnen på de 5 drabbade kvinnornas och om vad som hände.
Engeltofta
(1882
- ...) av tidigt
datum.
Fotograf: Carl Larsson
Engeltofta byggdes som sommarvilla av
grosshandlare
B.G. Kronberg, som förvärvade
marken 1871.
E.A. Hedin ritade Engeltofta i
två våningar av sten med ett åttasidigt
torn i tre våningar i nordöstra hörnet.
Byggnaden stod färdig 1882, och en park
anlades med lusthus, badhus, båtbrygga
och växthus. Vid östra infarten
placerades i början av 1900-talet en
byggnad som bostad för
trädgårdsmästaren. Huvudbyggnaden
tillbyggdes av B.G. Kronbergs son
Erik.
Engeltofta köptes 1924 av fröken
Hilma Johansson-Hammarin, som
1925-1932 drev det som pensionat. 1933
tog
Oscar Zedrén, ägare av Grand
Hotel och Centralhotellet, över.
Engeltofta blev Grand Hotels
sommarrestaurang med gästrum. Zedrén
köpte Engeltofta 1936. Verandan byggdes
om till matsal och en nydaning och
utökning genomfördes av parkområdet..
1944 satte Zedrén ut fastigheten till
försäljning, och Gefle
Handtverksförening föreslog att en
hantverkets folkhögskola för Gävleborgs
län skulle inrättas på Engeltofta. Men
samma år köptes fastigheten av SKF
Hofors arbetares förening till
semesterhem, och ett annex med gästrum
uppfördes på tomtens västra del.
Engeltofta var öppet från maj till
oktober och användes under lågsäsong för
konferenser och kurser..
1980 köpte affärsmannen Sigvard
Lindfors, då bosatt i Schweiz,
Engeltofta för eget fritidsboende och
till utställningslokaler för
allmänheten. Efter en debatt med
politiska förtecken, driven av bland
andra Arbetarbladets chefredaktör Ewert
Söderberg, utövade Gävle kommun
sin förköpsrätt, och efter renovering
kunde bottenvåningen 1984 arrenderas ut
som restaurang. Annexet blev ett
vandrarhem åren 1984-2006.
Parken, lusthuset och bryggan snyggades
upp och övre våningen rustades och har
sedan använts som konferenslokaler. I
parken, vid vattnet, placerades 1986
skulpturen
"Segel" av Jordi Bota.
Kommunens intresse varade inte så länge.
Engeltofta fanns i många år med på
kommunens utförsäljningslista.
Norrlandet, restaurang,
festvåning, konferensanläggning och logi
ägs sedan 2007 av Nya Engeltofta AB och
Engeltofta Restauranger AB. Under
sommarmånaderna utflyktsmål för bad,
utställningar och andra arrangemang. I
parken har jazzkvällar arrangerats på
onsdagar varje sommar sedan 1985.
Sommaren 1995 startade
Brita Planck kulturkvällar under
juli månad tillsammans med Sveriges
konstföreningars riksförbund.
Källor: Olerud, K: Sommarvillor
utefter Gävlebuktens norra strand
uppförda före 1900 (stencil).
Lundblad, B.: Engeltofta från
grosshandlarepok till nutid.
Internet:
www.engeltofta.se
(1872-1938), född i Hasslö, Blekinge län, gift 1904 med
Maria (Maja) Qvist.
Agitator för socialdemokratiska idéer, historiker och skönlitterär
författare. Deltog 1903 i bildandet av socialdemokratiska
ungdomsförbundet och 1917 av Sveriges socialdemokratiska vänsterparti,
varifrån han 1927 återvände till socialdemokraterna. Skribent i Skånska
Dagbladet, Falkenbergs Tidning och 1904-1912 iArbetarbladet.
M. skrev under signaturerna Dacke och M-n. Han och hustru Maja bodde i
Sjöbergska huset intill Gävle Teater. Lägenheten omfattade bara
ett rum och kök, men den var ofta fylld av folk för diskussioner och
enkla måltider. Senare bodde familjen i
Hagaström.
1912-1938 var M. ledamot av riksdagens andra kammare för Gävleborgs län.
Han studerade historia, intresserade sig för historisk forskning och
undervisade. Blev filosofie hedersdoktor i Uppsala 1932.
Han gav ut "Sancte Eriks gård" i tre delar 1922-1926, "Gustaf Vasa och
Nils Dacke" i tre delar 1928-1930 (sista delen kom ut postumt 1948),
"Folkvandringarnas historia" 1937 och "Vikingatidens historia" 1939.
Fabian Månsson hade ett ovanligt sätt att tala, kärv humor och
originellt uppträdande, gick gärna i vadmalskläder. Väckte med sin
frispråkighet och rättframma sätt uppmärksamhet och förargelse. Han var
religiöst intresserad och nykterhetsvän, gav 1916 ut romanen
"Rättfärdiggörelsen genom tron".
En porträttbyst i brons föreställande Månsson, utförd av Gösta Almgren,
tillkom efter en insamling och placerades 1939 i
Rådhusesplanaden.
Svenska folkrörelser del 1; Ström, F: Fabian. Höglund, Z: Fabian
Månsson; Meurling, P: Fabian Månsson och bondesocialismen; Andersson B:
Fabian Månsson. Se även Wikström, V: Glimtar ur Arbetarbladets
75-åriga historia 1902-1977; Från Gästrikland 1968.
Badhuset NAJADEN i
Stadsträdgården, låg i
Tegelhagen, på Gavleåns norra
sida där skulpturgruppen
Musicerande änglar nu står.
Anläggningen, som uppfördes av
Badhusbolaget, började användas 1843 och
ombyggdes 1873 efter ritningar av
M.A. Spiering. Najaden hade
karbad, kontor, kafé och matservering
och i Gavleån låg två, så småningom tre,
bassänger som omgärdades av plank.
Badet renoverades 1892 och fick då både
större bassäng och badhus.
Namnet Najaden började användas på
1920-talet då kvarteret där badhuset låg
fick detta namn. Varmbadhuset nyttjades
tills
Murénska badhusettogs i bruk
1907 och kallbadsbassängerna till 1927.
Kaféet drevs ytterligare en tid och i
huset fanns då även några små
uthyrningsrum. Anläggningen revs 1956.
Ljungström, J.G: Artikel i Gefle
Dagblad 11 september 1995.
Här gäller det att
skynda sig innan det är för sent!
Svängbron mellan Södra Skeppsbron och
Hamntorget började uppföras 1872 sedan
stadsfullmäktige beslutat att en bro som kunde bära ett järnvägståg men även
öppnas för fartyg skulle byggas. Bron svängdes med handdrivet maskineri. En tid
fanns en fast anställd brovakt, kallad Svängarn.
När spårvägen byggdes 1909 öppnades inte bron mer, och när biltrafiken ökade
blev den en flaskhals. En breddad bro som enligt beslut i Gävle stadsfullmäktige
1952 skulle heta
Islandsbron invigdes 1953. (Gefle från a - ö, Gefle Dagblad).
Kungsbron och
Rettigska palatset vid 1900-talets
början.
(Obs - stor fil så ni skall kunna
urskilja detaljer).
Ur GDs Gefle från A - Ö
Rettigska palatset
köpmansgård vid Södra
Strandgatan, ett stort, timrat och
brädklätt hus i två våningar, beläget i
norra delen av nuvarande
Slottstorget. Huset byggdes omkring
1830 på beställning av
Pehr Christian Rettig.
Kvarteret, senare kallat Possen 1, ägdes
sedan 1811 av Carl Brelin. Det övertogs
1827 av Rettig, som senare blev ägare
även till Possen 2. Där fanns redan
tidigare husgrunder, den ena som
souterrängvåning, dess ursprungliga
användning okänd. De äldsta delarna är
från 1600-talet.
I Rettigska palatset startade Rettig sin
tobaksfabrik, där hade
Gefle Stads Sparbank lokal och där
hade från 1890-talet
Bergii tobakshandel sin huvudbutik.
Possen med Rettiska palatset, som 1936
kom i Gävle stads ägo genom testamente
av
Antonie Rettig, började rivas i
början av 1960-talet. Sista april 1961
ordnades på initiativ av konstnärer i
Gamla Gefle en mindre valborgsmässoeld
av de sista brännbara resterna från
kvarteret. Wickberg, E: Bland kåkar
och gränder på Gamla Söder.
Läs mer om Rettig!
Kungsbron
som förbinder Norra och
Södra
Kungsgatan kallades tidigare Karl
Johans bro eller Nybron men fick sitt
nuvarande namn efter ett beslut i
stadsfullmäktige 1911.
Nybron byggdes 1580 väster om nuvarande
Kungsbron. 1660, när Kungsgatan anlades,
förenades den över
Gavleån med en ny bro som efter
stadsbranden 1776 ersattes med en
nybyggd.
1818 invigde Karl XIV Johan en
bro, byggd av sten i två spann, vars
räcken fick balusterdockor av gjutjärn.
Bron fick namnet Karl Johans bro men i
allmänt tal användes den gamla
beteckningen Nybron.
Bron på träpålar revs 1959 sedan den
under en period 1958 stängts av och
förstärkts på grund av att den befunnits
vara i så dåligt skick att den kunde
utgöra en fara för tyngre transporter.
Då en ny bro i betong återinvigdes 7
juli 1960 kunde enkelriktningen av
genomfartstrafiken längs Kungsgatan och
Norra Rådmansgatan fungera som planerat,
under ombyggnadsarbetet leddes all
trafik över den då nybyggda
Rådmansbron.
Kungsbron fick likadan
utsmyckning som Rådmansbron med räcken
av gjutjärn som föreställer näringarna i
Gästrikland, av konstnären Olle Adrin.
Räckena från gamla Kungsbron, med
balusterdockor i gjutjärn, placerades
vid nedsänkningarna mellan Kungs- och
Rådmansbroarna.
I dessa lokaler fick "Lillan" -
Elizabeth Hägglund sina första
förberedelser inför Furuviksbarnen.
Lillan och Ulla-Britt, 2 blivande Furuviksbarn ingår i gruppen.
Terminsavslutning vid balettskolan.
Vintern 1940-41
engagerades även Emy Ågren
som koreograf för Furuviksbarnen sedan hon återvänt till hemstaden Gävle och
samma period anställdes även
Bodo West Rosenberg
som akrobattränare.
Här är en medvetet stor bild för att ni skall kunna läsa namnen på affärerna.
Bilden är troligen från seklets början och definitivt före 1934 då några av
rundbågefönstren byttes ut.
Man kan urskilja att här finns Mälareprovinsernas bank,
Gestriklands Brandstodsbolag, Lantmannaförbundet, Blomsterhandel och
Tobakshandel för att nämna några exempel. Ännu har inte portar och fönster på
Centralpalatsets nedre plan byggts om.Vad gäller trafik så ser man endast ett
par hästskjutsar.
på
Centralplan uppfördes av Gefle
Centralbyggnadsaktiebolag efter
ritningar av
Ferdinand Boberg och invigdes
1893. Byggnaden uppfördes i tegel i fyra
våningar och fick halvcirkelformade
affärsfönster.
De övre våningarnas fönster har rundad
överdel, och byggnaden avslutas mot
Drottninggatan och Kyrkogatan med runda
hörn krönta av tornhuvar. De stora
lägenheterna hade korridorsystem med
salonger och bostadsrum åt sidorna.
Huvudentréerna är vända mot Centralplan
medan köksingångar finns från gården.
Mot Kvartersgatan (Norra Centralgatan)
ritade Boberg en basarbyggnad med
lokaler för åtta butiker. Därifrån kom
man ner i gårdskällaren där en saluhall
inretts för 24 butiker där bland andra
Hanssons trädgårdsalster, Karlssons
frukt- och mataffär och Ahlströms
diversehandel sålde sina varor.
Saluhallen upphörde efter tio år.
Basarbyggnaden byggdes 1931 om i
funktionalistisk anda med stora
kvadratiska fönster. 1935 byggdes den på
med en kontorsvåning och det branta
taket togs bort.
1901 fanns i huset postkontor, telegraf-
och rikstelefonstationer med
telegraftorn, bank, bokbinderi, tryckeri
och i södra delen
Centralcaféet. En tid fanns även
biograf i huset.
1934 byttes några av rundbågefönstren i
butikerna mot Centralplan ut mot
rektangulära skyltfönster. 1948 ersattes
vindsvåningen mot Centralplan med en
femte våning där byggfirman Konstruktör
fick kontor.
Erik Nordström & Co Kommanditbolag köpte
huset 1954, varefter Gefle
Centralbyggnadsaktiebolag upplöstes.
1980 blev Kommanditbolaget Gunstlingen
ägare, i sin tur köpt av
försäkringsbolaget SPP, som 1990 övertog
ägandet av Centralpalatset. Källor:
Karlström, T: Gävle stadsbild; Loock, J:
Tre centralpalats i Gävle (stencil).
Badhuset Najaden i Stadsträdgården, låg i
Tegelhagen, på Gavleåns norra sida där skulpturgruppen
Musicerande änglar nu står. Anläggningen, som uppfördes av
Badhusbolaget, började användas 1843 och ombyggdes 1873 efter ritningar
av
M.A. Spiering. Najaden hade karbad, kontor, kafé och
matservering och i Gavleån låg två, så småningom tre, bassänger som
omgärdades av plank.
Badet renoverades 1892 och fick då både större bassäng och badhus.
Namnet Najaden började användas på 1920-talet då kvarteret där badhuset
låg fick detta namn. Varmbadhuset nyttjades tills
Murénska badhusettogs i bruk 1907 och kallbadsbassängerna till
1927. Kaféet drevs ytterligare en tid och i huset fanns då även några
små uthyrningsrum. Anläggningen revs 1956. Ljungström, J.G:
Artikel i Gefle Dagblad 11 september 1995.
Byggnaden längst fram t.h. är Adolf Grapes sjukhem vid
Västra Vägen med trädgård mot
Gavleån, öster om den nuvarande
skulpturgruppen Musicerande
änglar och Kvarnbrons fäste,
revs i början av 1970-talet
inför brobygget.
Huset, av trä i två våningar,
ritat av stadsmurmästare
C.A. Setterberg, byggdes
som lasarett 1845, utvidgat
1865, och klarade sig i
stadsbranden1869.
När ett nytt lasarett öppnades
1887 blev det gamla tre år
senare sjukhem för kroniskt
sjuka. 1902 donerade
Bengt G. Kronbergs änka
Augusta 25.000 kronor och
föreslog att sjukhemmet skulle
kallas Adolf Grapes sjukhem,
vilket blev styrelsens beslut
1903. När hemmet alltmer blev
ett hem för äldre ensamma
kvinnor kallades det från 1926
Adolf Grapes Minne.
Adolf Grape (1844-1900), som tog
initiativ till sjukhemmet, var
förste stadsläkare, ledamot av
stadsfullmäktige och
hälsovårdsnämnden samt
ordförande för Gävle
Arbetareinstitut. Se även.
Ödman, G: På den tiden.
Vi undrar alla över den stora oron och bråken som blossar upp
överallt i världen - senast i London.
Lilla Gävle var inte mycket bättre - Minns ni Sveriges Chicago
1967
Uttrycket kännssäkert igen hos de flesta
gävlebor. På 60-talet gick Gävle helt enkelt under det öknamnet ute i
landet. Bråk, misshandel och våldsamma händelser uppmärksammades och
blev riksbekanta.
Stadsdelen Brynäs
hade kanske det allra sämsta ryktet. Vid dagens Andra Tvärgata låg det
slitna området
Kålhagen med mer än undermåliga bostäder. Brynäs var också
stort, hela en fjärdedel av Gävles totala yta. På Nygatan i centrum
körde
raggarna
sina bilar upp och ner. Många människor var rädda för de stora gängen
som var kända för att gärna bråka. Oförtjänta rykten eller inte är svårt
att säga. (läs mer om raggarna på sidan här intill)
På midsommarafton 1967 kulminerade de våldsamma händelserna med ett
upplopp vid
Harnäsbadet utanför Furuvik.
Bråket fick eko över hela landet och betecknades som "ett av de värsta i
Sverige". Redan vid 3.30-tiden på midsommaraftonens morgon kom ett
hundratal raggare från Stockholm till Harnäs för att fira midsommar. Vid
parkeringsplatsen slog man läger och började genast att festa
ordentligt. Bland annat sänktes en dyrbar motorbåt i sjön
Trösken. När så "groggvirket" tog slut beslöt sig tre män för
att göra inbrott i kiosken på området. Man ertappades och polisen
anlände nästan omedelbart till platsen. Polisen möttes av ett stenregn
och tvingades retirera till sina bilar. 22-årige
polismannen Lars Orrsten, som då gjorde sin trettonde dag i
tjänst, träffades av en stor sten i tinningen vilket skadade honom
svårt. Överfallet skedde bakifrån och var något av det råaste som
hittills skådats i Sverige. Orrsten låg medvetslös och opererades för
sina livshotande skador, men repade sig lyckligtvis rätt snabbt och
återgick i tjänst.
Flera av polisens bilar stenades sönder av de
uppretade raggarna i Harnäs. Alla styrkor - ett hundratal polismän från
Gävle, Sandviken, Tierp och Söderhamn - mobiliserades, och tvingades
också gå fram mycket hårt för att få bukt med bråken. Vid tio-tiden på
midsommaraftonens förmiddag hade man också kontroll över området, och
ett hundratal raggare satt på stationen för förhör. De flesta släpptes
efter att ha sovit ruset av sig, men sju ynglingar anhölls.
Raggarna påstod sig ha fått onödigt mycket stryk av
poliserna, som i sin tur tvingats använda både batonger och sablar.
Oroligheterna på gatorna fortsatte även efter
kravallerna i Furuvik, vilket ledde till att samtliga idrottsföreningar
i Gävle, tillsammans med polis och myndigheter, engagerade sig i en stor
aktion för att "Lugna Gävle". Sammanlagt ställde 25.000 gävlebor upp i
kampanjen som i starten arrangerades helt spontant. Man arbetade
tillsammans för att minska spritflödet och propagera för ökade resurser
till socialvården och polisen. Ungdomar träffades i grupper och stan
tapetserades med affischer med maning till lugn.
Fredagen den 4 oktober 1968 genomfördes också
tidernas största polisrazzia i Gävle. 125 poliser och ett 30-tal
polisbilar övervakade stan - både ordning, trafik och med civilspaning.
Från Jubileumsmagazinet Nr
6 - 1996.
Framtaget och länkat av Lisse-Lotte Danielson
Närmare än så här kan man
nog inte komma en Tsunami -
Engeltofta
(1882
- ...) av tidigt
datum.
Fotograf: Carl Larsson
Vänner som pussas eller ...?
Här gäller det att
skynda sig innan det är för sent!
Vissa gillar bara färska leveranser!
som koreograf för Furuviksbarnen sedan hon återvänt till hemstaden Gävle och
samma period anställdes även
År 1913.
Det är nog lugnare vid
Gammelbron Bo-Göran!
